"Arrogansen"
En av våra numera mindre frekventa bloggkommentatorer brukade referera till den gamla fempartialliansen i Strängnäs kommun som "Arrogansen". Jag tyckte väl aldrig att det var en särskilt insiktsfull beteckning.
Nu däremot!
Kanonkandidaten för detta epitet är efter kvällens Kommunfullmäktigemöte, utan tvekan TuttiFruttikartellen.
Maken till arrogans var det länge sedan man fick uppleva på en och samma kväll. Och sannerligen har många fötter bytts på andra kanten det sista året.
Vi börjar som sig bör med Kommunalrådet självt som återigen fick den berättigade frågan från Sixten Skullman(M) om Kommunalrådet hade något strategi för att komma till rätta med kommunens skuldberg.
Jens Persson svarar på nytt att Arrogansens budget inte skiljer sig nämnvärt från Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma budgetalternativ utan att tyckas förstå att det givetvis inte är ett svar på den ställda frågan.
Frågan riktas självklart till den som har det exekutiva ansvaret för kommunens ekonomi, nämligen Kommunalrådet och har i sig inte ett smack med budgeten för nästa år att göra utan kräver ett betydligt längre perspektiv. Och det står f.ö. dessvärre inte i Moderaternas och Kristdemokraternas makt att göra något verksamt åt skuldberget eftersom vi sitter i opposition.
Eftersom Persson inte tycktes inse detta, kompletterade Sixten frågan med att fråga om Jens inte var det minsta orolig.
Svaret var: "Nej jag är inte det minsta orolig".
Det gör mig givetvis tveksam om jag borde omvärdera Jens Persson som företagare. För om han inte är orolig för en kommunskuld över TVÅ MILJARDER - då undrar jag hur det går för hans företag egentligen.
Leif Lindströms ständigt lika arroganta framträdande när han i mästrande ordalag talar om för oppositionen "hur det egentligen ligger till", behöver jag knappast kommentera ytterligare. Det har Margit Urtegård gjort utmärkt på sin blogg.
Lotta Grönblad utmärkte sig genom att ångvältsmarschera (hon är verkligen så starkt koncentrerad på att med kraft, fart och emfas ta sig fram till talarstolen att man undrar hur det förhåller sig med hennes simultankapacitet. Blir hon störd på vägen tror jag hennes värld faller samman) för att svara på Margit Urtegårds fråga om när Lotta tror att Kommunfullmäktige ska få ta ställning till en slutlig version av Skolutredningen som nu har pågått snart två år och som blev den förra majoritetens fall för att man ansågs gå för fort fram. Den nya Arrogansen har uppenbarligen satt en heder i att gå så långsamt som möjligt framåt - eller är det bakåt?
Till slut är det Kommunalrådet Jens Perssons tur igen att visa på sin numer väl inövade arrogans när han kortfattat meddelar Erik Berg att Kommunens träffar med nyinflyttade endast kommer att ske med honom och oppositionsrådet närvarande.
På gamla alliansens tid var givetvis samtliga gruppledare närvarande vid dessa träffar. Men Arrogansens linje tycks numer vara att helt bortse från allt vad demokratisk öppenhet heter till förmån för uppgörelser och överläggningar i små grupper bakom lyckta dörrar.
Ytterligare ett par iakttagelser under kvällen:
Vid Plan- och Byggnämndens möte nyligen fronderade två Socialdemokrater mot sin partigrupp och förordade (liksom jag kunde göra ikväll vid Fullmäktigemötet) att den nya spårdragningen genom Strängnäs skulle ske genom bergsskärningsalternativet.
Båda tjänstgjorde vid kvällens möte utan att yttra ett ord till försvar för den linje de stred så till den grad för i nämnden att de till och med gick så långt som att begära votering för att dokumentera att de röstat emot sina egna.
Partipiskan hade uppenbarligen kväst dessa båda oppositionella till tystnad!
Socialdemokraterna har hittills under alla år tagit hård och engagerad strid vid varje möjligt tillfälle mot att höja kommunala avgifter. Istället har man förordat att kostnadsökningar istället skulle drabba alla skattebetalare.
När så nu Leif Lindström finner sig som företrädare för SEVAB som begärt en höjning av renhållningstaxan - vem blir plötsligt den mest motiverade förkämpen för höjda taxor? Jo - nämnde Lindström!
Det vi där fick bevittna var ett rent paradigmskifte hos det stora partiet. Många heliga kor tycks ha fallit på vänsterkanten. Nyligen gick man Kristdemokraterna och Moderaterna till mötes och beslöt att lägga ut hela kommunens måltidsverksamhet på entreprenad, vilket föreslagits av de båda partierna i en gemensam motion! Det var också en klar förändring av en helig gammal kossa!
Vad blir det härnäst?
Nu däremot!
Kanonkandidaten för detta epitet är efter kvällens Kommunfullmäktigemöte, utan tvekan TuttiFruttikartellen.
Maken till arrogans var det länge sedan man fick uppleva på en och samma kväll. Och sannerligen har många fötter bytts på andra kanten det sista året.
Vi börjar som sig bör med Kommunalrådet självt som återigen fick den berättigade frågan från Sixten Skullman(M) om Kommunalrådet hade något strategi för att komma till rätta med kommunens skuldberg.
Jens Persson svarar på nytt att Arrogansens budget inte skiljer sig nämnvärt från Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma budgetalternativ utan att tyckas förstå att det givetvis inte är ett svar på den ställda frågan.
Frågan riktas självklart till den som har det exekutiva ansvaret för kommunens ekonomi, nämligen Kommunalrådet och har i sig inte ett smack med budgeten för nästa år att göra utan kräver ett betydligt längre perspektiv. Och det står f.ö. dessvärre inte i Moderaternas och Kristdemokraternas makt att göra något verksamt åt skuldberget eftersom vi sitter i opposition.
Eftersom Persson inte tycktes inse detta, kompletterade Sixten frågan med att fråga om Jens inte var det minsta orolig.
Svaret var: "Nej jag är inte det minsta orolig".
Det gör mig givetvis tveksam om jag borde omvärdera Jens Persson som företagare. För om han inte är orolig för en kommunskuld över TVÅ MILJARDER - då undrar jag hur det går för hans företag egentligen.
Leif Lindströms ständigt lika arroganta framträdande när han i mästrande ordalag talar om för oppositionen "hur det egentligen ligger till", behöver jag knappast kommentera ytterligare. Det har Margit Urtegård gjort utmärkt på sin blogg.
Lotta Grönblad utmärkte sig genom att ångvältsmarschera (hon är verkligen så starkt koncentrerad på att med kraft, fart och emfas ta sig fram till talarstolen att man undrar hur det förhåller sig med hennes simultankapacitet. Blir hon störd på vägen tror jag hennes värld faller samman) för att svara på Margit Urtegårds fråga om när Lotta tror att Kommunfullmäktige ska få ta ställning till en slutlig version av Skolutredningen som nu har pågått snart två år och som blev den förra majoritetens fall för att man ansågs gå för fort fram. Den nya Arrogansen har uppenbarligen satt en heder i att gå så långsamt som möjligt framåt - eller är det bakåt?
Till slut är det Kommunalrådet Jens Perssons tur igen att visa på sin numer väl inövade arrogans när han kortfattat meddelar Erik Berg att Kommunens träffar med nyinflyttade endast kommer att ske med honom och oppositionsrådet närvarande.
På gamla alliansens tid var givetvis samtliga gruppledare närvarande vid dessa träffar. Men Arrogansens linje tycks numer vara att helt bortse från allt vad demokratisk öppenhet heter till förmån för uppgörelser och överläggningar i små grupper bakom lyckta dörrar.
Ytterligare ett par iakttagelser under kvällen:
Vid Plan- och Byggnämndens möte nyligen fronderade två Socialdemokrater mot sin partigrupp och förordade (liksom jag kunde göra ikväll vid Fullmäktigemötet) att den nya spårdragningen genom Strängnäs skulle ske genom bergsskärningsalternativet.
Båda tjänstgjorde vid kvällens möte utan att yttra ett ord till försvar för den linje de stred så till den grad för i nämnden att de till och med gick så långt som att begära votering för att dokumentera att de röstat emot sina egna.
Partipiskan hade uppenbarligen kväst dessa båda oppositionella till tystnad!
Socialdemokraterna har hittills under alla år tagit hård och engagerad strid vid varje möjligt tillfälle mot att höja kommunala avgifter. Istället har man förordat att kostnadsökningar istället skulle drabba alla skattebetalare.
När så nu Leif Lindström finner sig som företrädare för SEVAB som begärt en höjning av renhållningstaxan - vem blir plötsligt den mest motiverade förkämpen för höjda taxor? Jo - nämnde Lindström!
Det vi där fick bevittna var ett rent paradigmskifte hos det stora partiet. Många heliga kor tycks ha fallit på vänsterkanten. Nyligen gick man Kristdemokraterna och Moderaterna till mötes och beslöt att lägga ut hela kommunens måltidsverksamhet på entreprenad, vilket föreslagits av de båda partierna i en gemensam motion! Det var också en klar förändring av en helig gammal kossa!
Vad blir det härnäst?
Jo... det undrar jag också. Vad blir det härnäst? Vänstersossarna är lika frånvarande i Arrogansens politik som Tord var igår på KF.
Det är plågsamt att se att S gått från att i opposition vara överens med oss i stort sett varje fråga (utom demokrati och insynsfrågor) till att vara så långt borta från oss att de inte syns bakom Mariefredpartiets rygg längre.