"Jag personligen skulle gärna hamna här!" säger Tord Tjernström
"Vi väljer i stället den långsiktigt mer hållbara lösningen att flytta hela Selaöhemmets verksamhet, med personal och boende till det nyskapade Thomasgården, i det som en gång var lärarseminariet. Det i grunden gedigna huset omvandlas till en fin miljö med lägenheter som har högt i tak. Allting är modernt och anpassat till de behov som boende, anhöriga och personal har för att det ska bli bra, trivsamt och lättarbetat. Den lummiga parkmiljön runt omkring boendet förhöjer upplevelsen ytterligare. Jag personligen skulle gärna hamna där om jag en dag behöver ett tryggt äldreboende. "
Stackars Tord Tjernström! I sin iver att försvara det korkade beslutet att flytta alla Stallarholmsåldringar till Thomasgården i Strängnäs, tar han till vad som helst!
Säkert är lokalerna jättefina på Thomasgården och jag är övertygad att Tord talar sanning när han säger att han kan tänka sig att avsluta sitt liv där en gång.
Men han glömmer en mycket väsenlig sak: Han skulle välja det själv!
Det är ingen som i en annan ort sitter och bestämmer över hans huvud var någonstans han ska bo! Utan att ens fråga honom! Det är en sjuh-sikes skillnad, Tord!
Att kommunen tänker sig ett nytt äldreboende i Stallarholmen är ingen nyhet, Tord! Det har funnits med i planerna länge. Men jag tror inte någon hade tänkt sig att man skulle tömma Selaöhemmet innan detta nya hem fanns på plats. Det är och förblir den enda rimliga ordningen för detta.
Om Thomasgården blev "för mycket" just nu - låt inte Stallarholmens åldringar betala för den ev. planeringsmissen (våra prognosverktyg verkar ännu inte ha finslipats trots att det var förre ekonomichefens första mål att se till att de prognoser vi planerar efter är bättre verklighetsförankrade).
Om man inte kan krypa ur hyreskontraktet med Culmen AB, gör istället som Hélène Brodin Rheindorf föreslog på ett tidigt stadium: använd dessa nya fräscha lokaler till ungdomsbostäder. Det kunde dessutom vara en rimlig ersättning för de oerhörda misstag kommunen begick i Jägmästaren.
Men Tords främsta ordkonstverk är ändå detta:
"Den lummiga parkmiljön runt omkring boendet förhöjer upplevelsen ytterligare."!
Tord glömmer bara att berätta att under de närmaste fem-sex åren - som torde vara de väsentligaste för dem som nu ska flytta från Stallarholmen - kommer denna "lummiga parkmiljlö" till största delen vara en inhägnad byggarbetsplats eftersom det ska byggas nya hus runt om hela det gamla Thomasgymnasiet.
Skönmålning, Tord! Knappast särskilt snyggt.
Läs hela Tords försvarstal på hans blogg. Sedan får ni komma tillbaka hit för kommentarer för Tord tillåter inga kommentarer på sin blogg.
Stackars Tord Tjernström! I sin iver att försvara det korkade beslutet att flytta alla Stallarholmsåldringar till Thomasgården i Strängnäs, tar han till vad som helst!
Säkert är lokalerna jättefina på Thomasgården och jag är övertygad att Tord talar sanning när han säger att han kan tänka sig att avsluta sitt liv där en gång.
Men han glömmer en mycket väsenlig sak: Han skulle välja det själv!
Det är ingen som i en annan ort sitter och bestämmer över hans huvud var någonstans han ska bo! Utan att ens fråga honom! Det är en sjuh-sikes skillnad, Tord!
Att kommunen tänker sig ett nytt äldreboende i Stallarholmen är ingen nyhet, Tord! Det har funnits med i planerna länge. Men jag tror inte någon hade tänkt sig att man skulle tömma Selaöhemmet innan detta nya hem fanns på plats. Det är och förblir den enda rimliga ordningen för detta.
Om Thomasgården blev "för mycket" just nu - låt inte Stallarholmens åldringar betala för den ev. planeringsmissen (våra prognosverktyg verkar ännu inte ha finslipats trots att det var förre ekonomichefens första mål att se till att de prognoser vi planerar efter är bättre verklighetsförankrade).
Om man inte kan krypa ur hyreskontraktet med Culmen AB, gör istället som Hélène Brodin Rheindorf föreslog på ett tidigt stadium: använd dessa nya fräscha lokaler till ungdomsbostäder. Det kunde dessutom vara en rimlig ersättning för de oerhörda misstag kommunen begick i Jägmästaren.
Men Tords främsta ordkonstverk är ändå detta:
"Den lummiga parkmiljön runt omkring boendet förhöjer upplevelsen ytterligare."!
Tord glömmer bara att berätta att under de närmaste fem-sex åren - som torde vara de väsentligaste för dem som nu ska flytta från Stallarholmen - kommer denna "lummiga parkmiljlö" till största delen vara en inhägnad byggarbetsplats eftersom det ska byggas nya hus runt om hela det gamla Thomasgymnasiet.
Skönmålning, Tord! Knappast särskilt snyggt.
Läs hela Tords försvarstal på hans blogg. Sedan får ni komma tillbaka hit för kommentarer för Tord tillåter inga kommentarer på sin blogg.
Ungdomsbostäder i Thomasgården var ett bra förslag!
Hur lätt är det inte att planera när man bara tar hänsyn till de materiella värdena! Att "sätta bra vård, skola och omsorg högst på dagordningen, och utveckla högkvalitativa boenden där service och vård utformas utifrån vars och ens behov". "Allting är modernt och anpassat till de behov som boende, anhöriga och personal har för att det ska bli bra, trivsamt och lättarbetat."(Citat från Tords blogg) Det låter väl fantastiskt!!!
ELLER? För vad händer då med Gerda från Stallarholmen? Hon som inte kommer ihåg så bra längre och vars ljusglimt varje dag är när hennes man sedan 60 år kommer och hälsar på och läser tidningen för henne. Och vad händer med Nisse, vars barnbarn brukar ta med honom ut på en tur efter fiaspelet, innan han cyklar till kompisen?
Vad vill Gerda och Nisse helst ha; ett högkvalitativt boende i Strängnäs, eller ett boende i känd miljö nära sina anförvanter och vänner?
Vid all planering är det nödvändigt att ha en översikt, "måla med den stora penseln". MEN det stora misstaget är när man av t.ex bekvämlighet eller okunskap stannar där och inte lyckas komma ned på detaljnivån (det mänskliga). Hur blir det EGENTLIGEN för de människor som berörs av beslutet?
Vad händer med alla som Gerda och Nisse när vi byter ut deras trygga tillvaro och flyttar dem till ett nytt boende med dåliga kommunikationer till hemorten, för att de ska få en egen toalett och ett litet större rum? En "bra" vård och "högkvalitativt boende"? Ett beslut som de inte alls tagit själva? Och inte heller deras anförvanter?
Jag kan förstå behovet av en upprustning, och personalens önskemål om att det ska vara mer lättarbetat. Men en flytt innebär ju att den avlastning som släktingar och vänner skapar med sin närvaro kommer att minska drastiskt! Så arbetsbelastningen ökar istället för att minska. Och de boende blir tyngre att vårda!
Om "bra vård, skola och omsorg högst på dagordningen" innebär dessa ogenomtänkta och oönskade beslut som den nuvarande majoriteten vill driva igenom både angående Selaöhemmet och Centrumskolan, då har vi verkligen helt olika definitioner av vad som är BRA!
Birgitta Elvingson (mfp)