"Man bara gråter"!?
I dagens Strengnäs Tidning kan man läsa upprörda röster över att kommunen planerar bostäder i närheten av kyrkogården.
"Man bara gråter" säger en änka som besöker sin makes grav, om den nya byggnationen. "Jag känner mig maktlös och panikslagen"!
"Man blir bestört över att man inte tar någon som helst hänsyn till alla dem som har sina nära och kära här" säger Kyrkogårdschefen.
Det är ingen måtta på på brösttonerna. "Upprörd", "bestört", "panik"!
Uppvuxen som granne till Kungsholms kyrkogård, där jag som barn åkte kälke i den backe som idag utgör urngravar, klättrade över gravstenar och genom staketet för att komma till plugget, där kyrkan med sin omgivning gjorde skäl för att vara "mitt i byn" och utgjorde en naturlig del av det levande och pågående livet, det forna och det nuvarande, har jag givetvis svårt att förstå den upprördhet som torgförs i artikeln.
Hur kan då någon acceptera att ha sin nära och kära på den gamla kyrkogården? Där bilar och tåg pulserar förbi och jättehusen i Jägmästaren kastar sin skugga. Där kanske t.o.m järnvägen ska gå fram på en bro.
Ett av mina givna besök när jag kommer till Paris är Montmartre-kyrkogården där just en stor trafikled passerar ovanför kyrkogården.
Varför ska man ha krav på tystnad eller avskildhet för att det är en kyrkogård? Det torde väl ändå höra till undantagen att kyrkogårdar ligger så avskilt från verkligheten. Om man har sådana krav får man väl ta konsekvenserna och köpa sig en gravplats på en landsortskyrkogård i avfolkningsbygd. Vill man bli begravd i eller vid en stad får man nog räkna med att det både byggs omkring och låter!
Jag har ett antal familjegravar på Norra Kyrkogråden i Stockholm och även en på den Södra. Dessa stora kyrkogårdar kan givetvis i sina centrala delar upplevas som ostörda, men det eviga bruset från trafiken finns där och höghusen runt om får vackra utsikter över kyrkogårdarnas grönska.
Jag är även gravrättsinnehavare till en familjegrav vid Västra Kyrkogården vid Klarälven i Karlstad som ligger "mitt i byn" med allt vad det innebär av trafikljud och boende i närheten. Vad är det för något att bli upprörd över?
Strängnäs är en expanderande stad som växer också ut mot och omkring den kyrkogård som byggdes upp då den gamla centrala blev för liten.
Den byggnation som Kyrkogårdschefen blir så bestört över har med avsikt lagts på "respektavstånd" från kyrkogårdsgränsen med ett skogsparti emellan.
Om det är så att kyrkan önskar ha sin kyrkogård så avskild från människor och liv så får man väl faktiskt inköpa tillräckligt mycket mark för att förhindra den här panikutlösande närheten. För att därigenom själva stå för den barriär man vill ha och inte kräva att fastighetsägare runt om ska avstå från att nyttja sin mark.
Att kyrkogårdsförvaltningen skulle kunna lägga någon form av nyttjandeförbud för sina grannfastigheter vore ju helt orimligt!
"Man bara gråter" säger en änka som besöker sin makes grav, om den nya byggnationen. "Jag känner mig maktlös och panikslagen"!
"Man blir bestört över att man inte tar någon som helst hänsyn till alla dem som har sina nära och kära här" säger Kyrkogårdschefen.
Det är ingen måtta på på brösttonerna. "Upprörd", "bestört", "panik"!
Uppvuxen som granne till Kungsholms kyrkogård, där jag som barn åkte kälke i den backe som idag utgör urngravar, klättrade över gravstenar och genom staketet för att komma till plugget, där kyrkan med sin omgivning gjorde skäl för att vara "mitt i byn" och utgjorde en naturlig del av det levande och pågående livet, det forna och det nuvarande, har jag givetvis svårt att förstå den upprördhet som torgförs i artikeln.
Hur kan då någon acceptera att ha sin nära och kära på den gamla kyrkogården? Där bilar och tåg pulserar förbi och jättehusen i Jägmästaren kastar sin skugga. Där kanske t.o.m järnvägen ska gå fram på en bro.
Ett av mina givna besök när jag kommer till Paris är Montmartre-kyrkogården där just en stor trafikled passerar ovanför kyrkogården.
Varför ska man ha krav på tystnad eller avskildhet för att det är en kyrkogård? Det torde väl ändå höra till undantagen att kyrkogårdar ligger så avskilt från verkligheten. Om man har sådana krav får man väl ta konsekvenserna och köpa sig en gravplats på en landsortskyrkogård i avfolkningsbygd. Vill man bli begravd i eller vid en stad får man nog räkna med att det både byggs omkring och låter!
Jag har ett antal familjegravar på Norra Kyrkogråden i Stockholm och även en på den Södra. Dessa stora kyrkogårdar kan givetvis i sina centrala delar upplevas som ostörda, men det eviga bruset från trafiken finns där och höghusen runt om får vackra utsikter över kyrkogårdarnas grönska.
Jag är även gravrättsinnehavare till en familjegrav vid Västra Kyrkogården vid Klarälven i Karlstad som ligger "mitt i byn" med allt vad det innebär av trafikljud och boende i närheten. Vad är det för något att bli upprörd över?
Strängnäs är en expanderande stad som växer också ut mot och omkring den kyrkogård som byggdes upp då den gamla centrala blev för liten.
Den byggnation som Kyrkogårdschefen blir så bestört över har med avsikt lagts på "respektavstånd" från kyrkogårdsgränsen med ett skogsparti emellan.
Om det är så att kyrkan önskar ha sin kyrkogård så avskild från människor och liv så får man väl faktiskt inköpa tillräckligt mycket mark för att förhindra den här panikutlösande närheten. För att därigenom själva stå för den barriär man vill ha och inte kräva att fastighetsägare runt om ska avstå från att nyttja sin mark.
Att kyrkogårdsförvaltningen skulle kunna lägga någon form av nyttjandeförbud för sina grannfastigheter vore ju helt orimligt!
Det är alltid svårt när någon nära och kära går bort men den sörgande måste acceptera att livet går vidare runt omkring.
så något nyttjandeförbud för granndfastigheter kan man ju inte kräva. Om kyrkan vill ha avstånd till bebyggelse får man väl låta bli att gräva gravar nära kyrkogårdsmuren. Jag har bott granne med Skogskyrkogården i Stockholm. nu är ju det enbart villor så bebyggelsen blir ju låg. Men aldrig har några barn stört friden på kyrkogården, även om vi faktiskt klättrade på muren. Jag tycker att ljud från barn som leker är positivt. Förhoppningsvis bygger man inte dom högsta husen intill kyrkogården och inte heller bör väl kanske en fotbollsplan angränsa till kyrkogården.
Kerstin