0

"Polsk riksdag" vore väl att ta i, men....

Men visst var det rätt så rörigt på gårdagens Mariefredsnämnd, precis som Dag Bremberg beskriver det på sin blogg.

Majoriteterna växlade från ärende till ärende. Det kan inte vara lätt för tuttifruttialliansens borgerliga inslag alla dagar....

Det är väl som en ledande centerpartist sade häromkvällen (jag tyckte det var ett så pass anmärkningsvärt yttrande att jag skrev ner det medetsamma): "Ja, det var ju på den tiden då vi hade något att säga till om - nu är vi ju bara med".

Alltså - vi har fått ett rent socialdemokratiskt styre i kommunen.

Det märktes inte minst då det skulle beslutas om förslaget till vinnare av markanvisningen för Hammarängen. Det förslag som den professionella bedömningsgruppen förordade föll till förmån för "2an" p.g.a. ren semantik. Socialdemokraterna hade fått för sig att Tvåan hade en "mer social" inriktning, därför att man specificerat vissa lägenheter i förslaget som "Seniorbostäder", medan Ettan endast hade angivit antalet hyreslägenheter resp. bostadsrätter. Lägenheter som i ett senare detaljplaneskede kan utses till Seniorbostäder om kommunen så önskar.

Så trots att Ettan gav fler hyresrätter (vilket brukar vara ett Socialdemokratiskt mantra) valde majoriteten av nämnden att tillstyrka ett förslag som gav färre hyresrätter och färre bostäder totalt (men visserligen marginellt mer betalt till kommunen), men som gestalningsmässigt var något mindre tilltalande.

Diskussionen om MAVAB-området spårade som vanligt vid nya bostadsområden raskt in på frågan om förskolor/skolor, då krav på att sådan skulle tas med i detaljplaneprogrammet för området, framfördes av Mariefredspartiet. Övriga borgerliga sade nej till detta, varvid jag fann anledning att påpeka att vi faktiskt i enighet beslutat att i varje nytt bostadsområde som planeras i kommunen skall förskola ingå.

Jag är medveten om att skolkontoret för varje ny etablering ställer krav på hiskeliga 6 hektar mark (≈ hela området...?), men vi som politiker måste ju då säga vad vi vill och menar, nämligen att närheten mellan bostad och förskola är en kvalitetet och ett inslag i varje god "barnkommun" som vi ju gu'bevars har kallat oss. Om vi inte är konsekventa och vidhåller våra egna beslut så ska vi ju riva upp dessa och besluta något annat.

Jag tycker faktiskt det är rätt märkligt att förvaltningen ständigt obstruerar i denna fråga. Den känner till det politiska beslutet, men låter ändå varje gång skolkontorets 6 hektarskrav stå i vägen.