"I Huvet på en Mamma"
Råkade höra en intervju på radio med DN-skribenten m.m. Hanne Kjöller häromdagen (Apropås den aktuella debatten om vad som pågår i huvudet på Jan heimdahl).
Hon talade om den gnällkultur som ofta breder ut sig i vårt land. Att vi alltid "ser glaset som halvtomt istället för halvfullt".
Vi tenderar att problematisera vår tillvaro istället för att se den naturligt. Hon exemplifierar med vår syn på barnen och familjen. "När vi äntligen fått de efterlängtade barnen, så istället för att tala om livsglädjen så talar vi om livspusslet".
Kjöller poängterar att hennes bok handlar om de föräldrar som har alla förutsättningar för att klara av en bra familjesituation men som ändå gnäller
Annika Lantz bl.a. har opponerat mot Kjöllers syn med att säga att det faktiskt "är mycket tuffare nu än på 50-talet då det alltid fanns en mamma hemma. Nu ska båda göra karriärer, båda ska jobba och båda förväntas ta ansvaret för hemmet".
Hanne Kjöller hävdar dock att hemmafruepoken bara var en parentes som i stort omfattar de som blev mammor på 40-talet och att kvinnor dessförinnan slet på åkrarna medan männen låg i krig.
"När Mamma fick barn fanns ingen föräldraförsäkring. Moderskapspenningen - som absolut inte kunde delas med pappan var på fyra månader. Veckoarbetstiden var längre, semestrarna kortare (om de ens fanns) medan dygnet fortfarande bestod av samma 24 timmar. Det sistnämnda det enda som förblivit intakt.
Ändå tycker vi att vi fått mer ont om tid.
När min mormor fick barn fanns ingen tvättmaskin och ingen diskmaskin.
Om man säger att det är jobbigt att vara småbarnsförälder idag frågar jag mig - i vilken tid har det varit lättare? Eller i vilken del av världen har det varit lättare? Sudan? USA? Kina?
Det gäller ju precis som vanligt att prioritera och planera."
Hanne Kjöller menar att våra föräldrar - i den mån de brydde sig - möjligen var rädda för att göra något fel medan dagens föräldrar är rädda för att inte göra alltng rätt. Att det därvid blir ett ängsligt föräldraskap.
Hur mycket jag än sympatiserar med Kjöllers tankar så måste jag ju ändå påpeka att när hon säger att kvinnorna förr också arbetade medan männen låg i fält, så glömmer hon att där ofta fanns en stor familj med far- och morföräldrar som ryckte in och tog hand om barnen.
När hon säger att hennes mormor inte hade tvätt- eller diskmaskin så förbiser hon att den familjekategori som Mormor tillhörde och som således ska jämföras med den kapabla unga familj hon skriver sin bok för, säkerligen hade en jungfru och att de ofta stora syskonskaror som fanns i hemmen också fick dra sitt strå till stacken redan tidigt i hemmen.
Men visst har hon rätt när hon påpekar att det är ett privilegium att få snusa i en barnanacke och att det gäller att hitta ett liv där man kan vara glad.
Hon talade om den gnällkultur som ofta breder ut sig i vårt land. Att vi alltid "ser glaset som halvtomt istället för halvfullt".
Vi tenderar att problematisera vår tillvaro istället för att se den naturligt. Hon exemplifierar med vår syn på barnen och familjen. "När vi äntligen fått de efterlängtade barnen, så istället för att tala om livsglädjen så talar vi om livspusslet".
Kjöller poängterar att hennes bok handlar om de föräldrar som har alla förutsättningar för att klara av en bra familjesituation men som ändå gnäller
Annika Lantz bl.a. har opponerat mot Kjöllers syn med att säga att det faktiskt "är mycket tuffare nu än på 50-talet då det alltid fanns en mamma hemma. Nu ska båda göra karriärer, båda ska jobba och båda förväntas ta ansvaret för hemmet".
Hanne Kjöller hävdar dock att hemmafruepoken bara var en parentes som i stort omfattar de som blev mammor på 40-talet och att kvinnor dessförinnan slet på åkrarna medan männen låg i krig.
"När Mamma fick barn fanns ingen föräldraförsäkring. Moderskapspenningen - som absolut inte kunde delas med pappan var på fyra månader. Veckoarbetstiden var längre, semestrarna kortare (om de ens fanns) medan dygnet fortfarande bestod av samma 24 timmar. Det sistnämnda det enda som förblivit intakt.
Ändå tycker vi att vi fått mer ont om tid.
När min mormor fick barn fanns ingen tvättmaskin och ingen diskmaskin.
Om man säger att det är jobbigt att vara småbarnsförälder idag frågar jag mig - i vilken tid har det varit lättare? Eller i vilken del av världen har det varit lättare? Sudan? USA? Kina?
Det gäller ju precis som vanligt att prioritera och planera."
Hanne Kjöller menar att våra föräldrar - i den mån de brydde sig - möjligen var rädda för att göra något fel medan dagens föräldrar är rädda för att inte göra alltng rätt. Att det därvid blir ett ängsligt föräldraskap.
Hur mycket jag än sympatiserar med Kjöllers tankar så måste jag ju ändå påpeka att när hon säger att kvinnorna förr också arbetade medan männen låg i fält, så glömmer hon att där ofta fanns en stor familj med far- och morföräldrar som ryckte in och tog hand om barnen.
När hon säger att hennes mormor inte hade tvätt- eller diskmaskin så förbiser hon att den familjekategori som Mormor tillhörde och som således ska jämföras med den kapabla unga familj hon skriver sin bok för, säkerligen hade en jungfru och att de ofta stora syskonskaror som fanns i hemmen också fick dra sitt strå till stacken redan tidigt i hemmen.
Men visst har hon rätt när hon påpekar att det är ett privilegium att få snusa i en barnanacke och att det gäller att hitta ett liv där man kan vara glad.