Mats Werner

Vår käre Kommunfullmäktigeordförande utmärker sig då och då med mindre diplomatiska uttalanden. För det mesta finns dock inget ont uppsåt bakom, blott en viss naiv aningslöshet som t.o.m. kan vara lite charmig ibland.

Frågan är dock om han inte den här gången har gått för långt. Enligt en uppgift på Margit Urtegårds blogg, vars sanningshalt  jag själv hörde att hon fick verifierad igår vid fullmäktigesammanträdet, har ordföranden ringt upp en hög företrädare för Moderaterna och på allvar ifrågasatt om man inte skulle kunna komma överens om att förbjuda fullmäktigeledamöterna att skriva bloggar!

Ordföranden som är kommunens högste politiker och dess främste företrädare vill alltså på fullt allvar begränsa yttrandefriheten för medborgarnas valda ombud. Han - vars uppgift är att försvara demokratin och grundlagarna!

Ganska märkligt, eller...?

Likaså det lika märkliga greppet att inledningsvis låta 1e vice ordföranden hålla ett långt och salvelsefullt anförande om "tonen" i det politiska samtalet.

Ingen kunde invända i sak mot det hon sade, men syftet vänder jag mig starkt emot. En av hennes partikamrater har den senaste tiden varit föremål för kanske mindre smickrande uppmärksamhet på några bloggar och visst kanske någon gick lite för långt i sina formuleringar i inlägg och kommentarer, men den typen av "påhopp" torde ändå inte vara värre än att varje människa som tar på sig ett offentligt uppdrag faktiskt får vara beredd att tåla.  Och ingenstans på de berörda bloggarna är kommentarerna värre än på Strengnäs Tidnings nätupplaga där råhet och ren dumhet tävlar i ärerörighet.

Kritiken som har framkommit har ju inte ens främst varit riktad mot politikern ifråga utan mot en annan person utanför den kommunalpolitiska sfären vars integritet därmed på nytt får anses ha fått en allvarlig skada.

Tänk om samma omtänksamhet som visades denna nu aktuella politiker hade visats Ann Landerholm när hon var som värst utsatt, eller Hélène Brodin Rheindorf som alldeles oförskyllt utsattes för en djävulsk smutskastning av just dem som nu med hög och indignerad stämma uppmanar andra politiker att "visa hänsyn" för en människa som 't.o.m. tvingats till inläggning på sjukhus' enligt uppgift igår.

Är det där gränsen går alltså!

Tänk på det Ann och Hélène nästa gång!

Det heter att "den som sig i leken ger får också leken tåla". Det är ett ordstäv som är fullt relevant i detta sammanhang.

Och att fullmäktigepresidiet tar sig för att mästra sina fullmäktigekollegor är faktiskt rätt magstarkt. Inte minst som anförandet nog fick rakt motsatt effekt mot vad avsikten var.

Majoriteten av ledamöterna verkade nämligen inte ha en aning om vad vice ordföranden talade om att döma av de ivriga gruppsamtalen som utspann sig i pausen då ovetande ledamöter fick saken förklarad för sig.  Vad som således tidigare trots allt var en sak som var känd av blott en mindre del av fullmäktige blev härmed allmän kunskap. Här har man klart övervärderat bloggarnas betydelse.

I vart fall än så länge.