1

Göta Kanal - Dag 5

Utvilade vaknade vi till en något gråare morgon i Hajtorps sluss där västgötadelen av Göta Kanal invigdes 1822.

 

Vid Godhögens slussvaktarstuga möter oss hela tomtefamiljen på gårdsplanen. Idag bor dock inga slussvakter i stugorna utan dessa hyrs av "vanliga" människor. Förhoppningsvis stannar de dock i kanalbolagets ägo så att de också fortsättningsvis underhålls och behåller sitt enhetliga utseende och sin färgsättning.

Det pastorala landskapet gled sakta förbi. Fåren vilade på strandbanken och i bakgrunden på fälten tutade tranorna.

Frukosten intogs under gång och efter någon stund nådde vi Sjötorps åtta slussar.

Det känns faktiskt lite vemodigt att gå neråt. Märkligt. Men resan går mot sitt slut. Kulmen är nådd. Medan fartyget sakta klättrar nerför slusstrappan promenerar vi passagerare till Kanalmuseet som ligger vid den stora varvsbassängen. Där har man samlat foton och föremål och t.o.m. en hel styrhytt från äldre fartyg från den tid då kanalen var en viktig handelsled för landskapen runt Vänern och utmed kanalen.

 

Så har fartyget nått den nedersta hamnbassängen och bara en sluss återstår på själva Göta Kanal. Segelfartyget är en nybyggd replik av en gammal kanalseglare.

 
Här väntar vi på att åter få borda "Thammen". Längtar vi redan till lunch? Måltiderna blir allt viktigare inslag för att hålla struktur i den loja resemiljön.
 Kocken Lukas med kallskänkan Sara (den IIa) bakom, kollar att vår slussvakt äter ordentligt:
Sommartid finns det slussvakter vid varje sluss, men så här i "off-season" är kanalen uppdelad i etapper och tjänstgörande slussvakt kör bil parallellt med fartyget för att sköta slussarna på sin etapp. Tjejerna och killarna får då spisning från köket ombord i from av lunch eller kaffe eller middag. Här är det snabblunch på portaxeln innan sista slussen före Vänern.
 
 Nu ska vi lämna Göta Kanal och gå ut i Vänern (44 meter över havet) som faktiskt är Europas tredje största sjö efter Ladoga och Onega i Ryssland.
 
 Sakta närmar vi oss den stolta riddarborgen Läckö på sin klippa. Vattnen på vägen dit är mycket förrädiska och på den förra resan som Stiftelsen Skärgårdsbåten gjorde 2001 så fick man här en grundkänning och begärde assistens från ett annat fartyg för att komma till bryggan.

Överhuvudtaget är dessa fartyg byggda för att tåla bottenkännigar. Under hela kanalfärden känner man, och hör, då och då dunsar då fartyget "studsar" över en stock eller något annat som hamnat på botten av den grunda kanalen. Som sagt, fartygen är inte bara konstruerade efter längd och bredd i slussarna utan också kanalens djup. Den mån som finns är minimal.

 Här har vi iallafall lyckligen angjort slottsbryggan och vandrar upp mot den gamla borgen.
 
 Läckö Slott - en av vårt lands främsta och vackraste borganläggningar. Den anlades redan 1298 som säte för biskopen i Skara, som före Uppsala var Sveriges främsta biskopssäte. Lund var ju fortfarande en del av Danmark.

Storhetstiden inföll under 1600-talet då Magnus Gabriel de la Gardie tog över och omdanade borgen i barockens anda. Mycket trappor men väl värt ansträngningen. En fantastisk sevärdhet.

 

 Kanske ska jag inte vara för precis med vad detta föreställer, men om jag säger att användandet av denna facilitet som hängde på slottets yttervägg, vintertid måtte inneburit åtskillig kyla för kroppens ädlare delar. Urinvägsinfektioner etc. torde varit vanliga på slottet....
 
 Slottskapellet är en av de få interiörer som inte genomgått särskilt stora förändringar och där inventarierna finns kvar.
 
 Högklassiga skulpturer pryder kapellets interiör.

 

 Tänk om dessa dörrar kunde tala....
 
 Slutligen ett besök i Läckös berömda och återuppståndna slottsträdgård.
 
 Den sällsynt vackra valvgången som utgör entré till högslottet.
 
 Medan skymningen sänkte sig tog vi oss igenom ytterligare en besvärlig inre skärgård.
 
Sista kvällen ombord arrangeras Captains Dinner och Kapten Wikander delade ut kanaldiplom till alla deltagare. Stämningen var på topp medan vi sakta stävade mot vår natthamn vid Rysskajen ovanför Trollhättans slussar.