Jag har sett jordbävningen!
Ja, inte den tragiska i Kina. Utan den som skedde i våra trakter för ca. 10500 år sedan! Då havet fortfarande stod högt över vår del av Södermanland.
Det var alltså fråga om en jordbävning av magnituden runt 8 på Richterskalan. Den skedde nere på havsbotten. En jordbävning som sände en Tsunamivåg ända bort till Säffle, där man kunnat konstatera att ett par betydligt högre belägna sjöar blivit ordentligt översköljda med saltvatten, snäckor och andra havsdjur som sedan avsatt sediment på sjöarnas botten.
Ser ni zigzag-mönstret till vänster och till höger i bilden! Jordbävningen skakade sandlagren på havsbotten vilket gav dessa otvetydiga spår som idag är synliga för ögat i ett grustag i Taxinge som till sommaren får besök av ett stort antal internationella geologer och havsforskare. En helt unik bild av en förhistorisk jordbävning.
Här står kursledaren, havsforskaren, geologen m.m. Nils-Axel Mörner framför ett grusuppkast som förevigats från jordbävningen för ca. 10500 år sedan.
Samma jordbävning gav upphov till att havsbotten sjönk åtta meter utmed en lång sträcka. En förkastning som idag är synlig utmed Svealandsbanan och E20 mellan Läggesta och Åkersavtaget (det ljusare berget med slät havsslipad ovansida har sjunkit - och sedan sprängts bort till stora delar för järnvägen. Det mörkare övre bergspartiet är den ursrpungliga bergsnivån.
För andra gången går jag en veckas Tvärvetenskaplig kurs i Natur- och KulturKunskap under ledning av Docenten Nils-Axel Mörner. Lika intressant verkar det bli den här gången. Redan har jag noterat ett flertal saker där en hel del hänt eller där svar hittats på frågor som ställdes då för fyra år sedan. Jordbävningsbevisen i sandtaget är en av dessa makalösa saker.
Kalkbrottet i Kalkbro. Med en unik flora och tillsammans med Sri Lanka den enda kända fyndplatsen för Blå Spinell som är en vacker blå ädelsten. Uppenbarligen har denna också bildats under högt tryck. Den återfinns t.ex. inte i brottets väggmaterial utan på botten (som är fridlyst ska jag kanske tillägga för säkerhets skull...)
Men också de parställda gropar i naturen runt om kalkbrottet i Kalkbro. Dessa tycks vara betydligt äldre än själva kalkbrottet som daterar sig till 1300-1500-talet då kalken började brytas för att användas i järnhanteringen i Åkers Styckebruk. Men vad skulle man med dessa tillmakade gropar redan så tidigt som på 700-talet? Kanske var det rent av rituella skäl som låg bakom. Det tillverkades en hel del ornamenterade kalkklot vid denna tid. Klot som kan ha använts för att pryda kvinnogravar som sedan långa tider ofta prytts av en rund krönande sten. Klot som idag återfinns inmurade i kyrkväggar på samma sätt som runstensfragment för att manifestera kyrkans seger över den gamla kulten.
Mörner menar ju att Åkers Bergslag borde vara vårt lands identifikationspunkt. Inom ett begränsat geografiskt område ryms hela vårt lands utvekling inom praktiskt taget alla områden. Teknik, kultur, religion, geologi, tektonik etc. Allt finns där.
Första dagen ägnades mineraler, bergarter och avslutades med bronsgjutning på historiskt sätt hos Ulf Andersson vid Kalkbro.
Här hälls den upphettade bronssmältan över i gjutformen.
Mörner är som vanligt kontroversiell. Nu drar han ut i kamp mot de myndigheter som hävdar att kärnkraftsavfallet skulle kunna skyddas i vårt urberg. Han menar att det inte finns någon som helst garanti för att inte också detta drabbas av framtida jordbävningar bara för att vi varit förskonade från dem hittills. Han avfärdar också tanken på att det skulle finnas något slag säkerhetsavstånd till särskilt känsliga områden. Ha pekar då bara på 8-metersförkastningen som beskrevs ovan och som uppstod på stort avstånd från jordbävningens epicentrum.
För fyra år sedan gällde hans kritik de som skyller den globala uppvärmningen endast på människan. Han menar att svängningarna i jordens temperaturer inte är något vi kan göra något åt. Givetvis ska vi inte spä på dem, men att vi skulle vara den stora boven förnekar han bestämt. Så det så!
Det var alltså fråga om en jordbävning av magnituden runt 8 på Richterskalan. Den skedde nere på havsbotten. En jordbävning som sände en Tsunamivåg ända bort till Säffle, där man kunnat konstatera att ett par betydligt högre belägna sjöar blivit ordentligt översköljda med saltvatten, snäckor och andra havsdjur som sedan avsatt sediment på sjöarnas botten.
Ser ni zigzag-mönstret till vänster och till höger i bilden! Jordbävningen skakade sandlagren på havsbotten vilket gav dessa otvetydiga spår som idag är synliga för ögat i ett grustag i Taxinge som till sommaren får besök av ett stort antal internationella geologer och havsforskare. En helt unik bild av en förhistorisk jordbävning.
Här står kursledaren, havsforskaren, geologen m.m. Nils-Axel Mörner framför ett grusuppkast som förevigats från jordbävningen för ca. 10500 år sedan.
Samma jordbävning gav upphov till att havsbotten sjönk åtta meter utmed en lång sträcka. En förkastning som idag är synlig utmed Svealandsbanan och E20 mellan Läggesta och Åkersavtaget (det ljusare berget med slät havsslipad ovansida har sjunkit - och sedan sprängts bort till stora delar för järnvägen. Det mörkare övre bergspartiet är den ursrpungliga bergsnivån.
För andra gången går jag en veckas Tvärvetenskaplig kurs i Natur- och KulturKunskap under ledning av Docenten Nils-Axel Mörner. Lika intressant verkar det bli den här gången. Redan har jag noterat ett flertal saker där en hel del hänt eller där svar hittats på frågor som ställdes då för fyra år sedan. Jordbävningsbevisen i sandtaget är en av dessa makalösa saker.
Kalkbrottet i Kalkbro. Med en unik flora och tillsammans med Sri Lanka den enda kända fyndplatsen för Blå Spinell som är en vacker blå ädelsten. Uppenbarligen har denna också bildats under högt tryck. Den återfinns t.ex. inte i brottets väggmaterial utan på botten (som är fridlyst ska jag kanske tillägga för säkerhets skull...)
Men också de parställda gropar i naturen runt om kalkbrottet i Kalkbro. Dessa tycks vara betydligt äldre än själva kalkbrottet som daterar sig till 1300-1500-talet då kalken började brytas för att användas i järnhanteringen i Åkers Styckebruk. Men vad skulle man med dessa tillmakade gropar redan så tidigt som på 700-talet? Kanske var det rent av rituella skäl som låg bakom. Det tillverkades en hel del ornamenterade kalkklot vid denna tid. Klot som kan ha använts för att pryda kvinnogravar som sedan långa tider ofta prytts av en rund krönande sten. Klot som idag återfinns inmurade i kyrkväggar på samma sätt som runstensfragment för att manifestera kyrkans seger över den gamla kulten.
Mörner menar ju att Åkers Bergslag borde vara vårt lands identifikationspunkt. Inom ett begränsat geografiskt område ryms hela vårt lands utvekling inom praktiskt taget alla områden. Teknik, kultur, religion, geologi, tektonik etc. Allt finns där.
Första dagen ägnades mineraler, bergarter och avslutades med bronsgjutning på historiskt sätt hos Ulf Andersson vid Kalkbro.
Här hälls den upphettade bronssmältan över i gjutformen.
Mörner är som vanligt kontroversiell. Nu drar han ut i kamp mot de myndigheter som hävdar att kärnkraftsavfallet skulle kunna skyddas i vårt urberg. Han menar att det inte finns någon som helst garanti för att inte också detta drabbas av framtida jordbävningar bara för att vi varit förskonade från dem hittills. Han avfärdar också tanken på att det skulle finnas något slag säkerhetsavstånd till särskilt känsliga områden. Ha pekar då bara på 8-metersförkastningen som beskrevs ovan och som uppstod på stort avstånd från jordbävningens epicentrum.
För fyra år sedan gällde hans kritik de som skyller den globala uppvärmningen endast på människan. Han menar att svängningarna i jordens temperaturer inte är något vi kan göra något åt. Givetvis ska vi inte spä på dem, men att vi skulle vara den stora boven förnekar han bestämt. Så det så!