Solstickan åsså?
Så har också Strängnäs drabbats av fyrverkerivåldet! Där raketerna har upphört att vara redskap för att skapa ett feeri i skyn för att istället användas som ett rent vapen!
En idiot (förmodligen inte särskilt lastgammal) sätter in en fyrverkeripjäs mellan maskorna på ett fönstergaller på kiosk-, omklädnings- och sammankomstbyggnaden på idrottsplatsen i Mariefred och tänder på! Raketen krossar fönstret och far in och antänder lokalen som får kraftiga skador. Ett rent mordbrandsattentat. Rent kriminellt. Fullständig idioti!
Då drabbas kommunens säkerhetschef av det som en allianskollega kallade "paniksyndrom" och kräver ett omgående förbud mot fyrverkeripjäsers avskjutande inom tättbebyggt område.
Jag säger att man må besinna sig och ställa sig följande frågor:
1. Hade det gjort någon skillnad i det aktuella fallet om det rått ett sådant förbud som säkerhetschefen föreslår?
Svar: Troligen inte! Idioten hade nog tänt på ändå. Möjligen i tro att idrottsplatsen knappast kunde bedömas som "tättbebyggd".
2. Om man ser till just risken för att anlägga mordbrand, är det då verkligen raketpjäsen man borde förbjuda?
Svar: Nej givetvis inte!
3. Är det inte i själva verket den i sammanhanget många gånger farligare tändstickan som användes för att antända pjäsen som man borde förhindra användandet av inom tättnebyggt omåde?
Svar: Just precis!
Är någon beredd att besluta om ett förbud att använda Solstickan inom tättbebyggt område i Strängnäs Kommun?
Svar: Knappast!
Vi ska inte införa förbud som vi inte förmår att övervaka på ett effektivt sätt.
Och så länge fyrverkeripjäser uppfyller gällande EU-normer och således får saluföras och användas, har vi som enskild kommun väldigt lite att säga till om.
Fyrverkeripjäser har i tusentals år förnöjt mänskligheten med fantastiska upplevelsemöjligheter. Under alla dessa år har det givetvis förekommit olyckor. Det har säkerligen också förekommit att idioter tänt på raketer på olämpliga ställen, men i stort sett har människor haft vett att använda pjäserna på ett korrekt sätt.
Där vill jag säga att det brister något idag! Det verkar i större utsträckning än förr som om människor inte begriper att dessa pjäser måste hanteras på det sätt som tillverkarna faktiskt påbjuder.
Här råder en uppenbar brist på information och kunskapsöverförande.
T.ex. kunde konstateras att flera lokalpolitiker på kommunstyrelsenivå inte ens visste att det redan idag råder förbud mot uppskjutande av fyrverkerier utan tillstånd inom Mariefreds och Strängnäs gamla stadskärnor.
Att döma av enkätsvar i tidningen tycks inte heller medvetenheten om att smällare redan är ett svunnet fenomen vara särskilt utbredd.
Senare i tiden (14 januari) står det klart att varken vi kommunstyrelsepolitiker (inkl. jag själv), säkerhetschefen eller någon annan berörd ens visste att den nationella lgstiftningen faktiskt förbjuder avskjutande av fyrverkerier inom tättbebyggt område utan särskilt tillstånd! Hela förbudsdiskussionen - inkl. detta inlägg - är således onödig.
Kanske därför säkerhetschefen istället borde koncentrera sig på att informera dem som använder och framförallt dem som säljer fyrverkeripjäser inom kommunen om vad som gäller och även föreslå dem som säljer att också informera sina kunder.
Alla försäljningsställen borde skicka med varje köpare de regler som gäller lokalt och de allmänna säkerhetsåtgärder som måste iakttas.
Så kan man fråga sig om inte polisen kunde inskränka sitt tillståndsgivande. Det är kanske inte nödvändigt att varje liten kiosk (eller som tidigare, godisaffären inne i Präntaren) måste få sälja fyrverkeripjäser. Det kunde kanske räcka med de järn- och byggaffärer som även har tillstånd att sälja andra explosiva varor. Så var det förr (Ack - nu är jag där igen!). Då vet man också att försäljningen sker av kompetent personal. För vad kan egentligen den unge man bakom det tillfälligt uppfällda campingbordet i butiksentrén om de varor han säljer och de risker dessa är förknippade med? Han är ju många gånger knappt äldre än dem som just har åldern inne för att få börja köpa!
Då kommer nästa argument: miljöaspekten! Fyrverkerier innebär att vi "pumpar ut" tungmetaller i naturen. Visst, det är säkert ett problem. Men återigen, vi talar om kanske tre allmänna tidpunkter på året då detta förekommer. Det är knappast så att just fyrverkeripjäsernas miljöpåverkan torde vara den mest angelägna att förhindra. Människor måste också kunna uppleva fyrverkeriets skönhet ur en livskvalitetsaspekt.
Som någon sa, om vi verkligen vill spara miljön, ska vi utrota korna! Är vi beredda på ett liv utan nötkött?
Argumentet med skotträdda hundar etc. har jag redan bemött alltför många gånger. Det finns brukshundsklubbar att gå med i. Men det verkar tyvärr alltför ofta vara så att människor som har hund är av samma slag som dem som tror att man sticker ner en fyrverkeriraket i snödrivan och skjuter av.
MATS WERNER
En idiot (förmodligen inte särskilt lastgammal) sätter in en fyrverkeripjäs mellan maskorna på ett fönstergaller på kiosk-, omklädnings- och sammankomstbyggnaden på idrottsplatsen i Mariefred och tänder på! Raketen krossar fönstret och far in och antänder lokalen som får kraftiga skador. Ett rent mordbrandsattentat. Rent kriminellt. Fullständig idioti!
Då drabbas kommunens säkerhetschef av det som en allianskollega kallade "paniksyndrom" och kräver ett omgående förbud mot fyrverkeripjäsers avskjutande inom tättbebyggt område.
Jag säger att man må besinna sig och ställa sig följande frågor:
1. Hade det gjort någon skillnad i det aktuella fallet om det rått ett sådant förbud som säkerhetschefen föreslår?
Svar: Troligen inte! Idioten hade nog tänt på ändå. Möjligen i tro att idrottsplatsen knappast kunde bedömas som "tättbebyggd".
2. Om man ser till just risken för att anlägga mordbrand, är det då verkligen raketpjäsen man borde förbjuda?
Svar: Nej givetvis inte!
3. Är det inte i själva verket den i sammanhanget många gånger farligare tändstickan som användes för att antända pjäsen som man borde förhindra användandet av inom tättnebyggt omåde?
Svar: Just precis!
Är någon beredd att besluta om ett förbud att använda Solstickan inom tättbebyggt område i Strängnäs Kommun?
Svar: Knappast!
Vi ska inte införa förbud som vi inte förmår att övervaka på ett effektivt sätt.
Och så länge fyrverkeripjäser uppfyller gällande EU-normer och således får saluföras och användas, har vi som enskild kommun väldigt lite att säga till om.
Fyrverkeripjäser har i tusentals år förnöjt mänskligheten med fantastiska upplevelsemöjligheter. Under alla dessa år har det givetvis förekommit olyckor. Det har säkerligen också förekommit att idioter tänt på raketer på olämpliga ställen, men i stort sett har människor haft vett att använda pjäserna på ett korrekt sätt.
Där vill jag säga att det brister något idag! Det verkar i större utsträckning än förr som om människor inte begriper att dessa pjäser måste hanteras på det sätt som tillverkarna faktiskt påbjuder.
Här råder en uppenbar brist på information och kunskapsöverförande.
T.ex. kunde konstateras att flera lokalpolitiker på kommunstyrelsenivå inte ens visste att det redan idag råder förbud mot uppskjutande av fyrverkerier utan tillstånd inom Mariefreds och Strängnäs gamla stadskärnor.
Att döma av enkätsvar i tidningen tycks inte heller medvetenheten om att smällare redan är ett svunnet fenomen vara särskilt utbredd.
Senare i tiden (14 januari) står det klart att varken vi kommunstyrelsepolitiker (inkl. jag själv), säkerhetschefen eller någon annan berörd ens visste att den nationella lgstiftningen faktiskt förbjuder avskjutande av fyrverkerier inom tättbebyggt område utan särskilt tillstånd! Hela förbudsdiskussionen - inkl. detta inlägg - är således onödig.
Kanske därför säkerhetschefen istället borde koncentrera sig på att informera dem som använder och framförallt dem som säljer fyrverkeripjäser inom kommunen om vad som gäller och även föreslå dem som säljer att också informera sina kunder.
Alla försäljningsställen borde skicka med varje köpare de regler som gäller lokalt och de allmänna säkerhetsåtgärder som måste iakttas.
Så kan man fråga sig om inte polisen kunde inskränka sitt tillståndsgivande. Det är kanske inte nödvändigt att varje liten kiosk (eller som tidigare, godisaffären inne i Präntaren) måste få sälja fyrverkeripjäser. Det kunde kanske räcka med de järn- och byggaffärer som även har tillstånd att sälja andra explosiva varor. Så var det förr (Ack - nu är jag där igen!). Då vet man också att försäljningen sker av kompetent personal. För vad kan egentligen den unge man bakom det tillfälligt uppfällda campingbordet i butiksentrén om de varor han säljer och de risker dessa är förknippade med? Han är ju många gånger knappt äldre än dem som just har åldern inne för att få börja köpa!
Då kommer nästa argument: miljöaspekten! Fyrverkerier innebär att vi "pumpar ut" tungmetaller i naturen. Visst, det är säkert ett problem. Men återigen, vi talar om kanske tre allmänna tidpunkter på året då detta förekommer. Det är knappast så att just fyrverkeripjäsernas miljöpåverkan torde vara den mest angelägna att förhindra. Människor måste också kunna uppleva fyrverkeriets skönhet ur en livskvalitetsaspekt.
Som någon sa, om vi verkligen vill spara miljön, ska vi utrota korna! Är vi beredda på ett liv utan nötkött?
Argumentet med skotträdda hundar etc. har jag redan bemött alltför många gånger. Det finns brukshundsklubbar att gå med i. Men det verkar tyvärr alltför ofta vara så att människor som har hund är av samma slag som dem som tror att man sticker ner en fyrverkeriraket i snödrivan och skjuter av.
MATS WERNER