GÄSTBLOGG: Lödigt!
Jag gör som några av mina kollegor: bereder plats för en gästbloggare!
På silvergen.org, skrev igår min bloggarkollega "Gunillago" ett så fullödigt inlägg att jag bad att få återge det här:
"Lödigt
Skrevs 2008-12-01, 03:09 av gunillago
Något av värde borde man någon gång få till sig och ur sig.
Nu är ju det som är värdefullt en högst individuell historia.
En del finner att saker och ting är det man ska satsa på, grejer att göra och att sätta ihop kanske eller att helt enkelt beskåda och njuta åsynen av.
Musik, spelad eller avlyssnad, blir till livsinnehåll för tusen sinom tusen besökare i konsertlokaler, kyrkor och friluftsarenor. Teaterupplevelser, uppläsningar, konstutställningar och museer får miljontals besök av ivriga och sugna livsbejakare.
Andra sätter sig i ashrams och bevistar avlägsna tempel, utandas det heliga ordet "om" med emfas till klockspel och nynnande mantras. Det är en resa till det inre landskapet som gör mödan värd.
Ytterligare andra sätter sig på ett plan till en annan miljö med hotellpool, drinkar, high life och utlevelse i alkoholdimmor och kroppars närhet.
Så finns det några som trampar fuktig mossa under fötterna, lutar sig mot en solbelyst tallstam i en torr skobsbacke mot en vattenhorisont och finner att det är livets kärna. Båten ankrad i vattenbrynet och vattnet vilsamt kluckande mot strandstenarna.
Alla, dock, alla utan undantag, vill ha någon som smeker kinden, som tar i en med vänlig hand och berör med mjukhet. Som kan ge en kram i trängda lägen och av pur förtjusning. Familj , barn, vad kan vara viktigare än den närhet som familjen kan ge eller ett djur, en hund eller katt som ser svårmodigt på en om man inte uppfyller sin del av avtalet.
Det är vad som uppenbarar sig i livet som blir av värde. Livsledsagaren, karriären, det där åtråvärda man sett och vill ha...
men det verkligt lödiga, det som består och som får ett allt mer avskalat uttryck är ett levande väsens närhet, känslan av att man är inte ensam....
vi är universums levande avtryck och vi delar det som är allra längst in...
det lödiga....."
På silvergen.org, skrev igår min bloggarkollega "Gunillago" ett så fullödigt inlägg att jag bad att få återge det här:
"Lödigt
Skrevs 2008-12-01, 03:09 av gunillago
Något av värde borde man någon gång få till sig och ur sig.
Nu är ju det som är värdefullt en högst individuell historia.
En del finner att saker och ting är det man ska satsa på, grejer att göra och att sätta ihop kanske eller att helt enkelt beskåda och njuta åsynen av.
Musik, spelad eller avlyssnad, blir till livsinnehåll för tusen sinom tusen besökare i konsertlokaler, kyrkor och friluftsarenor. Teaterupplevelser, uppläsningar, konstutställningar och museer får miljontals besök av ivriga och sugna livsbejakare.
Andra sätter sig i ashrams och bevistar avlägsna tempel, utandas det heliga ordet "om" med emfas till klockspel och nynnande mantras. Det är en resa till det inre landskapet som gör mödan värd.
Ytterligare andra sätter sig på ett plan till en annan miljö med hotellpool, drinkar, high life och utlevelse i alkoholdimmor och kroppars närhet.
Så finns det några som trampar fuktig mossa under fötterna, lutar sig mot en solbelyst tallstam i en torr skobsbacke mot en vattenhorisont och finner att det är livets kärna. Båten ankrad i vattenbrynet och vattnet vilsamt kluckande mot strandstenarna.
Alla, dock, alla utan undantag, vill ha någon som smeker kinden, som tar i en med vänlig hand och berör med mjukhet. Som kan ge en kram i trängda lägen och av pur förtjusning. Familj , barn, vad kan vara viktigare än den närhet som familjen kan ge eller ett djur, en hund eller katt som ser svårmodigt på en om man inte uppfyller sin del av avtalet.
Det är vad som uppenbarar sig i livet som blir av värde. Livsledsagaren, karriären, det där åtråvärda man sett och vill ha...
men det verkligt lödiga, det som består och som får ett allt mer avskalat uttryck är ett levande väsens närhet, känslan av att man är inte ensam....
vi är universums levande avtryck och vi delar det som är allra längst in...
det lödiga....."