Mats Werner

Tårta på tårta

Kvällens fullmäktigemöte i Strängnäs var rekordkort. Ändå hann ledamöterna med att belasta den kommunala apparaten med en mängd onödigt arbete.

Dag Bremberg (Mariefredspartiet) skriver upprymt på sin blogg om avslaget på medborgarförslaget om att skilja organiskt och oorganiskt avfall.

Först och främst handlade en hel del av diskussionen mest om semantik, om de kanske något trubbiga svarsinstrument som står oss politiker till buds. Nämligen att antingen "bifalla" ett förslag eller "avslå" detsamma. Det aktuella förslaget har alla goda förutsättningar och stöds nog av samtliga politiker i sak.

Problemet var att vi redan en gång beslutat om detta. Och inte bara vi utan också vår riksdag. I klimatpropositionen står att vårt mål är att 2010 skall minst 35% av allt matavfall samlas in separerat. Om detta har också vårt Fullmäktige beslutat genom att anta en Avfallsplan där just denna intention ingår.

Med denna plan som grund har Teknik- och fritidsnämnden beslutat genomföra ett testprojekt för att få fram den för vår kommun optimala ordningen för hur detta ska gå till. Detta projekt har redan påbörjats och kommer så småningom att leda till ett resultat som blir föremål för politiska beslut.

För var och en som tänker logiskt och förnuftigt, står det då klart att man bör avvakta med alla andra beslut tills man ser resultatet av försöket och således förhoppningsvis kan fatta ett optimalt politiskt beslut.

Att därför som ren demonstration - för det är ju vad ett bifallsförslag egentligen är - bifalla ett medborgarförslag som slår undan grunden för den process som redan pågår inom den kommunala förvaltningen är ju bara dumt. För vad dessa tillskyndare (som säkert är entusiastiska därför att de inte brytt sig om att ta reda på hur det redan förhåller sig) försöker göra, är att fullmäktige ska fatta ett låsande beslut utan att ha tillräckligt underlag. De säger att "men så är det inte, eftersom förslaget säger att man ska ta fram en modell och sedan ska fullmäktige besluta igen".

Då säger jag att så är det visst. Förslaget säger att fullmäktige "beslutar om att skilja brännbart och organiskt avfall..."

Det innebär att fullmäktigebeslutet initierar en ny ärendehantering hos förvaltningen som kommer att löpa parallellt med den inom ett av kontoren redan pågående utredningen med tillhörande försöksverksamhet.

Det hela är därför bara dumt. Skapar förvirring och innebär dubbelarbete. Låt det pågående arbetet komma i mål innan vi binder kommunen för om och hur detta ska ske. Om politiker ska fatta såpass långtgående beslut bör man ha mer på fötterna än bara ett kortfattat medborgarförslag och entusiastiska tillrop. Jag är förvånad över att politiker som jag trodde hade bättre omdöme kunde ställa sig bakom dessa ivriga unga entusiaster.

Återigen - Strängnäs kommunfullmäktige har redan beslutat en gång i denna fråga. Vi är dessutom bundna av ett nationellt miljömål på området. Processen är redan igång.

Det finns helt enkelt ingen anledning att fatta nya tårta-på-tårta-beslut.

Om frågan kommit upp för något år sedan skulle vi beslutat att Medborgarförslaget kunde anses besvarat med hänsyn till alla dessa faktorer. Nu har lagregler och en allmän uppstramning förändrat saken så att vi således antingen kan bifalla eller avslå.

Bifalla ska vi göra när en ny fråga väcks där vi vill genomföra något som förslaget innebär.

Avslå ska vi göra när vi så inte vill ELLER då vi av andra orsaker - som t.ex. att ett arbete redan pågår i samma anda - inte vill fatta dubbelbeslut.

Avslagsbeslutet bör då givetvis följas av en motivering som hänvisar till det pågående arbetet eller vad det nu kan vara.

Att fatta beslut som berör andra juridiska personer är också populärt

Två andra ärenden på dagordningen berörde SEVAB. Visserligen ett bolag som till 80% ägs av Strängnäs Kommun, men som ändock är en självständig juridisk person över vars styrelse Kommunfullmäktige inte råder utan att iaktta vissa procedurregler. Och där man som sagt också bör ta hänsyn till minoritetsägarens synpunkter.

En medborgare föreslog att fjärrvärmeverket i Mariefred skulle samlokaliseras med ishallen i Hammaren. Ett i och för sig vällovligt förslag.

Två invändningar:

Det permanenta fjärrvärmeverket som avsetts att byggas har Kommunfullmäktige inte med att göra. Om dess tillkomst och lokalisering beslutar SEVAB och inte Kommunfullmäktige.
Tidsplanen för beslutet om detta fjärrvärmeverk är ytterst snäv med hänsyn till att bolaget endast har ett temporärt bygglov för den provisoriska anläggningen vid Vårdcentralen. Tillkommande byggnationer i området kommer dessutom att kräva ett beslut om permanent lösning inom några månader.

Den tänkta ishallen däremot, vet vi i dagsläget inte ett dugg om. Vi vet inte ens vilket förslag som kan tänkas vinna markanvisningstävlingen om Hammarängen. Vi vet inte om den vinnande lösningen kommer att rymma också en ishall. Eller om finansieringen räcker till en. Vi har ingen detaljplan, inget bygglov - ingenting! I dagsläget måste vi betrakta en ev. ishall i Mariefred som något ytterst osäkert för att inte säga fantasifullt.

Att därför använda vår kommunala personal till att utreda hypotetiska framtida frågor om något som kommunen delvis inte råder över och som med största sannolikhet kommer att vara överspelat redan när förvaltningen kan börja arbeta med frågan, känns som mycket oförnuftigt, men det var vad kommunfullmäktige beslutade om.

Mera onödigheter

Ytterligare ett fullmäktigebeslut togs som berörde SEVABs egendom. En medborgare framförde ett i och för sig roligt och tilltalande förslag till dekoration på det nya ackumulatortorn som redan reser sig invid det nya kraftvärmeverket. Fullmäktige beslöt att skicka förslaget till Kulturnämnden och - efter tilläggsförslag från Hélène Brodin Rheindorf - också till SEVAB (det var väl snällt att bolaget får möjlighet att yttra sig om sin egendom) för yttranden.

Jag är förvånad att inte bolagets styrelseordförande (som förtjänstfullt tycker att Strängnäs behöver en ny regering) ställde sig upp och redan nu klargjorde det omöjliga i medborgarförslaget.

Sanningen är att förslaget kommer alldeles för sent. Ackumulatortornets dekorativa utseende togs beslut om för mycket länge sedan efter överläggningar med Stadsarkitekten i samband med att anläggningen fick sitt bygglov.

Isoleringen på tornet med den utsida som kommer att bära den "dekor" som då beslöts, kommer att börja monteras inom kort.

Att därför lägga kommunal tjänstemannatid på att jobba med ytterligare ett onödigt projekt känns lika illa.

Och så till sist lite blå dunster......

Kommunens Räddningstjänst ligger inom Miljö- & Räddningsnämndens revir. Lagen säger dock att den nämnd som ansvarar för en verksamhet inte också kan utöva tillsyn enligt miljölagarna över denna verksamhet.

Vad gör då den förnuftiga kommunen? Jo, eftersom man har en viss kompetens i miljöfrågor koncentrerad i Miljö- och Räddningsnämndens politiker, borde den berörda verksamheten flyttas till någon annan nämnds/styrelses ansvarsområde. T.ex. Teknik- & Fritidsnämnden eller Kommunstyrelsen.

Men icke Strängnäs kommun! Istället beslöt fullmäktige att flytta tillsynen till Kommunstyrelsen.

I realiteten innebär det att den tjänsteman inom förvaltningen som skött tillsynen av räddningstjänsten (som också är en del av samma förvaltning) istället för att gå på Miljö-&Räddningsnämndens sammanträde och rapportera, går till Kommunstyrelsens sammanträde och rapporterar. Detta innebär enligt mitt sett att se inte en lösning på problemet.

Hela förvaltningen - inklusive Räddningstjänsten, lyder under Kommunstyrelsen. Beslutet innebär således ingen lösning eftersom tillsynen ska ske från ett från verksamheten skilt organ. Så blir inte fallet nu heller. Dessutom kan Kommunstyrelsen inte miljöfrågor på samma sätt som facknämnden och kommer således inte att ha samma förståelse för den föredragande tjänstemannens rapporter som Miljö- & Räddningsnämnden skulle haft.

Även Margit Urtegård skriver om mötet på sin blogg.