Gammelmor
Fyra generationer i trädgården på Östra Ekuddsgatan i Vaxholm år 1937. Min bror Lasse sitter t.v. Han är där tre år gammal. Bakom honom vår underbara Mormor Maja Hardt (1887-1963). I mitten sitter vår lika fantastiska Mamma Ann-Mari, född 1911 och längst till höger Gammelmor Maria, eller Krank Marit Larsdotter som hon hette som ung. Hon är 87 år gammal på bilden och skulle komma att leva ytterligare elva år. Hon såg dock likadan ut från det att hon blev änka i 70-årsåldern och tills hon dog.
Gammelmor föddes i Yttermalung 1850. Sex år senare mördades hennes tio år äldre kusin Dölhed Anna Larsdotter brutalt utanför Björnlunda i Södermanland där hon 16 år gammal "gick med handel", vilket var många unga kullors lott på den tiden då försörjningsmöjligheterna var knappa. Dölhed Annas tragiska livsöde har blivit föremål för bl.a. ett bygdespel i Björnlunda. Hennes baneman Skomakare Carl Petter Brunfeldt, gick ett lika tragiskt öde till mötes. Hans fru som ansågs medskyldig till mordet tog livet av sig i fängelset, Skomakaren själv blev den siste att avrättas i Södermanland den 17 mars 1858 i Axalaskogen. Makarnas båda små barn som bevittnat mordet "auktionerades ut" på bygden och deras vidare öden är okända.
Vad var då motivet? Familjen var fattig. Skomakaren hade dåligt med jobb och hade börjat ta till flaskan. Barnen hade inte fått mat på flera dagar. Bytet blev 16 riksdaler och två skillingar och lite varor som skomakaren omsatte till mat.
Även Gammelmor fick gå med handel som ung. Flera av hennes jämnåriga Malungsflickor blev roddarmadamer på Stockholms Ström och Riddarfjärden. D.v.s. dåtidens "färjekarlar".
Tiderna var knappa i Sverige och snart hade 20% av Sveriges befolkning utvandrat till USA! En femtedel av svenskarna försvann alltså västerut. Också flera av Gammelmors syskon och jämnåriga vars ättlingar idag återfinns i Minneapolis, S:t Paul och Philadelphia.
Men många utvandrade också inom Sverige. Gammelmors nästgårdsgrannar drog till Arvika och fick en son som hette Arvid och som plötsligt en dag träffade en Vaxholmsflicka som var min Mormor Maja! Mer därom senare.
Här sitter min gammelmor Krank Marit till höger och till vänster hennes syster Krank Carin som blev mor till Radiomajoren.
En syster till Gammelmor hamnade dock i Vaxholm och gifte sig med Vaxholms förmögnaste aff'ärsinnehavare, Arvid Eriksson och blev mamma till den berömde "Radiomajoren" Arvid Eriksson (i sin tur pappa till den nyligen avlidne Översten Åke Eriksson i Strängnäs). Systern skrev hem och berättade om alla möjligheter som fanns där, så Gammelmor Krank Marit Larsdotter flyttade dit med sin man Larses Lars Olsson och fem barn.
Prefixen kommer från ett par av de gamla gårdarna i Yttermalung. Andra släktgårdar är "Annika", "Gästgifvars", "Haga", "Larses", "Sennor", "Göllö", "Jonas" och "Arfs" (från vilket mitt tredjenamn Arvid härstammar)m.fl.. Från Krankagården har jag ännu ett vackert skåp och en lika vackert dekorerad brudkista.
Krankaskåpet
I Vaxholm började det nyinflyttade paret att sälja på torget, skor och kläder. Så småningom öppnade makarna manufakturaffär på Hamngatan. I början som en slags bod där bodluckan mot gatan slogs upp på morgonen. Butiken växte och blev till slut inte bara en manufakturaffär utan också en skoaffär. Sonen Johan, som var döv, tog över föräldrarnas affärer. Till slut bara en skoaffär som fanns kvar ända inpå 50-60-talet. P.g.a. sin dövhet höll sig Morbror Johan mest inne på lagret och lät sin fru Moster Emelie sköta butiksjobbet. Sonen Karl var utbildad bagare men gifte sig till en järnaffär i Vaxholm som han väl inte skötte särskilt bra dock. Han tyckte till skillnad från brodern, att det var roligast att stå i dörren och prata med förbipasseranden och att ta sig en och annan grogg på kvällen. Så det blev så småningom konkurs och då fick han istället ta upp sitt yrke och startade ett bageri (som lär ha blivit källan till det senare Blixtbageriet). Till en början med i hemmet. Mamma berättar att hon och Pappa ständigt åt vaniljhjärtan och andra godsaker för att hjälpa Morbror Karl. När bageriet äntligen började bära sig drabbades Morbror Karl av en störtblödning i magen och dog. Moster Klara sålde bageriet som sedan gick en lysande framtid till mötes då människor under och efter kriget inte kunde/ville baka sitt eget bröd längre. Blixtbageriet liksom det gamla Röhls bageri försvann så småningom in i bagarmästare Zanders verksamhet som fortfarande, om än i rekonstruerad version, finns kvar i Vaxholm.
Men Gammelmor drabbades varje vår av "vandringslustan" och gav sig iväg med varusäck på ryggen och gick runt Mellansverige och sålde varor. Mormor har berättat att känslorna från barnen visavis modern under barnaåren var rätt så avvog. De kunde inte begripa att mamman övergav dem och deras pappa flera månader varje år. Min mormor fick tidigt överta rollen som husmor i familjen vilket hon aldrig uppskattade. Som mormor var däremot Gammelmor underbar enligt min Mamma, för hon hade ju alltid en massa spännande saker att berätta från sina vandringsfärder.
Min mormor Maja arbetade i Stockholm och träffade en dag en ung man som hette Arvid Hardt och var representant för den ännu existerande textilgrossisten Nilsson & Lindström. Arvids familj hade som sagt varit grannar med Majas familj i Malung och nu blev de tu ett.
Ett av mina äldsta minnen är förknippat just med Gammelmor. Hon bodde då på ålderdomshemmet i Vaxholm (Gammelgården). Vi var där för att uppvakta på hennes födelsedag. Det måste ha varit 1948 inte långt före hennes död och jag var alltså fem år.
Hon satt på sitt rum, klädd som på bilden med hätta på huvudet och allt, och åt med förtjusning sin prinsesstårta med sin tandlösa mun. Utanför den öppna dörren i dagrummet, satt vi andra och drack kaffe och saft. Ett outplånligt minne - och prinsesstårta har förblivit också min favorit!
En kraftkvinna som trots sitt hårda och slitsamma liv blev över 98 år gammal. Min Mamma fyller i år också 98 år. De dalska generna räcker länge!