40 år i Norrtäljes hamn! Vad tiden går!

s/s NORRTELJE anländer till Norrtälje hamn den 27 augusti 1968. Den vinkande herren är Erik Thor, dåvarande chef för Stockholms Turisttrafikförbund och ledamot av Stiftelsen s/s Norrtelje. Bredvid honom står Sven Hafeldt och på bryggan eldsjälen Johan Kull, legendarisk skeppare på Apollo III
I lördags var hustrun och jag i Norrtälje för att fira att det nu i Augusti är 40 år sedan vår "lilla skyddsling", ångfartyget NORRTELJE, räddades undan skrotdöden.
Denna den enda kvarvarande av skärgårdsflottans trenne s.k. palatsångare vilar idag i ett utomordentligt gott - om icke seglationsbart - skick i sin gamla hemmahamn.

s/s NORRTELJE byggdes år 1900 under en stormig period i skärgårdsbåtarnas historia. Det s.k. Vaxholmskriget rasade som värst. Waxholms Ångfartygs AB som var det stora bolaget blev utsatt för mycken kritik. Bolagets fartyg ansågs föråldrade och långsamma. En nagel i ögat på skärgårdsborna var väl dessutom att det var stockholmare som satt på aktierna.
Ett antal vaxholmsbor bildade då Stockholm-Vaxholms Rederi AB som började en mördande priskonkurrens med det gamla bolaget.
Waxholms Ångfartygs AB hade ett dotterbolag i Norrtälje: Norrtelje Ångfartygs AB. Kapten C.J.M. Hallander som var chef för båda bolagen hade länge planerat ett nybygge för dotterbolaget. Man ägde visserligen redan ett fartyg vid namn "Norrtelje" som tillika var skärgårdens snabbaste fartyg.
Nybygget skulle dock inte bli vilken båt som helst, det skulle bli den största, den stiligaste, den komfortablaste och den snabbaste.
Vid kontakterna med Södra Varvet i Stockholm var chefen A.F. Wiking lika svårflörtad som övriga varv som tillfrågats. Dock lyckades man komma ner till 250.000:- under föhandlingarna innan Hallander märkte att det inte gick att pruta mer. Då fick han plötsligt ett infall som skulle visa sig genialiskt genom att det skulle vända Vaxholmskriget till det gamla bolagets förmån: "Om vi beställer två likadana fartyg samtidigt, vad skulle de då kosta per styck?" - "225.000:-" blev svaret. Så fick s/s NORRTELJE sitt systerfartyg s/s EXPRESS (sedermera Express I) som formellt beställdes av Waxholms Ångfartygs AB.

Omslaget till den lilla skrift jag är "pappa" till från 1970 och som dessvärre inte längre går att få tag på. Jag har därför lagt in den in extenso efter detta inlägg. Kräver dock god syn....
NORRTELJE gick sedan dagligen många år på traden Stockholm-Norrtelje. 1937 inskränktes det till helgtrafik. Vardagarna gick hon till Furusund och Björkö.
Sommaren 1951 blev NORRTELJE Ålandsbåt med dagsturer från Norrtelje till Mariehamn. Något år senare även några dagar från Stockholm. Från 1954 gick hon endast från Stockholm.
1961 skrotades systerfartyget EXPRESS I och NORRTELJE övertog namnet EXPRESS och fick trafikera Stockholm-Sandhamn för en sista säsong varefter fartyget aldrig gått för egen maskin.
1965 undgick hon första gången skrotningsspöket genom att Reseföretaget Nyman & Schultz övertog fartyget för 65.000:-. Man lade ner närmare en miljon på att rusta upp henne till ett modernt restaurangfartyg. Fartyget lades vid Gustav IIIs Staty på Skeppsbron och kom där att fungera som kombinerad restaurang och terminal för Sightseeingbolagets turistbåtar.

Ångfartyget NORRTELJE vid Skeppsbron 1965.

Guiden sedermera Docenten Gisele Petré och jag (som var terminalchef på Sightseeingbolaget välkomnar premiärgästerna ombord den 17 juli 1965.

Dåvarande Sekreteraren i Stiftelsen Skärgårdsbåten, Bengt Abrahamsson, Erik Thor från Stockholms Turisttrafikförbund, Mälardrottningen Christina Leander (Palmstierna), som var min gamla klasskamrat, Konsul Bengt Lindvall, chef för Nyman & Schultz och jag på NORRTELJEs brygga för att hålla invigningstal via högtaleriet.

Förstår ni min förtjusning att vara chef.... Flickan till höger om mig är Helena Kallenbäck, då blivande uppburen skådespelerska, numera välbeställd skånsk grevinna Trolle.

Festarrangemangen avlöste varandra. En som ofta var inblandad som festfixare var salig Eva Åkerlund. Här med mig och okänd gäst vid NORRTELJEs bryggroder.
1967 hade Nyman & Schultz gått omkull och Svenska Handelsbanken tagit över utan den äran. NORRTELJE var en nagel i ögat på bankchefer med tveksamma fingrar i syltburken, där hon låg i deras synfält från bankpalatset. Fartyget skulle bort till varje pris. Skrotning syntes oundviklig då Lennart Hasselfeldt i Norrtälje drog igång sin Räddningsaktion och ringde mig för bistånd. Räddningsaktionen lyckades samla in 100.000:- och bankfolket var lättövertalat. 250.000:- som var utgångspriset krympte snabbt för att inte säga omgående till dessa 100.000:- och fartyget var på nytt räddat.
Den 27 Augusti 1968 fördes fartyget i triumf till sin nygamla hemmahamn och där har hon, frånsett några varvsbesök, förblivit.

Hon har återfått sin ursprungliga skorstensform och hålls av Stiftelsen s/s Norrtelje i ett föredömligt skick. Ett par av de krafter som haft störst genomslag i denna kulturgärning förutom Guldsmeden Lennart Hasselfeldt är Sjökapten Johan Kull, Hamnchefen Sven Hafeldt, Rosie Hermansson och Bosse Palm. Kämpar som genom uppoffrande arbete under många år sett till att fartyget hålls i gott skick och också sett till att inte senare fientliga försök från restaurangrederier att ta över för att sätta fartyget i julbordstrafik från Stockholm, har lyckats.
I fartygets damsalong, förlovade sig hustrun och jag den 9 juni 1965 och i konversationssalongen på övre däck hade vi vår bröllopsmiddag två år senare.

Lennart Hasselfeldt anländer i triumfvagn.

P-böter på gång? T.o.m. konstapeln uppträdde i tidsenlig uniform.
I lördags fick vi återse några av dessa vänner, bl.a. Lennart Hasselfeldt som hämtades i öppen Cadillac och fördes i procession till tribunen där han fick berätta om bl.a. alla människor som bjöd motstånd då 1968 och som han ibland "gärna ville döda". När Lennart berättade detta vid ett möte på den tiden var Kyrkoherden Walfrid Selinus närvarande. Walfrid var starkt engagerad i Räddningsaktionen och reste sig och sa: "Gör det! Jag jordfäster!".

Folkliv i tidsenlig mundering på kajen.
Liksom då för 40 år sedan uppvaktades NORRTELJE också denna gång av s/s BLIDÖSUND som numer övertagit NORRTELJEs gamla trad på helgerna.

Man undrar dock om inte Det Stora Bryggeriet gått lite väl långt.....

För åtta år sedan firade fartyget 100 år. En aktningsvärd ålder för ett fartyg av detta slag. Vi önskar henne en fortsatt lung ålderdom i Norrtäljes hamn! Glöm aldrig att göra ett besök när ni är i faggorna. Hon är värd en omväg!
Härligt att se de vackra bilderna och även de på dig ;-)
Kul att du varit engagerad även för våra gamla fartyg, och t o m förlovat dig ombord.
(Själv gifte jag mig på vår Jacqueline från 1894, året innan hon firade hundraårsjubileum. Hon är både äldre och i mina ögon vackrare än Norrtälje, om man ska jämföra båtar... F ö är hon nu såld och ligger i Enköping. Nu klappar hjärtat mest för Maja.)
Hej Dag!
Tyvärr kände jag sedan jag flyttade från Stockholm till Mariefred att det blev lite långt till Norrtälje varför även jag engagerade mig i Maja. Bl.a. som styrelseledamot i rederiet ett drygt tiotal år och tillsammans med Arne Kihlbom intitiativtagare till vänföreningen i Mariefred (för att vi skulle få lite motvikt mot Stockholmsintressena!)
Vilka härliga bilder Mats!
Även jag är ju båtfantast och har varit på s/s Norrtelje åtskilliga gånger.
När jag växte upp hade vi landställe på Ljusterö så turer till Norrtälje ingick. Då åt vi barn korv och pommes i matsalen och de vuxna åt biff.
Jag kommer ju också från en marinfamilj; min pappa är en av de tongivande i ocenaseglarklubben och seglar över världshaven titt som tätt och brosan är trafikledare i stockholms hamn( det är han som trycker på alla knappar så att slussarna och broarna öppnas) och själv är jag ju ägaren av en Seacat från 1974 som jag ju skildrar ibland på bloggen, så din text var en ren fröjd att läsa! Jag älskar nämligen båtar, fartyg och jollar!
hälsar Lotta
Jätteroligt att läsa och se bilderna. Jag kommer ihåg att pappa (Walle Selinus) jobbade för att båten skulle få komma till Norrtälje.
Typiskt kommentar från honom :)
Det finns inte möjligen något kort på honom i samband med att båten kom till "hemmahamnen"?
/ Hälsningar Gunnel Selinus, Uppsala