0

Kofösens uppfinnare, Naturbarnet, Gräsänklingen m.m.

image247

Här kom ett intyg från Povel att den brittiske trumpetaren Stu Hamer ingått i Leif Asps orkester under en KnäppUpp-turne. Behövdes för att hjälpa Stu få del av någon form av stöd från den brittiska musikerorganisationen.

Vart min magra kropp än fraktas
så behöver den ej aktas
alla törnarna i livet tål jag bra

Ibland alla dom jag känner
stygga grannar och ovänner
finns det ingen som kan plåga mig som jag.

För jag är Ittma Hohah Om butn Baba, självplågaren,
och jag har kommit ända hit från Chitn Potn Bah
strax bortom Potn Chitn Buh i Indien.


Kommer ni ihåg denna briljanta sång av Povel Ramel? Den var min absolut första kontakt med Povels viskonst någon gång i slutet av 40-talet. Den är skriven 47 så det kan stämma.

Jag bodde några sommarveckor med min Mormor på hennes svågers och svägerskas gård utanför Arvika (alltså min morfars syster med man). Det fanns inga jämnåriga att leka med så det var hästen Perla och husets stora fina radiogrammofon som gällde. Dock inte samtidigt!

I den stod en bunt 78-varvare (stenkakor alltså för er som minns...). Och den enda av mer modernt snitt var just Ittma Hohah. En av familjens söner hade radioaffär i Åmotsfors och hade antagligen hembragt skivan som nu spelades från bittida till sent. Baksidan minns jag inte ens. Förmodligen någon "danslåt".

Texten var heldråplig, nonsensfull och revolutionär i mina unga ögon. Från den stunden var jag Povel-frälst.

Jag såg samtliga KnäppUpprevyer. Mest fäste jag mig nog vid Martin Ljungs monologer. Viking med tegelstenen, Fingal Olsson m.fl. De kom att bli också mina insatser vid allehanda skol- och klassrevyer. Dock utan den magnifika saltomortalen!

Jag närde tidigt teaterdrömmar, även om min håg låg mer bakom regipulten (eller t.o.m. producentbordet. Sökte senare in till Filmskolans producentlinje som en av drygt 400. Blev uttagen till slutprov tillsammans med tre andra, men sprack! Bara två togs in. Och sedan kom barn och familj emellan...).

Och "Ratatta"!! Vilken film. Med "Underbart är kort"! På den tiden jag ännu hade sångröst (Ser ni håven...) i tioårsåldern spelade jag in denna sång med mor vid pianot. Många år senare satt skådespelaren Eric Gustafsson (Kom, kom till smörgåsbordet) hemma hos mina föräldrar. Han var då precis nygift med min mors barndomsvän Birgit Ahrle. De lyssnade på inspelningen (också en gammal 78-varvare från BRA Studio i Gamla Stan). Mamma som hört den väna barnastämman många gånger råkade titta upp och får se tårarna strömma utmed Erics kinder när han frågar: "Vad har det blivit av den underbara lilla rösten", varpå Mamma också bryter ut i tårar när hon svarar: "Marknadskonsult"!

Se här några guldkorn från den filmen i dess trailer:




Povels första bok "Min galna hage" lästes sönder. Hör här vilka dårskaper:

"Våra fyra viktigaste VERB äro fem:

Dricka
Supa
skåla
klunka
halsa och
bälga

Behärskar Du dem kan du
leva.

Leva böjes, i likhet med alla andra verb, på följande typiska vis:

PRESENS PIMPELATIV

Singulus:

Jag lever
Du lever
Han blodpalt

Plurulus:

Vi leva rövare
Ni bliva dövare
Dom överlever allt
______

FLUGSVAMPPREFEKTUM

Jag levde
Du levde
Han förde ett sabla liv
______

SUPUTUM

Jag levade
Du lefte
Han löv (De' va' en bra karl, han Löv!)

Och så går det vidare över Presens Filurium, Potatis Impulsitiv, Gratis Alternativ, Fjuttilurum Krångli, Enervis Trötti, Fixuralis Sukti, Idiotis Krysti och Knasis Frasis.

Vårt land har väl knappast haft en större ordlekare (knappt ens Cello når upp) som i snart sagt varje text leker med vårt och andras språk (Han gjorde bl.a. en fantastisk text till Alice Babs om att sjunga på Engelska).

När jag gick i gymnasiet var vi några stycken som bildade Gymnasieföreningen Lyran. Givetvis skulle denna illustra sammanslutning ha en Hög Beskyddare och valet föll självsvåldigt på just Povel. En delegation utsändes till Oscarsstigen för att underrätta högst densamme om hans nådiga upphöjelse. Tyvärr var han inte hemma utan uppvaktningen fick ske utanför under vederbörlig pompa och ståt! Diplomet nedlades högtidligen i brevlådan. Grannarna verkade vana.

Tänk så många underbara sånger han skänkt oss. Jag vill påstå att Povel också tillhör våra större visdiktare, fullt i klass med Bellman, Sjöberg och Fröding.

Med en känsla för text och musik som få.

Jag vill avsluta med en av hans finaste texter som jag gärna skulle ha i min dödsannons:

Den dagen visorna dör
Den dagen
då inga melodier vi hör
Den dagen då allt blir tyst och
visorna dör.
Då varje sång som
liv och glädje ger
ej finns inom oss mer.
Hur undgå den dagen?
Jo, lev och älska.
Kring kärleken
är tillvaron rik -
Älska!
Kring den som älskar
uppstår musik
Vad finns väl kvar
att leva livet för,

dagen,
den dagen visorna dör!
image248
Foto: Johanna Werner

PS: Jag höll på att glömma! Vad var nu det här med "kofösen"? Jo den uppfann Povel som ett användbart litet instrument i de fall där punkten syntes för abrupt och tankstrecket, eller inget tecken alls, för menlöst. Det står för KOmma FÖre Stor bokstav! DS


Läs även andra bloggares åsikter om Povel Ramel, KnäppUpp