Mats Werner

Här far sista lastbilen iväg med hustruns och mitt företag. Mitt livsverk skulle man väl lugnt kunna säga.

Att sälja var både svårare och lättare än vad jag hade trott.

För 37 år sedan halkade jag in på ett område som jag dessförinnan inte ägnat en tanke. Och säkert heller ingen av er kära läsare.

Vem bryr sig om hur en skylt i butikstaket hänger uppe? Eller hur det kommer sig att skylten vid hyllkanten vippar upp och ner? Eller hur stället ser ut som broschyren man just tog såg ut?

En av vår tillvaros doldaste brancher. Här kan man verkligen tala om Wallenbergsmottot att "verka utan att synas".

Med åren kom jag att bli "Specialisten". Som fick leda seminarier, hålla kurser och kick-offs. Som skrev i branschpressen och vars artiklar kom att bli undervisningsmaterial för unga handelsstudenter på 80- och 90-talen.

Idag är vetskapen om att 75-80% av alla köpbeslut som fattas när det gäller dagligvaror inte fattas i TV-soffan utan i butiken, vid hyllan, framför produkten, mer utbredd än när jag började.

På den tiden fanns endast ett fåtal standardhjälpmedel för att hänga och fästa reklambudskap på den s.k. Säljpunkten att tillgå. Jag såg t.ex. i Japan - som redan hade utvecklat robotiserade kundvagnar som följde en genom butiken - hur man trots detta använde något så primitivt som vanlig brun packtejp för att hänga en skylt från taket!

Att världen idag har en sådan uppsjö av nya hjälpmedel på detta område kan vi tacka två svenska företag (och företagare) för, nämligen Lennart Jegelius med företaget Jegab och undertecknad och mitt företag Scandaid Display för.

Lennart var något år före mig i "racet" och hade redan börjat utveckla en mängd små plastartiklar som i folkmun kom att heta "jegabprylar". Själv kom jag in i branschen för att internationellt marknadsföra en svensk världspatenterad uppfinning som heter Jetsnabb och som idag är världens i särklass vanligaste upphängningshjälpmedel för butiksskyltar från taket.

Lennart och jag arbetade parallellt några år och hjälpte varandra. Vi roade oss med att i samband med en DLF-sammandragning då alla verkade komma från något stort branschförbund, på stående fot bilda Sveriges Kupongspjuttillverkares Riksförbund med två medlemmar. Vi har aldrig upplöst detta förbund......

Vi hade helt olika approach när vi gav oss ut i världen. Lennart byggde upp ett nät av återförsäljare på traditionellt sätt. Det gav växtkraft åt hans företag som till slut blev en del av det idag världsomspännande HL Display AB.

Hans produktprogram blev mer begränsat och anpassningen till olika lokala marknader mer eller mindre obefintlig.

Själv valde jag att välja ut små företag (vi sysslar med små produkter - Small is beautiful!) som drevs av entreprenörer med samma syn på detta framväxande behov. Säljkårer blev en allt dyrbarare investering. Det gällde att säljare inte tillbringade allför mycket tid i varje butik för att sätta upp säljmaterial. Här kom våra hjälpmedel in i bilden.

Vi bildade ett nätverk där var och en bidrog med nya produkter och idéer till ett gemensamt produktprogram. Bara några av oss har vuxit till sådana branschbjässar som HL. De flesta har förblivit små familjeföretag som idag i flera fall drivs av andra familjegenerationen. Vi har umgåtts, bytt sommarbarn och haft jätteskoj.

Och många av oss är trots allt marknadsledare på sina respektive marknader.

Och alla är på sitt sätt jätteföretag! Säljer man produkter som kanske kostar 0:25/st blir det en helsickes massa produkter när man som vår tyske kollega säljer för 2,5 miljoner euro per år på tre man!

Det började som sagt med Jetsnabben (som i sig är värd en egen historia.), en spiralfjäder med krok i vardera änden där tanken är att den ena kroken fästs i taket och den andra i skylten som ska hänga. Sedan drar man bara ner skylten och låter fjädertråden sträckas ut tills skylten hänger på rätt höjd.

Säljarna slapp stå och måtta nylontråd, klippa och knyta och ändå konstatera att det hela blev snett!

Men min tyske nätverkskollega sa. "Jättebra, men om det inte finns något i taket att fästa kroken i, vad gör Du då?".

Han ryckte loss en knapp från en jacka, satte en dubbehäftande tejpkudde på den, fäste den i taket och hängde Jetsnabben i knappöglan! Ytterligare en produkt i kedjan var född!

"Men om Du nu inte har en stege, hur får Du då upp knappen och det hela till taket?". Den s.k. konsulentförlängaren föddes! En teleskopstång i vars övre ända satt en gaffelliknande topp som lyfte upp "knappen med tejpen" och sedan användes för att dra ner skylten till önskat läge. Allt kunde göras från golvet. Stege behövdes inte heller längre.

Och på den vägen vart det! I 37 år varav 34 som egen företagare och nätverkare.

Visst finns det säkert lite vemod i detta avsked. Men mest ändå förväntan inför det nya livet som står öppet framför mig.

När jag startade det internationella reklamgänget 1974 var jag den yngste. Sedan några år har jag varit den äldste i gruppen. Mina "lekkamrater " är borta på kryssningar eller golfresor eller dessvärre också i många fall ännu längre bort.

De nya unga håller på att i vanlig ordning på nytt uppfinna hjulet. Jag har länge konstaterat detta att vi inte tycks lära oss av tidigare misstag. För varje generation är marknadsgolvet tomt. Där finns inget att lära, allt är möjligt och samma misstag görs om och om igen, generation efter generation. Är vi så dåliga pedagoger inom reklambranschen eller...?

Nu vinkar jag till lastbilen och går och anmäler mig till kören igen!

Läs även andra bloggares åsikter om Reklam, Säljpunkten, Jetsnabb, Pension, Företagare, Entreprenörer