Mats Werner

Jag och mitt parti har unvikit att delta i den pajkastning som pågått en längre tid mellan i huvudsak lokaltidningens chefredaktör och det hittillsvarande kommunalrådet. Chefredaktören har med målmedvetenhet drivit Folkpartiet och Centern i händerna på Socialdemokraterna, genom ledare och kommentarer.

För att rekapitulera: i höstas beslöt den borgerliga styrande alliansen att lägga fram ett förslag till skolutredning. Kommunen har för stor kostym i förhållande till ett sjunkande elevantal och måste göra något åt saken. I samma veva visar det sig att den mycket framgångsrika stiftelseägda Europaskolan vill komplettera sitt gymnasium med en senareskola (det hette högstadium förr) och kommer att behöva lokaler för denna.

Över köksbordet (visar det sig senare) har det moderata Kommunalrådet pratat med maken, vice ordföranden i Europaskolans styrelse och bådas partibroder och tillika rektor för Europaskolan. De har kommit fram till att kommunens senast byggda skola skulle kunna fungera för den nya senareskolan i stiftelsens regi.

Man må tycka vad man vill om detta "kucklande" över köksbordet följt av en mailväxling som utsatts för stark kritik. Kommunalrådet har anmälts för jäv, brott mot offentlighetsrätten, undertryckande av urkund och jag vet inte allt.

Det jag vet är att ingen av de tre har handlat med någon "ond avsikt" eller med någon vinning för egen del i sikte.
Tvärtom hade lösningen - om den realiserats - inneburit bingo för kommunens skattebetalare. Kommunens dyraste skola hade kunnat säljas till marknadspris (inte "ges bort" som malicen påstod) till stiftelsen. Därmed hade de kommunala skolkostnaderna som också styr skolpengens storlek kunnat minskas väsentligt (vilket i och för sig inneburit att friskolorna - inkl. den nya senareskolan - genom att kommunens skolpeng kunnat bli lägre, också fått lägre inkomster.). Anpassningen till det lokalbehov som den kommunala skolan kräver hade lösts i en praktiskt handvändning.

Om detta var de fem allianspartierna överens när direktiven till utredningen lades på Kommunstyrelsens bord.

För sent upptäckte vi alla , kanske berusade av såväl den fartvind som Kommunalrådet utvecklar som det logiska och riktiga i förslaget, att saken led av ett demokratiskt underskott. Tankarna var inte förankrade hos vare sig personal, facknämnd, föräldrar eller elever.

Kort sagt det blev ett dj-a liv!

Mailväxlingen och köksbordssamtalen som ingen utom de direkt inblandade varit medvetna om, kom till ytan. Från alla allianspartierna framfördes kritik mot detta. Från tre av partierna kanske starkare och mer offentligt än från mitt parti. Icke desto mindre framförde också vi direkt till Kommunalrådet bestämd kritik mot det olämpliga i den "förhistoriska hanteringen" och att vi inte blivit informerade på ett alldeles korrekt sätt. Vi insåg att vi låtit oss förledas av att ta mer hänsyn till den korta tiden med tanke på budgetårets placering i förhållande till tänkt beslutsdatum än till att förankra tankarna på ett bättre sätt.

Men vi insåg också att det inte fanns några onda avsikter bakom Kommunalrådets (och hennes makes) agerande och ansåg att den kritik vi framfört och den som också framfördes från andra håll borde vara tillräckligt för att Kommunalrådet inte skulle låta sig förledas till en upprepning.

En ny tidsplan för en grundligare förankrad skolutredning togs fram och beslutades. Det fick helt enkelt "kosta" ett år till med för stor kostym. Därmed borde saken ha varit utagerad.

Men icke. I lokalpressen började ett drev byggas upp. Med insändare (chefredaktören väljer suveränt vilka bidrag som publiceras), ledarstick och hela ledare började man hetsa Folkpartiets och Centerns företrädare allt närmare avgrundens rand.

Nu - således mer än ett halvår efter den faktiska händelsen har drevet resulterat i att FP och Centern ställt ultimatum och sagt sig ha förlorat förtroendet för Kommunalrådet. En förtroendebrist man inte på särskilt framskjutande sätt låtit framskymta i det dagliga arbetet under detta halvår.

Moderaterna - och här finns anledning till stark kritik, låter sig totalt styras av två av de tre berömda aporna och ser inget och hör inget. Däremot saknas den tredje apan vilket leder till mycket olyckliga ställningstaganden och uttalanden.

Man sticker huvudet i sanden och förstår inte situationen. Som jag sa till Kommunalrådet - det handlar inte längre om rätt eller fel i höstas. Drevet har fått accelerera långt bortom det stadiet. Nu är vi i en ny situation där det inte längre handlar om skolutredningen i höstas utan bara om att driva bort ett Kommunalråd som uppfattas som arrogant, som "chockad" och "överaskad" inget sett och inget hört. En situation som till syvende och sist bara har en enda lösning och det är att Kommunalrådet avgår.

Moderaterna ställer sig enhälligt bakom sin lokala partiordförande och menar att det är upp till Moderaterna att bestämma vem eller vilka som ska företräda dem (något som ingen ifrågasatt) och därmed sitter Kommunalrådet kvar. Det gjordes ett patetiskt försök att föreslå ett andra Kommunalråd som de båda kritiska partierna skulle få slåss om.

Vad kritikerna menade var att Moderaterna givetvis väljer sin gruppordförande utan inblandning, men att det inte är lika självklart att moderaterna i kraft av den alliansöverenskommelse som fanns, suveränt kan besluta vilken person som ska ikläda sig rollen som Kommunalråd och ledare för alliansens alla fem partier. Att vederbörande skulle vara en moderat tror jag ingen i det läget ifrågasatte.

Moderaterna fick inte mindre än fyra chanser att vidta någon form av acceptabel åtgärd för att saken skulle få sin lösning, men valde som sagt att lyssna på sina apor endast. Under den proceduren försäkrade såväl Folkpartiet som Centern att det inte var aktuellt att samarbeta med socialdemokraterna. Folkpartiets talesman försäkrade så sent som förra fredagen att det absolut inte var aktuellt.

Samtidigt drev lokaltidningens chefredaktör på från sitt håll och tvingade FP och C allt längre mot det oundvikliga och när Moderaterna ånyo på måndagsmorgonen väljer att inte förstå och läsa situationen, så återstår för de båda partierna inget annat än att svälja förtreten och ta klivet över gränsen mot vänster och därmed inte bara svika sina väljare utan också sina övriga alliansbröder/systrar.

Klivet är så pinsamt för Allians för Sverige att det till och med var föremål för överläggningar inom regeringen.

Men som sagt, jag och mitt parti anser att det som var orsaken till detta elände var överspelat för länge sedan och vi lät oss inte ledas in i den opinionsfälla som våra bröder och systrar i FP och C så villigt lät sig dåras av.

Tillsammans med Moderaterna och Strängnäspartiet får vi nu finna oss i att lära oss skriva motioner istället för att lägga förslag.

Ett MYCKET lättare liv! Likt Socialdemokraterna hittills skulle vi nu obehindrade av ekonomiska fakta kunna lämna ifrån oss det ena efter det andra spektakulära förslaget i Kommunfullmäktige?

Vi får väl se!

PS den 19/4: Gudbevaremig! Jag har gjort en fadäs igen! Utnämnt Alex Voronov till något förmer än vad han är! Han är alls icke Chefredaktör och Gud Fader utan förmodligen bara redaktionschef e.slikt (Chef för Ledarredaktionen). Jag kan bara ursäkta mig med att "på min tid" var chefredaktören den som också skrev ledaren! Men det var ju förvisso på Herbert Tingstens och Bosse Strömstedts tid (utan någon jämförelse i övrigt!). Jag ber om ursäkt! DS