Ring P1
I morse bytte jag ut iPodmusiken mot radio i örat när jag gick min påbjudna 40-minutersrunda (lite senare än vanligt) och hamnade då lagom till "Ring P1", ett program som jag då och då åhör lite förstrött på kontoret.
Intressant lyssning. idag handlade det huvudsakligen om bibeltolkning, homoäktenskap, turordningsregler och trygghetslagstiftningen.
Börjar med det enklaste: den M-politiker som i inslaget i programmet före Ring P1, envist försvarade turordningsreglerna med att det var viktigare att försvara tryggheten på arbetsplatsen, har inte begripit det som den unge MUFaren ville framhålla, nämligen att för de unga finns ingen trygghet på arbetsplatsen eftersom de alltid vet att så länge de är yngst (och senast anställda) är det de som ryker först. Ungdomarna anser med rätta att det förhållandet inte är rättvist och att det effektivt förhindrar ungdomars inträde på arbetsmarknaden.
Jag kan inte annat än hålla med. Det räcker med att titta på vad som sker i det fria näringslivet sedan många år: automatisering, effektivisering och outsourcing. D.v.s. sedan länge är en av det privata näringslivets viktigaste åtgärdsprogram, att minska antalet svenska människor i sin produktion därför att dessa tenderar till att bli för "dyra i drift" av flera olika orsaker.
Ett liknande förhållande finns också hos de offentliga arbetsgivarna. Jag behöver bara se på min egen kommun: när Kommunal får igenom högre löneökningar än vad kommunen kunnat budgetera, blir konsekvensen per automatik, neddragningar på personalsidan eftersom vi en gång fastslagit att skattehöjning är en kontraproduktiv åtgärd.
I båda fallen - vilka får gå först? Jo, naturligtvis de unga. Medan äldre klamrar sig fast vid de arbeten de har även om dessa arbeten inte är vad de egentligen skulle vilja jobba med.
För det är ju så trygghetssystemens inlåsningssystem fungerar. Har man väl ett arbete - vilket som helst - är det bara att hålla sig kvar. För arbetsgivarna innebär systemet att anställningsprocedurerna blir så omfattande och utdragna att man drar sig för att anställa.
I andra länder är det ingen katastrof att bli arbetslös eller gå i konkurs därför att det finns fler arbetsgivare som villigt anställer därför att det också är lättare att bli av med någon som av något skäl inte passar för arbetet eller arbetsplatsen. Att bli av med jobbet är aldrig något stigma i dessa länder därför att man är medveten om att en person inte alltid visar sig vara den "rätta" för ett jobb - eller tvärtom!
Men i regleringarnas Sverige blir en uppsägning en traumatiserande händelse som påkallar krisgruppers inkallande. Jag är varken moderat eller ung, men här har MUF rätt.
Så till den svåra frågan med homoäktenskap.
Min uppfattning är att äktenskapet i första hand är en fråga för två människor/personer som älskar varandra. Kön, nationalitet, yrke eller andra kriterier är ur samhällets synpunkt ovidkommande.
I andra hand är det en teknisk skatterättslig fråga.
I det första fallet är det en fråga för de båda kontrahenterna att lösa de ceremonier man vill ska omgärda själva "samgåendet".
I det andra fallet är det en fråga för Skattemyndigheten att registrera.
I många andra länder är det naturliga förhållandet att äktenskap registreras hos Magistraten, Borgmästaren eller Skattemyndigheten och att kyrkan/kyrkor inte har med denna del att göra.
Efter att ha inregistrerat sitt "samgående"/äktenskap inför vederbörande statlig/kommunal myndighet, står det sedan kontrahenterna fritt att ägna sig åt vilka ceremonier man vill.
Med andra ord: staten bör fullfölja skiljandet av stat och kyrka genom att också avskaffa den kyrkliga vigselrätten.
Slutligen så "bibeltolkning". En lyssnare som hörde av sig förfäktade den alldeles korrekta synpunkten: vi vet inte vad "Gud vill" eller vad han "sagt". Vi vet att ett antal personer någon gång skrivit ner berättelser om vad någon påstår sig ha hört från Gud eller vad den säkerligen högst verklige Jesus en gång sagt. Vi vet sedan att dessa delvis ofullständiga texter levt vidare genom åtskilliga tolkningar och översättningar. De speglar den tid och de förhållanden som rådde då de uppstod men kan inte ens med den bästa vilja i världen ges status av "eviga sanningar".
Och vi vet alla hur det blir när japanska apparatmanualer översätts till svenska via något/några andra språk av människor som inte alltid till fullo behärskar något av de inblandade språken. Det kan helt enkelt bli väldigt fel.
Att därför behårt hävda att den Bibel vi läser på svenska idag skulle vara "Guds ord" kan inte betraktas som något annat än ren okunnighet.
Det enda som jag från barndomen har med mig om vad Gud själv skulle kunna ha varit upphov till hänger ihop med Dorés illustration av hur Guds hand överlämnar stentavlorna med de tio budorden till Moses.
Är man kristen enligt min uppfattning så är det något helt annat än rigid bibelläsning som bör styra ens uppfattning i olika frågor. Kärleksbudskapet, såsom det förmodligen formulerades av personen Jesus borde vara rättesnöret tillsammans med den bas som de tio budorden innebär för hela vår västerländska rättsuppfattning.
Kärleksbudskapet är något mycket mer öppet och tillåtande än den bigotta inställning till olika livsyttringar man ofta möter hos de strikt bibeltrogna.
Intressant lyssning. idag handlade det huvudsakligen om bibeltolkning, homoäktenskap, turordningsregler och trygghetslagstiftningen.
Börjar med det enklaste: den M-politiker som i inslaget i programmet före Ring P1, envist försvarade turordningsreglerna med att det var viktigare att försvara tryggheten på arbetsplatsen, har inte begripit det som den unge MUFaren ville framhålla, nämligen att för de unga finns ingen trygghet på arbetsplatsen eftersom de alltid vet att så länge de är yngst (och senast anställda) är det de som ryker först. Ungdomarna anser med rätta att det förhållandet inte är rättvist och att det effektivt förhindrar ungdomars inträde på arbetsmarknaden.
Jag kan inte annat än hålla med. Det räcker med att titta på vad som sker i det fria näringslivet sedan många år: automatisering, effektivisering och outsourcing. D.v.s. sedan länge är en av det privata näringslivets viktigaste åtgärdsprogram, att minska antalet svenska människor i sin produktion därför att dessa tenderar till att bli för "dyra i drift" av flera olika orsaker.
Ett liknande förhållande finns också hos de offentliga arbetsgivarna. Jag behöver bara se på min egen kommun: när Kommunal får igenom högre löneökningar än vad kommunen kunnat budgetera, blir konsekvensen per automatik, neddragningar på personalsidan eftersom vi en gång fastslagit att skattehöjning är en kontraproduktiv åtgärd.
I båda fallen - vilka får gå först? Jo, naturligtvis de unga. Medan äldre klamrar sig fast vid de arbeten de har även om dessa arbeten inte är vad de egentligen skulle vilja jobba med.
För det är ju så trygghetssystemens inlåsningssystem fungerar. Har man väl ett arbete - vilket som helst - är det bara att hålla sig kvar. För arbetsgivarna innebär systemet att anställningsprocedurerna blir så omfattande och utdragna att man drar sig för att anställa.
I andra länder är det ingen katastrof att bli arbetslös eller gå i konkurs därför att det finns fler arbetsgivare som villigt anställer därför att det också är lättare att bli av med någon som av något skäl inte passar för arbetet eller arbetsplatsen. Att bli av med jobbet är aldrig något stigma i dessa länder därför att man är medveten om att en person inte alltid visar sig vara den "rätta" för ett jobb - eller tvärtom!
Men i regleringarnas Sverige blir en uppsägning en traumatiserande händelse som påkallar krisgruppers inkallande. Jag är varken moderat eller ung, men här har MUF rätt.
Så till den svåra frågan med homoäktenskap.
Min uppfattning är att äktenskapet i första hand är en fråga för två människor/personer som älskar varandra. Kön, nationalitet, yrke eller andra kriterier är ur samhällets synpunkt ovidkommande.
I andra hand är det en teknisk skatterättslig fråga.
I det första fallet är det en fråga för de båda kontrahenterna att lösa de ceremonier man vill ska omgärda själva "samgåendet".
I det andra fallet är det en fråga för Skattemyndigheten att registrera.
I många andra länder är det naturliga förhållandet att äktenskap registreras hos Magistraten, Borgmästaren eller Skattemyndigheten och att kyrkan/kyrkor inte har med denna del att göra.
Efter att ha inregistrerat sitt "samgående"/äktenskap inför vederbörande statlig/kommunal myndighet, står det sedan kontrahenterna fritt att ägna sig åt vilka ceremonier man vill.
Med andra ord: staten bör fullfölja skiljandet av stat och kyrka genom att också avskaffa den kyrkliga vigselrätten.
Slutligen så "bibeltolkning". En lyssnare som hörde av sig förfäktade den alldeles korrekta synpunkten: vi vet inte vad "Gud vill" eller vad han "sagt". Vi vet att ett antal personer någon gång skrivit ner berättelser om vad någon påstår sig ha hört från Gud eller vad den säkerligen högst verklige Jesus en gång sagt. Vi vet sedan att dessa delvis ofullständiga texter levt vidare genom åtskilliga tolkningar och översättningar. De speglar den tid och de förhållanden som rådde då de uppstod men kan inte ens med den bästa vilja i världen ges status av "eviga sanningar".
Och vi vet alla hur det blir när japanska apparatmanualer översätts till svenska via något/några andra språk av människor som inte alltid till fullo behärskar något av de inblandade språken. Det kan helt enkelt bli väldigt fel.
Att därför behårt hävda att den Bibel vi läser på svenska idag skulle vara "Guds ord" kan inte betraktas som något annat än ren okunnighet.
Det enda som jag från barndomen har med mig om vad Gud själv skulle kunna ha varit upphov till hänger ihop med Dorés illustration av hur Guds hand överlämnar stentavlorna med de tio budorden till Moses.
Är man kristen enligt min uppfattning så är det något helt annat än rigid bibelläsning som bör styra ens uppfattning i olika frågor. Kärleksbudskapet, såsom det förmodligen formulerades av personen Jesus borde vara rättesnöret tillsammans med den bas som de tio budorden innebär för hela vår västerländska rättsuppfattning.
Kärleksbudskapet är något mycket mer öppet och tillåtande än den bigotta inställning till olika livsyttringar man ofta möter hos de strikt bibeltrogna.
Nu är det vare sig du eller den inringande personen som ska bestämma vad kristna ska tro. Vi lever i ett fritt land.
"staten bör fullfölja skiljandet av stat och kyrka genom att också avskaffa den kyrkliga vigselrätten" NEJ Staten bör fullfölja skiljandet av stat och kyrka genom att också avskaffa äktenskapslagstifningen då det är en religiös idé