Mats Werner

I serien Dedikationer (visste inte att det skulle bli en så'n) har vi nu nått till Harry Martinsson som jag hade förmånen att lära känna i slutet av 50-talet/början av 60-talet. Harry och Ingrid Martinssons båda döttrar var elever vid samma sommarskola som jag bevistade för att hjälpligt bättra på matematiken. Äldsta dottern och jag var jämnåriga och kom att umgås flitigt under en lång följd av år. Vi hade kul och trivdes ihop som vänner och jag kom att gästa det varma och goda Martinssonska hemmet utanför Gnesta många gånger.

Det var alltid sommar, alltid sol, alltid trivsamt. Då.

Så här skrev jag efter Harry Martinssons så tragiska och förtida död.:

"Farbror och medverkande bestiarieskribent, krokodilsångare, myrkotteryktare m.m." skrev han i boken "Bestiarium" som jag fick som julklapp 1964 (MCMLXIV, rätta mig om jag har fel). En bok om märkliga djur som han tillsammans med gode vännen och nästgårdsgrannen, Björn von Rosen "med tankens snaror" fångat vid sjön Sillens strand.

Det är också därifrån jag har mina främsta minnen av Harry Martinsson. Minnen som alltid kommer att höra till de mest speciella i mitt liv.

Att för en ung student få sitta med och lyssna när Harry Martinsson, Prins Wilhelm och Karl Asplund diskuterade kosmiska sammanhang, att få gå med Farbror Harry till hans lilla "handelsbod" i ett uthus där han samlat förpackningar från när och fjärran och höra honom berätta om dem och kring dem - allt blev till oförglömliga upplevelser.

Jag vill minnas honom just så - mitt i det fagra Sörmland - avspänd, vänlig, leende, Intresserad, lyssnande och nyfiken på allt från de mest fjärran galaxer till den minsta lilla insekt som fladdrade framför hans kisande ögon. Villig att dela med sig av sin kunskap och sitt intresse.

Fotografiska minnesbilder - måtte de inte blekna i mitt livs album.

Slutligen några rader ur just "Bestiarium":

"Kondoren stiger högt
från incanans nät och giller
dit upp där ingen stör.
Han lyfter sig så högt att
jorden blir ett piller
som svävar nedanför".