Mats Werner

Lill Lindfors är en av våra mest mångsidiga artister. Hennes repertoar sträcker sig från visor över schlagers och pop till ren jazz. För att inte tala om skådespeleriet! Och humorn!

Lill - eller på den tiden Lillemor - började sin bana på Viggbyholmsskolan utanför Stockholm. En kreativ miljö på många sätt. På skolan fanns Sven Richter (son till skådespelerskan Katie Rolfsen och operasångaren Arvid Richter) som någon slags allmän resursperson som drog igång olika kreativa projekt. Ett av dessa var "jazzoperan" "Nobborna" som Sven skrivit och fått min bror Lasse att skriva musiken till. "Nobborna" byggde på det urgamla Lysistrate-temat med kvinnor som kärleksstrejkar för att få männen att sluta med idiotier som krig och annat elände.

Ett gäng ungdomar vid Viggbyholmsskolan engagerades i projektet. Däribland också Anders Linder som fick den manliga huvudrollen. Min syster Brittmarie fick hand om koreografin och använde pappa och mig därhemma som testkroppar för att pröva olika rörelseschema och turer. Ibland var vi så intrasslade i varandra när hon sa "frys" att vi inte trodde vi skulle komma loss någonsin igen. Men kul hade vi!

Detta var 1961 och "Nobborna" väckte berättigad uppmärksamhet när den gavs på TV.


Här ses Mats med Lill och regissören för "Nobborna", Hans Abrahamsson, 1961

Den följdes efter några år av en tyvärr inte lika uppmärksammad men väl så intressant version av den amerikanske tecknaren Jules Pfeiffers figurer i dockform. Den hette "Vi Slappa". Nu samarbetade Sven och Lasse med den då unge dockkonstnären Staffan Westerberg. Mellan Lasse och Staffan inleddes därmed en lång samarbetsperiod i TV, på turnéer med Riksteatern och Rikskonserter och framförallt på Pistolteatern, som Lasse varit med och dragit igång tillsammans med Pi Lind och Staffan Olzon. Fantastiska fantasterier där Staffans känsliga händer och fingrar lämnade ett outplånligt intryck. Allt detta var långt innan han blev mina barns skräck med Vilse i Pannkakan (men idag låter min dotter mina barnbarn titta på just de TV-programmen!!).

Tillbaka till "Vi Slappa", där även jag engagerades av brorsan för att stöta på TV och producenten Bengt Järrel som länge verkade ha "ställt" produktionen. Men till slut visades detta underfundiga program med skön sång av Lill, Anders och Maggan (som också var med i Nobborna).

Lills karriär tog därefter fart med lärdomsår hos Karl Gerhard m.m. där hon fick utlopp också för sin komiska talang. Vem minns inte också hennes suveräna entré som värdinna för Eurovisionschlagerfestivalens final!

De senaste åren har jag hört henne med min ungdomsvän Jacques Werup i ett poetisk-musikaliskt program, och med Hector Bingert i en ren jazzföreställning. Då introducerades hon också som The First Lady of Swedish Jazz.

Lill kan verkligen allt!