Minnesspratt?
"Den sommarstängda luften kändes tjock och stillastående. Det stora eleganta vardagsrummet vilade i halvdunkel. Mörkfordrade tunga gula sammetsgardiner täckte de stora fönstren ut mot terrassen och stängde effektivt ute ljuden från gatan och ångbåtsterminalen vid Strömkajen. Tjoet från hoppilandkallar och fiskmånglare, tjutande ångvisslor och piskande propellrar kunde man inte ens ana. Tystnaden var påtaglig. Stillheten påträngande. En springa släppte in det dallrande solljuset i ett skarpt strålknippe som avslöjade de lojt kringflytande dammpartiklarna."
Jag kunde ha svurit på att en motsvarande beskrivning av Douglas Haags vardagsrum i det gamla Fersenska Palatset fanns i Stieg Trenters "Lek, Lilla Louise". Intrycket från detta rum har funnits starkt i mitt minne alltsedan jag läste boken julen 1950. Trenters böcker ingick obligatoriskt i de kartonger som NKs bokavdelning regelmässigt levererade till oss strax före jul varje år och som innehöll allt som var värt att läsa av det nyutgivna: svensk skönlitteratur av Olle Hedberg, Ivar Lo Johansson, Gösta Gustaf Jansson, Stig Dagerman etc. men också de svenska deckarna av Trenter, Maria Lang, HK Rönnblom, Fale Burman och Vic Suneson.
Deckarna blev för mig starkt förknippade med en stilla vilsam jul vid granen, framför brasan - och med en Club Soda och en ansenlig marsipanlimpa vid sidan!!
Numera finns blott "Springaren" kvar av alla dessa Trenter. De övriga skingrades genom åren av en av våra dåtida större TV-personligheter och dennes vänner som ofta övernattade i familjens lägenhet, började läsa en bok från hyllan - och avslutade den någon annanstans!
Jag har så sakta börjat samla på mig de Trenterska böckerna igen och fann nyligen just "Lek, Lilla Louise" och läste om den med förtjusning och alltmer stigande förvåning. Den bild jag haft i huvudet finns överhuvudtaget inte med! Som levt så starkt i mitt minne. Märkligt vilka spratt våra sinnen spelar oss. Eller ett gott tecken på vilka starka intryck denne fantastiske författare lyckades förmedla.
Trenters böcker är sällsynt levande trots många tidsbundna inslag. Men den enastående miljöbeskrivningen, den lättsamma dialogen, det friska språket, den oftast rimliga och intressanta intrigen gör dem mer än läsvärda än idag. Med en enklare uppdatering skulle även en ny generation läsare kunna känna igen sig.
Titulerandet, telefonerandet, attityden till serveringspersonal och taxichaufförer, och inte minst "söderkisandet" känns måhända lite väl exotiskt för en nutida läsare.
Om vi nu har uppdaterat Tolkien är det kanske dags också för Trenter?
Härlig blogg! Har just börjat läsa den spännande berättelsen om negern Pettersson, och tycker den är så underhållande att den väl passar som blogglänk för läsarna på min blogg. Vilket parti representerar du i Strängnäs?