Mats Werner

När jag rensade bland gamla kartor fann jag en 40-talskarta över Hamburg fullklottrad med noteringar av min Pappa.

Efter att ha tagit mig igenom de bitvis blekta och svårtydda raderna som dels gick över hela baksidan, dels också på tvärs över tomma ytor på övriga sidor, förstod jag att detta måtte vara noteringar som Pappa gjort efter sitt möte med Joseph Veltjens änka Leni, och Veltjens kusin Max som var revisor och företrädde Veltjens änka och hans dödsbo i samband med den rättsprocess som Pappas klienter inlett mot Veltjens för att få ut sina provisioner från olika vapenaffärer före kriget, den s.k. Allegroaffären.

Eftersom Pappa sällan var utan noteringspapper, måtte dessa noteringar ha gjorts där han inte kom åt sitt bagage, t.ex. på tåget hem från Hamburg.

Det är skrivet på ett sätt som antyder att det är en instruktion till någon annan att skriva en rapport på basis av Pappas möte med Leni och Max Veltjens. En rapport som avsågs komma under Fru Veltjens ögon och leda till önskad åtgärd. Jag gissar helt enkelt att intruktionen var ställd till Veltjens dödsbos svenska ombud i processen.

Att döma av facit i hela processen (se tidigare inlägg) så tycks Pappas instruktion ha lett till just den önskade utgången.

Här är hela texten:

”I viss mån förvånad över att vare sig fru L.V. (Leni Veltjens) eller dr. V (Joseph Veltjens kusin Max Veltjens) tycktes uppfatta vad som enligt min mening är det viktigaste för dem i denna sak.

Det viktigaste är icke om en förlikning med v.R. (Adolf von Rosen) ger dem 20.000 eller icke.

Det viktigaste är att de få möjlighet komma åt vad som blir kvar på täcknamnskontot, som dock är över 100.000:- kronor. Åtminstone efter svenska förhållanden en förmögenhet.

Detta kan endast ske i samarbete med v.R. ty i det ögonblick v.R. återkallar kvarstaden på täcknamnskontot utöver det belopp som motsvarar hans totalfordran, blir det sålunda frigjorda restbeloppet genast överfört till Washingtonkontot och därefter är det förlorat.

Det är blott den lyckliga omständigheten att v.R. erhållit kvarstad för en i pund angiven fordran, vilket föranlett Oberlandesgericht att medgiva kvarstad i hela täcknamnskontot, enär slutliga pundkursen å den blivande avräkningsdagen, är okänd, som möjliggjort detta.

Flyktkapitalbyrån ha gjort framstötar för att förmå v.R. precisera sin fordran i kronor för att få ett restbelopp frigjort och kunna överföra detta enligt Washingtonöverenskommelsen.

Dr. Veltjens och fru Veltjens förstå tydligen icke att v.R. även kan göra en förlikning med Flyktkapitalbyrån, som definitivt icke önskar att kontot i sin helhet, skall stå under arrest i 3-3,5 år under processen. Om Flyktkapitalbyrån kan påvisa att en förlikning med v.Rosen även skulle vara till fördel för de allierade, t.ex. att v.R. rabatterar 20% på sitt netto (som de lätt konstatera) samt kontot genom en förlikning kan beträffande resten genast frigivas, är det möjligt och antagligt att Flyktkapitalbyrån finner en sådan lösning så fördelaktig att de förlikas istället för att processa i 3-3,5 år. Vi få ej heller glömma att Flyktkapitalbyrån icke har något direkt intresse av att bestrida v.R:s krav, eller försvåra en betalning därav ur detta konto, ty får v.R. ingenting, går det hela till USA, men om v.R. får 300.000:- så får svenska staten c:a 200.000 därav i skatt.

Werner hade väntat sig att dr.V och fru V skulle hava visat mer positivt intresse och uppskattning av hans förslag och han hade räknat med att en uppgörelse skulle ha följt medan han var kvar i Hamburg, Han blev besviken på dr. V:s och fru V:s sätt att mottaga hans förslag och det är därför inte uteslutet att han genast efter hemkomsten kontaktar Flyktkapitalbyrån för en förlikning istället för att göra en med fru V.

Det kanske därför skulle vara tillrådligt om dr. V. tillskrev Werner direkt och bekräftade en bestämd önskan att komma till samförstånd på basis av Werners förslag och att andelen i v.R:s netto har mindre betydelse än möjligheten att rädda restsumman på kontot varför dr.V. vill bedja Werner icke företaga några åtgärder gentemot Flyktkapitalbyrån förrän dr. V. arrangerat samförstånd med sin amerikanske släkting såsom (oläsligt ord).”

Den nu hittade kartan kommer att i likhet med övriga dokument i den bekanta Allegroaffären, lämnas till Armémuseums arkiv.