Könsneutrala äktenskap! (Uppdaterat 2/11+ 4/11-08)
Förstår inte varför regeringen håller så benhårt fast vid att kyrkor ska ha statlig myndighetsstatus av skatterättslig natur.
Svenska kyrkan är skild från staten.
Jag tycker man har börjat hela debatten om samkönade äktenskap i fel ände. Istället för att ägna fruktlös tid och kraft för att försöka pussla i nuvarande äktenskapslagstiftning borde man se till att kyrkorna fråntas den enda statliga myndighetsutövning de ännu har kvar, nämligen vigselrätten.
Låt Skatte- Folkbokföringsmyndighet eller borgmästeri ta hand om den juridiska registreringen av två människor som vill leva tillsammans oavsett kön, ras, hudfärg eller annat.
Vill dessa sedan ha en kyrklig ceremoni - av vad slag det vara må - är det inte längre en angelägenhet för några klåfingriga lagstiftare.
Den ordningen tillämpas idag av de flesta andra länder.
De som kräver denna nya äktenskapslagstiftning som fortfarande skulle involvera kyrkosamfunden i landet har nog inte tänkt igenom hindren på vägen och omöjligheten att göra en sådan lagstiftning gällande för alla svenska medborgare.
Visst, Regeringen kan säkert sätta sig på Svenska Kyrkan och säkert ett och annat frikyrkosamfund. Men hur har man tänkt sig att det ska gå för homosexuella svenska katoliker som vill gifta sig?
Ska Fredrik Rheinfeldt då fara till Rom och "prata allvar" med Benedictus? Tror någon att det skulle gå?
Den lagstiftning som vi har i Sverige ska vara rättvis och gälla alla medborgare, medlemmar i Svenska Kyrkan såväl som katoliker och muslimer. Heterosexuella som homosexuella. Svarta som vita.
Muslimska församlingar är autonoma och kan alltså - teoretiskt - välja att följa en svensk lagstiftning, men katolska kyrkan styrs från Rom och för den är äktenskapet ett heligt sakrament som varken Fredrik Rheinfeldt eller Jan Björklund lär rå på.
Att således gå vidare med den proposition som hittills diskuterats kan m.a.o. inte leda till en lagstiftning som gäller alla homosexuella.
Därför är den enda möjliga lösningen - ur lagstiftningssynpunkt - att slopa kyrkosamfundens vigselrätt och se till att statlig eller kommunal myndighet utför den akt som skattemyndigheten kräver av alla som vill leva tillsammans, hetero- som homosexuella.
Följande kommentar har jag fått från Lars Palmgren, mångårig präst i Svenska Kyrkan i Paris:
"Håller helt med. Under 13 år i Paris, i Svenska kyrkan, där vi hade bortåt hundra "välsignelser över borgerligt ingånget äktenskap" varje år, ger mig en erfarenhet få svenska präster har.
Ingen kyrka har vigselrätt i Frankrike, men de par som efter den borgerliga akten vill ha en "vigselakt i kyrkan" som visserligen saknar juridisk betydelse kan få det och det anses av många som den verkliga vigseln. Den välsignelseakt vi höll oss till var precis likadan som en vigsel, även med löftena, trots att kyrkohandboken föreslår att dessa tas bort om ceremonien inte är juridiskt korrekt. Detta med ärkebiskopens goda minne. Alltså de par som kom till oss var redan vigda antingen på ambassaden eller i Sverige ( en del på Arlanda ) och de flesta tyckte att hos oss var den riktiga akten, medan den civilrättsliga var en byråkratisk handling.
En fråga är naturligtvis. Hur skall en borgerlig vigselakt konstrueras. Kan man i den ha löften om trohet och viljan till livslångt samboende? Kan staten lägga sig i om man vill ha två hustrur, eller tre. Varför inte ett matriarkat där hustrun har ett dussin män. I det mångkulturella Sverige kan vi säkert i framtiden inte enbart motivera monogama förhållanden.
Frågan har dessutom fått för stort utrymme. De flesta gifter sig ju inte längre och gör man det så blir det sent i livet. Frågan gäller ett otroligt litet antal människor. som redan juridiskt har alla de rättigheter som äkta par har. Kyrkan har ju dessutom en välsignelseakt över samkönade par.
Katolska kyrkan kommer aldrig att godkänna vigsel i kyrkan med samkönade par då äktenskapet är ett sakrament och de flesta frikyrkor inte heller. Svenska kyrkan som är demokratiskt styrd av samma människor som bestämmer i riksdagen kommer att splittras i frågan. De flesta präster vill inte viga samkönade, då ordet äktenskap i bibeln, utgår från tvåkönat förhållande. ".
Glädjande nog har nu också denna min uppfattning vunnit gehör ända upp i partitoppen! Och DNs ledare den 4 november är ju klockren!
Semantiken lämnar jag därhän, för ingen lär kunna ändra på människors uppfattning att även denna borgerliga ceremoni ska kallas för vigsel och det den leder till för äktenskap. Så är ju de facto redan fallet för dem som gifter sig borgerligt.
Att tro att kyrkorna skulle kunna patentera ordet "äktenskap" är ju bara larvigt.
Läs även andra bloggares åsikter om könsneutralt äktenskap, samkönade äktenskap
Svenska kyrkan är skild från staten.
Jag tycker man har börjat hela debatten om samkönade äktenskap i fel ände. Istället för att ägna fruktlös tid och kraft för att försöka pussla i nuvarande äktenskapslagstiftning borde man se till att kyrkorna fråntas den enda statliga myndighetsutövning de ännu har kvar, nämligen vigselrätten.
Låt Skatte- Folkbokföringsmyndighet eller borgmästeri ta hand om den juridiska registreringen av två människor som vill leva tillsammans oavsett kön, ras, hudfärg eller annat.
Vill dessa sedan ha en kyrklig ceremoni - av vad slag det vara må - är det inte längre en angelägenhet för några klåfingriga lagstiftare.
Den ordningen tillämpas idag av de flesta andra länder.
De som kräver denna nya äktenskapslagstiftning som fortfarande skulle involvera kyrkosamfunden i landet har nog inte tänkt igenom hindren på vägen och omöjligheten att göra en sådan lagstiftning gällande för alla svenska medborgare.
Visst, Regeringen kan säkert sätta sig på Svenska Kyrkan och säkert ett och annat frikyrkosamfund. Men hur har man tänkt sig att det ska gå för homosexuella svenska katoliker som vill gifta sig?
Ska Fredrik Rheinfeldt då fara till Rom och "prata allvar" med Benedictus? Tror någon att det skulle gå?
Den lagstiftning som vi har i Sverige ska vara rättvis och gälla alla medborgare, medlemmar i Svenska Kyrkan såväl som katoliker och muslimer. Heterosexuella som homosexuella. Svarta som vita.
Muslimska församlingar är autonoma och kan alltså - teoretiskt - välja att följa en svensk lagstiftning, men katolska kyrkan styrs från Rom och för den är äktenskapet ett heligt sakrament som varken Fredrik Rheinfeldt eller Jan Björklund lär rå på.
Att således gå vidare med den proposition som hittills diskuterats kan m.a.o. inte leda till en lagstiftning som gäller alla homosexuella.
Därför är den enda möjliga lösningen - ur lagstiftningssynpunkt - att slopa kyrkosamfundens vigselrätt och se till att statlig eller kommunal myndighet utför den akt som skattemyndigheten kräver av alla som vill leva tillsammans, hetero- som homosexuella.
Följande kommentar har jag fått från Lars Palmgren, mångårig präst i Svenska Kyrkan i Paris:
"Håller helt med. Under 13 år i Paris, i Svenska kyrkan, där vi hade bortåt hundra "välsignelser över borgerligt ingånget äktenskap" varje år, ger mig en erfarenhet få svenska präster har.
Ingen kyrka har vigselrätt i Frankrike, men de par som efter den borgerliga akten vill ha en "vigselakt i kyrkan" som visserligen saknar juridisk betydelse kan få det och det anses av många som den verkliga vigseln. Den välsignelseakt vi höll oss till var precis likadan som en vigsel, även med löftena, trots att kyrkohandboken föreslår att dessa tas bort om ceremonien inte är juridiskt korrekt. Detta med ärkebiskopens goda minne. Alltså de par som kom till oss var redan vigda antingen på ambassaden eller i Sverige ( en del på Arlanda ) och de flesta tyckte att hos oss var den riktiga akten, medan den civilrättsliga var en byråkratisk handling.
En fråga är naturligtvis. Hur skall en borgerlig vigselakt konstrueras. Kan man i den ha löften om trohet och viljan till livslångt samboende? Kan staten lägga sig i om man vill ha två hustrur, eller tre. Varför inte ett matriarkat där hustrun har ett dussin män. I det mångkulturella Sverige kan vi säkert i framtiden inte enbart motivera monogama förhållanden.
Frågan har dessutom fått för stort utrymme. De flesta gifter sig ju inte längre och gör man det så blir det sent i livet. Frågan gäller ett otroligt litet antal människor. som redan juridiskt har alla de rättigheter som äkta par har. Kyrkan har ju dessutom en välsignelseakt över samkönade par.
Katolska kyrkan kommer aldrig att godkänna vigsel i kyrkan med samkönade par då äktenskapet är ett sakrament och de flesta frikyrkor inte heller. Svenska kyrkan som är demokratiskt styrd av samma människor som bestämmer i riksdagen kommer att splittras i frågan. De flesta präster vill inte viga samkönade, då ordet äktenskap i bibeln, utgår från tvåkönat förhållande. ".
Glädjande nog har nu också denna min uppfattning vunnit gehör ända upp i partitoppen! Och DNs ledare den 4 november är ju klockren!
Semantiken lämnar jag därhän, för ingen lär kunna ändra på människors uppfattning att även denna borgerliga ceremoni ska kallas för vigsel och det den leder till för äktenskap. Så är ju de facto redan fallet för dem som gifter sig borgerligt.
Att tro att kyrkorna skulle kunna patentera ordet "äktenskap" är ju bara larvigt.
Läs även andra bloggares åsikter om könsneutralt äktenskap, samkönade äktenskap