Ett härligt och strävsamt par!

 
Jag berörde i mitt tidigare blogginlägg om Engelska Parken i Åkers Styckebruk, salig vännen Torsten Björklund, gemenligen kallad "Gamla Stan's Clark Gable", välbeställd antikhandlare med lada på landet och butik i Gamla Stan.
 
Torsten var på den tiden jag lärde känna honom, "rörkrökare", d.v.s. han ägde och drev ett större VVS-företag som så småningom blev uppköpt av något av branschens stora på den tiden. Torsten sammanlevde då med Marianne Nilsson som startat och drev Stockholms (Sveriges?) första modeboutique "Mouche" på Mäster Samuelsgatan "just off" Biblioteksgatan.
 
Fr.v.: Mats (skymd), Barbro Brehm, Allan Fagerström (skymd), Okänd, Karin Sjöström, Hans Gregemark (Torstens "svärfar" under en tid) Per-Erik Erlandsson och Torsten Björklund. Bilden tagen vid ringside vid någon boxningsmatch.
 
Monica träffade jag någon gång då och då i nöjesvimlet i Stockholm. När vår gemensamme vän Simon Brehm dog så var jag med och arrangerade en minneskonsert vid vilken bl.a. en EP-skiva med inspelningar från Simons Begravning fanns med. På ena sidan läser Monica en vacker dikt till Simon av poeten Stig Carlsson, till ackompanjemang av Leif Asp och på den andra spelar Leif, Putte Wickman och Göran Pettersson en vacker komposition till Simons minne. Det är denna inspelning som Monica berör i brevet ovan som jag just hade skickat till henne i en digital version.
 
Som en kuriositet kan jag däremot nämna att jag långt dessförinnan, när jag var 16 år under någon månad träffade Monicas föräldrar Marianne och Gunnar ganska intensivt då jag följde inspelningen av filmen "Fridolfs farliga ålder" där båda föräldrarna hade roller. Jag minns inte Gunnar särskilt men däremot hörde Marianne till dem som omhuldade den filmintressserade ynglingen i filmpauserna och gärna växlade några ord eller drack kaffe ihop med mig och de två andra pojkarna (som dock hade roller!) Leif "Burken" Björklund och Håkan Sterner.
 
Marianne Nilsson, Lulu Simais och Josephine Baker hos Marianne och Torsten i Gamla stan.
 
 Torsten och Josephine samma kväll.
 
Hemma hos Torsten och Marianne lärde jag för första gången känna Josephine Baker. En god vän till Marianne var även god vän till "Madame Bakér" som var i Stockholm för ett gästspel på Berns. Vännen hade bett Marianne att ordna en liten middag så att Madame slapp att sitta på hotellet under spellediga kvällar. Till denna middag blev förutom den gemensamma vännen Lulu Simais som var skyltningsansvarig (idag skulle man väl säga Art Director) på dåvarande Sidenhuset, också min syster Karin med make Henning, toppmannekängen Britta Dracke, som nyligen gick bort, och jag.
Det blev en mycket lyckad och trevlig tillställning som följdes av många fler genom åren både hos mig och hos min syster. Vår Mamma som var några år yngre än Josephine blev också mycket god vän med henne. En gemensam vänskap som höll i sig ända till Josehine så tragiskt och i förtid rycktes bort alldeles efter sin bejublade comeback på Bobino i Paris.
 
Här drar Torsten upp Lulu Simais, Josehine Baker och min Mamma Ann-Mari för trappan från sjön upp till Skärfsta Gård där syster Karin och hennes dåvarande make Henning Sjöström bodde.
 
 Umgänget var flitigt och ibland väldokumenterat
 
Så skildes såväl min syster och Henning, som Marianne och Torsten. Karin gifte om sig med Gösta Ellhammar som var flygbolagsdirektör i Malmö och när de ordnade sitt "house-warming" så var Torsten givetvis med som god vän även med Gösta. Nu hade också Torsten gift sig med Marie-Louise Ansker som vi också lärt känna innan.
 
Mats fru Ann Löfgren och Mats, Torsten Björklund, Simon Brehm, Jan Lotelius, Marie-Louise Ansker-Björklund (med ryggen mot kameran) och Barbro Brehm i Höllviken.
 
 
Flera år senare när hustrun och jag lockats att köpa den gamla trädgårdsmästarbostaden vid Åkers Styckebruksherrgård fann vi att i bruksherrgårdens flygel bodde Torsten! Vi visste att han då sedan länge separerat från Marie-Louise och att han vistats länge i Afrika tillsammans med en annan av de svenska toppmannekängerna, men nu visade det sig vara dottern till en gemensam god vän som han sammanlevde med. Vi kom att umgås en del under de två åren vi bodde där och när vi flyttade så såg Torsten till att befria oss från en hel del möbler eftersom han då blivit antikhandlare med egen uppskattad lada vid Quartinge gård utanför Mariefred.
 
Här matar min dåvarande fästmö och sedermera hustru Ann, Torsten med julskinka på Ulriksdals Wärdshus.


Nästa nedslag i vår gemensamma historia blir någon gång på 80-talets slut då jag tog initiativ till ett stort jippo riktat mot alla Stockholms hotellportierer som skulle lockas att rekommendera sina hotellgäster att besöka Mariefred och Gripsholm. Så det blev en heldagsutflykt där hälften av portiererna for med ångaren Mariefred från Stockholm. Vid ankomsten till Mariefred mötte ångtåget vid bryggan och tog gästerna till Gripsholms värdshus där det åts lunch varefter sällskapet begav sig mot Gripsholms slott för visning varefter museitåget tog gruppen ut till Läggesta för vidare färd tillbaka till Stockholm. Under tiden hade en lika stor grupp färdats i andra riktningen och den gemensamma stunden blev lunchen på värdshuset. Vid varje "station" under resan informerades portiererna om resp. objekt: ångbåten, ångtåget, slottet och värdshuset. Dessutom hade jag bjudit in ett antal Mariefredsboende "kändisar" vars uppgift bara var att "vimla" med resenärerna. Det var komikern, regissören mm Mille Schmidt, skådespelaren Willie Andréason (som då var aktuell i TV-såpan "Rederiet"), pianisten Lars Roos, författarna Ulla Trenter och Tage Giron (Jan Myrdal vägrade antagligen...), rallystjärnan Ewy Rosquist-von Korff och Monica Nielsen (som då gift sig med Torsten och bodde vid Taxinge slott utanför Mariefred).
 
Monica Nielsen och Willie Andréason ombord på ångfartyget MARIEFRED.
 
Så gick åren igen och nu var det mest Monica jag hade kontakt med via Monica Zetterlundsällskapet i vars styrelse jag invaldes något år efter Zätas död. Monica och Monkan hade ju varit nära vänner och framträtt mycket tillsammans och därför blev Monica ett naturligt inslag vid våra årsmöten och minneskonserter och då medföljde Torsten givetvis vilket alltiid var lika roligt och underhållande. Torsten var full av humor och glädje och jag saknar våra möten här i Mariefred och på andra platser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0