Jan-Eric Löwenadler


Den internationelle konsthandlaren Jan-Eric Löwenadler med en kund i BonLows monter på FIAC-mässan i Paris 1988

Ett sorgebud har nått mig. Jan-Eric Löwenadler, entreprenör, spelevink, konsthandlare, ferieskoleägare m.m. har hastigt avlidit i Frankrike, 74 år gammal.

"Monsieur Lawandier" finns ej mer. Löwenadler var ju så svårt att säga för många fransmän att det oftare lät just som "Lawandier" och det kallades vi elever honom också ofta.

Jag lärde känna Jan-Eric tidigt. Han var en av mina systrars många och idoga kavaljerer och kom att förbli vän med hela vår familj, liksom hans härliga mamma Rose och pappa Carl-Axel.

Under mina sista gymnasieår i början av 60-talet, startade Jan-Eric en ferieskola i Bad Aussee och Velden i Österrike, Ferieskolan Austria. Jag blev elev vid den andra kursen just i Bad Aussee och hade vrålroligt. Året därpå startade Jan-Eric också kurser i franska Trouville där skolan - som bytte namn till Suecia - inkvarterades i den stora villa nära stranden som sedan blev spelplats för Claude Lelouch' storfilm "En man och en kvinna". Villan hade varit sommarbostad för en förmögen Parisfamilj och ovanför dörrarna satt små skyltar: "Bain Madame", "Chambre M Fils", Chambre Madame" o.s.v. ("Bain Madame" sitter än över dörren till vårt badrum.....).

Efter tre veckor i Trouville flyttade skolan ner till Menton på franska Rivieran och där förblev den tills Jan-Eric sålde hela skolföretaget något tiotal år senare.

Visst, det hade funnits en och annan språkkurs på Engelska sydkusten för svenska skolelever, med inackordering i familjer. Jan-Eric tillförde en helt ny dimension. Skolan hölls samlad, eleverna bodde tillsammans. I Menton förlades skolan till Hotel Brittania vid strandpromenaden som helt och hållet togs över. Lärarna var akademikervänner till Jan-Eric som ofta av skattetekniska skäl fick sin betalning i form av Chagall-, Matisse-, Miro- och Picasso-konstverk.

Stämningen mellan lärare och elever var lättsam och okonventionell, men undervisningen i de olika skolämnena icke förty kompetent och högt kvalificerad.


Här står Jan Eric omgiven av läraren och vännen Enrico "Didi" Ponzio och Sueciaeleven Öyvind Serrander hemma hos mig på något party.

Men därutöver ordnades också fritidsaktiviteter. Den kortvuxne och solbrände Jan-Eric for runt i sin öppna Sunbeam Alpine, i sina vita shorts och rosa skjorta och fixade fester och andra trevligheter.

Det var alltså inte fråga om en språkskola utan en ferieskola där också ämnen som matte, fysik och kemi stod på schemat för dem som behövde läsa upp sina kunskaper i olika ämnen för att kunna komma vidare.


En bild från min studentmottagning. Fr.v. Christina Artvall-Streiffert som var Sueciaelev men blev Jan Erics sekreterare på skolan och som sedan var en av dem som följde med till EF, Marie von Dardel-Liljencrantz, Agneta Eckerström-Nilsson som grundade den internationella organisationen SWEA, Marianne Rosenlöv-Rahmqvist (lärare vid skolan några år), Jan Eric och ute på kanten Carl-Wilhelm Liljencrantz.


Skolan blev mycket framgångsrik och förebild för Europeiska Ferieskolan EF som så småningom tog över Suecia för att sedan växa till den internationella utbildningsorganisation den idag är.

Efter det att jag slutat skolan fortsatte jag hos Jan-Eric, först som fritidsledare på den internationella gren av skolan som han startade på Cap Martin och som hette Ecole Riviera och därefter under flera år ansvarig för utformningen av skolans säljkataloger.


Här är Jan Eric på hustruns och min lysningsmottagning (OBS! Negern Pettersson i bakgrunden). Margaretha Lindholm, också tidigare elev till höger.


När Jan-Eric sålt skolan kom han att ägna sig åt det som blev hans livsverk, konsthandeln. Det hade alltså redan börjat med "lärarlönerna" och de konstnärskontakter han då byggt upp i Frankrike och som han kom att hårdutnyttja under många år. Så hårt att han under en tid portförbjöds i Frankrike för att han fört ut alldeles för mycket fransk konst till USA och kanske inte alltid på ett alldeles korrekt sätt.

När den franska bannbullan drabbade honom flyttade han till New York där han i samarbete med Jeanette Bonnier startade BonLow Gallery som kom att bli exempellöst framgångsrikt. Jan-Erics 5-miljonersvåning på Park Avenue blev en tummelplats för innefolket, konstnärer och investerare.

Så småningom blev längtan till Sverige så stark att han flyttade hem. Först till en stor våning på Floragatan och därefter till ett treetage penthouse nära Karlaplan med utsikt över hela Stockholm.

Jan-Eric var tidigt öppet homosexuell och ingick så småningom partnerskap med en man som stod honom mycket nära under många år men som till slut lämnade honom under, för Jan-Eric, tragiska omständigheter, och tog med sig halva Jan-Erics förmögenhet. För Jan-Eric var det ett svek han hade svårt att komma över.

Sin konsthandel fortsatte han dock livet ut och när Lehmann Brothers kollapsade för några år sedan och Jan-Eric förlorade mycket pengar, så satt han samtidigt i telefonen och ropade in ett par verk av Damien Hirst på en konstauktion i London.

Inte för att han gillade Hirst, men hans näsa för vad som är gångbart i konstsammanhang har hittills aldrig svikit honom, så varför skulle den göra det nu?

När Ferieskolan Suecia firade tio år 1968 så skedde det givetvis med pompa och ståt och stort partaj. Redan tidigt hade jag varit med och utvecklat en tradition att det till avskedsfesten efter varje kurs skulle sjungas nidvisor om och till elever och lärare. Givetvis skulle så också ske vid tioårskalaset. Så trion The Tomaccamats återuppstod, bestående av Tommy Adamsson, Anna-Klara "Acca" Larsberger och jag själv, och framförde nedanstående egenhändigt hopknåpade drapa till ackompanjemang av inga mindre än Hootenanny Singers med bl.a. Björn Ulveus. Bandets medlem Johan Karlberg var nämligen också tidigare elev och en god vän. Så till deras melodi "Början till slutet" alltså:

Som en storm drog Du in i Bad Ausee
Blå små shorts och ett par lurviga ben
Austria hette då denna Din skola
och Suecia blir aldrig så bra
Regnet öste och föste oss samman
En massa fester, lektionerna få
Vi roade oss alla nätter
tills Din sång stängde Wesko för oss
och det var början till slutet
En helt egen version av Sweetheart
Början till slutet
Var krog stängde porten för oss


Sen Du flyttade till Rivieran
och invadera' Menton med Din Ecóle
Minns Du den än den där stora Martinin
som Du dängde i skallen på nån
och det var början till slutet
Madame skällde ut Dig minsann
Början till slutet
Men eleverna räddade Dig



I Trouville hitta' Du en stor villa
Det lät så bra i Din fagra broschyr
Men när vi kom stod Du bara och svor
Frös som fan, allt var visst helt fel
Vi höll på att vända åter till värmen
men nån sa nej och det utbröt ett krig
På Björns terrass vi satt och sura
Dessemellan vi rände på dass
och det var början till slutet
Vi hatade Monsieur Minis meny
Början till slutet
Allt blev bra utom magen som rann


Nästa år blev det bara Brittannia
Minns Du gången Du kom från Autriche
Det var sent, klockan två på natten
Ingen djävel var kvar på sitt rum
och det var början till slutet
Du sprang i trappor och skrek
Början till slutet
Dom var på piren och käkade korv.


Sen Du började växa Dig större
Ecole Riviera var nästa etapp
På Cap martin hitta' Du ett village
Med bungalower från en annan värld
Redan nu syntes tydliga tecken
På förstoringens negativa effekt
Du själv var bara där ibland
Ej heller bråk och intriger fanns kvar
och det var början till slutet
Skolan miste nå't helt speciellt
Början till slutet
Är det bara vår ungdom som flytt



Nu har tio år gått se'n Du börja'
Vi sitter här på Din galabankett
Ferieskolan Svejsan vi firar
och vi frågar oss alla en sak
är detta möjligen slutet
Vi tror det ej, vi kommer åter en dag
Börjar från början
så se till att Din anda finns kvar.


Jan-Eric var en renässansmänniska som trängts in i vår teknokratiska världs tvångströja. Hans behov av livsrum var stort och han lämnar därför också ett stort tomrum efter sig.


Del av gruppbild från Menton. Jan-Eric högst upp t.v. "The Accamats", ursprunget till den senare trion, Acca Larsberger-Merner längst ner till höger med Mats Werner på språng därifrån......


Kommentarer
Postat av: NINA BESKOW

Varmt TACK för Din fina rader Mats vilka bringade djup sorg MEN âtergav härliga minnen !

Nina Beskow

2010-07-27 @ 18:03:43
Postat av: Mats Werner

Tack Nina! Ja, det var ett mycket sorgligt besked.

Är Du gammal elev? När?

Hälsn.

MATS

2010-07-27 @ 18:45:38
URL: http://matswerner.blogg.se/
Postat av: JFW

Otroligt fint skrivet.



/JFW



2010-07-27 @ 20:51:20
Postat av: Agneta Aicardi Holmström f Bergstrand

Trevligt skrivet Mats!

Jag var mattelärare och "sekreterare" i Menton somrarna 1962 och 1963. Träffade även mina barns far på entre' trappen till Britannia sommaren 1962. Jag minns också Dig väl och fotot har jag kvar i albumet. Tina, en av skolans elever sommaren 1963, har tom lagt in samma foto på FB där jag sparat det på "mina sidor".

Har under flera år haft nöjet att ha Jan-Eric både som partner och motståndare på bridgeklubben St Eriks i Sthlm. Han var en både seriös och ambitiös bridgespelare. En Valborg för ca 5 år sedan blev jag hembjuden till Narvavägen på bridge och supe' tillsammans med en bridgeväninna och Jan-Erics gamle vän DIDI (Enrico P, även han flitig gäst på Britannia). Vi hade våldsamt roligt den kvällen som man alltid hade i Jan-Erics sällskap. Jag fick den sorgliga nyheten igår på bridgeklubben och vi är många där som minns honom med glädje.

2010-07-30 @ 10:51:57
Postat av: Agneta Söderström

Även jag fick denna för mig mycket sorgliga nyheten häromdagen.

Jan-Eric var min allra första arbetsgivare efter mina universitetsstudier.

Egentligen är det tack vare Jan -Eric som mitt arbetsliv tog den riktning det gjort.

När Jan-Eric sålde Ferieskolan Suecia till EF "ingick" jag i köpet.

Pappa Löwenadler hade också sitt kontor i ett rum bredvid oss på Karlaplan i den lokal som sedan blev Galerie Löwenadler.

Förtroendet mellan mig och Jan-Eric var stort och en överenskommelse gjordes så jag kunde fortsätta hjälpa Jan-Eric en lång tid på Galerie Löwenadler. Jan-Eric blev en nära vän som lärt mig mycket.

Trots att jag flyttade till Rom för många år sedan

har vi haft kontakt. Han kom hit och hälsade på och jag har ätit med honom på Narvavägen för ej så länge sedan.

Tack för Din text. Många roliga minnen kom upp denna sorgliga stund.

Agneta

under lång tid på Galerie Löwenadler också

Jan-Eric fick mig att upptäcka Mycket har jag fått lära mig av Jan-Eric.Upptäckte nog via Jan-Eric att jag var rätt oerfaren trots allt.

Han har varit en underbar och mycket viktig vän för mig trots avstånd.Jag bor sedan länge i Rom.



2010-07-31 @ 20:13:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0