Petterson är inte glömd!

Zorns akademistudie från 1880
 
Det har varit tunt med rapporter om utvecklingen på "Petterson-fronten" det senaste året. Det har främst hängt ihop med att vi genomfört en ganska långdragen flytt från vårt lantliga paradis tillbaka till staden Mariefred som vi lämnade för 20 år sedan (dock har vi bott kvar i samma kommun hela tiden).
 
 
ANDERS ZORN
 
Nr 38. Men visst har det dykt upp flera "nya" konstverk med "Negern Petterson" som objekt. Vi är nu uppe i 38 kända verk varav det senast funna inte är fy skam! En akvarell av Anders Zorn, som fick ett stipendium om 200 kronor för denna lilla studie, som ytterligare en månad kan beskådas på Sven Harry Karlssons konstmuseum vid Vasaparken i Stockholm där den ingår i sommarens utställning kring Zorn.
 
Det kanske mest spännande med denna bild var dock kanske den märkliga, och ännu outredda likheten med den tidigare kända teckningen som är signerad 1881 av Georg Nordensvan.
 
Nordensvans teckning.
 
Flera av de målningar jag hittills funnit har kunnat kopplas till Pierre Louis Alexandres perioder vid Kgl Konstakademin mellan 1878 och 1903. Jag har suttit i akademins arkiv tillsammans med intendenten Eva-Lena Bengtsson och gått igenom akademins räkenskaper från 1863 (det år som antecknats på katolska församlingens registerkort som registreringsår) till 1905 (det år Alexandre avled) och därmed kunnat avgränsa de vintrar han arbetade som modell på akademin.
 
Det första kvitto som återfanns i akademins räkenskaper är från 1878, samma år Alexandre också dyker upp i Rotemansarkivet i Stockholm. Notera att han signerar "P Louis Petterson", vilket antagligen är orsaken till att han kommer att kallas "Negern Petterson".
 
 
MAJA ANDERSSON WIRDE
 
Nr 37. Men det näst senaste porträttet (som även ledde till fyndet av Zornakvarellen) var en pastell målad av textilkonstnärinnan Maja Andersson Wirde som bevisligen aldrig gått på Konstakademin men däremot på den Högre Konstindustriella Skolan, föregångare till dagens Konstfack. Hade med andra ord Alexandre suttit modell även där. Jag visste ju att det fanns luckor i årtalen då han inte arbetat på akademin på hela vintrar och jag visste ju också att flera av de konstnärer vars målningar jag känner till inte heller genomgått akademin och framförallt finns det också genrebilder med Alexandre som knappast verkar tillkomna i akademimiljön utan förmodligen i privata ateljéer. Det fanns ju också privata målarskolor mer eller mindre hemma hos andra konstnärer där Alexandre kan ha haft uppdrag.
 
Maja Andersson Wirdes pastell.
 
 
Så det var häromdagen dags att sätta sig i Riksarkivets läsesal i Arninge och gå igenom Högre Konstindustriella (eller Tekniska) Skolans verifikationer mellan samma årtal. Dessvärre fann jag att han bara suttit modell under ett år, nämligen 1901, då Maja Andersson Wirde hade ett år kvar på skolan. Under mars och april kvitterade han han vid tre tillfällen ut sammanlagt 64:- för 32 timmars modellarbete. 2:- i timmen kan låta uselt, men med tanke på att en hamnarbetare vid samma tid tjänade 50 öre per timme med tio timmars arbetsdag med kol- eller spannmålslossning, så måste hans extraknäck på vintern då hamnen var stängd (mellan december och april/maj) varit en fantastisk upplevelse.
 
Intressant är också att vi här har svart på vitt på att han vid tiden kallade sig Peder Louis Alexanderson (även om han fortfarande bara plitade "Pierre Louis" eller "P L Alexandre" på kvittona. Två år senare sitter han för sista gången modell på akademin och är då betydligt mer märkt av sin sjukdom (TBC) än vad han verkar vara på Anddersson Wirdes pastell. 1905 avlider han. (Vill man läsa mer finns hans biografiska data liksom hans levnadshistoria i Sverige sådan den var känd fram till 2008, så finns det längre ner i denna blogg.) Då har han preis gått med i fackföreningen under namnet Alexandersson.
 
Första kvittensen på Tekniska Skolan den 18 mars 1901
 
Nu har vi gått händelserna lite i förväg med att publicera de två senaste fynden av "Petterson-bilder" så nu återgår vi till ordningen och lägger ut de konstverk jag funnit sedan senaste publiceringen av Ingeborg Westfeldt Eggerz båda genrebilder med Alexandre. Det senaste hade nummer 31 i förteckningen.

 
 
 
IRIS RYSTEDT
 
Nr 32 blev Iris Rystedts oljemålning från någon av "turbansittningarna" (ska systematisera de olika bilderna så småningom utifrån kvitton och målningar). Den dök upp på Metropol och såldes till en person som jag sedan fick kontakt med. Jag försöker hela tiden hålla koll på var de olika konstverken finns eller tar vägen. Lyckas långt ifrån alltid men har ändå pejl på hur man kan få tag på ägarna den dagen det blir aktuellt med en utställning.
 
Iris Rystedts oljemålning.
 
 
 
ALBERT ENGSTRÖM
 
Nr 33 var ett riktigt lyckat fynd. Någon tipsade om att också Albert Engström, vars kände Stockholmsfigur "Kolingen" ofta uppehöll sig bland Stockholms "hamnslödder" och "sjåare", skulle ha gjort en teckning med Alexandre, eller "Svarte Peder" som han kallades i hamnen. Och mycket riktigt den fanns i en av Engströms böcker och jag har försökt att finna ut var originalteckningen kan finnas. Engströms teckningar hamnade hos konstnären Sixten Lundbohm och ärvdes möjligen inom familjen Molin. Jag hoppas finna originalet.
 
 
Albert Engströms teckning med "Svarte Peder" och Kolingen.
 
 
GÖREL WIMAN
 
Nr 34 en oljemålning av en för mig okänd konstnärinna Görel Wiman ser ut så här:
 
Görel Wimans oljemålning från sent 1890-tal.
 
 
MARTIN ARONSON-LILJEGRAL
 
Nr 35 var ett ganska intressant fynd. Den dök upp på Bukowskis Market som "okänd konstnär". Ett helfigursporträtt i skadat och ganska dåligt skick. Det hade att döma av en notering på baksidan varit vinst i något lotteri 1906 men tillbringat sin mesta tid undanställt i en garderob på ett skånskt företag.
Signaturens första initial kunde vara något av flera alternativ medan efternamnet klart och tydligt var Aronson och daterad 1900.

Jag lyckades förvärva målningen och lät laga revor, komplettera färg och tvätta den mycket smutsiga duken.
Det tog mig inte heller så lång tid att identifiera vem konstnären var, nämligen Martin Aronson-Liljegral 1869-1954. Han började sin konstnärsutbildning sent i livet. Han var då över 30 år. Skrev också ett par böcker och har målat en del medioker religiös konst. Enligt biografiska data så organisesrade Aronson-Liljegral själv konstlotterier vilket väl antagligen var ett lukrativt och effektivt sätt att sälja sina tavlor till hyggliga priser.
 
Martin Aronson-Liljegrals helfigur.
 
Målningen efter varsam renovering.
 
 
 
HERMAN LUDVIG FABIAN LAGERKRANTZ
 
Nr 36.  Det här var en rolig och spännande akvarell att hitta. Också denna hade kategoriserats som ett verk av en "okänd konstnär" av Stockholms Auktionsverks "stadsauktioner". Det fanns en signatur som dock doldes av den ovala passepartouten. Jag lyckades ropa in akvarellen och tog ut den ur ramen. Det visade sig att passepartouten var limmad mot själva akvarellen och det var således ett uppdrag för ett proffs och som tur är så finns vännen Helen Skinner, Sveriges kanske främste papperskonservator trots att hon numera är pensionär. Hennes pappa Jack var en av mina kollegor (och konkurrenter) som chef och delägare (tillsammans med Rune Tumlare) till Tourist Sightseeing på 60-talet. Vi höll till på var sin sida av Strömbrons fäste vid Karl XIIs torg/Blasieholmskajen men hade många goda stunder tillsammans. Helen lyckades separera akvarellen från passepartouten. Men klistrets skador satte fortfarande stopp för en direkt identifikation. Med hjälp av en stark lampa kunde jag dock genomlysa akvarellpapperet och därigenom uttyda signaturen som visade sig vara "H L F Lagercrantz". Och vem var då denne konstnär? Född 1859, som intvingad i en bana som brukspatron på Virsbo herrgård, diplomat men också överste i Frälsningsarmén, fick han nog aldrig blomma ut som konstnär. Han sattes att sköta familjebruket och gjorde det framgångsikt. Han var mycket god vän hela livet med en annan porträttör av "Petterson" nämligen Carl-Fredrik von Salza och jag anar att åtminstone ett av de verk vi känner av von Salza är tillkommet samtidigt som Lagercrantz akvarell. Troligen roade de sig tillsammans i en privat ateljé.
 
H L F Lagercrantz akvarell.
 
 Signaturen sedan passepartouten avlägsnats......
 
 .....och genomlyst!
 
 Carl-Fredrik von Saltzas samtida akvarell.
 
 

INTRESSANT "NEGER PETTERSSON" I DUBBEL UPPLAGA.

 "Morian" av Ingeborg Westfeldt Eggerz
 
För något år sedan blev jag uppmärksammad på en oljemålning med titeln "Morian" som sålts 1995 på Nordéns Auktioner i Stockholm. Har sedan dess sökt uppgifter om den målningen och sökt kataloger från den numera nedlagda auktionsfirman men förgäves.
 
I höstas blev jag tillfrågad om jag sett en målning som då bjöds ut på Helsingborgs Auktionsverk. Jag kände då igen den som den "Morian" jag sökte. Men vid närmare jämförelse fanns skillnader som gjorde det klart för mig att det rörde sig om två skilda verk.
 
Men att båda var målade av konstnärinnan Ingeborg Westfelt Eggertz som levde mellan 1855 och 1936 var helt klart då båda var signerade. Och att båda också var avbildningar av "Negern Pettersson" anser jag var ställt utom allt tvivel. Westfelt Eggertz genomgick modellskolan runt 1880 så det stämmer tids- och utseendemässigt med Pierre Louis Alexandres aktiva tid på Konstakademien.

Idag nås jag så av informationen att den tavla som såldes hos Nordéns 1995, såldes året efter igen, och då på Christies i London för £ 4.500.-. Så den målningen finns förmodligen utomlands numer. Det var en större målning (120x75) varför den målning som såldes i Helsingborg torde vara en skiss.
 
Skiss till "Morian" av Ingeborg Westfelt Eggerz

John Österlunds "Negern Pettersson"!

 
Ännu en tidigare okänd målning föreställande "Negern Pettersson" har dykt upp. En oerhört fin akademistudie i olja av konstnären och kanske framförallt konservatorn John Österlund (1875-1953).
 
Målningen är utförd under 1903 eller möjligen året innan och visar en mer avklädd version av "haremsväktaren" som var temat för de sista sittningarna som Pierre Louis Alexandre kom att göra vid Konstakademin. 1905 avlider han i den tuberkulos som hans kropp bär spår av på Österlunds målning. Avsikten med "Modellskolan" som ingick i de två sista åren av akademiutbildningen var ju att studera den mänskliga anatomin bl.a.
 
Tavlan har enligt en notis på baksidan ställts ut på Värmlands Museum någon gång och jag efterforskar just nu information om denna utställning.
 
Nuvarande ägaren bekräftar också att tavlan i hans familj alltid gått under beteckningen "Negern Pettersson" vilket faktiskt är den första bekräftelsen på just detta jag fått.
 
Tavlan får nummer 30 i katalogen över återfunna konstverk föreställande "Negern Pettersson".
 
Det vore roligt att finna också några fler skulpturer av "Negern Pettersson". Hittills känner jag till två, en på Gotland och en byst som blott kunnat återfinnas på ett foto i en bok. Denna byst är gjord av Verner Åkerman och bär titeln "Zambo". Var kan den finnas? Och var finns andra?

 

Negern Pettersson tittade snabbt in på Antikmässan

 
 
En god vän på ett av de stora auktionshusen som brukar hålla koll på vad som rör sig på antik- och konstmarknaden, brukar tipsa mig  när det dyker upp någon ny "neger" på marknaden. Det har varit lite tunnsått länge nu!
 
Men i fredags morse fick jag ett sms som sa att det fanns en målning av Negern Pettersson i en monter på Antikmässans förhandsvisning kvällen innan. Jag hastade dit. Ingen målning i montern ifråga. Frågade och fick då veta att det var ägarens privata och att vederbörande egentligen inte villle skiljas från den utan hade ångrat sig och tagit hem den efter förhandsvisningen. Men jag fick ovanstående bild som visar en kraftfull Pierre Louis Alexandre, inte olik några av de som jag har eller har sett. Målad innan han drabbades av sin TBC. Troligen någon gång på 1880-talet. Tyvärr osignerad men med inskriptionen "Australiern" på spännramen. En mycket fin målning som nu fått nummer 28 i min katalog.

Men jag konstaterar att jag varit dålig på att redovisa de nya konstverk som dykt upp under senare tid!
 
Den senaste som jag visade i ett tidigare inlägg var Professor Emerich Stenbergs porträtt som måhända inte är någon konstnärlig höjdare men som kan vara samtida med ovanstående av skjortan att döma.
 
Så en dag blev jag kontaktad av en man som ägde en oavslutad studie av Negern Pettersson utförd av Johan Krouthén.
 
 
Samtida med Oscar Björks och Ecke Hedbergs. Målningen blir framförallt intressant för dess notering på baksidan. Noteringen är än så länge unik eftersom den tveklöst kopplar modellen och hans olika namn till verket och till namnet "Pettersson". Samt att det var Alexandre själv som kallade sig så, förmodligen för att göra det lättare för sin omgivning och smälta bättre in som svensk.
 
 
Med Jean Louis Pierre kvitterade Pettersson sina arvoden för sittningarna på Konstakademin, men namnet Jean finns inte med på Katolska kyrkans registerkort som säger Pierre Louis Alexandre.

Krouthéntavlan såldes efter några månader på en auktion i Skåne till en konsthandlare för runt 16.000:- men bjöds efter ytterligare några månader ut i Stockholm och inropades där av en okänd köpare för över 30.000:-. Är det Antikrundans makt?
 
Det kom ett mail till mig från en ättling till författaren och konstnären Pelle Molin som undrade över en ärvd målning som mycket riktigt föreställer Negern Pettersson. Målad av Axel Bäckman som blev mest känd som tecknare. Bäckman gick i klassen under Molin på akademin och kanske var det en vängåva från Bäckman till sin äldre kollega.
 
 
Återigen en samtida med Krouthén, Björk och Hedberg.
 
Slutligen kom det en fråga från Uppsala Konstmuseum som undrade över om ett litet porträtt de hade i samlingarna målad av Georg Arsenius kunde föreställa Negern Pettersson. Arsenius blev liksom sin far känd framförallt som hästmålare. Museet trodde det var Arsenius den äldre som målat, men jag är av uppfattningen att det är sonen som målat detta porträtt.
 
 

NEGERN PETTERSSON FÖRBLIR NEGERN PETTERSSON! VÄGRAR ATT BLI ”ENTARTETE KUNST”!

Negern Pettersson målad av Karin Bergöö-Larsson
 
På Facebook kom jag i dag i diskussion hos jazzmusikern Anna Lundqvist som skrev följande ”status”:

Pinsamt många som reagerar på Pippi-grejen och att böckerna städas på ord som neger osv. "Nu har det väl ändå gått för långt" "Snart får man inte säga någonting utan att bli kallad rasist"
Tragiskt. Och helt plötsligt förstår jag hur SD har fått 13% och hur många av folk jag faktiskt trodde hade lite hjärna och bildning som faktiskt bara är obildade, trötta, trångsynta svennar.
Jag ser verkligen ner på er och jag skiter i om denna status gör att SD får fler anhängare. Det funkade inte med mass-psykos-samba-tåg på Götaplatsen heller, direkt.

Jag gav mig mot bättre vetande in i debatten med följande inlägg:

Utan att kommentera sakfrågan vill jag bara uttrycka en viss förundran över hur lättvindigt Du plötsligt betraktar den upphovsrätt jag har en känsla av att Du i andra sammanhang försvarar med näbbar och klor. Ponera att Du skriver en låt med en text som ligger Ditt hjärta nära. Låten blir så populär att den får samma nationalsångskaraktär som "Öppna landskap" eller "Ta mig till havet" för ett par generationer. Men så en dag får förlaget som hanterar Din låt ett tiotal år efter Din bortgång, för sig att ett par rader i Din text innehåller ord som av olika skäl kommit att bli politiskt inkorrekta och tar sig för att ändra i Din text på ett ganska mekaniskt och i Dina öron okänsligt sätt. Skulle det m.a.o. vara helt OK?

Anna svarade ”Ja” varpå jag replikerade: 
"Så Ditt försvar för upphovsrätten handlar i grunden alltså inte om det konstnärliga, formen eller innehållet, vilket kan ändras av andra efter tycke och smak. Det är alltså bara stålarna Du vill ha?"

Svaret kom från Anna: 
"Men detta handlar inte om upphovsrätt för mig. Tycke och smak?! Det handlar om att göra det rätta och om moral, solidaritet och välvilja. Det går väl före allt, eller? Jag förstår inte hur du tänker nu."

Det förekom också kommentarer om att Astrid Lindgren själv kallat det hon skrivit då för ”idiotier” som hon inte skulle använt om hon vetat bättre. Även kommentarer om att Saltkråkan AB som för familjen Lindgrens räkning hanterar rättigheterna, godkänt att SVT redigerat bort repliker.
Att Saltkråkan godkänt är i grunden helt irrelevant så länge Astrid Lindgren själv lät bli att uppmana filmbolaget att göra dessa ändringar så länge hon var i livet. Hon var medveten om känsligheten i dessa ord och valde ändå att låta dem stå oförändrade.

Jag hör till dem som håller en konstnärs rätt till sitt verk, högt. Det ska inte pillas i eller förändras av andra utan stå för sig själv. Vill omvärlden inte veta av det eller delar av det så får man helt enkelt avstå från att köpa det, titta på det, lyssna på det eller låsa in det i en garderob och glömma bort det. Men man ändrar inte!

Detta att alltefter mode och politisk korrekthet, gå in och förändra konstverk som inte passar in i den rådande paradigmen är inte bara ett allvarligt kränkande av de författare, konstnärer och artister som utsätts för förvanskning av sina verk, det är en historieförfalskning som bara inte borde få förekomma.

Anna Lundqvist frågar en av kommentatorerna varför det är så viktigt att behålla ett visst ord och på det vill jag svara att om ordet – vilket det nu må vara – upplevs som kränkande av någon ska man givetvis inte använda det själv men att städa bort det ur redan befintliga texter eller filmer eller målningar eller vad du vill, är helt fel väg att gå.
Bortrensad leksak ur Disney-klassiker


Hitler ansåg den moderna konsten för urartad (entartet) och konfiskerade allt som omfattades av denna bannbulla.

Katolska kyrkan våndades över alla blottade manslemmar och sköten på marmorstatyer och i målningar och försåg dessa med lämpligt utplacerade fikonlöv.

Är det det samhälle som Anna vill tillåta? För börjar vi acceptera att man stryker lite här och lite där, målar över misshagliga figurer på målningar eller hugger bort från skulpturer. Bränner böcker på bål. Klipper bort svarta dockleksaker eller clowner med för krokig näsa i gamla Disneyfilmer. Att vi spränger bort gudabilder som talibaner.

Var slutar vi?
Erik Helmerson, ledarskribent i DN skriver apropås Pippi-klippen: "Att rusa in med saxen är det sämsta alternativet. Ingen annan än konstnären själv ska ändra i sina verk. Den som ständigt vill redigera efter tidens värderingar hamnar på ett sluttande plan, där man ser olämpligheter överallt och tillgången på saxar synes obegränsad"

Om inte vi som på ett eller annat sätt är upphovsmän hävdar rätten till våra verk och skyddar dem från en temporärt rådande tafsande majoritet, vad är då den rätten värd? Varför uppbär vi isåfall ersättning för den rätten då den ju i realiteten inte längre blir okränkbar. För det är ju faktiskt så att rätten till det egna konstnärliga verket borde stå högre än att handla om STIM-avräkningar eller biblioteksersättningar.

Jag ogillar starkt Anna Lundqvists kommentar om att det var bra att media ”högg” på denna ”nyhet” – ”så vi får reda på var folk står och ev. svaret på vilka som röstade på SD”.

Att försvara upphovsrätten och anse att också misshagliga ord inte ska eftercensureras av säkerligen välmenande men klåfingriga besserwissrar är alltså enligt Anna liktydigt med att man röstar med Sverigedemokraterna! Det är sannerligen magstarkt.
 
Att man efter ett par generationer ger ut språkreviderade upplagor av gamla böcker är försvarligt, för att en levande generation också ska kunna läsa och förstå äldre tiders författare, men modernisering av en hel text av just det skälet kan aldrig jämföras med textjusteringar för att tillfredsställa det just då rådande politiska klimatet.

Det bättre vetandet som jag nämnde inledningsvis grundar sig på lång erfarenhet av förändringen i språkbruket kring just ordet ”neger” och det surr som numer uppstår så fort detta ord används. Det skulle kanske kunna sansa debatten om dessa som säger sig beskydda alla kränkta färgade personer läser t.ex. Makode Lindes lysande DN-artikel från den 28 september 2012 och Cecilia Sylván Henrikssons och Patrick Gibsons utmärkta bok ”Svart i Sverige” (Bladh By Bladh, 2012).

Makode Linde avslutar sin artikel med följande:

Jag tror inte att historierevisionism och kulturcensur är rätt väg att gå. Låt oss istället blicka framåt och hylla de konstnärer som vågar teckna såväl onda, goda, fula och vilda porträtt av oss svarta, för först när svarta kan avbildas på alla tänkbara sätt kommer konsten att återge den mångfald av blackness som återfinns i verkligheten.
 
 
 

Nästa vecka är det dags för Negern Pettersson att göra debut i TV!

 
I nästa veckas Antikrundan presenterar jag Negern Pettersson i åtta versioner för Andreas Rydén som blev alldeles begeistrad när programmet spelades in den 28 augusti i fjol.
 
Inslaget presenteras som "en udda konstsamling" och det kan man kanske hålla med om. Avsikten är egentligen bara att kunna kontrollera en tillräcklig mängd målningar för att tillsammans med de övriga 15 som jag känner till i andra samlingar, kunna utgöra grunden för den utställning som jag önskar att Konstakademien ska genomföra (när de åter berfriats från Nationalmuseum om sju år) kring sin gamle märkvärdige konstnärsmodell.
 
Det har ju hunnit bli ytterligare en i min samling sedan programmet spelades in. En olja av Professor Emerik Stenberg som är samtida med de målningar av Matilda Berendt och signaturen "GH" som jag redan har. D.v.s. målade 1889-90.
 
Men det som var nästan roligast att se i gårdagens Antikrundan som sändes från Gävle, var en annan målning av Carl Larssons hustru Karin Bergöö. En målning jag länge sökt. Ursprungligen hängde nämligen min målning som utförts av Karin Bergöö i trapphallen i det Bergööska Handelshuset i Hallsberg. Länge lär dess spik ha funnits kvar i väggen. Som en pendang hängde enligt uppgift "Vikingen", en annan av Karins elevarbeten vid Konstakademien. Karins bror Per Bergöö som så småningom tog över järnhandeln gillade aldrig "den där djälva negern", som istället hamnade hos hans son med samma namn, för att därefter runt 1930 komma i min pappas ägo. Var "Vikingen" tog vägen var det ingen som riktigt visste.

Men igår dök den alltså upp i Antikrundan och visade sig tillhöra en sentida ättling till familjen Bergöö i Gävle.
Nu måste vi se till att dessa båda åter får konfronteras på plats i Hallsberg i någon framtida utställning.
 
 

Olle Hjortzbergs neger

 
Negern Pettersson målad av Olle Hjortzberg
 
Märker att jag inte berättat om Olle Hjortzbergs målning av "Negern Pettersson". Den fick jag vetskap om då ägaren mailade mig efter att ha läst min blogg eller någon tidningsartikel om Pierre Louis Alexandre, alias Negern Pettersson. Den svarte man från Franska Guyana som hamnade i Stockholm och blev hamnsjåare och modell på Konstakademin under ca. 15 år innan han dog 1905 och begravdes på Norra Kyrkogården.
 
Det har ännu inte blivit tillfälle för mig att få se Hjortzbergs målning, men en liten bild har jag iallafall. Hjortzberg gick i akademins modellskola 1892-93 och från den sittningen som återfinns på målningen finns flera exempel av andra konstnärer.

En neger till i samlingen!

 
 

Negern Pettersson av Carl-Fredric von Saltza
 

Glädjande nog har jag själv lyckas komma över "en åttonde neger". Denna är målad av Carl-Fredrik von Saltza och är den tredje kända målningen av Negern Pettersson av hans hand.
 
Om denne målare kan man läsa i konstnärslexikonet Amanda:
 
Carl FREDRIK von SALTZA
Bildkonstnär, född 1858 i Örtomta, Östergötland, död 1905 i N.Y. Han studerade vid Konstakademien, men avbröt sina studier vid Konstakademin och bildade Konstnärsförbundet där alla de sk. Opponenterna, med alla våra ledande 90-talskonstnärer blev medlemmar. Han studerade senare vidare vid akademien i Bruxelles, samt på olika konstskolor i Paris. 1891 emigrerade han till USA. Här blev han ledare för målarskolor i New York och porträtterade kända personer.
Han verkade även som lärare i målning i Amerika. Han har arbetat med porträtt och genretavlor, vanligen i en varm färg.
Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Norrköpings museum och Nordiska muséet.
 
Målaren och hans modell dog båda 1905. Alexandre som kommit till Stockholm från New York dog här medan von Saltza som bott här men utvandrat till New York, dog där.
 
De två tidigare kända neger-porträtten av von Saltza ser ut så här:
 
Denna bild publicerades i en frågespalt på 70-talet i Antik&Auktion och föreställer Negern Pettersson. Det ser ut att kunna vara en akvarell men förmodligen målad vid samma tidpunkt som den nu upptäckta av klädseln att döma. Denna målning av von Salza är en av de få som finns av Pierre Louis Alexandre i helfigur. De flesta kända är ansiktsporträtt eller halvfigurer. Eftersom jag på den tiden inte börjat forska kring Alexandre/Negern Pettersson, har jag ingen aning om vem som skrev frågan till tidningen och tidningen har inte heller själva något arkiv från den tiden. Så om någon känner igen denna målning, hör av er till mig, för jag vill både veta mer om den och fotografera den.
 
Denna akvarell är också målad av von Saltza och hänger i ett hem i södra Sverige, som jag besökt för att få se den vackra målningen. Målningarna skiljer sig en hel del vad gäller uttrycket i Alexandres ansikte. Framförallt är det något med ögonen på denna bild som är annorlunda.
 
 

Vart har "Negern Pettersson" tagit vägen?


Matilda Wigerts porträtt av "Negern Pettersson"

Det var ett tag sedan jag rapporterade om Negern Pettersson, den svarte man som hoppade av från ett amerikanskt fraktfartyg i Stockholm 1863. Mannen hette Pierre Louis Alexandre och kom från Franska Guyana, där han antingen var en frigiven eller en förrymd slav. Frankrike avskaffade slaveriet här vid just den tiden.

Namnet hade han antagligen från sin tidigare ägare. Det var ett vanligt namnskick att slavbarn namngavs efter sina ägare.

Läs historien om honom här, scrolla ner till "Historien om Negern Pettersson" och följ sedan kapitelordningen.


Konstnären Axel Kleimers "Haremsväktaren". Samma motiv från den sista modellsejouren 1903 som är känt från G. Börjesson och från det enda kända fotografiet av Pierre Louis Alexandre (utöver de atelierfotografier som finns där han figurerar i bakgrunden) Se här.

Mitt intresse för denne man började tidigt. Redan i barndomen då jag fascinerades av det fantastiska porträtt av Alexandre som målats av Carl Larssons hustru Karin Bergöö under hennes år på modellskolan vid Kungliga Akademien och som hängde på vår vardagsrumsvägg. Porträttet utstrålar kraft och styrka men också ett vemod och en längtan.
Sedan dess har jag sett många målningar med Negern Pettersson, som han alltså kom att kallas på akademien (antagligen för att det var "enklare") men inget som kunnat mäta sig med Karin Bergöös.

När jag väl aktivt började intressera mig för att ta reda på mer om den man som väl borde ha lämnat fler spår efter sig än det Bergööska porträttet och den kolteckning av Emil Österman som jag vid en källarröjning efter en bekant till familjen hade funnit, fann jag till min förvåning – ingenting!

Det kan väl inte bara gjorts ett enda porträtt? Akademien hade ju under de år Alexandre extraknäckt som modell haft åtskilliga elever som alla borde ha lämnat efter sig ett eller flera verk föreställande denne man.

En gång fann jag en fråga i Antik & Auktion om en målning med Negern Pettersson av C-F von Saltza, men lyckades aldrig spåra den som frågade.

Men så plötsligt verkade det lossna och det började dyka upp målningar och skulpturer och snart var jag uppe i hela tio målningar, teckningar och skulpturer av kända konstnärer som Georg Nordensvan, Oscar Björk, Ecke Hedberg m.fl.

Så blev det tyst igen tills nästa våg kom. På auktioner och genom telefonsamtal från bekantas bekanta eller andra som läst min blogg eller hört talas om mitt intresse för Negern Pettersson, dök det upp sammanlagt elva nya porträtt, varav jag själv lyckats förvärva fem. Så min lilla samling omfattar nu totalt sex målningar och en kolteckning.


Mitt senaste förvärv! En målning av en okänd elev på Konstakademien. Det satt i en parram tillsammans med en 1700-talsherre! Köparen på Bukowskis Market var mest intresserad av den magnifikt skurna parramen och sålde gärna målningen av "Negern Pettersson" till mig. Den starkt krakelerade målningen torde vara beskuren för att passa i ramen varvid ev. signatur har fallit bort.

Carl-Fredrik von Salzas "Neger Pettersson" i dubbel upplaga!


Ovanstående målning av Carl-Fredrik von Saltza var den första jag noterade utanför mina egna väggar som föreställde "Negern Pettersson". Bilden är scannad från en läsarfråga i Antik & Auktion på 70-talet.
Detta var innan mitt sökande börjat så jag tog aldrig reda på vem frågaren var och var målningen finns.
Om någon känner igen denna målning - hör av er till mig: mats.werner@telia.com

Målningen är såtillvida ovanlig eftersom den tycks avbilda modellen i en "vanlig situation" alltså inte någon typisk uppgjord akademiuppställning.

För ett antal månader sedan fick jag via Bukowskis tipset om en privatägd målning av von Saltza föreställande "Negern Pettersson". Givetvis hoppades jag då att jag återfunnit målningen från Antik&Auktionsfrågan. Men så var inte fallet. Detta var ännu en målning av von Saltza som därigenom vid sidan av Oscar Björk är den enda kända målaren som gjort två bilder av "Negern Pettersson".

Under vår skånska resa nyligen fick jag också tillfälle att besöka ägaren av denna nyupptäckta "Neger" och kunde konstatera att det är en närbild av huvudet och en utomordenligt vacker akvarellmålning.

Återstår alltså fortfarande att finna ut var ovanstående målning hänger idag!


Carl-Fredrik von Saltzas nyfunna akvarell. Målad 1892.


Klockan gick fel! Missade just en "neger"!


En oerhört vacker målning av "Negern Pettersson" såldes i kväll på Auktionskompaniet i Stockholm.

Ett osignerat elevarbete från Konstakademiens modellskola, troligen 1887, såldes i kväll på Auktionskompaniet i Stockholm. Det var tydligen mycket "nikotinbrunt" och fullt av färgsläpp. Alltså ett riktigt renoveringsobjekt.

Ändå gick det relativt högt. För trots att det är osignerat kan man klart se att det är gjort av en mycket god konstnär. En akademielev som sedermera säkerligen blev en framstående konstnär.

För något halvår sedan såldes, också på Auktionskompaniet, en akvarell från samma tillfälle som ovanstående, målad av konstnären Bruno Hoppe.


"Negern Pettersson" av Bruno Hoppe 1887.

Det som är extra intressant, men också lite förbryllande, är nedanstående fotografi som är en ateljéinteriör från Akademines modellskola som jag hittat i målarbröderna Bernard och Emil Östermans arkiv i Eskilstuna Konstmuséum.

Det tycks vara ett foto från just den sittning som avbildats av Bruno Hoppe och den okände konstnären. Med hjälp av kroppsvinkeln på det okända porträttet vore det kanske t.o.m. möjligt att se den okände konstnären på fotot.

Problemet är bara, om fotot verkligen är från 1887, varför finns det då i det Östermanska arkivet. Bröderna Österman gick på akademien mellan 1890 och 1893, vilket innebär att de gick modellskolan 1892-93. Visst kan man tänka sig att akademien använde samma uppställning vid flera tillfällen, men det känns som om de vore från samma tillfälle.

Ännu ett tidsmysterium i samband med Pierre Louis Alexandre, den stolte svarte mannen från Franska Guyana.




Atlejeinteriör från Akademiens modellskola (Foto från Östermanska arkivet i Esklistuna Konstmuseum

Å en "neger" till!



Återigen har David Brolin, min specielle "negeremissarie" spanat in en målning föreställande "Negern Pettersson", alias Pierre Louis Alexandre, den från Franska Guyana hitrymde svarte mannen som levde som kollossare och till slut spannmålssjåare i Stockholms hamn men som också satt modell på Konstakademiens modellskola.

Innan jag började leta, var få av de säkerligen många elevmålningar, -teckningar, -akvareller och -skulpturer som borde finnas av denne modell, kända.

Nu "poppar" de upp den ena efter den andra. Ovanstående oljemålning är signerad "GH 1889". På spännramens baksida har någon skrivit med kulspets: "Gustaf Hellqvist" men den attributionen kan vi glömma eftersom Gustaf Hellqvist långt före 1889 hade lämnat akademiens modellskola.

Vid tillfälle ska jag åter sätta mig i Akademiens arkiv och leta efter vilka elever som gick när, eftersom jag nu börjat samla på mig åtskilliga "negerporträtt".

Och möjligen kan det bli en till snart om jag förstått min emissarie rätt!


Okänd Pettersson!




Häromdagen lyckades jag lägga beslag på ytterligare en "Neger Pettersson" på Stadsauktionen i Stockholm.
Tyvärr är den inte signerad, men årtalet 89 finns inmålat i vänstra nedre hörnet. Jag ska försöka ta reda på vilka elever som fanns på akademiens modellskola det året.

Den målning jag förvärvade nyligen av Matilda Berendtz målades samtidigt och det syns när man beskådar dem bredvid varandra. Men medan Berendtz målning är mer traditionell och försiktig, känns denna djärvare i penselföringen och modernare i sitt formspråk. Klara impressionistinfluenser. Spännande!


Snart har jag återfunnit tillräckligt många för att kunna få ihop till en utställning kring denne märklige konstnärsmodell på Konstakademien mellan 1878 och 1903. Dock saknas fortfarande aktuell "hemvist" för några av de konstverk jag känner till.

Och två "negrer" till!


Oscar Björks andra målning föreställande en "Mohr", d.v.s. "Negern Pettersson" alias Pierre Louis Alexandre.

Nu vill jag mena att det går undan! När jag började min forskning kring konstnärsmodellen "Negern Pettersson" för ett tiotal år sedan kände jag till tre konstverk som föreställde sagde "Neger". Under arbetets gång stötte jag på ytterligare tre och så småningom två till.

Tack vare den publicitet mitt letande gav upphov till dök det upp ytterligare två under våren och nu under hösten har vi hittat ytterligare tre nya! Och självklart måste det finnas många fler där ute. Alexandre satt modell på Konstakademien mellan 1878 och 1903. Om än ej varje år så kan man väl ändå tänka sig att det sammanlagt kan ha rört sig om ett tjugotal sittningar. Varje tillfälle minst ett tiotal elever.  Det borde m.a.o. finnas minst ca. 200 verk som föreställer "Negern Pettersson" i svenska hem eller garderober.

En av dessare nya publicerade jag häromveckan, ett verk av Bruno Hoppe.

Den alerte ynglingen David Brolin på Auktionskompaniet, upptäckte av en händelse ytterligare ett porträtt av "Negern" målat av Oscar Björk vilket är intressant eftersom det är det enda kända exemplet på att en konstnär målat fler bilder av "Negern" vid olika tillfällen. Det nu upphittade går tillbaka till samma session som det porträtt jag visat tidigare av Victor Forsström från 1878.

Pontus Silfverstolpe som var mig behjälplig att finna den Hoppeska målningen, tipsade mig också om ett möjligt "Neger-porträtt" hos en välrenommerad antikhandel i Stockholm, så jag åkte dit och tittade och visst var det Pierre Louis!

Målad av den för mig okända Matilda Berendt 1889. Den målningen har jag numer här hemma.


Matilda Berendts målning från 1889. Känner någon till denna konstnärinna?

"Ny" Neger!



Fick nyligen av Åmells Pontus Silfverstolpe veta att det sålts en "neger" på auktion nyligen. Genom unge David Brolin vars pappa Björn under många år svingade auktionsklubban i Mariefred, fick jag just veta att det var på Auktionskompaniet i februari i år som ovanstående akvarell (den första kända av Negern Pettersson) signerad 1887 av BRUNO HOPPE (1859-1937), såldes.

Äntligen en målning från det första tillfälle som finns fotodokumenterat, nämligen på de två ateljéinteriörer som finns i det Östermanska arkivet i Eskilstuna (Sörmlands Museum) och som finns med i Kapitel 2 om "Negern Pettersson" nedan.

Det visar att det fortfarande finns nya verk att upptäcka på väggar och i garderober runt om i landet. Fortsätt leta!

Negern Pettersson på sommarnöje!


Det Bergööska huset i Hallsberg som till för några år sedan hyste det legendariska järnhandelsföretaget.
Huset ritades av Ferdinand Boberg men Adolf Bergöö själv hann aldrig flytta in i det före sin död, utan det var Karins bror Per som kom att bli den som bebodde huset.

I morse tog jag ner Negern Pettersson från sin krok i vår trapphall och for till Hallsberg där han "växte upp". Det var dags för invigning av Jubileumsutställningen kring Karin Bergöö i det Bergööska huset dit Negern Pettersson var inbjuden att delta.

Kort sagt han är utlånad under sommaren. På något sätt är det väldigt många saker i mitt liv och min bakgrund som tar sin början i Örebro län. Jag konstaterade idag att fyra generationer i min familj har påbörjat sina yrkeskarriärer i detta län som vi inte i övrigt ha någon koppling till.

Min farfar Oscar började sin bana som baningenjör med byggandet av Nora-Ervalla järnväg, min pappa satt ting efter sina studier i Örebro Tingsrätt med underlydande och hade delar av familjen Bergöö bland sina första klienter. Själv hade jag min första uppdragsgivare efter reklamutbildningen i just Hallsberg där jag utformade en turistbroschyr som hade en målning från Bergööska huset på framsidan. Och sonen Pontus hade sitt första pilotjobb hos Örebro Aviation.  Finns det någon mening att läsa ut här?

För som jag sade så var det också hit som Negern Pettersson kom sedan han skapats på Konstakademiens modellskola 1881-82 av just Karin Bergöö. Länge fanns en historia om att hans ursprungliga spik skulle finnas kvar i trappuppgången, men den skrönan avlivades idag. Jag såg inte skymten av vare sig spik eller spikhål där "den dj-a negern" - som gamle Per Bergöö lär ha kallat målningen - kunde ha hängt. Men att döma av yttrandet, lär han väl aldrig ha hängt på paradplats i den stora matsalen!


Inte tillstymmelse till spik! Men här lär Negern Pettersson ha hängt från början.


Nu dock på paradplats i den magnifika matsalen med Carl Larssons väggmålningar.

Men det gör han nu i tre månader!  (För er som inte riktigt hänger med så kan ni läsa mer om Negern Pettersson här.)

Så länge pågår således jubileumsutställningen. Som förvisso inte bara ställer ut Karin Bergöös måleri och konsthantverk utan också innefattar en elevutställning från Handarbetets Vänners Skola med verk som inspirerats av Karin Bergöös konst och verk.


Här invigningstalar Kommunstyrelsens ordförande Thomas Doxryd som var glad att huset hamnade på rätt sida kommungränsen vid kommunsammanläggningarna på 70-talet, annars hade Kumlas kommunstyrelseordförande stått där. Gränsen går i gatan utanför.



Här ses ordföranden i Föreningen Karin Bergöö Larssons Vänner, Ullabritt Öhman Pedersén, Thomas Doxryd och Ulrik Jansson utan vars insatser utställningen knappast kommit till stånd.


Min trevliga bordsdam vid lunchen, Marianne Nilsson, avgående intendent på Carl Larsson-gården i Sundborn, med make.


Några av de ansvariga för elevutställningen med Handarbetets Vänners Skolas rektor, Stallarholmsbon Britt-Marie Boulogner till höger.

Nästa vecka inviger Carl Larsson-gården i Sundborn en egen jubileumsutställning och den 30 maj öppnas en Karin Bergöö-utställning på Sofiero Slott i Helsingborg med fokus kring boningsrum, blommor, tavlor och mat.

Som en av de ansvariga för Hallsbergsutställningen sade: "Tänk att det tog så lång tid innan Karins verk uppmärksammades". Och visst är det en berättigad fråga. Men likt många andra kvinnliga konstnärer från den tiden fick de stå tillbaka för sina män i och med att de gifte sig.

I Karins fall slutade hon måla men lät istället sin kreativa förmåga gå ut över just hemmet och hemmets textilier och möbler. För hela världen blev paret Larssons hem en sinnebild för det "rent svenska". Ljuset, luftigheten och den enkla vardagen formade för generationer bilden av det svenska hemmet.


"Konsten att måla med nål och tråd" som Carl Larssongårdens avgående intendent Marianne Nilsson så träffande uttryckte sig i sitt tal.

Den som fick äran för detta utåt var väl mest Carl Larsson genom de målningar som spreds världen över, men få tänkte på att det var hans hustru som stod för skapandet av motiven.

Inte bara var Karin Bergöö en suverän målarinna, hon var kanske framförallt en föregångsperson när det gäller modern textil och formgivning.


På utställningen visas denna ofärdiga vävnad av Karin Bergöö. Så otroligt modern i sitt formspråk!


Karins gungstol som Snickare Arnbom gjorde efter hennes ritning men som han vägrade att leverera i dagsljus eftersom den var så "ful"!

Se till att ni kommer iväg på någon av dessa tre utställningar. Med en i nästan varje landsända är det svårt att finna undanflykter!


Ett av de fantastiska elevarbetena från Handarbetets Vänners Skola.


Och ett till där Karins silhuett finns med.


Ännu en "Neger!"


"Haremsväktaren"  målad 1902 av G.Börjesson

"Sybehörsrymden" är fantastisk! Tack vare "Historien om Negern Pettersson" (länkad kategori i högerspalten) har nu ytterligare en målning föreställande konstnärsmodellen Pierre Louis Alexandre, alias "Negern Pettersson" eller "Svarte Peter" återfunnits och identifierats.

Speciellt roligt är att det enda direkta fotografi som finns av Pierre Louis Alexandre föreställer honom just i denna utstyrsel vid denna "sittning". Fotot finns i Konstakademiens arkiv.



I övrigt existerar bara ett par fotografier i Emil och Bernhard Östermans arkiv i Sörmlands Museum, men det är ett par ateljeinteriörer där modellen Alexandre syns i bakgrunden.

Ägaren av denna nyidentifierade målning köpte den för tio år sedan i en antikhandel i Stockholm och skriver så här till mig:

"Den hängde ganska undanskymt och högt uppe i ett trapphus. Den var ganska murrig och smutsig och hade två hål i kanvasen. Jag hade fått en bonus på jobbet och ville köpa något mer "beständigt", men hade ingen aning att jag skulle göra bekantskap med Negern Petterson den dagen. Jag kände att jag ville ha den direkt, men ville inte verka "för intresserad". Jag förhandlade så småningom om att få tavlan rengjord och fackmannamässigt lagad innan slutlikvid. Detta utfördes av en duktig konservator på Östermalm. Jag var själv där på plats och tittade. Han lagade samt spände upp duken. Några bitar av pastellagen saknas i ramen annars är den i bästa skick."

Jätteroligt!

Nu återstår frågan: Var finns alla andra målningar, teckningar och skulpturer som måste ha gjorts av "Negern Pettersson"? Som till exempel denna som förekom i en frågespalt i en antiktidning på 70-80-talet:


Ny Neger!


"Svarte Peter", skulpturbyst föreställande Negern Pettersson av Carolina Benedicks-Bruce

Fantastiskt roligt!

En ny skulptur har upptäckts och identifierats. Föreställande Pierre Louis Alexandre, alias "Negern Pettersson", den legendariske konstnärsmodellen som kom till Stockholm från Sydamerika i mitten av 1800-talet och blev kvar till sin död. För den som är intresserad av att veta mer: Läs historien om Jakten på Negern Pettersson under särskild kategori i högerspalten.

Det hör inte till vardagen att återfinna bilder av Negern Pettersson. Faktiskt är inte fler än tio porträtt (varav nu två skulpturer) kända!

Trots att under de år mellan 1868 och 1905 då han till och från satt modell på Konstadkademien, ett mycket stort antal elever måste ha gjort åtskilliga porträtt eller andra bilder av/med Alexandre som modell. Var finns de alla idag?

Snälla - leta i skåp och garderober! Har ni en målning föreställande en svart man från tiden före förra sekelskiftet, skicka mig en bild!

Nu var det den observante antikvarien Mikael Karlsson Aili, på konstnärshemmet Brucebo norr om Visby, som kopplade en byst som finns i Brucegården till min historia om Negern Pettersson och tog kontakt. Jag bockar och tackar också!

Jag har också äntligen, tack vare Lisa Wetterberg på Katolska Kyrkogården  lyckats lokalisera den grav på Katolska Kyrkogården där Pierre Louis ligger begravd men som idag tillhör familjen Jaconelli.


Historien om Negern Pettersson (Kapitel 5,6,7 och 8)

Svarte Peder (eller hette han Zambo) och "Negerkärringen" (Jakten på Negern Pettersson Kap. 5)

image224

"Zambo", skulpturbyst av Verner Åkerman
 
 

Sigge Lindvall i Tallbo hade också hittat en bild av ett konstverk av skulptören Verner Åkerman. Det föreställer definitivt Negern Pettersson men här kallas han ?Zambo?! Är det ytterligare ett namn på modellen eller är det Åkermans namn på konstverket? Jag lutar åt det senare.

 

Verner Åkerman, Ecke Hedberg och Emil Österman bör alla varit ungefär samtida på Konstakademien. Karin Bergöö blev färdig redan innan dessa tre började sina utbildningar. Negern hade m.a.o. blivit några år äldre och kanske mer tyngd av sitt säkert hårda liv i hamnen och inte minst av sitt privata liv som vi ska se längre fram.

 

Under sökandet efter vem "Negern Pettersson" egentligen var blev det åtskilliga blindskär.

 

 

I Stadsarkivets gömmor kom jag tidigt i kontakt med Sixten Erixons bok ?Stockholms Hamnarbetare? och Per Ludvig Lindgrens uppteckningar, där jag fann nedtecknade minnesbilder av många personer med anknytning till Stockholms hamn. Bl.a. fångades min blick av spannmålsbäraren ?Svenske negern eller Vite Per? som jag dock raskt förkastade som möjlighet. Däremot ?Svarte Peder? som var neger och kom hit som matros på ett amerikanskt fartyg men rymde och stannade kvar i Stockholm där han först arbetade bland kollossarna men sedan kom in i Stockholms Spannmålsbärarelag. Han sades vara från Tanger och svart som en morian.. ?Han gifte sig med en öländska som blev kallad ?Negerkärringen? och hade två barn med henne. Hon bakade kroppkakor vilka såldes till hamnsjåarna för fem öre stycket.?.

 

"Peder" var naturligtvis en intressant koppling. Men en uppgift säger också ?Svarte Pedro? Även ?Svarte Pelle? och "Svarte Uno"(?) förekommer uppgifter om. Men ingen gång det som vi kanske tycker borde känts naturligt, nämligen: "Svarte Petter"!

 

Kan hans egentliga förnamn haft med uppkomsten av ?Pettersson? att göra? Eller var det hustrun som hette "Pettersson"? Och hette han egentligen alls "Pettersson"?

 

 

"Främlingen i konsten"- Han hette tydligen Pettersson! (Jakten på Negern Pettersson Kap. 6)

image225

Negern Pettersson i Oscar Björks version

På Nationalmuseums utställning om "Främlingen i konsten" (eg. "Främlingen - dröm eller hot")visades Oscar Björks porträtt av Negern Pettersson (se bild) på paradplats. Mina egna efterforskningar i Konstakademiens arkiv hade inte gett någon ledtråd till modellens identitet, men Jeanette Ragnér och Hans Öjmyr som ansvarat för Konstakademiens utställning om just konstnärsmodeller hade gjort ett fynd i akademiens räkenskapsarkiv!

 

Där hade de hittat några kvitton från 1878 (18 timmar), 1879 (9 timmar) och 1903 (110 timmar!)undertecknade av "J.Louis Pettersson" eller bara "Louis Pettersson". Av anteckningar kan man sluta sig till att han sannolikt hette Pierre Louis eller möjligen Jean Louis Pettersson. Löneutvecklingen var säkert inte så illa: 0:75/tim 1878 växte till 1:/tim 1879 och till 1:50/tim 1903.

 

Äntligen hade vi ett belägg för att den svarte modellen faktiskt "hette" eller åtminstone officiellt kallades "Pettersson" .

 

En idog jakt satte igång. Under några månader terroriserade jag samtliga Stockholms församlingars kyrkoarkiv liksom Stadsarkivets personal.

 

I den tidigare återvändsgränden med den svarte "White" fanns en intressant uppgift från 1930-talet då denne White gått med sin dotter över Liljeholmsbron och då pekat på en byggnad nedanför bron och sagt att "där bor en gammal svart man". Kunde det vara vår Pettersson på ålderns höst? En djupdykning i Högalids Vårdhems arkiv gav inget svar. Men visst fanns det kandidater:

 

T.ex. två stycken Louis Pettersson. Tyvärr också med namnen "Karl Alfred" resp, "Knut Alfred" vilket diskvalificerade dem. Eller vad sägs om Phocas Pettersson!

 

Högalids Vårdhem hette tidigare Stockholms Stads Arbetsinrättning och låg vid nuvarande Tantolunden. Ett taggtrådsinhägnat område med stora logementsbyggnader och en central verkstadsbyggnad som gick under namnet "Kvastkyrkan" (det var en gammal kyrkobyggnad). Dit kom stadens utslagna gubbar och fick arbeta med att göra sopkvastar åt stadens renhållningsarbetare. Hade Pettersson tillbringat sin ålderdom där?

 

 

Fortfarande inget svar på varför "artistnamnet" Pettersson. I nästa kapitel ger DNs Martin Stugart mitt sökande en rejäl skjuts framåt.

 

 

Den fantastiska jakten på Negern Pettersson - eller var det Svarte Pedro? Kapitel 7


image226

Negern Pettersson av August Forsström
 

?Morens sista suck - eller kärlek och död?

 

Titeln är namnet på Sveriges första studentspex - samtida med Negern Petterssons tid i Sverige. En tid då Morer - de svarta ståtliga och starka folket som avsatte så fantastiska spår i vår europeiska kultur som Sevilla och Alhambra - var högsta mode. Inte undra på att vår neger blev väl mottagen på Konstakademien. Trots att han förmodligen inte alls kom från Tanger som en källa anger. Att Frankrike hade så avlägsna kolonier som i Sydamerika hade väl inte många klart för sig på våra breddgrader. Kanske inte ens Pettersson själv!

 

August Forsström, som målat ovanstående bild, bör ha gjort det 1878. Han gick på Konstakademien från 1876 och bör då ha varit i modellskolan 1878 vilket var det första år vi vet att Negern Pettersson fick betalt. Detta skulle då stämma om man kan tänka sig att han hade en annan utstyrsel under sittningarna 1879 då Karin Bergöö gjorde sin studie. Den svängda sabeln (förmodligen en svensk officerssabel!) förekommer på flera bilder av modellen från olika år men huvudduken/turbanen finns bara på Forsströms bild samt på Akademiens enda foto av modellen samt på de ateljeinteriörer som finns i det Östermanska arkivet. Dessa senare bör dock vara från de förmodligen sista sittningarna 1903, eftersom Emil Österman gick modellskolan 1903-04. På ingen annan känd målning eller teckning bär Negern Pettersson huvudduk. Inte heller återfinns hans klädsel på Karin Bergöös målning på någon annan målning.

 

Jag hade vid några tillfällen haft kontakt med Martin Stugart på Dagens Nyheter i olika sammanhang. Negern Pettersson var Stockholmare - klart att man skulle göra en "Fråga om Stockholm" om vår neger för att se om det gav några napp. Sagt och gjort! Och det blev en lång serie i DN som t.o.m. blev en del av vännen Martins bok baserad på alla dessa intressanta frågor - och svar!

 

Gensvaret var oerhört intressant. Inte så att det var en mängd människor som svarade men Lennart Wallerman gjorde det och Ola Larsson och några till - och det räckte!

 

Lennart - visade det sig - hade precis som jag växt upp med en målning av denne stolte svarte man. Som alltid lyckades hålla sitt huvud högt under alla timmarna som modell (se bilden ovan). Vad pratades det om? Ignorerade man modellen och konverserade man bara sinsemellan? Kommenterades han nedsättande som om han inte kunde höra eller blev han en del av arbetslaget och deltog i samtalen? Eller kanske försigicks arbetet under tystnad? Det lär vi aldrig få veta.

 

"Stackars Pedro stampa kaj frysa kallt Pedro komma hem käring hänga kadaver i vedbod"(Jakten på Negern Pettersson, Kap. 8)

image227

Negern Pettersson, kroki av Emil Österman

"I 25 år mellan 1878 och 1903 levde och verkade en svart man i Stockholm. En sådan måste ha varit ett så märkligt inslag i tidens stadsbild att han bör ha efterlämnat några spår."

 

Ja, så inledde jag min fråga till Martin Stugarts läsekrets i Dagens Nyheter den 22 juni 2003.

 

Och visst kom det in idéer och kommentarer och historier. Men ändå! Så förvånansvärt lite mot vad man kunde väntat. Kanske ska vi ändå se det som något positivt. En svart man var ingen "freak show" som skapade rubriker eller folkbegapanden. Han verkade ha kunnat leva ett helt alldagligt liv i skymundan från nyfikenhet och slapp bli en ny Badin.

Av katalogen till utställningen på Nationalmuseum om "Främlingen - dröm eller hot" (1966) framgår att han var en ganska anonym person.

 

En av uppgiftslämnarna påstod att Pettersson visserligen arbetat i hamnen men sedan träffat "Ölands-Lotta" som ordnade jobb åt Pettersson i det bageri där hon jobbade. Några kroppkakor hade vederbörande inte hört talas om men att "Ölands-Lotta" däremot varit en hejare på att kränga bröd tack vare sin charm, för vilken då även Pettersson skulle ha fallit.

 

Den tragiska ramsan från Vasastaden återkom i en lätt annorlunda version:

Det var Eva Melander som berättade om sin farmor (född 1876) som berättat att när hon var ung fanns en svart man på Söder som arbetade i Stadsgården som sjåare.

 

En dag (den 20 mars 1889) kom han in på Söders polisstatíon och sade: "Komma hem. Frysa kallt. Ingen mat. Kärringen vedbod häng".

 

Även Rolf Sandin berättar denna historia som han fått sig till livs från sin morfar som jobbade i hamnen. Morfar var född 1908, 19 år efter händelsen, så det visar att just denna händelse förvandlats till en etablerad ramsa som berättades generation efter generation och levde kvar på så sätt.

 

Rolfs version låter: "Stackars Pedro stampa kaj frysa kallt Pedro komma hem käring hänga kadaver i vedbod".

 

Bakom det som för många Stockholmare blev en kittlande ramsa låg uppenbarligen en tragisk händelse. Mer därom senare.

 


Historien om Negern Pettersson

image233

"Negern Pettersson" Detalj ur foto från Östermanska Arkivet hos Eskilstuna Museum

Jag rivstartar pensionen med en sak jag skjutit upp både länge och väl, nämligen att "vända" på Historien om Negern Pettersson - den på 1800-talet invandrade sydamerikanske Pierre Louis Alexandre som blev modell åt alla de blivande stora konstnärerna på Konstakademien men som också levde ett liv som hamnsjåare, kollossare och spannmålsbärare. Tidigare har den legat på vanligt bloggvis, d.v.s. första avsnittet längst ner. Mycket irriterande om man vill läsa historien relativt sammanhängande.

Nur är det åtgärdat. Det gick tyvärr inte att lägga hela historien i ett inlägg.

Nu återstår att till hösten försöka luska ut vad som hände under de 15 okända åren från det att Alexandre kommer till Sverige enligt noteringen i Katolska Kyrkans register och tills han dyker upp i stadens register och rullor.

God läsning!
Kapitel 1 – 4
Kapitel 5 – 8
Kapitel 9 – 10
Kapitel 11– 12
Biografiska data


Läs även andra bloggares åsikter om Negern Pettersson, Pierre Louis Alexandre, Måleri, Konstnärsmodeller, Konst,

Tidigare inlägg
RSS 2.0