Vispens och Stråkens mästarmöte!

"Rosenhills Musteri och Ogräs" står det på den vägvisande skylten.

Åter en osannolik kväll på Rosenhill på Ekerö. Som jag sa till Emilia Sillén (som driver gården i andra generationen tillsammans med sin make Lars): "Så länge Rosenhill finns, finns det hopp om Sverige"!

Äppelträdgården framför restaurangen. Man skymtar det nyuppförda växthuset som även fungerar som festvåning vid behov.

Att Rosenhill får fungera är en seger över likriktning, paragrafrytteri och byråkratregler av EU-karaktär!

En gammal bondgård med stora äppelodlingar som förvandlats till musteri med självplock och utvecklats till mötesplats för människor från när och fjärran. Jag brukar numera unna mig en resa till Rosenhill varje år - numera inte bara för att lyssna till vännerna i Sune Spångberg Trio utan också för - att uppleva denna totalt osvenska plats mitt i vårt regelstyrda snörpsverige.

Jag skrev om Rosenhill och Sune Spångberg efter förra årets besök. Men stället förtjänar att tjatas om!

 

"Krogen" med sin veranda

Här bedrivs kursverksamhet för ungdomar från Tyskland och andra länder. Man ekoodlar, driver "ge-och-få-butik", gårdsbutik där det härliga hembakade brödet, honungen och annat gott säljs tillsammans med ett klassiskt presentsortiment. Man har också agentur för en serie fantastiska hängmattor som finns till salu och till bruks! Men framförallt tycks det vara ett ställe där människorna från omgivningen samlas på helgerna för att äta gott tillsammans och ha en trevlig kväll i glada vänners sällskap.

"Bakgården" kring vilken de olika "butikerna" grupperar sig liksom entréerna till bar och café.

Gårdsbutiken bjuder på det ena goda efter det andra.

Baren (men vill Du ha bilföraröl så finns det i butiken)

Caféverandan med utsikt över äppelodlingarna.

Anledningen till mitt besök var som nämnt den årliga spelningen med Sune Spångberg Trio. Sune, om vem min bror Lasse sa att han är den ende som vid sidan av Max Roach kan spela ett riktigt vispkomp, och som spelat med storheter som t.ex. Bud Powell har uppnått den aktningsvärda åldern av 79 år. Sedan många år lider han av MS och för första gången uppträdde han nu i rullstol framför trumsetet. Men sjukdomen har aldrig hindrat hans händer och armar att utföra det han är så sagolikt bra på - att lira trummor!

Vispmästarens händer i aktion

Sune Spångberg Trio med Arne Forsén på piano och Stråkens "häxmästare" som ställets bagarmästare introducerade Ulf Åkerhjelm som (knappast dock till dennes förtjusning) på bas.

 

Trion bjöd på två set med flera av Sunes egna kompositioner som Arne för några år sedan tog tag i och såg till att de blev nedtecknade och nu också spelade - och inspelade (finns på CDn "Surviving" som kom häromåret), men också musik av George Shearing, Lasse Gullin och Ulf Åkerhjelm, vars "Untitled" - med skönsång på trio! - fick bilda avslutning på konserten.

Att Ulf är basstråkens mästare torde vara oomtvistat. Om "häx"-dito kan man väl ha olika uppfattningar om. Men att höra Ulf med stråken på strängarna är att komma himmelriket lite närmare.

 

Arne Forsén på pianot

Sune med Ulf Åkerhjelm i bakgrunden med stråken i full gång.

Publiken i ladan var entusiastisk och njöt i fulla drag av den magiska kvällen.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0