Mats Werner

Sune Spångberg Trio med Arne Forsén på piano och ulf Åkerhjelm på bas

I lördags begav jag mig ut på vischan på Ekerö utanför Stockholm till detta osannolika Rosenhill (http://www.rosenhill.nu) för den årliga konserten med Sune Spångberg Trio.

Rosenhill är en gammal bondgård som gått i samma familj nu i tre generationer. Man odlar frukt och grönsaker för självplock och avsalu. I de gamla ladorna och uthusen har man äppelmusteri, en fantastisk butik med egen honung, eget lika enastående matbröd, caférörelse, bar m.m. Ladan har en längsgående veranda med utsikt över odlingarna och nejden. Ett alldeles enastående osvenskt place! Sagt i absolut positiv mening!

Mitt inne i ladan spelar Sunes trio. Förutom ett festvåningsgäng som huvudsakligen håller till i det nedanförliggande nyuppbyggda växthuset, har ett 60-tal jazzdiggare sökt sig samma väg som jag.

Extra speciellt är förstås att den 78-årige Sune Spångberg släppper sin första CD med egna kompositioner i höst och detta är ett litet "försläpp"

Sune Spångberg är som sagt en av vårt lands främsta jazztrumslagare som blev en nära del av mitt liv redan i början av 50-talet då han spelade med min bror Lasse. Sedan bildade han med Clas-Göran Fagerstedt, Torbjörn Hultcrantz och Nannie Porres JazzClub 57. Han spelade också med Lasse Gullin så länge denne levde.

Sune med samma enkla utrustning som han nu återgått till på gamla dar. Här hemma hos oss på Kaplansbacken.

Under några intensiva veckor på 60-talet blev Sune Bud Powells trummis när denne gigant hade en längre sejour på klassiska Gyllene Cirkeln. De fungerade oerhört väl tillsammans. Få trumnmisar har Sunes lyhördhet för såväl musik som musiker. Eftersom han inte vare sig läser eller skriver noter har hans spel alltid varit intiutivt och med ett fantastiskt gehör.

Proggjazzgruppen ISKRA blev Sunes hållpunkt under stora delar av 70- och 80-talen. Mycket avantgardisktisk musik.

I sitt vardagliga liv var Sune bildredaktör, under många år knuten till Tio Fotografer som bl.a. hade Georg Oddner, Hans Hammarsköld, Sven Gillsäter, På-Nils Nilsson och Rune Hassner bland sig. Under dessa år träffade han sin nuvarande fru Inga-Britt som han harangerar på sin CD.

Inga-Britt har betytt ett oerhört stöd för Sune som för många år sedan började utveckla MS. Musiken kom då att betyda en väsentlig del av rehabiliteringen och musiken har gett honom livsglädjen och kraften att bekämpa sin sjukdom.

På 80-talet fick han kontakt med den unge pianisten Arne Forsén som tillsammans med den likaså unga sångerskan Pia Olby lyckades få Sune att också börja spela offentligt igen. De tre lyckades också få med min bror som efter en diabetescoma 1978 fått lära sig tala och gå på nytt och tillsammans bildade de Dubbelduon som gjorde en serie bejublade framträdanden under drygt tio år på en jazzresaturang i Gamla stan. Sune lockade Lasse och sa att "Jag kan inte heller spela helt som jag skulle vilja" men hur det var så gjorde "käpparna" sitt intåg på scenen.

Samarbetet avbröts då Lasse dog 1992, men Arne och Sune har fortsatt sitt samarbete och Arne har nu också lyckats skriva ner alla de kompositioner som Sune gått och gnolat på i alla år. Mycket folkton. Härliga njutbara visor tolkade av pianovirituosen Arne och en fabulös Ulf Åkerhjelm i högform på bas och med Sune "still going strong" trots MS och ett par strokes för några år sedan.
Fantastiskt!