PILOTKRYSSNING UTMED BOHUSKUSTEN MED KANALBÅT!

 
Wilhelm Tham x 2!
 
En riktigt lockande inbjudan att få vara med om en pilotkryssning utmed Bohuskusten med Göta Kanalbåt fick oss omgående på fall! Arrangerad av Vänföreningen för Göta Kanalbåtarna i slutet av sommaren 2015. Av olika skäl blev inte historien skriven förrän nu men låt de vackra sommarvyerna bedåra er när den kalla vintervinden ylar utanför knuten. Och tag chansen att delta i någon av de tre kryssningarna som arrangeras i maj resp. augusti i år. Blir de framgångsrika så lär rederiet låta dem finnas kvar i sortimentet framöver. Om några år ska kanalen börja renoveras och då kanske kanaltrafiken kan behöva dras ner periodvis och då kan dessa kryssningar vara ett gott alternativ.

Dag 1.


 
Resan anträddes tidigt en sensommarmorgon vid Packhuskajen i Göteborg dit vi anlände efter diverse lokaliseringsproblem (google maps angav kartbilden för Göta Kanalbolagets kontor vid en av Göteborgs kanaler – och gör så fortfarande! – vilket inte kändes helt rätt).

 
 
Ann Löfgren med Kapten Pierre Drackner
Vid kajen låg M/S WILHELM THAM och väntade oss. Kapten med besättning lotsade oss och bagaget ombord. Solen flödade och medresenärerna såg trevliga ut. Vi började att presentera oss men märkte snart att det inte väckte någon efterföljd vilket kändes lite märkligt. Några kände vi sedan tidigare men det fanns uppenbarligen några grupper med som reste tillsammans och utan några ambitioner att träffa nya människor. Eller ens hälsa på dem. Helt olikt tidigare resor med kanalbåten där presentationer varit naturliga. En passagerarlista hade underlättat. Det är ju inte direkt någon färjeresa där människor ska snabbfraktas mellan två hamnar utan istället tillbringa ett antal dygn tillsammans i ett relativt trångt fartyg, äta och förhoppningsvis umgås och ha trevligt ombord. En av passagerarna var märkligt nog dock både namne och ättling i rakt nerstigande led till den Wilhelm Tham som fått ge sitt namn åt fartyget.

Att använda den gamla filmtiteln ”Vi hade iallafall tur med vädret” är inte alls fel. Men inte blott vädergudarna var oss nådiga under de tre dygnen utan också allt annat.
 
 
M/S Wilhelm Tham lägger ut från Packhuskajen. M/S Juno har seglat färdigt för säsongen.

Vi lade ut från Packhuskajen och i strålande sol stävade vi ut under Älvsborgsbron mot västerhavet. Ett kanske något ovant vatten för ett fartyg som är specialbyggt för smala och korta kanalslussar. Skulle hon rulla mycket? Hög, grund och smal! Men all oro var i onödan. Thammen uppförde sig väl hela tiden.

 Ankomst till Känsö gamla karantänsstation. Den vita färgen var dyr varför endast väggarna utåt vattnet beströks med den färgen. baksidorna är faluröda!

Efter att i sakta mak passerat och avnjutit Styrsö och den s.k. Snobbrännan lade vi till vid Känsö gamla karantänsstation. Inrättades 1770 då underrättelser inkommit om att pest utbrutit i turkiska hamnar och om en epidemisk sjukdom i Polen. Det innebar att inga fartyg från hamnar med befarad smitta fick anlöpa svenska hamnar utan att först ha legat isolerade vid denna karantänsstation, eller någon av de andra fyra, i fyrtio dagar (=quarante). Den tid man ansåg vara säker för att slippa spridning av olika smittor. Vid Känsös brygga fanns en särskild ”Parloir”-byggnad där befälhavare från de ankommande fartygen kunde prata med karantänspersonalen, läkare etc. Det skedde på varsin sida om ett dubbla galler mellan vilka en svavelrök skulle förhindra att elände spreds från den befarat sjuka sidan till den friska. Eventuella dokument passerade ett ammoniakbad innan de kunde hanteras av den andra sidan.

 
 
Inne i Parloiren med de dubbla gallren mellan vilka svavelrök steg upp.
Ingen av de övriga fyra stationerna finns bevarad vilket gör Känsö unik också i ett internationellt perspektiv. Fyra sjukhusbyggnader uppfördes på varsin liten ”ö” omflutna av vatten där sjuka i olika stadier kunde behandlas.
 
 Under tiden var fartyget välbevakat.

Känsö är sedan före andra världskriget ett avlyst militärt skyddsområde och används idag för möten, utbildning och konferenser. Enda möjligheten för utomstående att få se detta unika kulturarv är genom specialresor som denna.

Mot Vinga fyr
 
Trångt i Vinga hamn
 
Vinga fyr i bakgrunden

In i det sista var det osäkert om vi skulle nå nästa tänkta hamn, nämligen Vinga fyr. Men väder- och framförallt vindguden Eol var oss välbevågna så att vi kunde anlöpa den trånga lilla hamnen under fyren. Förutom en mängd fritidsbåtar fick vi dela brygga med M/F Walona på utflykt från Göteborg. Fyren och Evert Taubes barndomshem är givetvis intressanta besöksmål och för dem som orkade uppför alla trapporna fick en hisnande utsikt över västerhavet bilda slutkläm på besöket. Vår medföljande värdinna guidade förtjänstfullt under färd och på Vinga. Varvade skrönor och fakta gjorde berättelserna levande och intressanta.

Genom Kalvsund

Så vände vi stäven norrut förbi Kalvsund för att så småningom nå Marstrand som skulle bli vår första natthamn.

Ankomst till Marstrand där vi möttes av den gamla Stockholmsbekantingen M/S S:t Erik som bar illegal nationsflagga. Den svenska flaggan får inte innehålla främmande delar om det inte är riksvapnet el. motsvarande. Att föra den s.k. Sillsallaten  är inte lagligt vare sig den "hör till fartygets historiska tid" eller ej.

Där fick vi en guidad stadsvandring innan middagen intogs i de båda matsalarna ombord.
Kvällskaffe och kanske en avéc på övre akterdäck fick avsluta dagen innan vi kojade. Eftersom hustrun och jag rest med Thammen flera gånger och prövat de fina hytterna på bryggdäck och nu insett att det där med klättring till överslafar börjar bli för jobbigt, hade vi denna gång speciellt bett om den hytt på huvuddäck som dittills haft två kojer på durken istället för ovanför varandra. Nu hade man kompletterat med två kojer till och gjort den till fyrbäddshytt, men tack och lov var dessa uppfällda och outnyttjade. Bagage ska man inte ha med sig ombord. Stuvutrymme på dessa fartyg är lika obefintligt som i moderna bostäder. ”Du kan ingenting ta med dig dit du ska” borde vara rederiets devis. Minns ett autraliensiskt par som vi hade sällskap med en tidigare färd. De hade fått uppgift från sin resebyrå att förhållandena ombord var mycket ”compact” men hade ändå aldrig kunnat föreställa sig hur lite de borde haft med sig! Men tack och lov så förväntas man numer inte klä om till middagen, varför garderoben avsevärt kan minskas.

Stillaliggande i Marstrand somnade vi till ett stilla kluckande.

Dag 2

 
Marstrandsarkitektur. På samma sätt som i de gamla medeltida städernas trånga gator byggde man sig mer golvyta genom att öka måtten på de övre våningsplanen!

Dagen påbörjades med en ensam vandring utmed kajerna och fram till det gamla magnifika Societetshuset som byggdes på 1880-talet för att vara uppehållsrum för kungligheter och societet under de årliga regattorna. Först på 1970-talet blev det en restaurang och festvåning för allmänheten. Praktfullt nyrenoverat mötte det morgonsolen.
 
 
Societetshuset och fästningen

Frukosten intogs på däck i solskenet medan vi i sakta mak lämnade hamnen och fortsatte norrut genom gattet mellan öarna. Över Marstrandsfjärden och förbi det märkliga Åstol, en karg klippö utan märkbar växtlighet men med en påtaglig tätbebyggelse bestående av vita tättbyggda villor.

Åstol
 
 Styrman Göran Ruckman och kapten Pierre Drackner på bryggan
 
 Det gäller att ha tungan rätt i mun
 
Trångt
 
Eftertraktad fångsttransport
 
Ankomst till Skärhamn

Genom det trånga Kalvesund nådde vi sedan dagens första stopp, i Skärhamn. P.g.a. något missförstånd betr. tilläggsplats fick vi tydligen en längre guidad vandring än tänkt utmed bryggorna fram till det Nordiska Akvarellmuseet som de flesta resenärerna också besökte. En enastående och unik kultursatsning som visat sig oväntat framgångsrik.

Lady Ellen

Därefter tog oss guiden vidare till Lady Ellens tilläggsplats. En vacker tremastad skonare från 1908 som räddats och rustats av den kände Tjörnredaren Lars Johansson vars familj idag chartrar ut den.

Plötsligt ser jag att jag har de fossila spåren efter en jordbävning vid mina fötter
 
Ankomst till Gullholmen
 
Välkomstkommittén
 
Del av Skepparhusets samlingar

Avfärd mot nya äventyr. Genom Kyrkesund och Mollösund nådde vi vårt eftermiddagsmål Gullholmen. Där möttes vi också av en kunnig lokal guide som tog oss med på en vandring genom de vindlande små gatorna upp och nerför klipporna mellan fiskestugor och prunkande trädgårdar. Slutmålet var vad som väl får betecknas som en helt unik hembygdsgård med samlingar utöver det vanliga. Baserat huvudsakligen på en fiskarfamiljs kvarlåtenskap. Medan halva gruppen fick en visning av museet så samlades den andra hälften vid den lilla privata brygghamnen där vi fick undervisning kring ostron- och musselfisket. Plötsligt som vi står där börjar det bubbla i vattnet och upp kliver en dykare med nyfiskade ostron som öppnas och bjuds runt. Att skaldjur alltid ska ätas så färska som möjligt framgick med full tydlighet! Enligt kännarna så var det enastående gott.

Överraskande uppdykande!

Färskare och godare kan det inte bli.

Tillbaka på fartyget väntade godsaker till kaffet

Skaftöbron passeras

Eftermiddagssolen avnjuts på övre akterdäcket. Kanske till och med med en svängom till dragspelsackompanjemang!

I sakta mak stävade vi därefter genom Malö strömmar, ett grönt och lummigt landskap besjunget av Evert Taube. Bassholmen förbi för att genom en bakväg som inget fartyg av Thammens storlek tidigare färdats i nå vår andra natthamn, Lysekil. I den rodnande aftonsolens sken intog vi vår sista middag ombord.

Kaptenen inbjuder till sin middag med ett glas bubbel


Om maten kan man säga följande: den är alltid god ombord på kanalbåtarna. Men jag vill föreslå att eftersom man nu tydligen bestämt sig för att genomföra dessa Bohuskryssningar fler gånger, man anpassar menyn mer till omgivningarna. Det är förvisso alltid gott att äta vilt hjortkött och annat, men det passar bättre på kanalen än på västkusten där lokala delikatesser som räkor, musslor och fisk borde dominerat måltiderna.

Kvällssol över Fiskebäckskil

Dag 3

Vi lämnar Lysekil
 
Många sover än ombord!

Efter en störd natt då fartyget låg med generatorerna igång hela natten då landströmsanslutning saknades frukosterade vi på nytt i strålande sol på däck. Frågan är om inte frukosten borde dukas upp på övre akterdäck när det är så strålande väder som vi hade. Att själv hämta sin kaffekopp med smörgåsar etc. och försöka ta sig upp för lejdaren är förenat med stor fallrisk. Själva slog vi oss ner på det smala shelterdäcket utanför matsalen för att inte riskera liv och lem.

 
Frukost på däck
 
Sotenkanalen
 
Somliga har det bra....
 
Smögen passerades på avstånd men Sotenkanalen uppvägde istället! En sagolikt vacker passage liksom Hamburgssund.

Utanför Fjällbacka ville kapten visa oss Ingrid Bergmans och Lasse Schmidts Danholmen och vi närmade oss genom ett smalt gatt då det började skrapa betänkligt och till slut gick det inte längre utan kapten fick slå full back vilket färgade om vattnet omkring oss! Vi rörde upp ordentligt med dy innan vi på nytt hade vatten under kölen och istället fick runda hela ön.
 
 Vi tar oss loss från alltför grund passage!
 
Ingrid Bergmans och Lasse Schmidts Danholmen som fortfarande ägs och bebos sommartid av Ingrid Bergmans barn.

 
 
På väg mot Fjällbackabad

Så nåddes dagens första och resans näst sista stopp, Fjällbacka. Här möttes vi också av en lokal guide som tog merparten av passagerarna på en säkert intressant vandring genom den lilla Bohusidyllen. Säkert handlade vandringen mycket om Ingrid Bergman och Camilla Läckberg. Hustrun och en till avvek dock mot badklippa och själv tog jag mig ner till hamnen för att få en glass. Det visade sig dock inte vara helt enkelt. Sommarsäsongen hade just avslutats och skolorna börjat någon dag tidigare. Men dörren in till glasskiosken stod öppen, så förhoppningfull gick jag in och frågade försynt om det var öppet. Tjejen som stod inne i kiosken tittade inte ens upp från sitt intensiva mobilflipprande när hon svarade: ”Ser det så ut?”. ”Kommer Du att öppna snart då?”. Fortfarande inte en blick: ”Nä”. ”Kan man köpa glass någon annanstans då?”. ”Tidningskiosken”. ”Men de har inte lösglass va’?”. ”Nä”. The End. Den turismtränade välkomnande sommarattityden var som bortsopad. En ensam turist är inget att bry sig om!
 
 
 
Kapten lägger ut rutten för oss

Jag hoppas att rederiet vid kommande turer förser passagerarna med ett enkelt sjökort i hanterbart format, med rutten inlagd. Det är väldigt positivt att kunna ta reda på vad öarna heter som man passerar eller orterna man ser och så vidare. Jag har förståelse för att det inte fanns på denna pilotfärd men sedan bör detta kunna lösas. Istället kom kapten Pierre Drackner akteröver och lade upp sjökortet på skylighten på övre däck och förevisade var och hur han tänkte gå vilket var mycket uppskattat.

Ankomst till slutdestinationen Grebbestad med det nyrenoverade Greby’s på bryggan
 
Avsked
 
Så lämnade vi Fjällbacka och anlände så småningom till resans slutmål, Grebbestad, där besättningen mannade kaj till avsked. Bagaget var redan ilandburet och bussen väntade för återfärd till Göteborg. Och inte vilken buss som helst. Det var Svenska Handbollslandslagets buss! Jag är inte så säker på att laget uppskattade att människor på gatan såg hur gamla skröpliga 60-70-åringar debarkerade bussen mitt framför Hotell Post. Vad skulle de tro om lagets kvalitet!
 
Svenska Handbollslandslaget – really?



Vill ni läsa mer om Göta Kanalfärder så gå in under "kategorin" "Ångfartyg och andra frustande företeelser" så finner ni en sexdagars kanalkryssning med samma fartyg beskriven.

Kommentarer
Postat av: Johan Vickhoff

Hej Mats,
Trevligt reportage med fantastiska foton!
Visst hade vi tur med vädret.
Hälsn. Johan V.

2016-01-29 @ 14:53:31
Postat av: Alf

Mycket intressant om en vad jag förstår vidunderlig upplevelse.

Läste också om alla Dina andra kanalupplevelser och blev avundsjuk då jag knappast i detta livet lär ha råd att göra en sådan önskeresa.

Apropå kanalbåtar o. dyl. har Du åkta på Dalslands Kanal eller med ångfartyget S/S Bohuslän runt Tjörn, om ej så kolla upp de sköna resorna!

2016-03-02 @ 10:46:53
URL: http://www.alf-helin.se/1907714
Postat av: Mats Werner

Hej Alf!
Long time....
Javisst var det en förunderlig färd och visst hade vi tur med vädret!
Men råd med en sådan resa kan man få mot det facila priset av några hundralappar som medlemsavgift i Kanalbåtarnas vänförening. Då får man ibland fantastiska och helt överkomliga erbjudanden dels på organiserade färder som denna eller att få möjligheten att "fylla upp" en båt i lågsäsong.
Så ge inte upp hoppet!
(Vi hade heller aldrig haft råd att färdas till ordinarie pris)

Nej, vi har en del kanaler kvar att segla på. Dalslands hör till dem. Strömsholms kanal och Berglagskanalen har vi klarat av. Många återstår. Det finns fler kanaler kvar i Sverige som man inte hade en aning om! Men vi ger inte upp ännu!

2016-03-02 @ 11:37:18
URL: http://matswerner.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0