Otto Donners trumpet har tystnat.

 
 
Henrik Otto Donner är död. En av Finlands främste inom musikens område hittades i somras i vattnet vid sin båt. Det är oklart om han drabbats av sjukdom och fallit i vattnet eller tvärtom.

Otto blev 73 år.

Otto föddes i en gammal finsk akademiker- och industrifamilj och fadern hade nog helst sett sin son som efterträdare på chefsstolen på Tampella. Men så blev det inte.

Istället kom han att bli en egensinnig, originell och drivande trumpetare, kompositör, dirigent och producent.

Tillsammans med musikkritikern och producenten Atte Blom och jazzmusikern Christian Schwindt startade han 1966 skivbolaget Love Records, vars andra utgåva var LPn ”Lars Werner och hans vänner”. En av de intressantaste jazzskivorna från den epoken. En kuriositet är att skivan också innebar debut för den nu hyllade amerikanske saxofonisten Dave Liebman.   Gänget (Lasse Werner, Otto Donner, Christer Boustedt, Dave Liebman, Göran Östling, Sven Hessle och Janne ”Loffe” Carlsson) gav också i Kungsträdgården en spektakulär konsert där musikanterna kom vandrande tutande och trummande från varsitt hörn av parken för att samlas hos Lasse på scenen. Lasse som med en gaffel angav takten mot en ölburk och glatt kommenterade kompisarnas insatser och vandring.

Bandet (dock utan Dave) spelade också på Pistolteatern, i Göteborg, i Södertälje och gjorde också en skolturné i Västmanland.
 
Göran Östling och Otto Donner på Fasching i mars 1992 vid minneskonserten för bror Lasse.
 

Om vad Lasse betytt för Otto och hans musik berättade han:



Det jag först vill säga om Lasse är att det finns få personer som har inverkat så mycket på min musikaliska syn och min syn på mitt arbete som tonsättare och överhuvudtaget min inställning till hela den här verksamheten som innebär att spela jazz  –  som Lasse. Folk kallar det för improviserad musik, men jag vill kalla det jazz.

Det var också en av orsakerna till att Lasse och jag kände en sådan frändskap, för vi baserade oss på bebopen. Det var den som fyllde våra liv. Och det märktes.

Samtidigt så fick jag av Lasse detta att man inte ska pina fram saker genom att repetera, utan  saker föds av sig själv. Min inställning till hela repetitionsarbetet, hela inställningen till att prestera saker, den har jag fått av Lasse. Mycket av det som spelas idag är prestationsjazz. Om man är snabb i fingrarna eller något sådant. Uttrycket hamnar på efterkälken. Medan Lasse alltid var ute efter uttrycket, vad saker betydde. Det var väldigt viktigt.

I en intervju med Juhanni Aaltonen i Musikertidningen stod det att Otto Donner är ett speciellt fenomen i finsk jazz, för han luktar jazz. Och det var inte illa menat utan det betyder att överallt så märks sambandet med bebopen.

Men Otto Donner blev så mycket mer: dirigent vid Finska rundradions teateravdelning, Chef för underhållningsavdelningen och mellan åren 1970 och 74 ledde han Akademiska Sångföreningen m.m.

Häromåret utgavs en box med 8 CD-skivor som väl speglar alla Ottos olika musikaliska äventyr!
 

När jag träffade Otto sista gången för två år sedan i hans studio i Ekenäs och i hans hem i Jomalvik var han fullt engagerad med att producera en invigningsmusik inför avtäckandet av ett Helene Schjerfbeck-monument i Ekenäs. Han gjorde en komposition med alla länets kyrk-, gårds- och vällingklockor som genom utplacerade högtalare runt det nya minnesmärket välkomnade den nya klocka som ingick i monumentet, var och en från sitt faktiska väderstreck.
 
 
Nu har trumpeten tystnat!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0