"Tänk att stänga glädjen ute!"

Jan Malmsjö med den ros han idag ville överlämna till er Mor. Det nekades honom. Han släpptes inte in och han fick inte ens lämna rosen via personalen!
 
Kära Lilleba, Lasse och Titti!
 
Tyvärr ser jag mig föranlåten att skriva till er igen eftersom ingen förbättring i er Mors situation tycks ha inträtt.
 
Sedan sist, har Du Titti vid upprepade tillfällen med en dåres envishet uttalat att "Mor mår mycket bättre, äter bättre, sover bättre och svarar bättre på rehabiliteringen" i det ena mediet efter det andra.
 
Men det är ju inte sant, Titti!
 
Det bedrivs ingen rehabilitering av strokepatienter på Sjötäppans äldreboende. Den som er Mor hade kunnat få på sjukhuset, den förnekade ni henne. Inte heller verkar hon att döma av "rapporter inifrån" må särskilt mycket bättre, tvärtom. Den täta kontakt med de tre närmaste vännerna som er Mor säger sig inte ha kunnat överleva utan, men som ni nu bryskt förnekat henne – hur har ni förklarat för henne varför dessa nära vänner inte längre hör av sig?
 
Har ni talat om för er Mor att det är ni som har bestämt att hon inte längre ska få tala med eller träffa dessa nära vänner?
 
Har ni talat om för henne att ni till och med gått så långt att ni polisanmält två av hennes bästa vänner och ansökt om ett kontaktförbud för dessa gentemot er Mor?
 
Att detta försök att stadfästa er kontroll över vilka människor er Mor ska få träffa var dömt att misslyckas är ett gott tecken på att vi inte helt ska ge upp hoppet om rättvisa i vårt land.

Annars måste jag ge er credit för att ni lyckats väl med att få svenska oväldiga myndigheter att helt dansa efter er pipa. Men inte är det för att er Mor ska ha det bra på sin ålders höst ni har gjort detta, det är det inte längre någon som tror.
 
Förberedelser för den musikaliska uppvaktningen. Eva och Bennie Sjöquist pratar med Jan Malmsjö, Gert "Ljudfadern" Palmcrantz med Jens "Jesse" Lindgren, Jan Allan med Lasse Zackrisson.
 
Idag måste jag säga att jag varit med om en av de mest beklämmande händelser jag kan dra mig till minnes i livet.
 
Vi var ett antal personer med en eller annan relation till er Mor som beslutat att sjunga och spela för henne för att visa att hon visst inte är bortglömd, att vi vet att hon finns och i våra ögon inte alls levande begravd.
 
 
Vi hade tänkt att sjunga några av er Mors gamla låtar: "Vårat gäng", "Swing it Magistern" och "En gång jag seglar i hamn", "Sommarpsalmen" och kanske något mer. Eftersom alla hade en glad och positiv inställning till det hela var det också naturligt att tänka oss att vi en dag som denna skulle ha avslutat med vår nationalsång: "Du gamla Du fria".
 
Men i ljuset av vad vi fick uppleva så blev det helt omöjligt att sjunga denna hyllning till vårt land. Vi såg ingen frihet i den behandling som Alice – er Mor – utsattes för när vi närmade oss.
 
Vet ni vad som skedde? Ja, det vet ni förstås eftersom ni väl antagligen beordrat det.
 
Rullgardinerna i Alice's rum har just dragits ner. Det ännu öppna fönstret har inte stängts och damen på balkongen har ännu inte hämtats in för att också den dörren skulle kunna stängas för att utestänga av er oönskade ljud.
 
När dessa glada och positiva vänner nalkades på gräsmattan nedanför er Mors fönster för att i all välmening skänka en stunds musikalisk underhållning på nationaldagen för henne och för hennes medboende, så ser vi hur rullgardinerna i Alice's rum dras ner och det fönster som stått öppet med en springa skjuts igen. Från den intilliggande balkongen hämtas en ensam dam abrupt in och den hittills öppna balkongdörren stängs! Därefter kommer en ur personalen ut igen och tar ett fotografi av oss från balkongen! Har ni anlitat STASI?
 
Leif Kronlund och Gert "Ljudfadern" Palmcrantz funderar över situationen.
 
 
"Hur kan man stänga ute glädjen?" frågade sig med rätta Jan Malmsjö, som inte heller tilläts att överlämna en ros till er Mor.
 
Men vi sjöng ändå av hjärtans lust och hoppades att våra röster skulle nå in till Alice och efter en stund så noterade vi att ett av fönstren åter öppnades i en liten springa! Vilken glädje för oss! Det blev också en del härlig och glad jazzmusik spelad innan vi som avslutning avfyrade ett fyrfaldigt leve för Alice.
 
De uppvaktande med Jan Malmsjö i mitten.
 
När vi avtågade, vet ni vad som skedde då? Jo, rullgardinerna drogs upp och fönstret öppnades åter lite till. Och vi vet ju att det inte är Alice själv som kan styra detta utan hjälp av personalen som har strikta instruktioner från er och den förvaltare som ni nu fått att dansa helt efter er pipa. Den förvaltare som är utsedd för att tillgodose Alice intressen och behov! Märk väl! Er Mors intressen och behov. Får jag fråga i vilken utsträckning hon faktiskt kan sägas ha efterhört er Mors vilja?
 
Det är ju så här. Och det måste ni väl ändå ha börjat inse, att ni har skött detta på ett rent ut sagt uselt sätt. Ni har målat in er i ett hörn ur vilket ni nu kommer att ha mycket svårt att ta er ut.
 
Hur lite det hade behövts för att denna situation inte skulle ha behövt uppstå!
 
På grund av det sätt ni hanterat det hela finns idag en stark misstro mot er från många av Alice's vänner. Ni måste ju också förstå att Alice är en person som i kraft av sin enastående karriär "tillhör" så många fler än er tre barn och hennes barnbarn. Istället för att ha alla dessa vänner i ryggen, har ni sett till att få dem som motståndare genom detta abrupta utestängande av de tre vänner som betyder mer för Alice än vad ni tre faktiskt gör idag.
 
Att ni efter mitt förra brev dumpade vännernas cd- och dvd-spelare utanför deras dörr, innebär att ni ändå förhoppningsvis har insett en av de dumheter ni begått. Kanske finns det ett hopp att ni också ska se de resterande och kunna göra något åt dessa också innan det är försent för er Mor att få uppleva det.
 
 
Vi utgår ifrån att dumpandet innebär att ni sett till att er Mor fått tillbaka sin egen ljudanläggning och sin egen dvd-spelare och förhoppningsvis också stor-tvn.
 
Om jag får tillåtas komma med ett råd i denna tilltrasslade situation skulle det vara följande: kontakta er mors äldsta vän. Tala om för henne att ni insett att ni handlat tokigt och vill försöka reda ut situationen. Klara först ut detta med den till och från antydda demenssituationen. Vi som hört Alice prata och berätta har ju faktiskt svårt att förstå att det ens skulle kunna finnas en demensdimension i sammanhanget. Men visst, som lekman kan man inte alltid göra korrekta medicinska bedömningar. Och vi som står utanför familjen och som nu ändå upprörs över er behandling av er Mor har naturligtvis ingen rätt att kräva någonting vad gäller detta.
 
Men om ni ändå skulle vilja ha oss bakom ryggen istället för som nu, som ilskna motståndare i er väg, så skulle jag i er situation ha begärt en fullständig utredning på denna punkt av två oberoende läkare som samtidigt skulle få uttala sig om den nuvarande häktesisoleringen. Deras utlåtande skulle jag sedan ha låtit den goda vännen ta del av. Den goda vännen i sin tur skulle kunnat tala om för oss andra antingen att Alice's dörr åter kommer att öppnas för besök, eller att det nog faktiskt är bättre för henne att dörren är stängd och telefonen borttagen. Alice's vän skulle vi lita på på ett sätt som ingen idag kan lita på er.
 
Fundera på detta! Ingen vill er illa! Lika lite som ingen vill er Mor illa. Men hon förtjänar inte den situation som idag råder.
 
Och ingen tjänar på att stänga ute glädjen!
 
Med förhoppning om förbättring!
MATS
 
PS: Också Ann Allan reagerade som vi andra!
 
Stefan Gustafsson, Jan Allan och Lasse Lindgren förhöjde den musikaliska uppvaktningen.

Kommentarer
Postat av: Kent Ericson

Så sorligt....jag saknar ord över vad som sker..hur är det möjligt,i ett så öppet land som vi gör sken av att bo i,kan tillåta vissa personer att mörklägga hela historien på det här viset?Alice är ju en av våra största artister NÅGONSIN,älskad av hela det svenska folket.Självklart är det av stort intresse att vi får ta del om vad som sker bakom STÄNGDA dörrar.Vi/jag hoppas på stor bättring för Alics,och att hon får åtnjuta den kärlek som hennes vänner vill skänka henne!Man tror inte det är sant,hur hon kan gömmas undan på det sätt som nu sker

2013-06-07 @ 14:12:57
Postat av: Kent Ericson

Sorgligt,skulle det förstås stå,

2013-06-07 @ 16:11:47
Postat av: Gunilla Hubertsdotter.

♡Käraste älskade lilla Alic♡

"Jag finner inga Ord för,
vad mitt Hjärta känner..."

2013-06-07 @ 19:11:37
Postat av: Monica Antonsson

Tack för att du berättar.
jag länkar till min blogg.
Det är fasansfullt. Hjärtat brister.
Vad gör vi?

2013-06-11 @ 10:36:27
Postat av: Stina Nilsson

Det är så oerhört ledsamt att läsa om denna historia, men så oerhört bra att den kommer ut. Att barnen och barnbarnen (som väl också måste vara vuxna) beter sig väldigt illa kan tänkas färgat av något irrationellt, men vad har personal och tjänstemän under myndighetsutövning för ursäkter? Hur kan man dra för gardinerna och förvägra någon, alldeles oavsett hälsostatus, en källa till möjlig glädje och sedan se sig själv i spegeln?

Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, så alla som är inblandade borde ta sig en rejäl funderar på det.

2013-06-14 @ 15:59:20
Postat av: Helene Balsberg

Det är väldigt tråkigt...Hon hade kunnat rädda sig om hon skänkt alla sina pengar till sina barn innan hon blev sjuk. Eller avsagt sig föräldraskapet och donerat alla pengar till en fond för unga sångare.
Jag önskar att hennes barn görs arvlösa och alla Alice Babs pengar går till en fond för utbildning av unga sångare och sångerskor.

2013-06-23 @ 18:44:30
Postat av: Stina Björnlund

Hej! Jag har nu blivit varse om den otroligt fruktansvärda situationen som Alice befinner sig i. Jag har gått tillbaka och läst olika blogginlägg, lyssnat på hennes egen berättelse på youtube och nu är jag riktigt upprörd. Så nu undrar jag vad jag kan göra? förutom att via iaf facebook sprida orden om vad som händer. Det som händer henne är inte acceptabelt!

2013-07-10 @ 23:42:41
Postat av: Mats Werner

Till dem som frågar vad man kan göra, så brukar jag svara:
Skriv till peter.wolodarski@dn.se, lena.k.samuelsson@svd.se och begär att de i grunden granskar vad som med myndigheters hjälp kan drabba en enskild människa som i vårt fall, Alice Babs Sjöblom.
Man kan också skriva till Överförmyndaren i Nacka Kommun: ann-charlotte.oetterli@nacka.se och begära att ny förvaltare tillsätts som bättre tar sin huvudmans intressen till vara än den nuvarande som enbart går Titti Sjöbloms ärenden.
Skriv också till ordföranden i Nacka Kommuns Socialnämnd, Kommunalrådet Eva Öbom Ekdahl ( eva.obom.ekdahl@nacka.se ) och till föreståndaren för Sjötäppans Seniorboende Åsa Pierson Bergström ( asa.piersonbergstrom@nacka.se ) och begära att kommunen och äldreboendet bättre tar tillvara sin kommuninvånare Alice Babs Sjöbloms intressen och ser mer till hennes behov och hälsa än vad hennes fjärran boende barn vill och tycker.

2013-08-14 @ 22:55:14
URL: http://matswerner.blogg.se
Postat av: Ulla-Brita Sjöblom

Lever vi i Vitryssland?!
Jag hoppas att rättvisan hinner ikapp alla som är ansvariga för detta övergrepp mot Alice Babs: hennes barn och inblandade myndigheter.
Dessa måste ställas till svars för sina handlingar som står i strid med FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna!

2013-10-23 @ 11:31:44
Postat av: Olivia Stevens

Jag har hört rykten att hon är på Silvia hemmet- ett ställe för dementa vid Drottningholm. Jag hoppas ni hittar henne där och att hon äntligen får umgås med vänner och att denna sorgliga historia där hennes egen dotter missbrukar sin makt över sin mamma, tar slut snart.Och vem är det som sanktionerar denna makt till dottern och Överförmyndaren och omyndigförklarar en äldre människa idag? Jo, Sveriges äldrevårds lagar och system. Mycket sorgligt och skrämmande. Vill jag bli gammal här? Tror inte det.

2013-12-12 @ 11:20:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0