Utbilda lyssnare också!

De tre rektorerna för Thomasgymnasiet, Europaskolan och Kulturskolan i Strängnäs, slår sig för bröstet med den fina musikutbildning de erbjuder sina elever.

Och visst är det bra att den finns. Människors behov av musik är oändligt stort och Sverige har med sina musikskolor blivit en föregångare i världen.

Givetvis syns också resultatet i form av andelen svenska tonsättare som står bakom internationella framgångar inom såväl den klassiska musiken som Pop och Rock.

Sveriges framgångar i Melodifestivalsammanhang ska också ses mot den bakgrunden.

Men medaljen har en baksida! Vi utbildar varje år en mängd fina unga fantastiskt duktiga musikanter till arbetslöshet!

Varje år utexamineras mellan 60 och 70 nya jazzmusiker från våra musikhögskolor!

Samtidigt blir spelmöjligheterna för dessa och alla de som redan finns därute före dem, allt färre.

Den generation som uppehåller jazzklubbarna runt om i landet, vilka svarar för en stor del av de speltillfällen som finns, håller på att falla ifrån. Inga unga vill längre engagera sig i föreningslivet. Problemet är lite lindrigare i storstäderna men fenomenet att det blir en alltmer professionaliserad klubbverksamhet kommer man inte ifrån. Ideellt arbete är sällsynt i nästa generation, så länge det inte innebär utlandsvistelser.

Samma sak gäller publiken. När ett ungt gäng som Sean Nowell Quintet gästade Nyköping förra året frågade jag dess pianist, den unge Leo Lindberg (då 19) hur publiken såg ut när de var ute och spelade. ”Som här ungefär” svarade han. D.v.s. en visserligen fullsatt lokal men där ingen utöver musikerna var under 65 år.

Dessa unga superduktiga musiker kommer om några år inte att ha varken publik eller spelmöjligheter utanför Stockholm, Göteborg och Malmö plus kanske någon klubb som lyckas hålla sig över vattenytan ett tag till.

Jag har frågat mig vad detta beror på och funnit att svaret ligger i den fokusering på aktivt musicerande som skolan och högskolan bygger på idag.
 
Vi utbildar väldigt många musiker, men vi utbildar inga lyssnare!

När det gäller lyssnandet är de unga hänvisade till radiostationernas och Spotifys utbud och styrs av kompistryck och andra faktorer.

Någon faktisk undervisning för att lyssna och ta till sig jazz eller klassisk eller andra musikformer utanför Melodifestivalsbruset verkar inte finnas.

Så istället för att slå sig för bröstet borde de tre rektorerna gå hem till sin kammare och fundera på den verkliga utmaningen:
 
Hur ska vi få alla de som inte väljer att spela något instrument att lyssna på vad klasskamraterna lär sig spela.

Sedan kan de verkligen slå sig för bröstet!

MATS WERNER
Ordförande i Jazz i Sörmland, styrelsemedlem i Riksförbundet Svensk Jazz och Monica Zetterlund Sällskapet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0