En laptop från anno dazumal!

Dåtidens laptop!
 
 
Hustrun gav mig igår uppdraget att städa ovanpå några skåp i matsal och bibliotek, dit hon inte når. Bl.a. står där en liten byst av min farfar Oscar ovanpå ett gammalt reseschatull som farfar köpte 1945 av sin vän och yrkesbroder Kaptenen Ernst von Posts änka Tante Lotten, för att ge till sin son, min pappa Einar, i julklapp samma år.
 
Schatullet, som tillhört Farbror Ernsts pappa (eller möjligen rentav farfar. Båda hette Ludvig den ene var generalmajor och den andre major), majoren vid Sörmlands Regemente,  Ludvig von Post, var vid köpet ganska defekt, med märken efter lägerliv och efter militära och andra resor. Att det varit med i skakande skjutsvagn och på trossen syntes. Invändigt hade alla mahognyytor beklätts med enkelt glanspapper. Några glasburkar var borta eller trasiga, sanddosan helt försvunnen.
 
Farfar lämnade skrinet till renovering. Nya glasburkar och lock anskaffades. De gamla silverlocken som fanns kvar var stämplade 1839, men de nya tillverkades av mässing som försilvrades. De ursprungliga träytorna togs fram. Alla mässingsbeslagen sågs över och putsades.
 
Det vackra schatullet stod alltid i hallen i mitt föräldrahem och fälldes alltid ut när det vankades gäster. Gästboken lades fram på den sluttande filtklädda pulpeten och gästerna uppmanades att skriva in sig redan när de kom (för att det inte skulle glömmas bort).
 
En gäst skrev följaktligen: "Uppmanad redan vid ankomsten att skriva i gästboken, kan jag inte annat än konstatera att åtminstone dagen hittills varit god!"
 
Här är schatullets inre, under den filtklädda skrivytan, blottat. Insatsen med burkar och fack går att lyfta upp och då framkommer en låda under den högre delen. Drar man sedan upp den kantlist som anas
ovanför de fyra burkarna med lock så återfinns ytterligare två lönnfack.
 
När nu schatullet ändå skulle ner, tog jag mig för att för första gången på länge öppna det igen och gå igenom alla finesser. Dessa reseschatull var ju uppenbarligen inte bara ett litet skrivbord under resor utan också rakspegel (finns i locket) och med allehanda toalettartiklar i olika små lönnfack och utrymmen. T.ex. upptäckte jag idag ytterligare två små lönnlådor bakom vad som såg ut som en kantlist. När denna list drogs uppåt avslöjades inte bara de båda små lådorna bakom utan också att listen i själva verket var en linjal. Tala om ingenjörskonst.

I schatullet finns också kvar Majoren von Posts sigillstamp och en täckduk som bär hans monogram under den adliga kronan.

Men också något annat skojigt som dock måste vara av senare datum – en nubbevisa! Sannolikt från 1930-talet av anspelningarna på Brattsystemet att döma. Det handlar ju om "egenproduktion"!
 
 
Här följer den i renskrift:

1.
Nog finns det ännu malm i berge
Nog finns det ännu män i Sverige
Andersson, Pettersson, Engström och min egen person
Än så lever lilla nubben,
Sveriges frihet finns i skrubben
Skam den ej har rättan don
 
Refräng:
För det brinner, brinner
Lågan ljus och klar
Det rinner, rinner
Droppar i spiral
Där väntar, väntar alla tomma glas
Och var lördagskväll
Är de full butäll
Till söndaskalas
 
2.
Spritbolagsgubben drager färde
Motboken har ej längre värde
Bratt, faderväl nu ha vi fått vårt eget system
Käringar i byxor må väl skrika
Vattuapostlar må predika
Länge lever nubben än med vårt system
 
Refräng
 
3.
När jag sjöng på sista versen
Den har jag här och halvan tersen
Lilla Manasse kanske också väntar (gu'tår)
Nog finns det socker och potatis
Vatten de har man ju alltid gratis
Allt, som behövs, vår fosterjord består
 
Refräng.
 

Kan någon komma på vilken melodi som använts, så hör av er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0