"Gammal sur moraltant"?
Idag skriver Maj-Lis Lööv en skön krönika i EK/ST. Tyvärr räckte inte kommentarsrutan till för vad jag ville skriva, så det får bli så här istället.
Hej Du "gamla kombat-tant"!
Tack för Din dagskrönika! Den var ett nöje att läsa. Jag erkänner att jag nog hört till dem som - inte sett Dig som "moraltant", men väl kanske lite enkelspårigt tjatig när Du förekommit på tidningens ledarsidor.
Jag har många nära vänner som är helnykterister, men jag har också haft en bror som får anses ha supit ihjäl sig även om jag aldrig upplevde honom riktigt berusad. Men som jazzmusikant med sedan barndomen välgrundad sprutskräck rönte han inte - likt många av sina musikervänner - en förtidig död p.g.a. narkotika. Istället blev den legendariska muggen på klaviaturen något av hans signum, plus säkert ett antal år extra i livet.
Själv betraktar jag mig som måttlighetsbrukare och har utan svårigheter två "vita månader" per år. Att jag började med först en och sedan två, hade andra orsaker än att jag kände att alkohol blev ett problem. Snarare var det ett sätt för mig att se om jag klarade av att vara utan sötsaker och godis (vilket ingår i de två månaderna och vilket faktiskt är mycket svårare!)
Men Du kallar Dig nu för krönikör. I mina ögon är en krönikör en som skriver om aktuella händelser ur ett personligt perspektiv.
Förr fanns det också kåsörer - sådana som skrev om vardagligheter och aktuella ämnen på ett lättsamt sätt. Mästare som Cello, Torsten Ehrenmark m.fl. Idag är kåsörerna bannlysta från våra tidningsspalter. En och annan gång går "gästkrönikörerna" Ulla Trenter och Annika Hagström över gränsen och tillåter sig att vara kåsörer.
Felet- om vi ska tala om ett sådant - i Ditt fall är väl att Du hittills begränsat Dig till att skriva allvarsamt om ett enda ämnesområde och då blir det nog lätt att uppfatta Dig som just lite "enkelspårigt tjatig".
Jag välkomnar att Du istället blir personlig och att Du låter Din humor komma till ytan också för oss läsare. Visst rymmer livet mycket allvar och det finns ämnen som vi ska behandla allvarsamt, men vi överlever inte alls utan att också utsättas för humor, värme och glädje!
Må så gott!
MATS
Hej Du "gamla kombat-tant"!
Tack för Din dagskrönika! Den var ett nöje att läsa. Jag erkänner att jag nog hört till dem som - inte sett Dig som "moraltant", men väl kanske lite enkelspårigt tjatig när Du förekommit på tidningens ledarsidor.
Jag har många nära vänner som är helnykterister, men jag har också haft en bror som får anses ha supit ihjäl sig även om jag aldrig upplevde honom riktigt berusad. Men som jazzmusikant med sedan barndomen välgrundad sprutskräck rönte han inte - likt många av sina musikervänner - en förtidig död p.g.a. narkotika. Istället blev den legendariska muggen på klaviaturen något av hans signum, plus säkert ett antal år extra i livet.
Själv betraktar jag mig som måttlighetsbrukare och har utan svårigheter två "vita månader" per år. Att jag började med först en och sedan två, hade andra orsaker än att jag kände att alkohol blev ett problem. Snarare var det ett sätt för mig att se om jag klarade av att vara utan sötsaker och godis (vilket ingår i de två månaderna och vilket faktiskt är mycket svårare!)
Men Du kallar Dig nu för krönikör. I mina ögon är en krönikör en som skriver om aktuella händelser ur ett personligt perspektiv.
Förr fanns det också kåsörer - sådana som skrev om vardagligheter och aktuella ämnen på ett lättsamt sätt. Mästare som Cello, Torsten Ehrenmark m.fl. Idag är kåsörerna bannlysta från våra tidningsspalter. En och annan gång går "gästkrönikörerna" Ulla Trenter och Annika Hagström över gränsen och tillåter sig att vara kåsörer.
Felet- om vi ska tala om ett sådant - i Ditt fall är väl att Du hittills begränsat Dig till att skriva allvarsamt om ett enda ämnesområde och då blir det nog lätt att uppfatta Dig som just lite "enkelspårigt tjatig".
Jag välkomnar att Du istället blir personlig och att Du låter Din humor komma till ytan också för oss läsare. Visst rymmer livet mycket allvar och det finns ämnen som vi ska behandla allvarsamt, men vi överlever inte alls utan att också utsättas för humor, värme och glädje!
Må så gott!
MATS
Hej Mats.
Ja hon är en skön moraltant:-) och känslig dessutom. Jag skrev en bloggartikel om henne och den reagerade hon på. Hon trodde att det var på grund av att hon är sosse och nykterist som jag skrev om henne. Hon kunde inte haft mera fel.
Du skriver: "Visst rymmer livet mycket allvar och det finns ämnen som vi ska behandla allvarsamt, men vi överlever inte alls utan att också utsättas för humor, värme och glädje!" Håller med dig. Speciellt humor är att rekommendera.
Klem