Finns en framtid för Strängnäs?

I dagens Strengnäs Tidning berättas om gårdagens allmänpolitiska debatt i Kommunfullmäktige. Helt rätt blev det ingen debatt. Säkert delvis beroende på att man klämt in en informationspunkt och en mängd andra ärenden på dagordningen.

Istället blev det mest anföranden - som skulle handla om framtiden! Men har Strängnäs någon framtid? Med den enorma kommunala skuld vi har kommer vi som politiker i framtiden bara att administrera räntebetalningar om inget radikalt börjar göras.

Om denna avgörande framtidsfråga pratade jag:

När beslutet om byggande av Kraftvärmeverket (KVV) togs, var det ett viktigt beslut på kommunens väg mot ett hållbart samhälle. Det var alla överens om.

Däremot var inte alla överens om hur detta KVV skulle ägas i framtiden. Därför träffades ett avtal mellan den styrande majoritetens parter att man skulle utreda den framtida ägarstrukturen för kraftvärmeverket - märk väl: primärt inte SEVAB i sig, utan själva kraftvärmeverket. Syftet var att minimera kommunens riskexponering.

Jag använder med avsikt begreppet avtal, för det var precis det som träffades - ett avtal, Herr Ordförande - och förhoppningsvis ska det väcka ett och annat dåligt samvete.


För avtal ska ju hållas! Herr ordförande, eller hur?

”Pacta sunt servanda” - Är det inte så ordföranden brukar predika för oss alltsomoftast.

Tack vare detta avtal kunde beslutet om bygget av KVV fattas.

Men när beslutet väl var fattat, var inte viljan hos Folkpartiet så stort längre att stå fast vid det avtal man träffat. För det var ju därför det inte blev någon utredning - Folkpartiet blockerade detta hela tiden när frågan kom upp för KS-beslut.

I Strengnäs Tidning skyller Herr ordföranden på förre kommunchefen Jan Heimdahl.

Att vara vår ordförande, den som ska vara vår kommuns främste politiske företrädare - vår borgmästare om man så vill - och komma med rena lögner i tidningen - är något jag tycker att Folkpartiets väljare ska tänka på till hösten.

Vår ordförande tycker tydligen också att det här med avtal, det kan man ta lite lättvindigt - om det passar det egna ställningstagandet bättre.

Han säger rent ut att han från början varit emot det avtal han själv godkänt och ställt upp bakom.

Tidningens reporter frågar då om han inte tycker att det är ohederligt att gå in i ett avtal man inte avser att fullfölja. Herr ordförandens svar är intressant:

”Nej, det är ohederligt mot kommunfullmäktige att beslutet om utredning inte effektuerats”!

Eftersom detta är ett helt sant och riktigt uttalande, borde Folkpartiet ha så mycket heder kvar i kroppen att man såg till att fullfölja vad man avtalat istället för att som hittills blockera varje försök att få till stånd den av fullmäktige beslutade utredningen.

Istället avser Herr ordföranden att ”se till att fullmäktige river upp beslutet”.

Så talar maktens arrogans.
(Här kan tilläggas att vi under kvällen fick signaler om att tuttifruttikartellen kommit till sina sinnen och beslutat att genomföra utredningsuppdraget. Gott så! Läs också Alex Voronovs ledare.)

Jag hoppas väljarna har detta i åtanke vid höstens val. Folkpartiet ha en hel del trovärdighetsproblem att reda ut tills dess.

Orsaken till att moderater och kristdemokrater krävde denna utredning var omtanke om kommunens stora skuldbörda och vad den betyder för våra kommuninvånare.

En skuld som är långt över 2,5 miljarder kronor eller närmare 80.000 kronor per kommuninvånare.

Det är en tredjedel av vad varje grek är skyldig!

Och vi vet ju hur bankrutt Grekland anses vara.

Det är två tredjedelar av varje svensks andel av Sveriges hela statsskuld.


Det säger en del om storleken av våra bekymmer.

Eftersom kommunen betalar 3,63% i snitt i ränta på sina lån så betyder det att för varje 100 miljoner som vi kan betala av på kommunskulden så kan vi lägga drygt 3,6 miljoner på verksamhet och personal. Årligen!

Sixten Skullman har tidigare ställt frågan i denna församling hur majoriteten har tänkt sig att minska skuldbördan och uppnå den högre soliditet som Kommunalrådet åtminstone förr ansåg vara viktigast av allt.

Sixten fick inget svar  och min gissning är att majoriteten inget svar har.
För sedan man tog makten så har skuldbördan istället ökats med hundratals miljoner.

I höst har väljarna möjlighet att rösta fram en stark majoritet som kan se till att detta med en minskad skuldbörda - som lägger hämsko på alla möjligheter till utveckling - inte bara blir tomt prat utan politisk verklighet.

En majoritet som prioriterar kommunal verksamhet och människor att utföra den  - istället för låneräntor till banker och finansinstitut.

Det betyder att rösterna ska läggas på
Kristdemokraterna, Moderaterna, Strängnäspartiet, Mariefredspartiet och Miljöpartiet.

Jag hoppas väljarna tar vara på den möjligheten.

Kommentarer
Postat av: Daniel (trött kommunbo)

Så vi kan börja med svågerpolitik igen? Är det billigast i längden? Moderaterna verkar inte förstått vad som fick de på fall förra gången utan fortsätter nonchalant i tidigare fotspår.



Piratpartiet glömde du i listan på vilka man bör rösta på. Antagligen för att du glodde dig blind på de tidigare snestegen

2010-03-31 @ 13:42:54
Postat av: Mats Werner

Hej Daniel! Vet inte vilka svågrar Du talar om och var jag isåfall berör någon politik dem emellan. Betr. Moderaterna vill jag inte säga att Du har fel!

När det gäller vilka partier jag rekommenderar så är det de partier som deklarerat sig villiga att sälja tillgångar (typ SEVAB) för att istället ge verksamhet. Om Piratpartiet, Sverigedemokraterna eller Granskningspartiet sällar sig till dessa har jag ingen aning om (och ingen annan heller antar jag) och jag tänker inte heller rekommendera någon röst på någon av dem eftersom jag tror att deras ev. entré endast försvårar ett tillrättakommande med den kommunala ekonomin.

2010-03-31 @ 14:55:48
URL: http://matswerner.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0