Nu kan Du bänka Dig i Zetterlunden!


Konstnären Fredrik Wretmans skapelse ännu övertäckt inför invigningen!

I måndags var det så äntligen dags att inviga Sveriges första audiovisuella minnesmärke - Monica Zetterlunds bänk i Zetterlunden (eg. Monica Zetterlunds Park) på gränsen mellan Vasastan och Östermalm i Stockholm.

Konstnären Fredrik Wretmans idé om att "Bänka sig i Zetterlunden" blev verklighet. Monica Zetterlund själv hade ju sagt att hon absolut aldrig ville "stå staty"! Så det närmaste hon kom detta är i de lyktstolpar som Fredrik Wretman formgivit och som bär - som en fixeringsbild - Monicas profil.

När man sätter sig på bänken går en ljudanläggning igång som spelar ett antal av Monicas låtar. Vilka har en facebook-enkät fått avgöra. Och det rör sig ju då om de låtar som Monicas publik har älskat mest (även om Monica själv var ganska trött på "Sakta vi gå....."). Tillräckligt många för att man nog inte hör samma låt två gånger under en "sittning".


"Publikhavet" i parken

Invigningen hade lockat en stor publik. Säkerligen var de flesta av de hundratals enskilda där, som bidragit till de  300.000:- som Monica Zetterlund Sällskapet samlat in för ändamålet och som motsvarar hälften av totalkostnaden. Den andra hälften har den stora bodstadsrättsföreningen som gränsar till parken, bidragit med. Liksom Stockholms stad som stått för upprustningen av resten av parken.


Här väntar Monica Zs vänner på att det hela ska ta sin början. Fr.v. Hasse Alfredsson, Konstnären Fredrik Wretman i tomteskägg, Monica Nielsen med Fatima Svendsen bakom sig, Tom Alandh i rutig skjorta och Hans "Lelle Printer" Dahlman.


Ordförande i sällskapets stipendiekommitté, Monica Dominique och Hasse Alfredsson som verkar koncentrera sig inför sitt invigningstal.


Bernt Rosengren förbereder sig i skymundan för sin insats.


Konstnärens stolta moder Meg Westergren i publiken.


Vår eminente styrelseledamot och dagens ljudtekniker Gert Palmcrantz visar nacken t.v. Bernt Rosengren och Ulf Andersson på saxar (ej med på bild: Rune Carlsson på trummor, Hans Backenroth på bas och Monica Dominique på piano). Bengt-Arne Wallin t.h. avvaktar framförandet av sin specialkomponerade invigningsfanfar. I publiken bakom syns Bosse Parnevik och Jonas Hallberg.

Först på programmet framförde Ann-Kristin Hedmark några Monica-favoriter till ackompanjemang av gitarristen Christer Carlberg.

Därefter talade i tur och ordning stadsdelsnämndens ordförande Hanna Broberg och Stockholms konsts chef Mårten Castenfors som varit en intresserad och ovärderlig stöttepelare för Z-sällskapets styrelse i detta projekt.

Därefter spelade gänget på bilden ovanför några låtar.


Eskilstuna Jazzklubbs Sten Elmgart (t.v.) med två av jazzens museimän, Jazzarkivets förre chef, Jens Lindgren i beige kavaj m. fru och Jazzens Museums Rolf Carvenius i svart t.h.


Hasse Alfredsson invigningstalar. På ett lysande sätt försökte han få oss att tro att han med hjälp av ett stort pappersark med en massa små svarta prickar var den som lärt Monica att sjunga.

Sedan var stunden kommen för själva invigningen. Hasse Alfredsson ville göra gällande att när Tage Danielsson och han första gången träffade Monica, så kunde hon allt - utom att sjunga. Spirituellt, emotionellt, humoristiskt och kärleksullt förmedlade han Monicas alla kvalitéer.

Därefter läste han den text som Tage skrivit om som både Monica och Hasse själv fann så enastående: "Var blev ni av alla drömmar" medan han förflyttade sig bort till bänken och drog av skynket.

Så skulle han sätta sig och lyssna! Men inget hände tydligen! Vi som satt kvar vid "scenen" hörde bara ett missbelåtet utrop och såg Gert Palmcrantz ta ett tigersprång över balustraden och rusa genom publiken. Förmodligen var inte ljudanläggningen aktiverad p.g.a. övertäckningen så det gällde att "trycka på knappen".

Så var allt väl, bänken invigd och allmänheten kunde ta plats och njuta av Monicas röst och sång.



Den avtäcka bänken fylldes raskt av lyssnade Monica-fans.


Bland dem Monicas gamla vän Maj Sjöwall.

Därefter vidtog minglet bland bidragsgivare, styrelseledamöter och andra gäster utanför restaurangen Claes på Hörnet i parkens andra ände. Sällskapet Stallbröderna hade den goda smaken att arrangera sin årliga kräftskiva just där och då. Och jag fick tillfälle att prata med den just 82-årige Lasse Lönndahl i vars TV-program "Tonårsdags" jag medverkade på 60-talet, liksom med min gamla mors gode vän Anders Eldeman m.fl.

Så var det dags att avsluta det hela med en god middag i glada Monica-vänners sällskap. I mitt fall blev det med Maj Sjöwall, Fatima Svendsen och Sten Elmgart vid bordet. Men andra dök också ner vid bordet under kvällens lopp.


Tre av Monica Zs bästisar, Fatima Svendsen och Ann-Kristin Hedmark. Kerstin Bagge i vitt i bakgrnden.


Sonen Pontus dök också upp (t.v.), Maj Sjöwall, Fatima Svendsen (Eva Bysing i bakgrunden) och Monica Zetterlund Sällskapets ordförande Bengt Säve Söderberg (tillika ordförande i Svenska Jazzriksförbundet)




Kommentarer
Postat av: Blue Eyes - ammie von bayer

Mats!

Visst får man en tår -"var blev ni av alla drömmar". Monica brukade komma upp på vårt kontor vid Blasieholmstorg och ta igen sig.Det känns bra att bo helt nära bänken.Fina bilder och upplägg - tack!

2010-08-30 @ 12:50:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0