"Se er för - res ej till Berlin!" - "Allegroaffären" Del 6


En av de inblandade i den tidigare "Goldberg-Mirabel-affären" intygar att också han är lurad av Veltjens.
Denne Günther var Österrikisk Kammersänger vilket i Sverige skulle motsvarats av Hovsångare.


De rättsprocesser som vidtog redan omedelbart efter ALLEGRO-affärens genomförande pågick i närmare tjugo år, i Sverige, i Finland och i Tyskland.

Framförallt var det den svenska mellanhandstrion (greven med sina två officerare) som framgångsrikt slogs för sina rätta provisionsanspråk.

Med precisa instrument slår min Pappa hål på motparternas försök att argumentera för sin sak. Han för såväl den finska som den svenska processen ända till högsta instanser och får stöd för sina klienters krav.

Så länge Veltjens lever gör han stora ansträngningar för att skydda sig och sina pengar mot alla anspråk. Hans försök att i efterhand gömma sig bakom Baumann framstår som näst intill patetiska och de slås snabbt ner av Pappa som radar upp alla de bevis för att Veltjens varit med och ansvarig under hela affären från början till slut.



Under processernas gång blandas också många av de utlänningar in som varit del av tidigare affärer och som också drabbats av Veltjens försök att smita undan från olika åtaganden.

Pappa får också varningar från en av dem som påpekar Veltjens höga ställning också inom Gestapo och skriver - "Se er för - res ej till Berlin!"

Kriget tar dock slut. Veltjens dör den 6 oktober 1943 i en flygkrach då det flygplan som skulle föra honom till Rom på ett uppdrag för Göring flyger in i en bergssida efter att ha jagats av allierat flyg.

Vinnarnationerna slåss nu om allt det kapital som gömts undan i olika länder av nazisterna. I Sverige träder därför ytterligare en part in i processerna som ombud för Veltjens dödsbo, nämligen den s.k. Flyktkapitalbyrån som ska skydda nazikapitalet från varje försök till comeback med hjälp av detta undangömda kapital.

Nu tar förmodligen Pappa till ett knep. Han vet att Veltjens änka aldrig kommer att få ut ett öre av pengarna. Det verkar som om han erbjuder henne en del av det kapital som hans klienter kräver dödsboet på om hon medger deras talan i domstolen. Det finns ett skriftligt avtal mellan Fru Veltjens och den svenske greven som talar om reverser som denne utfärdat till Fru Veltjens och som faller ut om greven kommer åt de frusna pengarna. Förutsättningen är att Pappa får fullmakt att företräda dödsboet vid Rådhusrätten i Malmö.

Nu uppstår den märkliga situationen att svaranden i processen, d.v.s. Veltjens dödsbo företräds av såväl grevens advokat som av Flyktkapitalbyråns företrädare! Svaranden - i form av dödsboet - medger grevens rätt att få ut sin fordran ur det låsta bankkapitalet medan samma Svarande - nu i form av Flyktkapitalbyrån bestrider!

Till slut faller iallafall Malmö Rådhusrätts dom som medger att Pappas klienter har rätt att få ut sina fordringar på Veltjens ur det kapital denne gömt under namnet Miklos Kemeny hos Skandinaviska Kreditbanken i Malmö. ALLEGRO-affären får därmed sitt definitiva slut.




Dock har greven redan dessförinnan begått självmord efter att ha skjutit sin hustru. Pressen på honom, den långa processen, det faktum att han fått lämna sin stora Sörmlandsherrgård  för en betydligt modestare lantgård, allt i kombination med bruk av narkotiska preparat och alkohol drev honom till slut in i en svår depression som fick denna tragiska följd.

Jag minns fortfarande denna tidiga torsdagsmorgon då telefonen ringde och Pappa blev mycket upprörd och omgående gav sig iväg. Jag var 11 år. Mamma berättade att en av Pappas äldsta klienter hade skjutit sig. 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0