"TOMOMIF"-rörelsen slår till i Strängnäs igen!
TOMOMIF-rörelsen är stark i Strängnäs! Vad är nu det för en rörelse? Jo - TOMOMIF står för "Till Och Med Oss Men Inte Fler" och arbetar aktivt mot alla nya bostadsexploateringar i centrala Strängnäs. Den är starkt besläktad med NIMBY-rörelsen som uttytt betyder Not In My Back Yard och som starkt bejakar alla former av nya förskolor och industrier - bara inte just där man tänkt sig bygga.
De senaste utslagen av TOMOMIF är dagens två svar på Folkpartisten Fredrik Lundgrens utmärkta debattartikel härförleden. Det är Strängnäspartiets militanta gren i form av Jan Eriksson som ogärna ser nya hus någonstans och det är Folkpartiets Lillemor Mundebo som åter drar en lans för sin barndoms svampställen i Bresshammarsskogen.
Det är en sak att Lillemor Mundebo skriver som hon gör eftersom hon inte är aktivt engagerad politiker, men att Jan Eriksson förfasar sig över Fredrik Lundgrens artikel är mer förvånande. För det är ju faktiskt så att Fredriks artikel på intet sätt motsäger den Fördjupning av Översiktsplanen för Strängnäs-Härad som också Strängnäspartiet ställt sig bakom, eller....?
Att det finns enskilda kommuninvånare som i kommentarer ger uttryck för såväl TOMOMIF- som NIMBY-tankar är inget som vi kan ha synpunkter på som politiker, men när aktiva politiker ger uttryck för att de tänker motarbeta de långsiktiga planer som vi politiker gemensamt ställt oss bakom (och som ju faktiskt är vår egentliga uppgift inom politiken) är mer anmärkningsvärt. Dessutom planer som inte ens bläcket torkat på. Fanns det några reservationer från Strängnäspartiets sida när det gällde FÖPen?
Såväl Lillemor Mundebo som Jan Eriksson låter antyda att kommunen låter sig styras av slemma markexploatörer som trycker på för att få bygga på varje kvadratcentimeter.
Så här skriver Jan Eriksson: "Grundläggande anser Strängnäspartiet att det är olämpligt att låta marknaden på det här sättet styra villkoren för samhällsbyggandet" och så här Lillemor Mundebo: "Det i särklass största och mest inflytelserika särintresset är i stället byggbolagen, som kräver förmåner och får de flesta av sina önskemål tillgodosedda."
Sanningen är ju knappast att det står några stora byggbolag och knackar kommunen på axeln (utom då möjligen det Kommunalrådet närstående). Istället är det ju så att t.ex. JM har övergivit kommunen och inte lär återkomma. Erfarenheterna förskräcker.
Inga av de stora svenska byggbolagen är särskilt intresserade av att etablera sig i Strängnäs, trots dess intressanta läge i Mälardalen. Vad kommer detta sig? Ja inte är det för att det saknas möjligheter, men det är kanske för mycket strul här. Men det är alltså knappast så som Jan Eriksson och Lillemor Mundebo antyder att det är någon stor press på kommunen från de slemma byggbolagen och knappast heller "fritt fram för exploatörerna att få göra vad de vill".
Istället tvingas vi importera norska byggbolag (som inte vet bättre när det gäller hur det är att bygga i Strängnäs) eller hitta små nischbolag som lyckas ta sig förbi hindren.
Villkoren för vårt samhällsbyggande har vi politiker bestämt och de står i de planer vi arbetat fram gemensamt och som utgör grund för allt som sker just nu i vår kommun. Eller kan Jan Eriksson och Lillemor Mundebo peka på något större projekt som går stick i stäv med vad vi som politiker beslutat?
Inte ens Bresshammar är emot de planer som finns! Detta projekt grundlades när kommunen en gång köpte marken för att någon gång i framtiden bygga bostäder där. De bostäder som nu kommer till omfattas alla av godkända och lagakraftvunna planer.
Harry Martinsson skrev en gång en pjäs som heter "Tre knivar från Wei" där ett centralt tema är att protester ska ske "inifrån lydnaden". Att man alltså ska göra sina protester kända i "rätt skede" och från "rätt håll". Tänk på det Janne!
De senaste utslagen av TOMOMIF är dagens två svar på Folkpartisten Fredrik Lundgrens utmärkta debattartikel härförleden. Det är Strängnäspartiets militanta gren i form av Jan Eriksson som ogärna ser nya hus någonstans och det är Folkpartiets Lillemor Mundebo som åter drar en lans för sin barndoms svampställen i Bresshammarsskogen.
Det är en sak att Lillemor Mundebo skriver som hon gör eftersom hon inte är aktivt engagerad politiker, men att Jan Eriksson förfasar sig över Fredrik Lundgrens artikel är mer förvånande. För det är ju faktiskt så att Fredriks artikel på intet sätt motsäger den Fördjupning av Översiktsplanen för Strängnäs-Härad som också Strängnäspartiet ställt sig bakom, eller....?
Att det finns enskilda kommuninvånare som i kommentarer ger uttryck för såväl TOMOMIF- som NIMBY-tankar är inget som vi kan ha synpunkter på som politiker, men när aktiva politiker ger uttryck för att de tänker motarbeta de långsiktiga planer som vi politiker gemensamt ställt oss bakom (och som ju faktiskt är vår egentliga uppgift inom politiken) är mer anmärkningsvärt. Dessutom planer som inte ens bläcket torkat på. Fanns det några reservationer från Strängnäspartiets sida när det gällde FÖPen?
Såväl Lillemor Mundebo som Jan Eriksson låter antyda att kommunen låter sig styras av slemma markexploatörer som trycker på för att få bygga på varje kvadratcentimeter.
Så här skriver Jan Eriksson: "Grundläggande anser Strängnäspartiet att det är olämpligt att låta marknaden på det här sättet styra villkoren för samhällsbyggandet" och så här Lillemor Mundebo: "Det i särklass största och mest inflytelserika särintresset är i stället byggbolagen, som kräver förmåner och får de flesta av sina önskemål tillgodosedda."
Sanningen är ju knappast att det står några stora byggbolag och knackar kommunen på axeln (utom då möjligen det Kommunalrådet närstående). Istället är det ju så att t.ex. JM har övergivit kommunen och inte lär återkomma. Erfarenheterna förskräcker.
Inga av de stora svenska byggbolagen är särskilt intresserade av att etablera sig i Strängnäs, trots dess intressanta läge i Mälardalen. Vad kommer detta sig? Ja inte är det för att det saknas möjligheter, men det är kanske för mycket strul här. Men det är alltså knappast så som Jan Eriksson och Lillemor Mundebo antyder att det är någon stor press på kommunen från de slemma byggbolagen och knappast heller "fritt fram för exploatörerna att få göra vad de vill".
Istället tvingas vi importera norska byggbolag (som inte vet bättre när det gäller hur det är att bygga i Strängnäs) eller hitta små nischbolag som lyckas ta sig förbi hindren.
Villkoren för vårt samhällsbyggande har vi politiker bestämt och de står i de planer vi arbetat fram gemensamt och som utgör grund för allt som sker just nu i vår kommun. Eller kan Jan Eriksson och Lillemor Mundebo peka på något större projekt som går stick i stäv med vad vi som politiker beslutat?
Inte ens Bresshammar är emot de planer som finns! Detta projekt grundlades när kommunen en gång köpte marken för att någon gång i framtiden bygga bostäder där. De bostäder som nu kommer till omfattas alla av godkända och lagakraftvunna planer.
Harry Martinsson skrev en gång en pjäs som heter "Tre knivar från Wei" där ett centralt tema är att protester ska ske "inifrån lydnaden". Att man alltså ska göra sina protester kända i "rätt skede" och från "rätt håll". Tänk på det Janne!
Apropå byggplaner!
Jag tror mig komma ihåg att Kilenkrysset var inblandade i exploateringen av Larslunda och även då bostadsbebyggelsen. Men sen hoppade man av i samband med ett speciellt mail från Ann. Det påstods att situationen i Strängnäs kommun var sådan att till och med närliggande kommuner skrattade åt oss.
Men mitt minne har aldrig varit något att skryta med!
Kerstin