8

"TOMOMIF"-rörelsen slår till i Strängnäs igen!

TOMOMIF-rörelsen är stark i Strängnäs! Vad är nu det för en rörelse? Jo - TOMOMIF står för "Till Och Med Oss Men Inte Fler" och arbetar aktivt mot alla nya bostadsexploateringar i centrala Strängnäs. Den är starkt besläktad med NIMBY-rörelsen som uttytt betyder Not In My Back Yard och som starkt bejakar alla former av nya förskolor och industrier - bara inte just där man tänkt sig bygga.

De senaste utslagen av TOMOMIF är dagens två svar på Folkpartisten Fredrik Lundgrens utmärkta debattartikel härförleden. Det är Strängnäspartiets militanta gren i form av Jan Eriksson som ogärna ser nya hus någonstans och det är Folkpartiets Lillemor Mundebo som åter drar en lans för sin barndoms svampställen i Bresshammarsskogen.

Det är en sak att Lillemor Mundebo skriver som hon gör eftersom hon inte är aktivt engagerad politiker, men att Jan Eriksson förfasar sig över Fredrik Lundgrens artikel är mer förvånande. För det är ju faktiskt så att Fredriks artikel på intet sätt motsäger den Fördjupning av Översiktsplanen för Strängnäs-Härad som också Strängnäspartiet ställt sig bakom, eller....?

Att det finns enskilda kommuninvånare som i kommentarer ger uttryck för såväl TOMOMIF- som NIMBY-tankar är inget som vi kan ha synpunkter på som politiker, men när aktiva politiker ger uttryck för att de tänker motarbeta de långsiktiga planer som vi politiker gemensamt ställt oss bakom (och som ju faktiskt är vår egentliga uppgift inom politiken) är mer anmärkningsvärt. Dessutom planer som inte ens bläcket torkat på. Fanns det några reservationer från Strängnäspartiets sida när det gällde FÖPen?

Såväl Lillemor Mundebo som Jan Eriksson låter antyda att kommunen låter sig styras av slemma markexploatörer som trycker på för att få bygga på varje kvadratcentimeter.

Så här skriver Jan Eriksson: "Grundläggande anser Strängnäspartiet att det är olämpligt att låta marknaden på det här sättet styra villkoren för samhällsbyggandet" och så här Lillemor Mundebo: "Det i särklass största och mest inflytelserika särintresset är i stället byggbolagen, som kräver förmåner och får de flesta av sina önskemål tillgodosedda."

Sanningen är ju knappast att det står några stora byggbolag och knackar kommunen på axeln (utom då möjligen det Kommunalrådet närstående). Istället är det ju så att t.ex. JM har övergivit kommunen och inte lär återkomma. Erfarenheterna förskräcker.

Inga av de stora svenska byggbolagen är särskilt intresserade av att etablera sig i Strängnäs, trots dess intressanta läge i Mälardalen. Vad kommer detta sig? Ja inte är det för att det saknas möjligheter, men det är kanske för mycket strul här. Men det är alltså knappast så som Jan Eriksson och Lillemor Mundebo antyder att det är någon stor press på kommunen från de slemma byggbolagen och knappast heller "fritt fram för exploatörerna att få göra vad de vill".

Istället tvingas vi importera norska byggbolag (som inte vet bättre när det gäller hur det är att bygga i Strängnäs) eller hitta små nischbolag som lyckas ta sig förbi hindren.

Villkoren för vårt samhällsbyggande har vi politiker bestämt och de står i de planer vi arbetat fram gemensamt och som utgör grund för allt som sker just nu i vår kommun. Eller kan Jan Eriksson och Lillemor Mundebo peka på något större projekt som går stick i stäv med vad vi som politiker beslutat?

Inte ens Bresshammar är emot de planer som finns! Detta projekt grundlades när kommunen en gång köpte marken för att någon gång i framtiden bygga bostäder där. De bostäder som nu kommer till omfattas alla av godkända och lagakraftvunna planer.

Harry Martinsson skrev en gång en pjäs som heter "Tre knivar från Wei" där ett centralt tema är att protester ska ske "inifrån lydnaden". Att man alltså ska göra sina protester kända i "rätt skede" och från "rätt håll". Tänk på det Janne!

1 Kerstin Svensson:

Apropå byggplaner!

Jag tror mig komma ihåg att Kilenkrysset var inblandade i exploateringen av Larslunda och även då bostadsbebyggelsen. Men sen hoppade man av i samband med ett speciellt mail från Ann. Det påstods att situationen i Strängnäs kommun var sådan att till och med närliggande kommuner skrattade åt oss.

Men mitt minne har aldrig varit något att skryta med!

Kerstin

2 Anonym:

Bor man i Härad med milsvida grönområden.Kan man tycka att strängnäsbornas få gröna ytor kan bevaras och ha förståelse att det finns bättre platser att exploatera än Visholmen.

Varför inte industibyggnader Härad?

Käre Anonyme!



Åk upp och ställ Dig i Finningekrysset. Se Dig omkring. Det är inte direkt så att Du inte ser skog runt omkring!



Själv är jag uppfödd på Kungsholmen i Stockholm, visserligen alldeles vid Kungsholms kyrkogård och den spännande delvis trädbevuxna klippväggen utanför Stadsarkivet och med Rålambshovsparken på avstånd. Människan överlever också om hon måste ta sig ett antal kvarter bort för att komma till grönska

.

Det är dock inte min "point". Den är istället att Strängnäs politiker, samfällt och i flera omgångar beslutat att staden ska byggas innifrån och ut. D.v.s. bl.a. genom förtätningar.



Detta kan förvisso ses som en eftergift gentemot två intressesfärer: den ekonomiska som säger att vi ska utnyttja den infrastruktur som lagts med skattemedel i första hand innan vi bygger ny sådan; och

miljöintressena som anser att vi ska hushålla med våra resurser och undvika att människor måste ta sig med bil vid varje förflyttning, att avlopp ska kunna tas om hand i centrala system och att den fysiska miljön bäst sparas om utbyggnad sker inifrån snarare än att nya satellitsamhällen ska växa upp.

4 Birgitta Elvingson:

Tiderna förändras!!!



Det klart att vi överlever, men hur blir livskvalitén? Det som egentligen varenda människa vet, och som vi nu har ett antal forskningsprojekt som visar, är att vi människor är beroende av gröna ytor. Vi mår bättre ju närmare vi har till en grön yta.



Det vi verkligen måste fråga oss, och som jag gång på gång i FÖPar och detaljplaner ser att vi missar, är vilka kvalitéer och särarter finns det och vilka ska vi värna om. Istället handlar det ofta om ett ställningstagande där vi förutsätter att exploatören måste få bygga si eller så mycket för att vi ska få den efterlängtade gång- och cykelvägen, t.ex.



Om vi i planerandet istället utgår från invånarnas behov tror jag att planerna skulle se annorlunda ut. Då skulle vi i Bresshammar inte alls ha en detaljplan för 400 bostäder utan betydligt färre, och vi skulle få behålla och utveckla vår idrottsplats i Mariefred. Gång på gång säljer vi bort mark i centrala lägen till förmån för ekonomiska intressen.



Det finns många exempel på städer och platser där man har stått emot de ekonomiska intressena, tack och lov. Det visar sig att dessa ställen har vunnit på detta, för de har blivit unika. (ex Fuerteventura där man på 50-talet hade en stark stadsarkitekt som fick igenom att inga hus fick vara högre än två våningar, vilket idag gör ön till ett attraktivt turistmål för att det skiljer sig från de andra Kanarieöarna, och en stad utmed kusten i Kalifornien som premierade grönytorna framför byggnation, och som i dag har det som den i övrigt fullbyggda kusten inte har!)



Varför skulle inte vi i Strängnäs kunna anamma detta tankesätt? Jag tycker inte det är att vara nej-sägare, TOMOMIF eller NIMBY eller bakåtsträvare osv, utan tvärtom, vi som företräder detta är de som säger JA till en framtid med livskvalité!



Som sagt, tiderna förändras, och glädjande nog kan man se en del antydningar och spår av att fler människor förstår detta. Jag tycker att vi i PBN ändå har kommit en liten liten bit på väg, när fler röster hörs för att t.ex ändra på tomtstorlekarna i lantliga lägen, att sänka exploateringsgraden (tex detaljplaneprogrammet för Lotorp, Hedlandet) och att i målen för 2010 ange att de nationella miljökvalitetsmålen ska tillämpas och framhålla vikten av en god energihushållning. Detta kändes helt omöjligt att få till för ett år sedan!



Birgitta E (mfp)

5 Dag Bremberg:

Jag håller helt med Birgittas kloka ord.

Samtidigt har jag stor förståelse för Mats frustration över att det inte finns en långsiktig planering, att översiktsplaner inte blir de genomarbetade och förankrade riktlinjer de borde vara samt att t ex FP snabbt och populistiskt byter fot när det gäller någons egen "back yard".

Hej Birgitta!



Det låter fint när Du skriver. Men kika på natur- och kulturvårdskartan över vår kommun, så kommer Du att bli varse att det inte finns så mycket "fria plättar" att bygga på.



Alla de restriktionsområden som lägger en mer eller mindre död hand över stora ytor av vår kommun utgör inte bara ett skydd för de värden Du pläderar för, men också ett hinder för den expansion som är nödvändig om vi vill behålla (OBS! Jag säger "behålla" - inte nödändigtvis öka således) den standardnivå vi nu har inom olika områden. Inte att förglömma att vi ännu har en gemensam vision för det långa perspektivet som gäller.



Att därför ytterligare begränsa en plan som Bresshammar som är en av de möjliga "plättar" där kommunen kan förtäta, utnyttja befintlig infrastruktur och dessutom på egen mark, vore i mina ögon att gravt åsidosätta de skyldigheter vi har mot skattebetalarna. Så länge dessa inte ger oss ett annat mål än effektivaste användning av skattemedel är det detta vi måste förhålla oss till.



Så vill jag gärna påpeka den samfällda positiva syn som dåvarande Miljö- & Räddningsnämnden hade redan när det gällde den tidigare och mer omfattande planen för Bresshammar. Vi var helt överens - också med kommunens Miljöstrateg att ingen tidigare plan i kommunen hade varit så väl underbyggd och genomarbetad utifrån ett miljöperspektiv. Det ansågs samfällt att man gjort ett synnerligen gott och grundligt jobb.



Däremot håller jag gärna med om att man gott kan öka tomtstorlekar i perifera delar av det nya området.

7 Birgitta Elvingson:

När vi nu ska bebygga "egen mark", varför gör vi inte något riktigt bra av det? Istället för som vi alltid gör?



Du efterlyser i en annan av dina bloggar något annat än 30-talspastischerna, jag efterlyser ett annat, klokare hållbarhetsmässigt tänk när det gäller planförslagen. Mindre områden som planläggs samtidigt, inte alltid bilen till dörren, helt trafikfria ytor, flera möjligheter att placera dagis, och något pionjärområde i hållbarhetstänket. Det senare görs på andra platser i landet, och får en hel del positiva spin-off-effekter. Vore väl bra om vi kunde bli kända för något annat än skövlade områden och dåliga avtal?



Birgitta E (mfp)

Hej Birgitta!

ibland låter Du som en reminiscens från 50-talets samhällsplanering med satellitstäder och bilfria kvarter. Såvitt jag vet har det funnits goda argument för att överge det sättet att planera våra samhällen.

Senast framfördes dessa skäl vid ett arkitektseminarium som Lars Johansson anordnade för några år sedan.

Hälsningar

MATS