"Blod och död, shopping och lite glass!" - en vecka i Panicale, Dag 4!
Idag fick vi sovmorgon ända till 9.00 då bussen for iväg mot Orvieto, ett av etruskernas huvudsäten. Corrado hade fått stanna för observation på sjukhuset efter sin dramatiska sorti igår men förväntades återkomma bakom ratten i morgon.
Som vanligt gav oss Bobby lite allmänbildande information om Italien under färden. Bl.a. fick vi lära oss att alla hemmafruar får pensionspoäng och har alla sociala förmåner! Definitivt något som också Sverige borde ta efter!
Vi fick också veta att hundägare har ett mycket opersonligare förhållande med sitt djur än vad svenskar har. Här hålls hunden ute och det är inte ovanligt med "sommarhund" precis som våra "sommarkatter", som också lämnas vind för våg när sommaren är över.
Tandhygienen i Italien är dålig. Tandborsten har ännu inte nått Italien!
Apropås alla skolklasser vi mötte överallt undslapp sig Bobby också en rolig historia om Nils Månsson, folkskolans grundare. Denne frågade en dag i klassen när han undervisade i svenska: "Vad är jag?". Han fick svaret "En man.". "Alldeles riktigt, men vad är jag mer?", "En liten man..." kom det tveksamt. "Jo, jag är förvisso en liten man men VAD för en liten man är jag?". En besvärande tystnad utbredde sig till den lille gossen längst bak försökte: "En liten ful man?"
Alla dessa skolklasser lär sig sitt lands historia genom dessa årliga obligatoriska utflykter. Tänk när också svenska barn fick göra sina vårutflykter. Stockholmsskolornas obligatoriska utfärd till Gripsholms slott t.ex. vilket utomordentligt sätt att visualisera vår svenska historia! De nutida skolbarnen i vårt land vet inte att livet inte började med dem - eller möjligen då deras föräldrar.
Här gäller det att samla krafter inför dagens turistanstormning! Solen lyser och afärerna kommar att blomstra. Vi smög förbi....
Men damerna kunde inte motstå utbudet....
Väl framkomna till Orvieto släpper bussen av oss vid järnvägsstationen och vi får en stund att botanisera bland turiststånden. Eftersom Louise alltid lägger våra besök tidigt har inte den stora turistströmmen kommit än varför vi ännu är rätt ensamma.
Uppåt höjderna....
Bergbanan tar oss upp till den gamla etruskerstaden på sin bergsklack. Direkt till katedralen och in i dess Capella Nuova med Signorellis fresker. Där lyckades jag utlösa larmet genom att sträcka en hand mot väggytan.....
Orvietokatedralen som är ett superbt exempel på Italiensk gotik. Den anses ritad av Arnolfo di Gambio (1305-1330). Fasaden ritades av Lorenzo Maitani som också har gjort relieferna på fasaden.
Detalj ur de fantastiska relieferna på huvudfasaden. Plexiglas skyddar från klåfingriga turister...
Här utför Gud Fader en föga hygienisk revbensoperation på Adam.
Interiören i katedralen är stramt hållen.
Och stabilt skyddad bak bl.a. denna port.
En pampig orgel.
"Tjena moss" tycks det blonda (!) Jesusbarnet säga till oss!
Nya kapellet med Luca Signorellis fresker som målades mellan 1499 och 1504. Imponerande.
Här är en del av freskerna :"De dömda" med Skärselden och Helvetet (till vänster)
Corporalekoret med dess olika reliker och relikvarier kunde vi dock endast smyga in i en och en eftersom det var upplåtet för enskild andakt. Den "blodstänkta duken" i relikvariet på altaret.
i
På väg mot grottorna passerade vi detta vackra moderna minnesmärke.
En vidunderlig utsikt över den omgivande dalen.
Med ett f.d. kloster på andra sidan. Nu omgjort till lyxhotell!
Grottornas belysning gav vidunderliga effekter. Men tänk när man bara hade facklor och oljelampor!
Därefter möttes vi av en guide som tog oss ner till de gamla grottorna. Hela staden är underminerad av grottsystem. När man inte hade plats kvar längre att bygga ut staden, grävde man sig neråt i berget istället. Berget som består av tuft är poröst och man har hyst farhågor om att staden skulle kunna sjunka ihop då berget fortsätter att erodera. Under fastigheterna är det vanligt med flera våningplan med källare för såväl förvaring, vattentankar som hela verkstäder.
Det här var ett olivpresseri många meter under Orivetos gator. Med "vägar" för att med åsnekärror frakta oliverna ut och in till pressen.
Tillgången på vatten var givetvis avgörande för hur Oriveto klarade belägringar i äldre dar. Grävda djupbrunnar finns som uppmäter ett djup på 90 meter och mer. Dessa har alltså grävts ur för hand. Etruskerna hade kommit på ett system för att pumpa ner luft till den som arbetade längst ner och som alltså fick klättra ner på steg som vilade på uthuggningar på sidorna av schaktet. Detta kunde ha måttet 1 meter gånger 60-70 cm. 90 meter rakt ner!
När den här grottan grävdes ur, "råkade" man gräva av en 90 meter djup brunn som jag här tittar ner i.....
....och uppåt! Det är dagsljuset som strålar där uppe
Så ut och ner i andra grottor som låg utmed bergets utsida och visade sig vara duvslag! Det var ytterligare ett sätt för Orvietoborna att överleva belägringar. Duvorna blev mat och kunde säljas. Man hade inga kostnader för dem.
Ett av de många duvslagsrummen med "fack" för duvorna att bygga reden i.
"Höghus för duvor"!
En kort paus i skuggan mitt emot katedralen. Beundran av de fantastiska relieferna från 1305 på katedralens huvudfasad. Samtal med skolbarnen Maria Rosario, Anna och Luigi som slog sig ner bredvid mig på bänken och gjorde sina försök på engelska.
Hustrun och Mats Hellström pustar ut på ljugarbänken mitt emot katedralen.
Skolklasser på kö för fotografering på kyrktrappan.
Luigi var nyfiken på varifrån vi kom.
Så gemensam lunch vid torget.
Traktens specialitet: Kastanjehonung!
Blomstervägg utanför vår restaurang.
Efter lunchen bjöds vi ner i krogens vinkällare!
Här kan vinkramarna i alla fall inte klaga på vare sig brist på damm eller mögel!
Flasklagret var ansenligt men verkade knappast omsättas!
Efter hemkomsten var vi ganska slaka och tog det lugnt på kvällen.
Som vanligt gav oss Bobby lite allmänbildande information om Italien under färden. Bl.a. fick vi lära oss att alla hemmafruar får pensionspoäng och har alla sociala förmåner! Definitivt något som också Sverige borde ta efter!
Vi fick också veta att hundägare har ett mycket opersonligare förhållande med sitt djur än vad svenskar har. Här hålls hunden ute och det är inte ovanligt med "sommarhund" precis som våra "sommarkatter", som också lämnas vind för våg när sommaren är över.
Tandhygienen i Italien är dålig. Tandborsten har ännu inte nått Italien!
Apropås alla skolklasser vi mötte överallt undslapp sig Bobby också en rolig historia om Nils Månsson, folkskolans grundare. Denne frågade en dag i klassen när han undervisade i svenska: "Vad är jag?". Han fick svaret "En man.". "Alldeles riktigt, men vad är jag mer?", "En liten man..." kom det tveksamt. "Jo, jag är förvisso en liten man men VAD för en liten man är jag?". En besvärande tystnad utbredde sig till den lille gossen längst bak försökte: "En liten ful man?"
Alla dessa skolklasser lär sig sitt lands historia genom dessa årliga obligatoriska utflykter. Tänk när också svenska barn fick göra sina vårutflykter. Stockholmsskolornas obligatoriska utfärd till Gripsholms slott t.ex. vilket utomordentligt sätt att visualisera vår svenska historia! De nutida skolbarnen i vårt land vet inte att livet inte började med dem - eller möjligen då deras föräldrar.
Här gäller det att samla krafter inför dagens turistanstormning! Solen lyser och afärerna kommar att blomstra. Vi smög förbi....
Men damerna kunde inte motstå utbudet....
Väl framkomna till Orvieto släpper bussen av oss vid järnvägsstationen och vi får en stund att botanisera bland turiststånden. Eftersom Louise alltid lägger våra besök tidigt har inte den stora turistströmmen kommit än varför vi ännu är rätt ensamma.
Uppåt höjderna....
Bergbanan tar oss upp till den gamla etruskerstaden på sin bergsklack. Direkt till katedralen och in i dess Capella Nuova med Signorellis fresker. Där lyckades jag utlösa larmet genom att sträcka en hand mot väggytan.....
Orvietokatedralen som är ett superbt exempel på Italiensk gotik. Den anses ritad av Arnolfo di Gambio (1305-1330). Fasaden ritades av Lorenzo Maitani som också har gjort relieferna på fasaden.
Detalj ur de fantastiska relieferna på huvudfasaden. Plexiglas skyddar från klåfingriga turister...
Här utför Gud Fader en föga hygienisk revbensoperation på Adam.
Interiören i katedralen är stramt hållen.
Och stabilt skyddad bak bl.a. denna port.
En pampig orgel.
"Tjena moss" tycks det blonda (!) Jesusbarnet säga till oss!
Nya kapellet med Luca Signorellis fresker som målades mellan 1499 och 1504. Imponerande.
Här är en del av freskerna :"De dömda" med Skärselden och Helvetet (till vänster)
Corporalekoret med dess olika reliker och relikvarier kunde vi dock endast smyga in i en och en eftersom det var upplåtet för enskild andakt. Den "blodstänkta duken" i relikvariet på altaret.
i
På väg mot grottorna passerade vi detta vackra moderna minnesmärke.
En vidunderlig utsikt över den omgivande dalen.
Med ett f.d. kloster på andra sidan. Nu omgjort till lyxhotell!
Grottornas belysning gav vidunderliga effekter. Men tänk när man bara hade facklor och oljelampor!
Därefter möttes vi av en guide som tog oss ner till de gamla grottorna. Hela staden är underminerad av grottsystem. När man inte hade plats kvar längre att bygga ut staden, grävde man sig neråt i berget istället. Berget som består av tuft är poröst och man har hyst farhågor om att staden skulle kunna sjunka ihop då berget fortsätter att erodera. Under fastigheterna är det vanligt med flera våningplan med källare för såväl förvaring, vattentankar som hela verkstäder.
Det här var ett olivpresseri många meter under Orivetos gator. Med "vägar" för att med åsnekärror frakta oliverna ut och in till pressen.
Tillgången på vatten var givetvis avgörande för hur Oriveto klarade belägringar i äldre dar. Grävda djupbrunnar finns som uppmäter ett djup på 90 meter och mer. Dessa har alltså grävts ur för hand. Etruskerna hade kommit på ett system för att pumpa ner luft till den som arbetade längst ner och som alltså fick klättra ner på steg som vilade på uthuggningar på sidorna av schaktet. Detta kunde ha måttet 1 meter gånger 60-70 cm. 90 meter rakt ner!
När den här grottan grävdes ur, "råkade" man gräva av en 90 meter djup brunn som jag här tittar ner i.....
....och uppåt! Det är dagsljuset som strålar där uppe
Så ut och ner i andra grottor som låg utmed bergets utsida och visade sig vara duvslag! Det var ytterligare ett sätt för Orvietoborna att överleva belägringar. Duvorna blev mat och kunde säljas. Man hade inga kostnader för dem.
Ett av de många duvslagsrummen med "fack" för duvorna att bygga reden i.
"Höghus för duvor"!
En kort paus i skuggan mitt emot katedralen. Beundran av de fantastiska relieferna från 1305 på katedralens huvudfasad. Samtal med skolbarnen Maria Rosario, Anna och Luigi som slog sig ner bredvid mig på bänken och gjorde sina försök på engelska.
Hustrun och Mats Hellström pustar ut på ljugarbänken mitt emot katedralen.
Skolklasser på kö för fotografering på kyrktrappan.
Luigi var nyfiken på varifrån vi kom.
Så gemensam lunch vid torget.
Traktens specialitet: Kastanjehonung!
Blomstervägg utanför vår restaurang.
Efter lunchen bjöds vi ner i krogens vinkällare!
Här kan vinkramarna i alla fall inte klaga på vare sig brist på damm eller mögel!
Flasklagret var ansenligt men verkade knappast omsättas!
Efter hemkomsten var vi ganska slaka och tog det lugnt på kvällen.
Trevliga bilder!
Men varför bör inte även hemmamän få pensionspoäng och sociala förmåner, om nu hemmafruar ska få det?
Och är uppgiften om att "tandborsten ännu inte nått Italien" menat som ett skämt, eller vad är tanken?