Den logiska konsekvensen av den relevanta frågan, Carin Jämtin!
I en debattartikel i dagens Dagens Nyheter skriver socialdemokraten och påläggskalven Carin Jämtin följande kloka ord:
"De pengar vi betalar i skatt måste användas på absolut effektivaste sätt"
Läs gärna meningen igen!
Klokt! Vi kan inte vara mer överens.
Det är bara det att Carin Jämtin och hennes partikollegor drar helt fel slutsatser - som vanligt!
De menar att skattepengarna inte används på effektivast möjliga sätt eftersom några slemma kapitalistsvin kan kapa åt sig vinstutdelningar.
Den verkligt intressanta - och relevanta - frågan hon borde ställt sig istället för att med den socialistiska ryggmärgsreflexen slå emot VINSTUTDELNING till "kapitalister och företagsägare", hade varit:
Hur kan det komma sig att våra offentliga förvaltningar på olika nivåer aldrig kan vara riktigt effektiva?
Varför kan en verksamhet som bedrivs i privat regi drivas till lägre kostnad än om den drevs i kommunal regi?
Förvisso är det inte alltid så, men oftast. Det är ju också förklaringen till att många kommuner valt att lägga ut verksamhet på entreprenad. Inte bara blir det billigare för skattebetalarna - dessutom tjänar de företagare som utför entreprenaden tillräckligt mycket för att kunna dela ut vinstpengar. Med några flagranta undantag har också dessa verksamheter fungerat klanderfritt också i privat regi.
Kan man få en bättre illustration till vad som populärt kallas "win-win".
Varför! Återigen VARFÖR kan inte kommunal verksamhet bedrivas lika effektivt som privat? Jag menar att den kan det. OM politikerna lär sig att skilja på rollerna och uppdragen och framförallt - att hålla sig till sin roll.
I Strängnäs kommun försökte vi införa en stark och professionell förvaltning under en chef för att få stadga i den dittills ganska spretiga och penningflödande organisationen. Politikerna skulle ägna sig åt "vad-frågor" och lämna "hur-lösningarna" till förvaltningen.
D.v.s. en kristallklar uppdelning mellan den beslutande politiska makten och den rent utförande apparaten. Tyvärr fullföljdes inte den goda tanken med en lika klar och tydligt politisk organisation. Följden blev att tjänstemannaorganisationen blev vass och effektiv men politikerna fortsatte att peta i den dagliga verksamheten med cykelställ, parkbänkar, katthem och annat smått och gott.
Följden blev att organisationen på nytt blev osäker och vacklande. Vem är det som bestämmer? Vem kan vi spela ut mot vem för att få just vår vilja igenom? Och så vidare!
Är det inte just häri det ligger! Det är alltså inte den professionella kommunala verksamheten som gör att vi får historier om kommunala gatsopare som vilar på kvastskaftet - det är politikerna själva som inte kan hålla sig till sin uppgift.
Vore då inte den logiska konsekvensen av den relevanta frågan att man istället för att påkalla lagstiftning mot vinstutdelning i privat verksamhet, gjorde något åt den offentliga politiska organisationen?
Lilla Strängnäs kommun med 30000 invånare, har 49 ledamöter i sitt fullmäktige plus ett otal ej folkvalda fritidspolitiker i olika nämnder och styrelser. Efter nästa val ska det bli 51 ledamöter i fullmäktige. Alla sitter vi där och anstränger oss att sätta just vårt lilla märke.
Mångmiljonstaden Toronto i Kanada styrs av en borgmästare och 44 councellors!
Ingen klagar på att Toronto skulle styras diktatoriskt eller odemokratiskt! Men jag ger mig attan på att deras förvaltning är oerhört mycket mer effektiv än en svensk kommunal dito. Och att deras skattebetalare får ut betydligt mer för sina skattedollars än vad Strängnäsborna får.
Carin Jämtin kräver lagstiftning mot vinstutdelning i företag som finansieras med skattemedel avsedda för "välfärd".
Hon skriver: "Därför anser jag att svensk lagstiftning måste ändras, så att en vinstbegränsning införs inom den privat drivna välfärden".
Var drar Jämtin gränsen? Är inte också sophämtning en del av välfärden? Eller vatten och avlopp? Eller kommunikationer?
Ändå har ingen väl ifrågasatt sopentreprenörernas, de ofta egna renhållningsbolagens eller privata bussföretags årliga vinstuttag! Eller?
Varför skulle skolor, förskolor, ålderdomshem eller sjukhus vara mer speciella än de ovan uppräknade välfärdsinslagen?
Hur ställer man sig till att offentlig verksamhet köper in tjänster och varor för skattepengar från företag som tjänar pengar?
Vari finns skillnaden mellan att Capio AB tjänar pengar på den skattefinansierade verksamheten på S:t Görans sjukhus och att AB Sjukhusutrustning gör det på de produkter de levererar till S:t Görans Sjukhus?
Inte ifågasätts väl någonsin att de privata entreprenörer som skyfflar undan snön från våra gator och vägar om vintern också tjänar pengar på detta? Även om det är skattepengar! För också detta är väl väfärd! Eller?
Nej som vanligt söker man ett politiskt Quick-fix! Skriv "kapitalister och företagare som tjänar pengar på sjuka och gamla" så kan man ruska upp en opinion av icke-tänkare.
Den vanliga socialdemokratiska demagogin. När ska deras väljare genomskåda den nakne kejsaren?
"De pengar vi betalar i skatt måste användas på absolut effektivaste sätt"
Läs gärna meningen igen!
Klokt! Vi kan inte vara mer överens.
Det är bara det att Carin Jämtin och hennes partikollegor drar helt fel slutsatser - som vanligt!
De menar att skattepengarna inte används på effektivast möjliga sätt eftersom några slemma kapitalistsvin kan kapa åt sig vinstutdelningar.
Den verkligt intressanta - och relevanta - frågan hon borde ställt sig istället för att med den socialistiska ryggmärgsreflexen slå emot VINSTUTDELNING till "kapitalister och företagsägare", hade varit:
Hur kan det komma sig att våra offentliga förvaltningar på olika nivåer aldrig kan vara riktigt effektiva?
Varför kan en verksamhet som bedrivs i privat regi drivas till lägre kostnad än om den drevs i kommunal regi?
Förvisso är det inte alltid så, men oftast. Det är ju också förklaringen till att många kommuner valt att lägga ut verksamhet på entreprenad. Inte bara blir det billigare för skattebetalarna - dessutom tjänar de företagare som utför entreprenaden tillräckligt mycket för att kunna dela ut vinstpengar. Med några flagranta undantag har också dessa verksamheter fungerat klanderfritt också i privat regi.
Kan man få en bättre illustration till vad som populärt kallas "win-win".
Varför! Återigen VARFÖR kan inte kommunal verksamhet bedrivas lika effektivt som privat? Jag menar att den kan det. OM politikerna lär sig att skilja på rollerna och uppdragen och framförallt - att hålla sig till sin roll.
I Strängnäs kommun försökte vi införa en stark och professionell förvaltning under en chef för att få stadga i den dittills ganska spretiga och penningflödande organisationen. Politikerna skulle ägna sig åt "vad-frågor" och lämna "hur-lösningarna" till förvaltningen.
D.v.s. en kristallklar uppdelning mellan den beslutande politiska makten och den rent utförande apparaten. Tyvärr fullföljdes inte den goda tanken med en lika klar och tydligt politisk organisation. Följden blev att tjänstemannaorganisationen blev vass och effektiv men politikerna fortsatte att peta i den dagliga verksamheten med cykelställ, parkbänkar, katthem och annat smått och gott.
Följden blev att organisationen på nytt blev osäker och vacklande. Vem är det som bestämmer? Vem kan vi spela ut mot vem för att få just vår vilja igenom? Och så vidare!
Är det inte just häri det ligger! Det är alltså inte den professionella kommunala verksamheten som gör att vi får historier om kommunala gatsopare som vilar på kvastskaftet - det är politikerna själva som inte kan hålla sig till sin uppgift.
Vore då inte den logiska konsekvensen av den relevanta frågan att man istället för att påkalla lagstiftning mot vinstutdelning i privat verksamhet, gjorde något åt den offentliga politiska organisationen?
Lilla Strängnäs kommun med 30000 invånare, har 49 ledamöter i sitt fullmäktige plus ett otal ej folkvalda fritidspolitiker i olika nämnder och styrelser. Efter nästa val ska det bli 51 ledamöter i fullmäktige. Alla sitter vi där och anstränger oss att sätta just vårt lilla märke.
Mångmiljonstaden Toronto i Kanada styrs av en borgmästare och 44 councellors!
Ingen klagar på att Toronto skulle styras diktatoriskt eller odemokratiskt! Men jag ger mig attan på att deras förvaltning är oerhört mycket mer effektiv än en svensk kommunal dito. Och att deras skattebetalare får ut betydligt mer för sina skattedollars än vad Strängnäsborna får.
Carin Jämtin kräver lagstiftning mot vinstutdelning i företag som finansieras med skattemedel avsedda för "välfärd".
Hon skriver: "Därför anser jag att svensk lagstiftning måste ändras, så att en vinstbegränsning införs inom den privat drivna välfärden".
Var drar Jämtin gränsen? Är inte också sophämtning en del av välfärden? Eller vatten och avlopp? Eller kommunikationer?
Ändå har ingen väl ifrågasatt sopentreprenörernas, de ofta egna renhållningsbolagens eller privata bussföretags årliga vinstuttag! Eller?
Varför skulle skolor, förskolor, ålderdomshem eller sjukhus vara mer speciella än de ovan uppräknade välfärdsinslagen?
Hur ställer man sig till att offentlig verksamhet köper in tjänster och varor för skattepengar från företag som tjänar pengar?
Vari finns skillnaden mellan att Capio AB tjänar pengar på den skattefinansierade verksamheten på S:t Görans sjukhus och att AB Sjukhusutrustning gör det på de produkter de levererar till S:t Görans Sjukhus?
Inte ifågasätts väl någonsin att de privata entreprenörer som skyfflar undan snön från våra gator och vägar om vintern också tjänar pengar på detta? Även om det är skattepengar! För också detta är väl väfärd! Eller?
Nej som vanligt söker man ett politiskt Quick-fix! Skriv "kapitalister och företagare som tjänar pengar på sjuka och gamla" så kan man ruska upp en opinion av icke-tänkare.
Den vanliga socialdemokratiska demagogin. När ska deras väljare genomskåda den nakne kejsaren?
Toronto måste vara ett rätt unikt exempel, eftersom Mats använder det gång på gång såväl här på bloggen som i kommentarer på andra bloggar. Man frågar sig dock vad grunden är för följande kategoriska påstående: "Ingen klagar på att Toronto skulle styras diktatoriskt eller odemokratiskt!" Vilken inblick i Torontos lokalpolitik har Mats?
Det kan ju också tilläggas att dessa 44 ledamöter av den beslutande försmalingen inte på något sätt är de enda politikerna i Toronto.
Under församlingen med 44 ledamöter finns ett fyrtiotal(!) nämnder och underkommitteer, med framförallt fritidspolitiker. Totalt alltså ett par hundra ledamöter.
Därtill finns fyra ytterligare kommitter som bereder ärenden för den högsta beslutande församlingen. Ett fyrtiotal ledamöter till finns alltså där.
Slutligen finns i var och en av de 44 valkretsarna lokala nämnder som hanterar lokala frågor. Var och en av dessa 44 lokalnämnder har ett tiotal politiker.
Totalt finns alltså ungefär 44 + 400 + 40 + 500 politiker inom "mångmiljonstaden Toronto". Det är möjligt att detta dryga tusental(!) politiker proportionerligt mot invånarantalet är färre än i Strängnäs, men är det verkligen en relevant förebild?
Är Torontoexempelet särskilt bra, och hur underbyggt med fakta var det? Gäller detsamma övriga argument i texten?