"Vägen till orden som svänger" - om Nannie Porres


Här hälsar jazzavdelningens chef Jens Lindgren och hans medarbetare Roger Bergner välkomna till Svenskt Visarkivs kväll om jazzsångerskan Nannie Porres. Anders Boustedt lyssnar.

Viveka Hellström har haft den goda smaken att skriva en studie om jazzsångerskan Nannie Porres som ett projekt vid Kungl. Musikhögskolan. Studien presenterades häromkvällen på Svenskt Visarkiv.

Nannie Porres är en av vårt lands absolut största jazzsångerskor. Den första som betraktades av musikanterna som just en musiker - en i gänget. Som Viveka sa under kvällen: "Nannies 'vi' var musikerna eftersom hon var den enda jazzsångerskan i Stockholm då. Andra var 'refrängsångerskor'. Som någon sa: "Nannie blev inte 'insläppt' - hon blev 'uppsökt'".

Var man "refrängsångerska" så satt man på en stol vid sidan av tills man fick gå fram och sjunga sin sång och därefter var det stolen igen till nästa gång.

Nannie berättade att hon i början därför kände sig rätt ensam. Det fanns få svenska förebilder att hålla sig till. Hon nämner Alice Babs och Sonja Hedenbratt.


Vi fick bl.a. se en upptagning från Komediteatern där Nannie sjöng framför Monica Z, Lars Ekborg (dold), Lissie Ahland, Sune Mangs och Beppe Wolgers.

Men strax kommer ju också Monica Zetterlund in i bilden och de båda blir bästisar för livet. Bl.a. berättar Nannie om hur de båda ville åka till New York - för det var ju därifrån musiken kom. Men de hade ju inga pengar! "Vänta ett tag, Jag ringer Dig tillbaka" säger Monica och slänger på luren. En stund senare ringer hon och berättar att saken är klar. Skivbolaget EMI gick på hennes bön om denna resa för att finna nytt material för nya skivinspelningar. De utrustades med medresenär (förkläde/vakt) i form av Gunnar Lingqvist (legendarisk producent på EMI) och fickpengar! 500:- var! Själva bjöd de också in den norska sångerskan Karin Krog. Så dessa tre tjejer + Gunnar ger sig iväg till "the Big Apple".  En fantastisk upplevelse säger Nannie. "Och vi hade skitkul!". Det hela resulterade i en skivinspelning med Thad Jones för Monica och en hel del noter och annat för Nannie och Karin.

Nannie gjorde en LP tillsammans med Torgny Björk. En udda produktion i hennes karriär. Underfundig bra musik.
Denna LP kom ut på Yrkestrubadurernas Förenings förlag och gav Nannie en annan publik. Vid visaftnar o.dyl. som ofta anordnades på bibliotek och liknande ställen var publiken företrädesvis kvinnlig medan den på jazzklubben där Nannie uppträdde senare var uteslutande manlig.

Under kvällen fick vi också höra exempel ur Nannies stora produktion. Mycket lite finns återutgivet på CD. Framförallt fick vi också höra några helt nyupptäckta inspelningar (varav jag själv hade bidragit med en) och även se! Inslag från ett par TV-program fanns i behåll.

Nannie var lika nervös före detta framträdande som hon alltid var innan hon gick in på scenen förr när hon sjöng. Hon slutade tvärt när hon fick problem med rygg och axlar, men saknar det! Kan vi hoppas på en come-back?

Bland lyssnarna fanns några av Nannies gamla sångelever (varav Viveka är en), idel jazzvänner och familjemedlemmar men också hennes ständige pianoackompanjatör/medmusikant Claes-Göran "Fager" Fagerstedt, över 80 och berörd av sjukdom, men tillräckligt fit for fight för att kunna skriva autografer på sin vid 80-årsdagen utgivna CD.

Nannie berättade också om sin musikaliska familj och om pappa Herman som var en duktig amatörmusiker och spelade i dansorkestrar.


Nannie Porres - ej refrängsångerska! Med en röst som en Malörtskvist i ett glas skummande Guiness!

Varför finns så lite återutgivet av denna jazzskatt? För att det i musikbranschen idag inte finns några musiker utan bara riskkapitalister och räknenissar. "Det är iskallt i branschen" var en kommentar från publiken.
Trackback
RSS 2.0