"KUNGEN SOM STINS och hönshuset som hamnade på MUSEUM"



Håller just på att gå igenom gamla minneslådor från min farfar Oscar. Hittade då ett gammalt tidningsurklipp från Morgontidningen. Datum saknas men Farfar har skrivit "Karlstad 1927". Urklippet är inte komplett såtillvida att Farfar tydligen bara brydde sig om en del av artikeln.

Rubriken kan jag gissa mig till: "KUNGEN SOM STINS och hönshuset som hamnade på MUSEUM".

Kungen det rör sig om är Karl XV och texten på urklippsfragmentet börjar:

"Så en dag kom en av torparna på gården in till patron på kontoret, strök sin mössa och sade: 'Jo, den där lekstugan, patron, i trädgården, den är snart fallfärdig och ingen prydnad är den heller. Och nu tänkte jag liksom fråga om jag kunde få den till hönshus.'

Brukspatronen betänkte sig inte länge. Mannen hade rätt. Lekstugan, jaha, den gamla lekstugan, hönshus, ja, den påminde om ett hönshus, ja, gärna för mej. Slit den med hälsan.... Och dämed var degraderingen fullständig.

Före detta privatkupén, en gång familjens stolthet, hade blivit hönshus (Jag kan tänka mig att den försvunna delen av artikeln som föregår själva urklippet kan ha handlat om privatkupéns tidigare liv som transportfordon för ett kungligt jaktsällskap. Se mer nedan. MWs anmärkning).

Tiden gick igen och ca. 20 år senare 1927, skulle det hållas utställning i Karlstad. Major Werner, järnvägsmuseets chef, var där för att ordna några järnvägstekniska detaljer. Och då, när han som bäst letade efter några föremål från järnvägens första tid, var det någon som satte pekfingret - bildligt talat - på ett visst torp i Kroppa och bad honom söka där.

Major Werner var inte sen att följa det givna rådet och efter åtskilligt frågande och åtskilligt sökande började man ana vad det gällde. Jaså, det där gamla skjulet, ja, det hade visst varit hönshus en gång, men nu.....nu var det ingenting att ha.

Nej, kanske inte mycket. Förresten hade det sjunkit ganska djupt i jorden och var en synnerligen dyster erinran om alltings förgängelse. Men Major Werner anskaffade ett par spadförsedda karlar, lade själv en musealt öm hand vid arbetet och hade med tiden nöjet konstatera att tidens tand varit ganska mild mot före detta privatkupén. Den kunde renoveras och den kunde monteras upp i sitt allra äldsta skick. Och torparen på Kroppa kunde någon tid senare beskåda det gamla skjulet som utställningsföremål inne i Karlstad."


Äldre personvagnar uppställda på stationsområdet vid Karlstadsutställningen 1927. "Hönshuset" kan vara ettan från vänster! En privatkupé som enligt museets information vid vagnen där den står uppställd idag, använts för kungligt jaktsällskap, vilket kan stämma med artikeln som handlade om Karl XV.
Loket Fryckstad drar. Fortfarande idag när de båda står uppställda på Järnvägsmuseum i Gävle.



Karlstadsutställningen invigdes av "Gamle Kungen" dåvarande Kronprinsen Gustaf - sedermera VI - Adolf, som sitter till höger i bild bredvid Karlstadsbiskopen och Landshövdingen för Värmland. Farfar Oscar - redan rätt så dekorerad - håller sig diskret i bakgrunden, till vänster.


Åsså hoppar vi till nutid.....

Min k. svåger fyllde 60 i somras och önskade sig "upplevelser" i present. Av oss fick han en resa med Årgångståget till Järnvägsmuseum i Gävle inkl. visning och måltider.

Årgångståget, som är en institution i sig självt - är sammansatt av vagnar från 50-talet dragna av ett riktigt Rapidlok. Loket som utan motsvarighet förändrade uppfattningen av SJ som en brunmurrigt och mossig institution till ett modernt och framtidsinriktat reseföretag. Den känslan gick väl sedan någonstans dessvärre förlorad........


Rapidloket spänt framför en gäst i Årgångståget, Danmarks Jernbanemuseums restaruangvagn från TIWL (Wagon-lits), där vi efter att ha kallats av gonggongen, intog våra måltider på vita dukar .


Det var klass på tågen förr! I flera bemärkelser!


Här kikar svågern in i det omtalade f.d. hönshuset.

Snart dags att skriva lite utförligare om Farfar Oscar!
Trackback
RSS 2.0