Mats Werner

Samlande i kaos - eller saker vi tagit hand om? Kanske kan vara "bra att ha"?


Som jag berört tidigare håller jag på att rensa i gamla minneslådor nu sedan jag börjat komma åt dem sedan vårt sålda företag flyttat till nya jaktmarker.

"Vi tänker inte ta hand om Din sk-it" var kanske inte exakta ordalydelsen i det mina okänsliga barn utttryckte, men andemeningen stod klar för mig. Det gäller alltså att nu fördela till andra som mer kan tänkas uppskatta dessa saker och ting.

Som t.ex. soptunnan!

Mycket av det jag samlat på mig under åren är av släktarkivskaraktär. En hel del sådant som ingen efter mig, mina syskon och kusiner, sysslingar, bryllingar och trasslingar någonsin kan tänkas ha intresse av. Jag måste erkänna att även jag inser att Farfars och föräldrarnas alla hyllningstelegram till olika högtisdagar, Farfars kuvert med samlade kvitton över varje semesterresa genom det gifta livet o.s.v. faktiskt gör större nytta som bränslekälla.

Men så är det nu en gång: Det sitter i generna! Farfar sparade, Pappa sparade, Jag sparar! OBS: presens!

Gudskelov har jag faktiskt noterat att jag tydligen lyckats föra några av dessa gener vidare till mellandottern som häromdagen glädjestrålande sa: "Jaaaa! Den vill jag ha!" som svar på frågan om hon hade intresse av att ta över resterna av min Mammas brudklänning som min k. syster nu avsade sig förvaringsskyldigheten till.

Klänningen ifråga är en fantastisk crémefärgad silkesdito med mycket knappar. Den är något omsydd då Mamma säkert använt den vid senare tillfällen. Bl.a. verkar en del ha blivit insydd för att möta en växande mage (och det fanns ingen vid bröllopet!). Vissa slitutsatta partier har så tunnats ut att textillimmade lappar har applicerats på insidan för att hålla ihop det hela. Min syster lär t.ex. ha använt den vid något tillfälle liksom hennes dotter. Men nu var det stopp tyckte hon.

Mellandottern visade också sin förståelse för min böjelse genom att till min senaste födelsedag förära mig med Nordiska Museets fina bok "Brokiga samlingars bostad". Eller var det möjligen en vink om något....?

I boken läste jag bl.a. om samlandets psykologi. Och fann att jag nog faktiskt inte platsar under epitetet "samlare". En sådan bedriver nämligen en "selektiv aktivitet där man sätter gränser för vad samlingen ska innehålla".......!

Alternativet är "att lagra", för det är ett "osystematiskt anskaffande" för att "lägga på hög"!

Då föredrar jag nog termerna: att spara, ta hand om, förvara. Det känns mer positivt och anknyter till att "det kan vara bra att ha någon gång".....

Har alltid gillat ordet Chiffonier! Betecknar idag en skrivbyrå med klaff och allehanda små lådor och fack att stoppa saker i - stuvutrymme (mitt favorituttryck och ett måste när det gällt att byta bostäder genom livet)!

Men faktiskt betyder det franska ordet just det mina barn nog gärna antyder - lumpsamlare!


Bara för att visa att inte alla skåpen är lika kaotiska.........