Evenemanget utklarat!
För en tid sedan kastade jag ut frågan i sybehörsrymden om någon kunde säga mig vilket evenemang som avbildats på detta foto som jag fann bland min Farfar Oscars minnen.
Det har gissats på Sven Hedins återkomst 1902, men jag kunde konstatera att den återkomsten skedde vid Skeppsbrokajen.
Hedin var en stor beundrare av Nordensköld (vars återkomst med Vega var ett annat alternativ som dock skedde vid Logården) och så här kan man läsa på Dagens Story vad Axel Odelberg skriver:
"Hedin spanade nyfiket mot Vega. Fartyget gled långsamt gled uppför Strömmen mot den i förväg bestämda ankarplatsen framför slottet och Logårdstrappan."
Att det dessutom skedde på kvällen med gaslyktor och fyrverkerier styrker misstanken att det inte heller är detta evenemang som avbildats. Odelberg beskriver egentligen den drivkraft som Nordenskölds bedrift innebar för Hedins egna forskningsresor. Och skriver vidare:
"Så vill jag också bli mottagen en gång, tänkte han."
Och detta skedde 1909:
".... En person utan Hedins storvulna exhibitionistism och känsla för dramaturgi, hade rest hela vägen till Stockholm ombord på Bore, men då hade parallellen med ungdomshjälten Nordenskiöld och Vegas triumfseglats 29 år tidigare gått förlorad. Fartygsbytet eliminerades den risken. Namnet på den lotsångare som regeringen ställt till hans förfogande för den allra sista biten av hans långa långa resa var nämligen just ... Vega.
I Furusund klädde Hedin upp sig i frack och cylinderhatt inför de kommande välkomstspektaklet. Enligt tidplanen skulle Vega lägga till nedanför Nationalmuseum klockan halvtvå. Från kommandobryggan, spanande han njutningsfullt ut över vattnet och stränderna då Vega passerade Lidingö, korsade Lilla Värtan och rundade Blockhusudden. Hans hjärta bultade av återseendets glädje.
Detta är det vackraste av allt jag sett under hela min långa resa, tänkte han högstämt och insöp det panorama som bredde ut sig framför honom i vinterdiset; Söders höjder, Gamla stan med Skeppsbrons husfasader och däröver silhuetterna av tornen på Riddarholmskyrkan, Tyska kyrkan och Storkyrkan.
Hedin var en av sin tids mest beresta svenskar. Av de senaste 16 åren hade han tillbringat bortåt 10 utomlands, men någon kosmopolit hade han inte blivit. Som gammal storsvensk nationalromantiker i tegnersk anda tyckte han att det viktigaste av allt var att förbli svensk i själ och hjärta.
När Vega syntes på Strömmen blandades måsarnas skrin och isflakens skrap mot fartygets sidor, med jubelrop från åskådarna som stod i täta led på kajerna. Det viftades med vita näsdukar. Överallt vajade fanor och standar. Det var en snöpudrad januarisöndag.
Vega passerade förbi Skeppsholmen och girade ner mot Blasieholmen. Hela spelet av signalflaggor var satt och de fladdrade muntert i fartvinden. Över Bolinderska husets ingång lyste Hedins namnschiffer i elektriska glödlampor. På kajen framför Nationalmuseum trängdes hans föräldrar och syskon med medlemmar av Geografiska sällskapet, ledamöter av Stockholms stadsfullmäktige, ministrar, diplomater och andra honoratiores.
Strax innan Vega lade till vände Hedin blicken mot Kungsträdgården och lät den för ett ögonblick vila på Karl XII-statyn. Karl XII var den mest dyrkade av Hedins stora hjältar, en av hans stora inspiratörer. När han mötte Hitler tyckte han sig se en modern Karl XII i modig kamp mot ryssen.
Så gled Vega in till kaj och förtöjde. På kommandobryggan lyfte Hedin cylinderhatten till hälsning. Ett segervisst leende spelade på hans läppar. Landstigningstrappan lades på plats. Stockholms överståthållare Robert Dickson kom ombord för att ta emot hjälten, tätt följd av kung Gustaf V:s adjutant major Anckarcrona med en välkomsthälsning från kungen. Sedan gick Hedin iland där föräldrarna och syskonen otåligt väntade på att få omfamna honom. "
Den landstigningen skedde således nedanför Nationalmuseum så den kunde det inte heller vara.
Jag skickade också bilden till 2 gamla rävar på DN, Thorleif Hellbom och Martin "Fråga om Stockholm" Stugart.
Thorleif Hellbom tipsade mig om att fråga Bo Grandien, men det hann jag inte för den gode Martin Stugart ringde mig idag och gav mig en fullständigt plausibel lösning och betonade samtidigt att det här var den sista fråga om Stockholm han tänkte besvara. Han är numera pensionerad från DN och har annat för sig.
Men han menar att detta foto visar hur det såg ut på Stockholms ström, när vår store uppfinnare, John Erikssons stoft återfördes från USA 1889 med kryssaren Baltimore för att sedan föras till graven i Filipstad.
Därför de amerikanska flaggorna! Saken torde vara klar! Och inte nog med det - tittar man lite noggrannare ser man ju att flaggorna är hissade på halv stång!
Tack Martin - inte bara för detta utan för alla goda och trevliga spalter med intressant läsning om Stockholm! Och för Din hjälp med Historien om Negern Pettersson!