Mordet på ett livsverk



Landstinget i Södermanland hade drivit Gripsholms Folkhögskola i Mariefred under många år. Som elev- och rektorsbostad m.m. fungerade Gripsnäs - ett "litet Drottningholm" på kunglig mark tvärs över Gripsholmsviken från slottet.

Från början känt som "Villa Martin" efter den Generaldirektör Hugo Martin som på slutet av 1800-talet bad sin gode vän Kung Oscar II om lov att i kungens hjorthage få uppföra en "sommarstuga". Kungen gav nådigt tillstånd. Efter några år när kungen besökte Gripsholm och fick se den magnifika byggnaden på andra sidan vattnet blev han alldeles förstummad och lär sedan aldrig mer ha talat med Generaldirektören.

Landstinget ville lämna Gripsnäs, men det var ju inte så helt enkelt. Det gick ju inte att vem som helst fick överta denna fantastiska byggnad på ofri kunglig mark. Landstinget var ju socialdemokratiskt och att sälja till en "finansmagnat" e. dyl var ju inte till att tänka på. Gripsnäs skulle fortsätta att på något sätt vara "tillgängligt för allmänheten". Det löstes på ett märkligt sätt då en helt okänd person med planer på en "uppfinnarskola" fick lov att för 850.000:- köpa den slottslikande byggnaden med orangerie och vaktmästarbostad. Men bläcket hade inte mer än torkat på köpekontraktet förrän det transporterades på en framgångsrik byggmästare med rötter i Österbotten, Lars Gullstedt.

Gullstedt hade byggt upp GLG-center vid Bredden utmed båda sidorna av motorvägen mellan Stockholm och Arlanda. Det som numera heter Infra City och just har hyst den internationella Irak-konferensen.

Han var framsynt. Kanske skulle man t.o.m. säga visionär när han för en hygglig penning tidigt förvärvade den i de flesta andras ögon ganska värdelösa marken och började bygga sitt livsverk.

Försiktigt byggde han hus efter hus, industribyggnader och hotell. T.o.m. egna motorvägsavfarter. Den ende i Sverige som lyckats att i kompanjonskap med Vägverket få göra det. I samband med köp av industribyggnader följde ibland själva industrin med.... Till slut hade Lasse långsamt byggt upp ett fastighets- och industriimperium som sträckte sig från Norrland över Stockholm till Atlanta i USA, där han byggde 12 centralt belägna kvarter med shoppingcenter, hotell och kontorskomplex.

Lasse gömde sig aldrig bakom fiffiga bolagskonstruktioner. Han stod personligt ansvarig för alla sina och sina företags åtaganden. Han var en duktig företagare med "näsa" för rätt affärer.

Genom sitt köp av Gripsnäs kom Lasse också att så småningom bli god vän med kungafamiljen.

image145
Här tar jag emot Kungen och Drottningen ombord på s/s MARIEFRED efter Jubileumsfesten på Gripsholm.
Framför Kungen på nedre bilden står Lasses dåvarande sambo Britt Gullbrand och SAABs motorguru Per Gillbrand och bakom Kungen står Lasse Gullstedt.
Det var ett av de första tillfällena då Lasse lärde känna Kungaparet.
image146

Den här vänskapen ledde bl.a. till en beramad privat middag ombord på Lasses lustjakt i Medelhavet med tre kungar vid bordet: Kung Carl XVI Gustaf med Drottning Silvia, Exkung Konstantin och Kung Juan Carlos med Drottning Sophia, som kom att bli en nagel i ögat hos somliga småsinta bankvarelser.

Lasse är en rejäl och rak människa som ofta säger vad han tycker. Vars förmögenhet vid tillfället av bankerna själva värderades till 2,8 miljarder kronor netto. Hans miljardsatsning i Atlanta skedde med säkerheter i hans svenska fastighetsbestånd. Ändå kunde samma banker någon tid därefter begära honom i konkurs! Och likt gamar roffa åt sig alla godbitar i hans imperium.

Det visade sig att Lasses egen födelsedagsfest på Scandic-Hilton i GLG-Center, hans umgänge med Kungafamiljen och hans lustjakt, var sådant som fick avundsjuka bankmän att dra åt tumskruvarna när bankernas egen situation började darra. "När det här är över ska inte Gullstedt ha en tråd kvar på kroppen" som en av dessa asgamar uttryckte saken. På samma infama sätt som när Nordbankens Björn Wahlström efter att ha lämnat över en enkrona uttalade att Eric Penser "nu var utfattig", som när Wenner-Grens och Kreugers imperier plundrades av bankerna. Gripsnäs såldes för ett underpris. Komkursförvaltarna accepterade inte ens Lasses dåvarande sambo Agneta von Schinkel som köpare trots att hon erbjöd sig att betala ett långt högre pris än vad bankerna senare accepterade!

Lasse fick utstå två långa häktesvistelser, att bli utpekad som ekobrottsling och fuskare. Efter flera rättegångar kom man fram till att Lasse var helt oskyldig till alla dessa infama anklagelser som bankerna spritt. Däremot fann åklagarens revisorer i detta mångmiljardföretag en liten bokföringsförseelse på några tusenlappar som han dömdes för. Men Lasse var då en bruten man. Tack vare att han på ett tidigt stadium sett till att de två barnen fått en egen finansiell grund att stå på, har de båda kunnat hjälpa sin pappa efter konkurserna.

Tio år senare var Lasse för första gången tillbaka på GLG-Center - nu INFRA CITY - i samband med en radiointervju. Han har kommit över sin bitterhet och kunnat skriva en bok om sin uppgång och sitt ofrivilliga fall: "När banken tog för sig". (Ekerlids Förlag).

I boken nämner Lasse oss, vänligen nog, för att vi stod honom bi också när det blåste.

En synnerligen intressant läsning! Köp boken!
Trackback
RSS 2.0