Historien om Negern Pettersson (Kapitel 5,6,7 och 8)

Svarte Peder (eller hette han Zambo) och "Negerkärringen" (Jakten på Negern Pettersson Kap. 5)

image224

"Zambo", skulpturbyst av Verner Åkerman
 
 

Sigge Lindvall i Tallbo hade också hittat en bild av ett konstverk av skulptören Verner Åkerman. Det föreställer definitivt Negern Pettersson men här kallas han ?Zambo?! Är det ytterligare ett namn på modellen eller är det Åkermans namn på konstverket? Jag lutar åt det senare.

 

Verner Åkerman, Ecke Hedberg och Emil Österman bör alla varit ungefär samtida på Konstakademien. Karin Bergöö blev färdig redan innan dessa tre började sina utbildningar. Negern hade m.a.o. blivit några år äldre och kanske mer tyngd av sitt säkert hårda liv i hamnen och inte minst av sitt privata liv som vi ska se längre fram.

 

Under sökandet efter vem "Negern Pettersson" egentligen var blev det åtskilliga blindskär.

 

 

I Stadsarkivets gömmor kom jag tidigt i kontakt med Sixten Erixons bok ?Stockholms Hamnarbetare? och Per Ludvig Lindgrens uppteckningar, där jag fann nedtecknade minnesbilder av många personer med anknytning till Stockholms hamn. Bl.a. fångades min blick av spannmålsbäraren ?Svenske negern eller Vite Per? som jag dock raskt förkastade som möjlighet. Däremot ?Svarte Peder? som var neger och kom hit som matros på ett amerikanskt fartyg men rymde och stannade kvar i Stockholm där han först arbetade bland kollossarna men sedan kom in i Stockholms Spannmålsbärarelag. Han sades vara från Tanger och svart som en morian.. ?Han gifte sig med en öländska som blev kallad ?Negerkärringen? och hade två barn med henne. Hon bakade kroppkakor vilka såldes till hamnsjåarna för fem öre stycket.?.

 

"Peder" var naturligtvis en intressant koppling. Men en uppgift säger också ?Svarte Pedro? Även ?Svarte Pelle? och "Svarte Uno"(?) förekommer uppgifter om. Men ingen gång det som vi kanske tycker borde känts naturligt, nämligen: "Svarte Petter"!

 

Kan hans egentliga förnamn haft med uppkomsten av ?Pettersson? att göra? Eller var det hustrun som hette "Pettersson"? Och hette han egentligen alls "Pettersson"?

 

 

"Främlingen i konsten"- Han hette tydligen Pettersson! (Jakten på Negern Pettersson Kap. 6)

image225

Negern Pettersson i Oscar Björks version

På Nationalmuseums utställning om "Främlingen i konsten" (eg. "Främlingen - dröm eller hot")visades Oscar Björks porträtt av Negern Pettersson (se bild) på paradplats. Mina egna efterforskningar i Konstakademiens arkiv hade inte gett någon ledtråd till modellens identitet, men Jeanette Ragnér och Hans Öjmyr som ansvarat för Konstakademiens utställning om just konstnärsmodeller hade gjort ett fynd i akademiens räkenskapsarkiv!

 

Där hade de hittat några kvitton från 1878 (18 timmar), 1879 (9 timmar) och 1903 (110 timmar!)undertecknade av "J.Louis Pettersson" eller bara "Louis Pettersson". Av anteckningar kan man sluta sig till att han sannolikt hette Pierre Louis eller möjligen Jean Louis Pettersson. Löneutvecklingen var säkert inte så illa: 0:75/tim 1878 växte till 1:/tim 1879 och till 1:50/tim 1903.

 

Äntligen hade vi ett belägg för att den svarte modellen faktiskt "hette" eller åtminstone officiellt kallades "Pettersson" .

 

En idog jakt satte igång. Under några månader terroriserade jag samtliga Stockholms församlingars kyrkoarkiv liksom Stadsarkivets personal.

 

I den tidigare återvändsgränden med den svarte "White" fanns en intressant uppgift från 1930-talet då denne White gått med sin dotter över Liljeholmsbron och då pekat på en byggnad nedanför bron och sagt att "där bor en gammal svart man". Kunde det vara vår Pettersson på ålderns höst? En djupdykning i Högalids Vårdhems arkiv gav inget svar. Men visst fanns det kandidater:

 

T.ex. två stycken Louis Pettersson. Tyvärr också med namnen "Karl Alfred" resp, "Knut Alfred" vilket diskvalificerade dem. Eller vad sägs om Phocas Pettersson!

 

Högalids Vårdhem hette tidigare Stockholms Stads Arbetsinrättning och låg vid nuvarande Tantolunden. Ett taggtrådsinhägnat område med stora logementsbyggnader och en central verkstadsbyggnad som gick under namnet "Kvastkyrkan" (det var en gammal kyrkobyggnad). Dit kom stadens utslagna gubbar och fick arbeta med att göra sopkvastar åt stadens renhållningsarbetare. Hade Pettersson tillbringat sin ålderdom där?

 

 

Fortfarande inget svar på varför "artistnamnet" Pettersson. I nästa kapitel ger DNs Martin Stugart mitt sökande en rejäl skjuts framåt.

 

 

Den fantastiska jakten på Negern Pettersson - eller var det Svarte Pedro? Kapitel 7


image226

Negern Pettersson av August Forsström
 

?Morens sista suck - eller kärlek och död?

 

Titeln är namnet på Sveriges första studentspex - samtida med Negern Petterssons tid i Sverige. En tid då Morer - de svarta ståtliga och starka folket som avsatte så fantastiska spår i vår europeiska kultur som Sevilla och Alhambra - var högsta mode. Inte undra på att vår neger blev väl mottagen på Konstakademien. Trots att han förmodligen inte alls kom från Tanger som en källa anger. Att Frankrike hade så avlägsna kolonier som i Sydamerika hade väl inte många klart för sig på våra breddgrader. Kanske inte ens Pettersson själv!

 

August Forsström, som målat ovanstående bild, bör ha gjort det 1878. Han gick på Konstakademien från 1876 och bör då ha varit i modellskolan 1878 vilket var det första år vi vet att Negern Pettersson fick betalt. Detta skulle då stämma om man kan tänka sig att han hade en annan utstyrsel under sittningarna 1879 då Karin Bergöö gjorde sin studie. Den svängda sabeln (förmodligen en svensk officerssabel!) förekommer på flera bilder av modellen från olika år men huvudduken/turbanen finns bara på Forsströms bild samt på Akademiens enda foto av modellen samt på de ateljeinteriörer som finns i det Östermanska arkivet. Dessa senare bör dock vara från de förmodligen sista sittningarna 1903, eftersom Emil Österman gick modellskolan 1903-04. På ingen annan känd målning eller teckning bär Negern Pettersson huvudduk. Inte heller återfinns hans klädsel på Karin Bergöös målning på någon annan målning.

 

Jag hade vid några tillfällen haft kontakt med Martin Stugart på Dagens Nyheter i olika sammanhang. Negern Pettersson var Stockholmare - klart att man skulle göra en "Fråga om Stockholm" om vår neger för att se om det gav några napp. Sagt och gjort! Och det blev en lång serie i DN som t.o.m. blev en del av vännen Martins bok baserad på alla dessa intressanta frågor - och svar!

 

Gensvaret var oerhört intressant. Inte så att det var en mängd människor som svarade men Lennart Wallerman gjorde det och Ola Larsson och några till - och det räckte!

 

Lennart - visade det sig - hade precis som jag växt upp med en målning av denne stolte svarte man. Som alltid lyckades hålla sitt huvud högt under alla timmarna som modell (se bilden ovan). Vad pratades det om? Ignorerade man modellen och konverserade man bara sinsemellan? Kommenterades han nedsättande som om han inte kunde höra eller blev han en del av arbetslaget och deltog i samtalen? Eller kanske försigicks arbetet under tystnad? Det lär vi aldrig få veta.

 

"Stackars Pedro stampa kaj frysa kallt Pedro komma hem käring hänga kadaver i vedbod"(Jakten på Negern Pettersson, Kap. 8)

image227

Negern Pettersson, kroki av Emil Österman

"I 25 år mellan 1878 och 1903 levde och verkade en svart man i Stockholm. En sådan måste ha varit ett så märkligt inslag i tidens stadsbild att han bör ha efterlämnat några spår."

 

Ja, så inledde jag min fråga till Martin Stugarts läsekrets i Dagens Nyheter den 22 juni 2003.

 

Och visst kom det in idéer och kommentarer och historier. Men ändå! Så förvånansvärt lite mot vad man kunde väntat. Kanske ska vi ändå se det som något positivt. En svart man var ingen "freak show" som skapade rubriker eller folkbegapanden. Han verkade ha kunnat leva ett helt alldagligt liv i skymundan från nyfikenhet och slapp bli en ny Badin.

Av katalogen till utställningen på Nationalmuseum om "Främlingen - dröm eller hot" (1966) framgår att han var en ganska anonym person.

 

En av uppgiftslämnarna påstod att Pettersson visserligen arbetat i hamnen men sedan träffat "Ölands-Lotta" som ordnade jobb åt Pettersson i det bageri där hon jobbade. Några kroppkakor hade vederbörande inte hört talas om men att "Ölands-Lotta" däremot varit en hejare på att kränga bröd tack vare sin charm, för vilken då även Pettersson skulle ha fallit.

 

Den tragiska ramsan från Vasastaden återkom i en lätt annorlunda version:

Det var Eva Melander som berättade om sin farmor (född 1876) som berättat att när hon var ung fanns en svart man på Söder som arbetade i Stadsgården som sjåare.

 

En dag (den 20 mars 1889) kom han in på Söders polisstatíon och sade: "Komma hem. Frysa kallt. Ingen mat. Kärringen vedbod häng".

 

Även Rolf Sandin berättar denna historia som han fått sig till livs från sin morfar som jobbade i hamnen. Morfar var född 1908, 19 år efter händelsen, så det visar att just denna händelse förvandlats till en etablerad ramsa som berättades generation efter generation och levde kvar på så sätt.

 

Rolfs version låter: "Stackars Pedro stampa kaj frysa kallt Pedro komma hem käring hänga kadaver i vedbod".

 

Bakom det som för många Stockholmare blev en kittlande ramsa låg uppenbarligen en tragisk händelse. Mer därom senare.

 

Trackback
RSS 2.0