"Allting är som vanligt och inget är sig likt"

image239


Budet om vännen Harry Karlssons - möbelsnickare, konstnär och DN-tecknare - bortgång kom på Långfredagens förmiddag. Det var kanske inte oväntat. Harrys hjärta hade hållit många år på övertid. Men sorgligt! Definitivt! Han efterlämnar hustrun Karin och barnen Annika, Alf och Olof med familjer.

Harry Karlsson skulle fyllt 82 år på Påskaftonen. "Konstnär" blev han inte i telefonkatalogen - och i sina egna ögon - förrän på 70-talet då "Möbelsnickare" ersattes av "Konstnär". Harry har gjort sig känd främst som Mariefredsskildrare, men utflykter till Gotland, Österlen, Grekland och England och inte minst hans roll som tecknare i DN har också lämnat spår i hans produktion.
image243
En av Harrys hälsningar till N&N-sidan på Dagens Nyheter

Han föddes som son till en av de klassiska Möbelsnickarna i Mariefred, Thure Karlsson, och han följde i pappans fotspår in i verkstaden på Snickargården på Munkhagsgatan.

Men ritandet blev tidigt en last och åtskilliga är de härliga ögonblicksbilderna från verkstaden, med porträtt av Pappa, kunder och besökare.

Så småningom vågade sig Harry vidare, både med färgkritorna och oljefärgerna. Från och med 50-talet gick det egentligen bara åt ett håll. Men skildrandet av hemstaden förblev livet igenom hans credo.

image242

Harrys och min vänskap går tillbaka till början av 70-talet då jag var nyinflyttad. Jag hade hunnit uppleva en utställning i Kungshuset med hans härliga målningar och naturligtvis sett hans detaljrika och underfundigt kommenterande teckningar i Dagens Nyheter, när det inflöt en sorgsen bild av det stolta ångfartyget "Norrtelje" vars fadder jag var, hukande under Lantmännens stora siloanläggning i Norrtälje hamn. Kommentaren löd helt följdriktigt: "Men det är inte båten som ger staden dess silhuett"!

Jag släppte en hälsning i Snickargårdens brevlåda. Svaret lät sig inte dröja. En förtjust och förtjusande Harry var i telefon redan dagen efter och på den vägen förblev det.

I början av 80-talet blev Harry "gallerilös". Det gamla Galleri Mariefred bytte ägare och delvis inriktning vilket föranledde den underfundige "La'gårdsmålaren" Gunnar Lundquist som då ställde ut tillsammans med Harry, att försynt undra om de ställde ut i en diversehandel!

Jag gjorde om ett utställningsrum i mitt dåvarande kontor vid ångbåtsbryggan till galleri och erbjuda Harry ett nytt "hem". Så blev jag gallerist med Harry som "huskonstnär". Det hann bli fem sommarutställningar plus Konstmässan i Sollentuna 1988 innan konstvärldens kollaps, kontorsflytt och andra omständigheter lade galleriverksamheten i malpåse.

image240

"Mina" konstnärer och vänner Leif Ahrle och Harry Karlsson utanför Lilla Galleriet


Harry hade gärna velat göra en julutställning någonstans också, och hade diskuterat med Fru Karin om att alltid ha ett Mariefredsmotiv i olja på gång. Fru Karin replikerade då klokt understrykande med nickningar: "Men då måste Du också ställa undan och inte ens visa dom för Mats".

Ett trettiotal oljemålningar, fyrtiotalet akvareller och färgkritor, hundratalet tuschteckningar och ett stort antal litografier passerade revy genom galleriet under de åtta åren.

Harry var alltid starkt engagerad. Mycket självkritisk i sitt urval. Då och då krävdes viss övertalning för att plocka med ett - sedan helt säkert - uppskattat verk. En härligare och underbarare partner och sällskap under utställningstiden får man nog leta efter. Många gånger något tveksam inför nya motivkretsar från Gotland, Österlen, Härjedalen och Kreta. "Det är lättare att måla så här. Ser ut som alla andra målar. Det är mycket svårare att måla som jag gör" löd Harrys kommentar.

image245
En av Harrys många Gripsholmsbilder. Denna gjordes för slottets 450-årsjubileum 1987.

Min beundran för Harry som människa och konstnär bottnar i den ödmjuka inställning Harry hade till sig själv, sin konst, sin familj, sina vänner och sin omgivning.
Han var ömsom den exakte betraktaren när han exekverade en beställd "går'amålning", ömsom den berättande illustratören när han fångade ett skeende med journalistiskt skarpsinne och träffsäkerhet. Naturlyrisk när han med skissblocket i hand, en tidig morgon fångar ett isigt vindpinat landskap - från värmen i sin bilkupé, eller den spirande vårkänslan i ännu kala björkstammar mot bortsmältande snörester och svartplöjd våt jord. Ömsint fantasirik och kärleksfull i sina färgglada "naiva" sommarbilder från hemstaden. De bulliga molnkluttarna svävar över idylliskt blommande trädgårdar, slott, kyrka och ångbåt, där Harry alltsomoftast tillåter sig geografiska ommöbleringar för att få kompositionen som han vill ha den.

Men när vintern kommer över staden blir också Harry knappare och återhållsammare. Han följer årstiderna inifrån och personifierar deras växlingar också i sitt sätt att återge - att skapa bilder.

Man känner kylan och frusenheten i dessa vintermålningar. Ett samhälle som gått i vinteride och kan ägna sig åt sig självt. Turistattraktionerna har förvisats ur bilden. Husens skavanker syns åter. Invånarna har vågat sig ut på gatorna och Harry vet namnet på varenda en!

En god beskrivning av en verklig konstnär torde vara att en sådan inte stelnar i ett fack. Alltid söker nya vägar och uttryckssätt. Alltid med öppna sinnen. Visst har Harry - som väl de allra flesta av våra konstnärer - tvingats att då och då måla för brödfödan. Ett och annat har väl känts igen. Men hans vilja att pröva och arbeta i olika tekniker, hans sätt att närma sig sina motiv från ständigt skilda håll - innehållsligt och uttrycksmässigt - visar att han har just de kvaliteter som kännetecknar en verklig konstnär.

image244

För varje teknik har han utvecklat ett mästerskap: Blyertsens makalösa interiörer från Snickargården, tuschens snabba bilder ur livet, litografiens regnvåta utetak från Snickargården, pastellens vida fjällandskap, akvarellens och oljans berättande och kommenterande bilder av småstaden och dess invånare.

Nu får Harry skildra sin hemstad från ovan - vilande på ett av sina ulliga sommarmoln.
"Allting är som vanligt och inget är sig likt" för att använda hans egen fras. Nu är inte heller allt "sig likt" längre.

image241
Harry framför några av sina alster vid utställningen "Farmor och vår Harry" i samband med 80-årsdagen. Den för Harry så viktiga farmodern finns med på tre av bilderna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0