Plåtschabrak på Gyllenhjelmstorget eller ej?
Lena i Strängnäs har sänt mig ett brev där hon kommenterar ett uttalande jag gjort i samband med Nedzad Jazics ”plåtschabrak” på Gyllenhjelmstorget.
Hon säger att hon inte alls störs av plåtvagnen, men att hon retar sig på fontänen som hon finner ful. Och några bemålade kuber som hon inte förstår sig på.
Det grämer henne att hennes skattepengar använts till dessa saker.
Hon refererar också till ett TV-program om Arvika som ville ha mer torghandel och att det där ”inte var fråga om att alla försäljare skulle se lika ut".
Att många skulle gå till Västerviken för att handla av torgförsäljare där tror hon är en utopi, så länge mataffärerna ligger kring Gyllenhjelmstorget.
Och så avslutar Lena tyvärr med att meddela att mitt uttalande, för henne blev en droppe som gjorde att hon nu säger upp bekantskapen med mitt parti.
Ledsamt men inte mycket jag kan göra åt. Däremot kan jag försöka förklara mitt ställningstagande när det gäller just ”plåtschabraket”.
Låt mig då först och främst säga att jag inte har någon som helst synpunkt på Nedzad Jazic som person eller hans grönsaksförsäljning i sig, utöver en enda och den sitter i sedan mina år som köpman: en detaljhandelsrörelse som bedrivs på heltid skall i mina ögon bedrivas i fast lokal och inte som torghandel. Det är inte torghandelns natur och historia. Och det är inte en kommunal uppgift att tillhandahålla torgutrymme för fasta verksamheter.
Min hustru handlar med förtjusning hans varor och det är inget fel i det. Hon - liksom säkert också Lena och alla andra som är uteslutande positiva ser säkert torgståndet bara från framsidan. Men det har också en baksida:
Men Lenas brev innehåller så många trådar att det får bli en längre utläggning inkl. en historisk exposé.
Förr i tiden var torghandel just torghandel. En eller två dagar i veckan fick grönsaksodlare, fiskare m.m. ställa upp sina stånd på stadens centrala torg, i Strängnäs fall, Stora torget eller Rådhustorget.
Om våra dåvarande politiker istället för att förflytta stadens centrum hade sett till att förlänga det utmed Storgatan och Västerviken, är jag övertygad om att Stora Torget fortfarande varit stadens torg där torghandel fortsatt skulle ägt rum.
Nu blev det inte så. Istället fick vi ett splittrat centrum där huvudpunkten kom att ligga utmed Trädgårdsgatan. Något nytt torg fanns dock inte förrän någon gång på 90-talet då delar av Trädgårdsgatan och Gyllenhjelmsgatan gjordes fria från biltrafik och Gyllenhjelmstorget uppstod.
Nedzad Jazic började snart därefter sälja grönsaker först i två år med traditionellt stånd. och 1998 söker han lov för sin plåtvagn.
Således för tio år sedan.
Men redan från början sade Samhällsbyggnadsnämnden nej till hans plåtvagn. Enhälligt!
Nämnden behandlade frågan vid två tillfällen då Jazic efter det första beslutet inkommit med medicinska skäl, arbetsmiljöskäl m.m. utan att det föranledde någon av nämndens ledamöter att byta uppfattning. Trots att åtskilliga ledamöter före det andra nämndsammanträdet i tidningen uttryckte stor välvilja med att se på Jazic' ärende med nya ögon. Men som sagt: Vill man sälja varor från fordon eller släpvagn var det Västerviken som gällde. Jazic deklarerade att den sista oktober skulle han sluta! Därav blev intet. Istället bara en oändlig långbänk!
Jazic överklagade till Länsstyrelsen men fick inget gehör för sin plåtvagn där heller.
Man kan inte säga att politikerna inte visat prov på en synnerligt god vilja i detta ärende. Fullmäktige beslutade i november 98 att se över reglerna efter denna första incident med Jazic. Trots detta har man om och om igen kommit till samma slutsats - plåtschabraket vill man inte ha på Gyllenhjelmstorget! Varför är det så svårt att förstå för somliga?
Detta var före min tid som aktiv politiker, men jag har kunnat följa delar i de kommunala handlingarna och i Eskilstuna Kurirens arkiv..
Folkpartisten Anders Svensson (vars hund enligt samme Svensson får morötter av Jazic) var tidigt ute i tidningen och lovade att Jazic skulle få vara kvar. Trots att hans partikollegor i nämnden sagt nej. Tidningen antydde ”valfläsk”. Vid senare tillfällen har sagde Svensson inte vare sig opponerat sig eller reserverat sig mot införande av regler som förhindrade plåtvagnen.
Och det förtjänar väl att upprepas: ingen vill ha bort Jazic - bara plåtvagnen!
1999 besvarar jag en debattartikel i ST som huvudsakligen handlade om att Strängnäs måste vända sig mot vattnet, men där jag tydligen ändå tagit ställning i frågan om plåtvagnen och bl.a. skriver (OBS! Jag är fortfarande inte aktiv i politiken):
”Fel har Owe Wallström däremot när han drar en lans för Nedzad Jazic' försäljningsvagn. Torghandel är något man bedriver från ambulerande torgstånd. Har man en verksamhet som antar så fasta och permanenta former att en saluvagn är det enda alternativet för rörelsens fortbestånd skall man inte längre bedriva torghandel. Då ska man hyra sig en lokal och slika finns i överflöd att välja bland.
De regler som kommunen antagit för torghandel är helt rimliga och bör inte ändras hur bra Nedzad Jazic än må vara som människa och grönsakshandlare. Detta handlar inte om honom utan om vad torghandel är, och skall vara. Även - och inte minst - ur turistisk synvinkel.
För vilken turist skulle uppleva ett Gyllenhjelmstorg belamrat av stora plåtschabrak på hjul som ett tillskott till stadens eventuella sevärdheter? Och inte skulle utsikten från de intilliggande näringsställena genomgå någon förbättring heller!”
Irritationen ledde till att man ville införa en ny torghandelsstadga (lokala ordningsföreskrifter). Detta hängde kanske samman med att Gyllenhjelmstorget då ännu inte ens fått några egna bestämmelser. All torghandel i övrigt skedde fortfarande på Stora Torget (där förvisso fortfarande torghandel sker då och då) och på Västervikstorget.
Dessa ordningsföreskrifter återspeglar fortfarande den ”gamla” synen på att torghandel inte sker alla dagar utan endast på de dagar (torgdagar) som samhällsbyggnadskontoret godkänt. Reglerna talar också om att stånden skulle ha en ”utformning som passar in i stadsmiljön” och det ges exempel på hur sådana stånd kunde se ut.
Den 11 december 2002 godkänner en enhällig Teknisk nämnd förslaget med bl a. tillägget att högst två platser fick användas till samma stånd på Gyllenhjelmstorget. Detta var också ett tillägg baserat på att Jazic försäljningsyta inte sällan upptog betydligt större yta än den han faktiskt hyrde av kommunen.
Detta förslag till ordningsföreskrifter behandlades sedan grundligt under i stort sett ett helt år, då kommundelsråd och nämnder fick yttra sig. Eftersom förslaget innebar att antalet torgdagar i veckan just på Gyllenhjelmstorget skulle inskränkas till tre (traditionellt onsdagar och lördagar), framförde Jazic och Sukhdev Singh (som då bedrev klädeshandel på torget) att de ville stå alla dagar (6) i veckan och menade att det var deras arbetsplats (Den 8 oktober 2003). .
Singh flyttade sedermera sin rörelse till en fast lokal och försvann så småningom från torget. Kvar är Jazic. Med sin plåtvagn.
Den 20 oktober 2003 är min första direkta kontakt med ärendet då förslaget till torghandelsbestämmelser behandlas i de tre samhällsbyggnadsnämndernas presidier i ett gemensamt möte. Presidierna blev då överens om att tillåta torghandel 6 dagar per vecka samt att lägga till en 12-månadersfrist att ”anpassa sina stånd/vagn efter föreskrivna regler”.
Således en eftergift till Jazics önskemål om att få behålla torget som arbetsplats, men också ett vidhållande i enighet från samtliga 6 politiker i presidierna, vilket sedermera konfirmerades av samtliga tre nämnder (totalt drygt 30 politiker). Socialdemokrater i Tekniska nämnden ville dock ha kvar bestämmelsen om tre torgdagar, men blev nedröstade.
Bestämmelserna klubbades i December 2003 av Kommunfullmäktige (49 politiker=alla partier). I full enighet. Inkl. Ordförande Svensson.
Anpassningsåret gick, ”plåtschabraket” bestod! Opinioner bildades. Morötter utdelades till strategisk hund, listor skrevs o.s.v.
2005 kom frågan upp till behandling i Kommunstyrelsen igen och då begärde Tekniska nämnden att torghandeln skulle tas bort från Gyllenhjelmstorget inför dess ombyggnad.
Som en parentes (återkommer mer om vattenkonsten) kan nämnas att man samtidigt begär medel för vattenkonsten på torget och att dess utformning tillstyrkts av Fritids- och kulturnämnden samt Kommundelsrådet i Strängnäs (jag satt ej i något av dessa organ).
Det redovisades även listor med begäran att torghandeln skulle behållas på Gyllenhjelmstorget.
Beslutet att ta bort torghandeln temporärt, som togs i fullmäktige i oktober 2005 innebar också att kommunchefen fick i uppdrag
”att utarbeta förslag till nya riktlinjer som tydligt medger handel och andra evenemang på Gyllenhjelmstorget. Dessa ska vara förenliga med torgets nya gestaltning”
Redan i juni samma år hade Jazic inkommit med en ansökan om torgplats på Gyllenhjelmstorget avseende sin plåtvagn (som redan i sig upptar två torgplatser utan utanförstående varubord). Anledningen var att tidsfristen för ”anpassning” då redan sedan ett halvår passerat utan något som helst försök från Jazic’ sida att tillmötesgå kraven på ett anpassat torgstånd.
Tekniska nämnden beslöt avslå ansökan eftersom platserna skulle bort inför ombyggnaden men att erbjuda Jazic plats fram tills dess fullmäktigebeslutet vunnit laga kraft ”under förutsättning att avtal tecknas, avgift erläggs och torgstadgan i övrigt efterlevs” (d.v.s. att torgståndet uppfyllde stadgans utseendekrav).
2006 beslutar Kommunfullmäktige att efter att ha hört Kommundelsrådet i Strängnäs och Strängnäs stadskärneförening (som föreslog tre torgdagar i likhet med tidigare förslag), anta de riktlinjer som ska gälla för Gyllenhjelmstorget framöver. Vid fullmäktigebehandlingen förekom inga avvikande meningar. Tidigare nämnde Anders Svensson presiderade vid sammanträdet och protesterade inte på något sätt - trots alla morötter till hunden! Inga avvikande meningar anmäldes under behandlingen och ingen reserverade sig. Med andra ord: kommunens högsta beslutande organ - bestående av 49 personer som invånarna i vår kommun valt som sina befullmäktigade ombud - har än en gång i enighet uttalat att på Gyllenhjelmstorget ska inga ”plåtschabrak” finnas uppställda vid torghandel. Kan det sägas tydligare?
Man beslöt också att utvärdering ska ske efter två år, d.v.s. i mars 2008! Vi får väl begära att denna utvärdering görs nu.
I dessa riktlinjer har man gått ytterligare ett steg för att poängtera att någon plåtvagn inte kan komma i fråga: ”Försäljningen ska ske från stånd som tillhandahålles av kommunen”.
Det står vidare: ”§11 Under försäljningstiden får inte försäljarnas fordon uppställas på Gyllenhjelmstorget utan på parkeringsplats anvisad av samhällsbyggnadskontoret”.
Knappast den "anvisade parkeringsplatsen" för Jazic' skåpbil.
Detta är vad som gäller idag.
Trots detta står plåtschabraket kvar och inte nog med det - även Jazics skåpbil.
Här måste en hel del kritik riktas mot framförallt Samhällsbyggnadskontoret, vars ansvar det dels har varit att se till att fungerande kommunala torgstånd kommer till och dels också att kontrollera efterlevnaden.
Fast kommunalt torgstånd från Söderhamnen i Vaxholm som jag visat Samhällsbyggnadskontoret som exempel på en bra lösning. Samma som Stockholms stad använder där de har enstaka platser.
Samma stånd när natten faller på. Utom säsong tas podierna bort och endast bågen med alla installationer för vatten och elektricitet finns, blir kvar.
I mina ögon är det en skamfläck för allt vad respekt för kommunal demokrati heter att det ännu tio år efter det att plåtschabraket gjorde sin entré på Gyllenhjelmstorget, fortfarande står där. Ännu värre att två ordföranden i Tekniska nämnden vid två tillfällen desauverat Kommunfullmäktiges eniga beslut genom att personligen och på eget ansvar ge Jazic någon slags dispens från reglerna. Det förfarandet kan aldrig vara acceptabelt.
Det visar en kommunal flathet utan like. Med rätt argument och bakgrund och med en bred kontaktyta har denne - säkert på alla sätt hedervärde handlare - lyckats manipulera systemet till sin fördel. Hur kan man annars förklara att vagnen fortfarande står där som en mur i Trädgårdsgatans torgdel?
Jag vill påstå att samtliga dessa revideringar av torghandelsstadgan och andra beslut och åtgärder under dessa tio år, alla har haft plåtschabraket som orsak.
Nu - Lena! Frågar jag Dig igen: Tycker Du fortfarande att min uppfattning i frågan är fel, nämligen att man inte ska nonchalera alla dessa kommunala beslut?
Jag har med denna långa skrivning velat visa att den uppfattning jag drivit i frågan ingalunda är bara min egen - eller ens en uppfattning uteslutande hos mitt parti.
ALLA partier - ALLA kommunens högsta politiker - har i alla avgörande beslut under TIO ÅRS TID varit eniga i frågan om att på Gyllenhjelmstorget ska torghandel inte ske från plåtvagnar. Att sedan somliga under trycket från morötter eller entusiastiska grönsakskunder då och då förfaller till att uttrycka någon annan uppfattning är kanske mänskligt, men inte särskilt konsekvent och uthålligt som politiskt ansvarig.
Få politiska avgöranden har tröskats så omsorgsfullt genom demokratins hela apparat och landat i ett beslut som jag anser att man faktiskt ska respektera och följa, vare sig man tycker att just Gyllenhjelmstorget är ens arbetsplats eller ej.
Inte heller har jag eller någon annan politiker sagt att vi inte vill ha torghandel på Gyllenhjelmstorget eller att Jazic skall bort därifrån. Tvärtom. Vi ser gärna en blomstrande torghandel som mycket riktigt kan vara ett mycket positivt miljötillskott - men vi vill att handeln ska ske från traditionella torgstånd och inte från någon form av varuvagnar. Önskar man ändå bedriva handel från varuvagnar erbjuder kommunen två andra platser i centrala Strängnäs. Ingen ska behöva bli avvisad.
Om detta har alla politiker varit lika eniga.
Så om Lena lämnar mitt parti av den orsaken vet jag inte vem hon ska rösta med i nästa val.
Om vi så avslutar med övriga frågor i Lenas brev.
Vi politiker har faktiskt inte mycket att säga till om när det gäller den konstnärliga utsmyckningen av den offentliga miljön. Vi får nog skäll ändå! Smaken är som Lena skriver - olika, och om man tycker att olika torghandelsuppfattningar är illa nog, vad skulle det då inte bli om politikerna lade sig i också den konstnärliga utsmyckningen.
Det är alltså på så sätt att kommunen bestämt att 1% av olika fastighetsinvesteringar (Gyllenhjelmstorget-Trädgårdsgatan räknades också som ett sådant) ska anslås till konstnärlig utsmyckning.
Kommunen har riktlinjer för hur denna ska bestämmas och beställas. Vanligtvis är det en projektgrupp där olika berörda tjänstemän från Samhällsbyggnadskontoret och Kulturkontoret tillsammans med en extern konstnärlig rådgivare bestämmer vad som ska ske med pengarna. Strängnäs Konstnärsakademi föreslår en konstnär som sedan får ett uppdrag.
När det gäller vattenkonsten hade ett tidigare förslag av konstnärerna Nils-Bertil Malmberg och Bo Englund fallit av ekonomiska skäl och när lite pengar åter fanns att tillgå gavs uppdraget till Stadsarkitekten att ta fram ett enklare förslag.
Min egen uppfattning om denna är att under förutsättning att den fungerar hela tiden och skapar ständig rörelse är den inte så tokig.
De färgglada kuberna har jag egentligen inte någon uppfattning om. Som konstnärligt uttryck har jag kanske lite svårt att förstå dem. Men det kan vara mina enkla och alltmer skumma ögon som inte ser det andra kanske ser i dem.
Vad jag vet är det trots allt rätt mycket folk som handlar av de blomster- och potatisförsäljare som då och då ställer upp sina bilar i Västerviken, så visst går folk till Västervikstorget. De går faktiskt till och med till Stora torget har jag kunnat konstatera med egna ögon.
Och vi har aldrig varit för att torgstånden måste vara identiska, men de ska vara traditionella torgstånd.
Det ska heller inte förglömmas att upprustningen av Gyllenhjelmstorget och Trädgårdsgatan var ett samprojekt med kringvarande fastighetsägare som bidrog med en miljon av kostnaderna för renoveringen inkl. vattenkonst och färgglada kuber. Med andra ord finns en annan extern avtalspart att ta hänsyn till som delade kommunens uppfattning om att ett renoverat centrumtorg krävde att också tillkommande detaljer miljöanpassades. Om Kommunen vill frångå något av det som var en förutsättning för avtalet, nämligen torghandelsbestämmelsernas intentioner, kan man inte bortse från risken att den andra parten kräver sina pengar tillbaka. Även kommunen måste hålla vad man lovar i avtal med andra parter.
Hon säger att hon inte alls störs av plåtvagnen, men att hon retar sig på fontänen som hon finner ful. Och några bemålade kuber som hon inte förstår sig på.
Det grämer henne att hennes skattepengar använts till dessa saker.
Hon refererar också till ett TV-program om Arvika som ville ha mer torghandel och att det där ”inte var fråga om att alla försäljare skulle se lika ut".
Att många skulle gå till Västerviken för att handla av torgförsäljare där tror hon är en utopi, så länge mataffärerna ligger kring Gyllenhjelmstorget.
Och så avslutar Lena tyvärr med att meddela att mitt uttalande, för henne blev en droppe som gjorde att hon nu säger upp bekantskapen med mitt parti.
Ledsamt men inte mycket jag kan göra åt. Däremot kan jag försöka förklara mitt ställningstagande när det gäller just ”plåtschabraket”.
Låt mig då först och främst säga att jag inte har någon som helst synpunkt på Nedzad Jazic som person eller hans grönsaksförsäljning i sig, utöver en enda och den sitter i sedan mina år som köpman: en detaljhandelsrörelse som bedrivs på heltid skall i mina ögon bedrivas i fast lokal och inte som torghandel. Det är inte torghandelns natur och historia. Och det är inte en kommunal uppgift att tillhandahålla torgutrymme för fasta verksamheter.
Min hustru handlar med förtjusning hans varor och det är inget fel i det. Hon - liksom säkert också Lena och alla andra som är uteslutande positiva ser säkert torgståndet bara från framsidan. Men det har också en baksida:
Men Lenas brev innehåller så många trådar att det får bli en längre utläggning inkl. en historisk exposé.
Förr i tiden var torghandel just torghandel. En eller två dagar i veckan fick grönsaksodlare, fiskare m.m. ställa upp sina stånd på stadens centrala torg, i Strängnäs fall, Stora torget eller Rådhustorget.
Om våra dåvarande politiker istället för att förflytta stadens centrum hade sett till att förlänga det utmed Storgatan och Västerviken, är jag övertygad om att Stora Torget fortfarande varit stadens torg där torghandel fortsatt skulle ägt rum.
Nu blev det inte så. Istället fick vi ett splittrat centrum där huvudpunkten kom att ligga utmed Trädgårdsgatan. Något nytt torg fanns dock inte förrän någon gång på 90-talet då delar av Trädgårdsgatan och Gyllenhjelmsgatan gjordes fria från biltrafik och Gyllenhjelmstorget uppstod.
Nedzad Jazic började snart därefter sälja grönsaker först i två år med traditionellt stånd. och 1998 söker han lov för sin plåtvagn.
Således för tio år sedan.
Men redan från början sade Samhällsbyggnadsnämnden nej till hans plåtvagn. Enhälligt!
Nämnden behandlade frågan vid två tillfällen då Jazic efter det första beslutet inkommit med medicinska skäl, arbetsmiljöskäl m.m. utan att det föranledde någon av nämndens ledamöter att byta uppfattning. Trots att åtskilliga ledamöter före det andra nämndsammanträdet i tidningen uttryckte stor välvilja med att se på Jazic' ärende med nya ögon. Men som sagt: Vill man sälja varor från fordon eller släpvagn var det Västerviken som gällde. Jazic deklarerade att den sista oktober skulle han sluta! Därav blev intet. Istället bara en oändlig långbänk!
Jazic överklagade till Länsstyrelsen men fick inget gehör för sin plåtvagn där heller.
Man kan inte säga att politikerna inte visat prov på en synnerligt god vilja i detta ärende. Fullmäktige beslutade i november 98 att se över reglerna efter denna första incident med Jazic. Trots detta har man om och om igen kommit till samma slutsats - plåtschabraket vill man inte ha på Gyllenhjelmstorget! Varför är det så svårt att förstå för somliga?
Detta var före min tid som aktiv politiker, men jag har kunnat följa delar i de kommunala handlingarna och i Eskilstuna Kurirens arkiv..
Folkpartisten Anders Svensson (vars hund enligt samme Svensson får morötter av Jazic) var tidigt ute i tidningen och lovade att Jazic skulle få vara kvar. Trots att hans partikollegor i nämnden sagt nej. Tidningen antydde ”valfläsk”. Vid senare tillfällen har sagde Svensson inte vare sig opponerat sig eller reserverat sig mot införande av regler som förhindrade plåtvagnen.
Och det förtjänar väl att upprepas: ingen vill ha bort Jazic - bara plåtvagnen!
1999 besvarar jag en debattartikel i ST som huvudsakligen handlade om att Strängnäs måste vända sig mot vattnet, men där jag tydligen ändå tagit ställning i frågan om plåtvagnen och bl.a. skriver (OBS! Jag är fortfarande inte aktiv i politiken):
”Fel har Owe Wallström däremot när han drar en lans för Nedzad Jazic' försäljningsvagn. Torghandel är något man bedriver från ambulerande torgstånd. Har man en verksamhet som antar så fasta och permanenta former att en saluvagn är det enda alternativet för rörelsens fortbestånd skall man inte längre bedriva torghandel. Då ska man hyra sig en lokal och slika finns i överflöd att välja bland.
De regler som kommunen antagit för torghandel är helt rimliga och bör inte ändras hur bra Nedzad Jazic än må vara som människa och grönsakshandlare. Detta handlar inte om honom utan om vad torghandel är, och skall vara. Även - och inte minst - ur turistisk synvinkel.
För vilken turist skulle uppleva ett Gyllenhjelmstorg belamrat av stora plåtschabrak på hjul som ett tillskott till stadens eventuella sevärdheter? Och inte skulle utsikten från de intilliggande näringsställena genomgå någon förbättring heller!”
Irritationen ledde till att man ville införa en ny torghandelsstadga (lokala ordningsföreskrifter). Detta hängde kanske samman med att Gyllenhjelmstorget då ännu inte ens fått några egna bestämmelser. All torghandel i övrigt skedde fortfarande på Stora Torget (där förvisso fortfarande torghandel sker då och då) och på Västervikstorget.
Dessa ordningsföreskrifter återspeglar fortfarande den ”gamla” synen på att torghandel inte sker alla dagar utan endast på de dagar (torgdagar) som samhällsbyggnadskontoret godkänt. Reglerna talar också om att stånden skulle ha en ”utformning som passar in i stadsmiljön” och det ges exempel på hur sådana stånd kunde se ut.
Den 11 december 2002 godkänner en enhällig Teknisk nämnd förslaget med bl a. tillägget att högst två platser fick användas till samma stånd på Gyllenhjelmstorget. Detta var också ett tillägg baserat på att Jazic försäljningsyta inte sällan upptog betydligt större yta än den han faktiskt hyrde av kommunen.
Detta förslag till ordningsföreskrifter behandlades sedan grundligt under i stort sett ett helt år, då kommundelsråd och nämnder fick yttra sig. Eftersom förslaget innebar att antalet torgdagar i veckan just på Gyllenhjelmstorget skulle inskränkas till tre (traditionellt onsdagar och lördagar), framförde Jazic och Sukhdev Singh (som då bedrev klädeshandel på torget) att de ville stå alla dagar (6) i veckan och menade att det var deras arbetsplats (Den 8 oktober 2003). .
Singh flyttade sedermera sin rörelse till en fast lokal och försvann så småningom från torget. Kvar är Jazic. Med sin plåtvagn.
Den 20 oktober 2003 är min första direkta kontakt med ärendet då förslaget till torghandelsbestämmelser behandlas i de tre samhällsbyggnadsnämndernas presidier i ett gemensamt möte. Presidierna blev då överens om att tillåta torghandel 6 dagar per vecka samt att lägga till en 12-månadersfrist att ”anpassa sina stånd/vagn efter föreskrivna regler”.
Således en eftergift till Jazics önskemål om att få behålla torget som arbetsplats, men också ett vidhållande i enighet från samtliga 6 politiker i presidierna, vilket sedermera konfirmerades av samtliga tre nämnder (totalt drygt 30 politiker). Socialdemokrater i Tekniska nämnden ville dock ha kvar bestämmelsen om tre torgdagar, men blev nedröstade.
Bestämmelserna klubbades i December 2003 av Kommunfullmäktige (49 politiker=alla partier). I full enighet. Inkl. Ordförande Svensson.
Anpassningsåret gick, ”plåtschabraket” bestod! Opinioner bildades. Morötter utdelades till strategisk hund, listor skrevs o.s.v.
2005 kom frågan upp till behandling i Kommunstyrelsen igen och då begärde Tekniska nämnden att torghandeln skulle tas bort från Gyllenhjelmstorget inför dess ombyggnad.
Som en parentes (återkommer mer om vattenkonsten) kan nämnas att man samtidigt begär medel för vattenkonsten på torget och att dess utformning tillstyrkts av Fritids- och kulturnämnden samt Kommundelsrådet i Strängnäs (jag satt ej i något av dessa organ).
Det redovisades även listor med begäran att torghandeln skulle behållas på Gyllenhjelmstorget.
Beslutet att ta bort torghandeln temporärt, som togs i fullmäktige i oktober 2005 innebar också att kommunchefen fick i uppdrag
”att utarbeta förslag till nya riktlinjer som tydligt medger handel och andra evenemang på Gyllenhjelmstorget. Dessa ska vara förenliga med torgets nya gestaltning”
Redan i juni samma år hade Jazic inkommit med en ansökan om torgplats på Gyllenhjelmstorget avseende sin plåtvagn (som redan i sig upptar två torgplatser utan utanförstående varubord). Anledningen var att tidsfristen för ”anpassning” då redan sedan ett halvår passerat utan något som helst försök från Jazic’ sida att tillmötesgå kraven på ett anpassat torgstånd.
Tekniska nämnden beslöt avslå ansökan eftersom platserna skulle bort inför ombyggnaden men att erbjuda Jazic plats fram tills dess fullmäktigebeslutet vunnit laga kraft ”under förutsättning att avtal tecknas, avgift erläggs och torgstadgan i övrigt efterlevs” (d.v.s. att torgståndet uppfyllde stadgans utseendekrav).
2006 beslutar Kommunfullmäktige att efter att ha hört Kommundelsrådet i Strängnäs och Strängnäs stadskärneförening (som föreslog tre torgdagar i likhet med tidigare förslag), anta de riktlinjer som ska gälla för Gyllenhjelmstorget framöver. Vid fullmäktigebehandlingen förekom inga avvikande meningar. Tidigare nämnde Anders Svensson presiderade vid sammanträdet och protesterade inte på något sätt - trots alla morötter till hunden! Inga avvikande meningar anmäldes under behandlingen och ingen reserverade sig. Med andra ord: kommunens högsta beslutande organ - bestående av 49 personer som invånarna i vår kommun valt som sina befullmäktigade ombud - har än en gång i enighet uttalat att på Gyllenhjelmstorget ska inga ”plåtschabrak” finnas uppställda vid torghandel. Kan det sägas tydligare?
Man beslöt också att utvärdering ska ske efter två år, d.v.s. i mars 2008! Vi får väl begära att denna utvärdering görs nu.
I dessa riktlinjer har man gått ytterligare ett steg för att poängtera att någon plåtvagn inte kan komma i fråga: ”Försäljningen ska ske från stånd som tillhandahålles av kommunen”.
Det står vidare: ”§11 Under försäljningstiden får inte försäljarnas fordon uppställas på Gyllenhjelmstorget utan på parkeringsplats anvisad av samhällsbyggnadskontoret”.
Knappast den "anvisade parkeringsplatsen" för Jazic' skåpbil.
Detta är vad som gäller idag.
Trots detta står plåtschabraket kvar och inte nog med det - även Jazics skåpbil.
Här måste en hel del kritik riktas mot framförallt Samhällsbyggnadskontoret, vars ansvar det dels har varit att se till att fungerande kommunala torgstånd kommer till och dels också att kontrollera efterlevnaden.
Fast kommunalt torgstånd från Söderhamnen i Vaxholm som jag visat Samhällsbyggnadskontoret som exempel på en bra lösning. Samma som Stockholms stad använder där de har enstaka platser.
Samma stånd när natten faller på. Utom säsong tas podierna bort och endast bågen med alla installationer för vatten och elektricitet finns, blir kvar.
I mina ögon är det en skamfläck för allt vad respekt för kommunal demokrati heter att det ännu tio år efter det att plåtschabraket gjorde sin entré på Gyllenhjelmstorget, fortfarande står där. Ännu värre att två ordföranden i Tekniska nämnden vid två tillfällen desauverat Kommunfullmäktiges eniga beslut genom att personligen och på eget ansvar ge Jazic någon slags dispens från reglerna. Det förfarandet kan aldrig vara acceptabelt.
Det visar en kommunal flathet utan like. Med rätt argument och bakgrund och med en bred kontaktyta har denne - säkert på alla sätt hedervärde handlare - lyckats manipulera systemet till sin fördel. Hur kan man annars förklara att vagnen fortfarande står där som en mur i Trädgårdsgatans torgdel?
Jag vill påstå att samtliga dessa revideringar av torghandelsstadgan och andra beslut och åtgärder under dessa tio år, alla har haft plåtschabraket som orsak.
Nu - Lena! Frågar jag Dig igen: Tycker Du fortfarande att min uppfattning i frågan är fel, nämligen att man inte ska nonchalera alla dessa kommunala beslut?
Jag har med denna långa skrivning velat visa att den uppfattning jag drivit i frågan ingalunda är bara min egen - eller ens en uppfattning uteslutande hos mitt parti.
ALLA partier - ALLA kommunens högsta politiker - har i alla avgörande beslut under TIO ÅRS TID varit eniga i frågan om att på Gyllenhjelmstorget ska torghandel inte ske från plåtvagnar. Att sedan somliga under trycket från morötter eller entusiastiska grönsakskunder då och då förfaller till att uttrycka någon annan uppfattning är kanske mänskligt, men inte särskilt konsekvent och uthålligt som politiskt ansvarig.
Få politiska avgöranden har tröskats så omsorgsfullt genom demokratins hela apparat och landat i ett beslut som jag anser att man faktiskt ska respektera och följa, vare sig man tycker att just Gyllenhjelmstorget är ens arbetsplats eller ej.
Inte heller har jag eller någon annan politiker sagt att vi inte vill ha torghandel på Gyllenhjelmstorget eller att Jazic skall bort därifrån. Tvärtom. Vi ser gärna en blomstrande torghandel som mycket riktigt kan vara ett mycket positivt miljötillskott - men vi vill att handeln ska ske från traditionella torgstånd och inte från någon form av varuvagnar. Önskar man ändå bedriva handel från varuvagnar erbjuder kommunen två andra platser i centrala Strängnäs. Ingen ska behöva bli avvisad.
Om detta har alla politiker varit lika eniga.
Så om Lena lämnar mitt parti av den orsaken vet jag inte vem hon ska rösta med i nästa val.
Om vi så avslutar med övriga frågor i Lenas brev.
Vi politiker har faktiskt inte mycket att säga till om när det gäller den konstnärliga utsmyckningen av den offentliga miljön. Vi får nog skäll ändå! Smaken är som Lena skriver - olika, och om man tycker att olika torghandelsuppfattningar är illa nog, vad skulle det då inte bli om politikerna lade sig i också den konstnärliga utsmyckningen.
Det är alltså på så sätt att kommunen bestämt att 1% av olika fastighetsinvesteringar (Gyllenhjelmstorget-Trädgårdsgatan räknades också som ett sådant) ska anslås till konstnärlig utsmyckning.
Kommunen har riktlinjer för hur denna ska bestämmas och beställas. Vanligtvis är det en projektgrupp där olika berörda tjänstemän från Samhällsbyggnadskontoret och Kulturkontoret tillsammans med en extern konstnärlig rådgivare bestämmer vad som ska ske med pengarna. Strängnäs Konstnärsakademi föreslår en konstnär som sedan får ett uppdrag.
När det gäller vattenkonsten hade ett tidigare förslag av konstnärerna Nils-Bertil Malmberg och Bo Englund fallit av ekonomiska skäl och när lite pengar åter fanns att tillgå gavs uppdraget till Stadsarkitekten att ta fram ett enklare förslag.
Min egen uppfattning om denna är att under förutsättning att den fungerar hela tiden och skapar ständig rörelse är den inte så tokig.
De färgglada kuberna har jag egentligen inte någon uppfattning om. Som konstnärligt uttryck har jag kanske lite svårt att förstå dem. Men det kan vara mina enkla och alltmer skumma ögon som inte ser det andra kanske ser i dem.
Vad jag vet är det trots allt rätt mycket folk som handlar av de blomster- och potatisförsäljare som då och då ställer upp sina bilar i Västerviken, så visst går folk till Västervikstorget. De går faktiskt till och med till Stora torget har jag kunnat konstatera med egna ögon.
Och vi har aldrig varit för att torgstånden måste vara identiska, men de ska vara traditionella torgstånd.
Det ska heller inte förglömmas att upprustningen av Gyllenhjelmstorget och Trädgårdsgatan var ett samprojekt med kringvarande fastighetsägare som bidrog med en miljon av kostnaderna för renoveringen inkl. vattenkonst och färgglada kuber. Med andra ord finns en annan extern avtalspart att ta hänsyn till som delade kommunens uppfattning om att ett renoverat centrumtorg krävde att också tillkommande detaljer miljöanpassades. Om Kommunen vill frångå något av det som var en förutsättning för avtalet, nämligen torghandelsbestämmelsernas intentioner, kan man inte bortse från risken att den andra parten kräver sina pengar tillbaka. Även kommunen måste hålla vad man lovar i avtal med andra parter.
Du är ju helt besatt... fram för fri företagsamhet utan en massa nissar som ska tycka till om "utsikten"... det är ju ren förföljelse. Vilken massa kvalificerat skitsnack du ägnar dig åt!