Mats Werner

Apropås dedikationer (Cellos tidigare), läste jag idag Alex Voronovs artikel på ledarsidan i Eskilstuna Kuriren om Vilhelm Moberg, journalisten och författaren. Skapare av bl.a. annat den odödliga Ut-/Invandrarsviten.Voronovs artikel skrevs med utgångspunkt från en nyligen publicerad doktorsavhandling av Anna-Karin Carlstoft Bramell, kallad "Vilholm Moberg tar ställning".

Jag lärde känna "Vilda Ville" vid just ett sådant tillfälle då han tagit ställning för en svagare part. Den gången gällde det lustigt nog kanske, med tanke på hans arbetarbakgrund, en herrgårdsfröken i mogen ålder, Fröken Florence Stephens eller Husebyfröken. Men båda kom från samma småländska trakter och båda var på sitt sätt stridbara människor. Kanske var det därför hans patos hade väckts för "Florran".

Florence Stephens hade under många år utsatts för ekonomiska övergrepp av en förmyndare. Fröken (för så titulerades hon. Det var mycket viktigt) hade under många år slagits för att slippa denne förmyndare som enligt hennes mening misskötte sitt uppdrag å det grövsta.

Hon biträddes vanligtvis av en gammal norrköpingsadvokat men denne ville ha en kraftfullare hjälp vid något tillfälle och kontaktade min dåvarande svåger som huvudsakligen var stridbar brottmålsjurist.

Vilhelm Moberg, som var god vän med min svåger sedan Kejne- och Haiby-processerna, hade just haft premiär på Stadsteatern i Stockholm på sin pjäs "Sagoprinsen", som alldeles felaktigt omskrevs som ett angrepp på Florence Stephens. Fröken själv uppfattade pjäsen som ett angrepp på hennes älskade Prins Carl och reste sig vid premiären och gick harmset ut.

Moberg blev mycket upprörd över detta eftersom han menade att det var tvärtom, att pjäsen var ett försvar för en illa behandlad Husebyfröken. Något som klart framgår av den dedikation (se ovan) han skrev i sin bok till mig.

Han bad då min svåger att ordna ett möte med Fröken Stephens för att han skulle få tillfälle att förklara hur han menade för Fröken. "Men inga journalister!" var hans absoluta och kraftfulla villkor. Han avskydde just då hela journailstkåren.

Mötet ordnades hemma hos min syster och svåger. Fröken satt på plats i tid med knäkort klänning och kokett boa över axlarna. Kjolsfållen dras med lite nervösa fingrar till rätta över knäna. Spetsnäsduken till reds.

Ingen Moberg! Tiden går och plötsligt ringer telefonen. En ilsken Moberg gastar i luren att han hade kommit i taxi och funnit hela porten belamrad av journalister och fotografer och bara kört vidare till närmaste telefonkiosk.

"Vem i h-e hade skvallrat?".

Svågern fick använda all sin takt och diplomati för att lugna Vilda Ville som tillhölls att ta ett par varv med taxin medan svågern gick ner och pratade med journalisterna.

Vi anade ganska raskt vem som hade varit läckan! Nämligen Fröken själv, som gärna använde sig av pressen för sin sak och därför inte drog sig för att ringa upp journalister. Hon snörpte lite generat på munnen och tittade ner i bordet när vi nämnde vad Moberg berättat.

Alltnog, svågern lyckades mota iväg murvlarna och Vilda Ville anlände och fick sitt efterlängtade möte med sin Fröken på Huseby.

Och den enda kameran som fångade mötet var min.