Solstickans fader

image36

På 60-talet var jag den "praktiska handen" på min syster och svågers bokförlag under de år detta fanns. Det hade bildats för att ge ut svågerns egna böcker, och jag som "fanns till hands" som ung och villig student fick vara den som skötte det hela. Svågern hade sin advokatfirma och systerns insatser inskränkte sig till att designa böckernas omslag och inlagor.

Av en händelse fick vi förfrågan om vi var intresserade av att ge ut Einar Nermans memoarbok "Gudarnas Älsklingar", vilket vi givetvis tackade ja till och skolarbetet fick - på nytt - stryka på foten.

Einar Nerman visade sig vara en synnerligen fin och ödmjuk människa som det var lätt att ha att göra med. Sitt innehållsrika liv då han fått träffa och umgås med tidens alla storheter inom politik, konst, film och teater över hela världen verkade inte ha påverkat hans personlighet

Jag fick sitta med honom ute på Hersbyholms gård några gånger och gå igenom alla hans fantastiska karikatyrer för att välja ut vilka som skulle vara med i boken. Han skrev texterna själv och levererade inte så sällan handskrivna ändringar och tillägg. Flera av karikatyrerna som var med i boken och som alltså dels var gamla tryck och dels originaldubletter med Nermans egna retuscheringar och ändringar, har jag i behåll.
image72
Författaren George Bernard Shaw i Einar Nermans obetalbara fattning.

Vilken gudabenådad konstnär han var. Att kunna "se" människors särdrag och så oerhört skickligt kunna framhålla dessa i en stram, enkel karikatyr. Enastående!
image73
Den Gudomliga - Greta Garbo. Så outsägligt enkelt och stramt och ändå så på pricken.

Men han var också en fin målare. Boken lanserades i samband med en vernissage på en utställning i Galleri Cirkeln på Sveavägen där framförallt hans oljor ställdes ut.

Alldeles särskilt minns jag givetvis en eftermiddag då jag skulle komma till honom på Lidingö med ett korrektur till boken. I hallen står ett par baskerklädda kvinnor och sätter glatt samspråkande på sig handskar och solglasögon och just ska till att gå efter att ha ätit lunch med konstnären. Jag blir förstummat presenterad för de båda och hälsar med en darrande hand som jag haft svårt att tvätta därefter....

Vilka det var? Kerstin Bernadotte och Den Gudomliga - Greta Garbo.

image74
Einar Nermans eftertext till boken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0