1

LÅT INTE DUMHETEN BESEGRA FÖRNUFTET – EN GÅNG TILL!

 "Låt Stå!" heter Hasse Frooms litografi från 1980 där dåvarande kommunalrådet Thure  Wargloo försedd med oförtjänt helgongloria försöker rättfärdiga det kommunala rivningsbeslutet inför en uppretad, sjungande och skanderande åskådarkör av Mariefredsbor. Den skäggige är de protesterandes anförare Keramikern och konstnären Bror Börsum. Bakom honom står Mats Werner och bakerst Lasse Börjesson. Bakom Thure Wargloo står kommunstyrelsens arbetsutstkott i form av Willy Nilsson (s), Anneka Andersson (m) och Lasse Thor (c), alla försedda med välförtjänta djävulshorn


1980 revs den Vita Skolan i Mariefred. Det började i nattens mörker inför påsklovet och man hade räknat med att kunna göra en grushög av den fina byggnaden innan morgonen grydde för att Mariefredsborna skulle tas på sängen när de vaknade och inte kunna protestera.

Men tack och lov fanns det grannar till skolan som hörde och såg vad som skedde och väckte upp staden som mer eller mindre gick man ur huse för att stoppa det hela. Det lyckades man också med och skolan fick stå kvar – om än stympad – i ytterligare några veckor innan den slutligen ändå revs.

Den gången byggde de kommunala besluten dels på vad som senare visade sig vara rena lögner och dels på avskräckande ekonomiska kalkyler. Skolstyrelsens ordförande påstod att Skolöverstyrelsen krävde att byggnaden måste bort för att skoleleverna skulle få tillräcklig uteyta när nya högstadiet byggts intill. Det visade sig vara en ren lögn! Och idag är uteytan mindre än någonsin på skolfastigheten. De tendentiösa kalkylerna sa att det skulle kosta 2,8 miljoner att rusta upp byggnaden. Då visade det sig vid sakkunnig kontroll att man räknat på att rusta till dåtida modernaste skolstandard – inte till vad de protesterande pekade på: lokaler för fritidsverksamhet som saknades stort. En av ledamöterna i Byggnadsnämnden, tillika stadsingenjör i Södertälje räknade istället fram siffran 250.000:- för att få just de fungerande fritidsytorna som behövdes.

Nu verkar kommunen vara på gång att upprepa detta fatala misstag och den här gången gäller det Biohuset – Mötesplatsen – i Mariefred. En samlingspunkt för Mariefredsbor alltsedan Mariefreds Arbetareförening den 30 november 1902 kunde inviga huset som såväl inrymde samlingslokaler som ett antal mindre lägenheter som skulle hjälpa till att bära kostnaderna för fastigheten. Oscar II skänkte den vackra takkronan i papier maché. Det var en av de tre kronor som hängt i Rikssalen på Gripsholm och som kan ses på C J Billmarks bild av Rikssalen.
 
Bild av Rikssalen på 1850-talet publicerad i C J Billmarks planschverk "Gripsholm"


1963 skänkte Arbetarföreningen huset till dåvarande Mariefreds stad på villkor att ”hålla lokalerna tillgängliga för föreningslivet”. Och det har fungerat väl! Som bio, som teater, som hem för Mariefredsrevyn, som festlokal, som studielokaler och som möteslokaler. Människor har bidragit med möbler, arbete och engagemang.

Men nu har det lagts fram en utredning där det klassiska fantasikalkylen åter kommit till heders. Nu ska det kosta 20 miljoner kronor att sätta det i stånd!! Även den här gången krävs en professionell granskning av hur man nått fram till denna hårresande siffra vars enda syfte kan vara att förmå kommunens politiker att istället välja ett ”billigare” alternativ som då antagligen dessutom skulle gå Derome till viljes, nämligen att få en ny Mötesplats i  Stadsparken. Något företaget har lobbat för länge.

Men hur tänker man då? Vad jag förstår är meningen att den gamla byggnaden ska säljas. Hur då? Det är fråga om en villkorad donation. Arbetarföreningen existerar måhända inte längre och kan återkräva byggnaden av kommunen men säkert finns någon rättsinnehavare med berättigat intresse av att villkoren upprätthålls. Under alla omständigheter skulle detta bli en komplicerad affär med många svårlösta problem. Byggnaden lär på grund av sitt kulturhistoriska skyddsvärde knappast kunna förvandlas till ett bostadshus utan kommer bara att kunna utnyttjas för i stort sett det ändamål för vilken den är byggd. Med andra ord, bygger kommunen ett nytt hus för Mötesplatsen så lär man ändå på något sätt bli sittande med Biohuset och dess kostnader i knät. Så vad är då vitsen?

I synnerhet som det i högsta grad skulle gå emot invånarnas önskemål beträffande Biohusets framtid.

En starkt uppmaning till kommunens politiker: släng utredningen i papperskorgen där den hör hemma och se till att göra det som era uppdragsgivare önskar av er: Bevara Biohuset som Mötesplats för Mariefreds förenings- och kulturliv. Det har huset byggts för och skall fortsätta som.

 
1 Claes Boman :

Ett litet påminnande är att man ska inte BLANDA ihop Arbetarföreningen som är en politisk föreningen med en HELT opolitisk privat förening som ARBETAREFÖRENING är och var startad av privata företagare i Mariefred som en helt OPOLITISK förening .

Svar: Hej Claes!Enligt definitionen i Wikipedia är en arbetarförening till sin karaktär alltid opolitisk och ägnar sig åt att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen genom t.ex. studiecirklar och dylikt. Wikipedia listar några vanliga funktioner:

Att bilda medlemmarna genom anordnande av föredrag, sammankomster, studiecirklar och dylikt.
Att hjälpa medlemmarna ekonomiskt genom sjuk-, begravnings-, resehjälps- och arbetslöshetskassor.
Att tillhandahålla billiga varor av hög kvalitet för medlemmarna. Denna funktion återfanns främst hos de så kallade konsumentföreningarna.
Att agera folkbanker eller förskottskassor för att genom delegarnas gemensamma, ofta solidariska, ansvarighet bereda dem en kredit, men även fungera som sparbanker.
Att agera produktionsföreningar, det vill säga sluta samman arbetare i föreningar där de är både arbetsgivare och arbetare (jämför Rochdale).
Mats Werner